Beroendebehandling

Beroende och beroendeutveckling kan omfatta alkohol, droger, receptbelagda läkemedel eller beteenden som har blivit svåra att kontrollera trots allvarliga konsekvenser. Personen kan fortfarande framstå som mycket välfungerande offentligt, medan hälsa, sömn, relationer, omdöme eller frihet gradvis begränsas privat.

THE BALANCE beaktar beteendets funktion liksom dess frekvens. Substansanvändning kan under en tid hantera ångest, trauma, smärta, ensamhet, sömn, press eller sinnesstämning, samtidigt som den medför ytterligare medicinsk, psykologisk och relationell skada.

Behandlingen individanpassas och kan omfatta medicinsk och psykiatrisk bedömning, planering för abstinens, psykoterapi, traumainformerad vård, familjearbete, daglig struktur, planering för återfall och fortsatt vård. Akut risk vid abstinens eller överdos kan kräva sjukhusvård eller specialistvård före vistelse på behandlingshem.

Beroende är inte ett karaktärsfel

Upprepad användning förändrar beteende, prioriteringar, tolerans, abstinens och beslutsfattande. Skam och hemlighetsmakeri kan fördröja vård, medan moralisk press ofta försvårar en korrekt redogörelse. Ett medkännande förhållningssätt upprätthåller ansvar utan att förödmjuka personen.

Behandlingen undersöker vad substansen eller beteendet fyller för funktion för personen, vad det kostar, vad som utlöser det och vilka alternativ som är realistiska. Målet är inte enbart följsamhet i en skyddad miljö, utan en större förmåga att välja utanför den.

Språkbruk och diagnos bör följa aktuella professionella standarder och den individuella bedömningen.

Frågeställningar inom denna kategori

• Alkoholbruk och alkoholberoende
• Drogbruk och drogberoende
• Felaktig användning av eller beroende av receptbelagda läkemedel
• Användning av flera substanser
• Beteendeberoenden och tvångsmässiga mönster
• Upprepade återfall efter perioder av stabilitet
• Substansanvändning tillsammans med depression, ångest, trauma, smärta eller sömnproblem
• Familjerelaterade, yrkesmässiga, ekonomiska eller rättsliga konsekvenser kopplade till användning

En angiven frågeställning kräver fortfarande en bedömning av lämplighet. Vissa tillstånd kräver vård på specialistnivå eller sjukhusnivå.

Abstinensrisken bedöms först

Att sluta med alkohol, bensodiazepiner, opioider eller andra substanser kan innebära betydande medicinska och psykiatriska risker. Bedömningen omfattar aktuell användning, tidigare abstinens, krampanfall, delirium, överdos, läkemedel, fysisk hälsa och den observationskapacitet som krävs.

Önskemålet om den avskildhet som en behandlingsvistelse erbjuder kan inte avgöra den medicinska säkerheten. Vissa personer behöver abstinensbehandling på sjukhus eller hos specialist och kan senare bedömas för behandling i boendeform.

Skillnaden förklaras på Medicinsk stabilisering och avgiftning.

Bedömningen ser bortom substansen

Teamet beaktar psykisk hälsa, trauma, uppmärksamhet, smärta, sömn, relationer, arbete, läkemedel, fysisk hälsa och användningsmönstret över tid. Symtom kan ha föregått beroendet, vara en följd av användning eller abstinens, eller innefatta båda.

En period av stabilitet kan tydliggöra fallformuleringen, men akuta psykiatriska frågeställningar kräver fortfarande omedelbar uppmärksamhet. Planen revideras när mer tillförlitlig information blir tillgänglig.

För överlappande frågeställningar, se Komplexa och samtidiga tillstånd.

Behandlingen omfattar beteende och sammanhang

Det psykologiska arbetet kan utforska utlösande faktorer, föreställningar, undvikande, sug, motivation, identitet, relationer och konsekvenserna av användningen. Färdigheter och daglig struktur hjälper personen att öva på andra sätt att agera. Medicinsk och psykiatrisk vård kan hantera abstinens, läkemedel eller samtidiga tillstånd.

Miljön i ett boende kan tillfälligt minska tillgång och press, men att avlägsnas från substanser är inte detsamma som återhämtning. Behandlingen måste knyta an till de situationer, personer, pengar, resor, enheter och beslut som personen kommer att återvända till.

Metoder väljs genom Terapeutiska förhållningssätt snarare än att föreskrivas enbart utifrån kategoribeteckningen.

Familjemedlemmar behöver tydlighet, inte övervakningsuppgifter

Familjer kan ha upplevt brutna överenskommelser, rädsla, ilska, ekonomiska konsekvenser eller upprepade akuta situationer. De kan känna sig splittrade mellan att hjälpa och att sätta gränser. Behandlingen kan hantera kommunikation och roller utan att göra anhöriga ansvariga för att upptäcka varje framtida risk.

Med lämpligt samtycke kan familjearbetet klargöra vilket stöd som är hjälpsamt, vilket beteende som inte längre kommer att möjliggöras, hur pengar eller tillgång hanteras och vad man ska göra om oron återkommer.

Familjeperspektivet finns i För familjer.

Återfall granskas, inte används som en dom

En återgång till användning kan vara farlig och måste tas på allvar. Den kan också visa på brister i läkemedelsbehandling, hanteringsstrategier, relationer, miljö, fortsatt vård eller den ursprungliga fallformuleringen. Insatsen beror på substansen, mängden, risken för överdos eller abstinens och aktuellt psykiskt tillstånd.

Planen identifierar varningssignaler, tillgång till substanser, akuta kontaktvägar och när lokal akutsjukvård krävs. Den kan omfatta utökat stöd eller en annan vårdnivå i stället för att samma program automatiskt upprepas.

Ingen plan för återfallsprevention kan undanröja all risk eller garantera avhållsamhet.

Fortsatt vård stödjer förändring i vardagslivet

Före avresa beaktar planeringen lokal beroende- och psykiatrisk vård, läkemedel, stöd från jämlikar eller lokalsamhället där det är lämpligt, familjegränser, arbete, resor, tillgång till pengar och perioder med förhöjd risk.

Personen bör veta vem som samordnar vården och var akut hjälp kan sökas. Stödet kan minska i takt med att stabiliteten ökar, men det bör inte upphöra utan en överlämning.

Den längre vårdvägen beskrivs på Internationell fortsatt vård.