Privat behandling för bulimia nervosa

Bulimia nervosa innebär återkommande hetsätningsepisoder, kompensatoriska beteenden avsedda att förhindra viktuppgång samt en självbild som i hög grad påverkas av vikt eller kroppsform. Cykeln kan omfatta kräkningar, fasta, överdriven motion eller felaktig användning av laxermedel, diuretika, läkemedel eller andra metoder.

En person kan bibehålla ett stabilt yttre intryck samtidigt som det finns betydande risk för rubbningar i elektrolytbalansen samt hjärt-, mag-tarm-, tand-, njur-, psykisk och suicidrelaterad risk. Hemlighetsfullhet och skam kan göra det svårt att fastställa frekvens och svårighetsgrad.

Att förstå bulimia nervosa

Diagnosen kräver återkommande hetsätningsepisoder med kontrollförlust, återkommande kompensatoriskt beteende samt ett mönster med kliniskt definierad frekvens och varaktighet, utan att enbart förekomma under anorexia nervosa. Klinisk bedömning fastställer den exakta diagnosen.

Hetsätningsstörning omfattar inte regelbundet kompensatoriskt beteende. Självrensningsstörning, anorexia nervosa av hetsätnings-/självrensningstyp, substansbruk, mag-tarmsjukdom, diabetesrelaterade beteenden och andra ätproblem kräver separat bedömning.

Den bredare gränsen för kapacitet och lämplighet beskrivs på Ätstörningar och störda ätbeteenden.

Hur bulimia nervosa kan yttra sig

Cykeln kan vara mycket organiserad och dold. En person kan begränsa sitt ätande under dagen, hetsäta privat, rensa ut och återgå till vanliga ansvar utan att andra känner till det.

• Ätepisoder åtföljda av en känsla av kontrollförlust
• Självframkallade kräkningar, fasta, överdriven motion eller felaktig användning av laxermedel, diuretika eller läkemedel
• Hemlighetsfullhet, att mat försvinner, badrumsrutiner eller obehag efter att ha ätit
• Rubbningar i elektrolytbalansen, hjärtklappning, svimning, svaghet, uttorkning eller muskelkramper
• Tanderosion, symtom från hals eller mag-tarmkanal, svullnad eller njurrelaterade problem
• Rigida regler, skam, självkritik, ångest, depression eller suicidtankar
• Användning av alkohol, stimulantia, lugnande medel eller andra substanser i samband med episoder
• Upprepade försök att sluta, följt av återfall vid stress, restriktion, konflikt eller isolering

Frekvensen kan underrapporteras på grund av skam eller nedsatt minnesförmåga. Medicinsk risk kan inte tillförlitligt bedömas utifrån kroppsstorlek eller antalet episoder som uppges i ett samtal.

Bedömning före en behandlingsrekommendation

Bedömningen integrerar ätbeteende, medicinskt tillstånd, psykiatrisk risk, nutrition, substanser, läkemedel och cykeln mellan restriktion, känslor, hetsätning och kompensation.

• Frekvens av hetsätning, kontrollförlust, restriktion, självrensning, motion och annat kompensatoriskt beteende
• Vitalparametrar, symtom, EKG, laboratorieundersökningar eller annan indicerad medicinsk bedömning
• Svimning, symtom från bröstet, uttorkning, blödning, svår smärta och akut förändring
• Depression, suicidrisk, OCD, ångest, trauma, substansbruk och impulskontroll
• Läkemedel, laxermedel, diuretika, stimulantia, insulin, kosttillskott och interaktioner
• Tidigare behandling för ätstörning, sjukhusvård, komplikationer och behandlingssvar
• Familj, integritet, arbete, resor, måltider, tillgång och hemmiljö
• Samtycke, beslutsförmåga, mål och fortsatt specialistvård

En person kan uppfylla kriterierna för mer än ett tillstånd över tid. Fallformuleringen bör revideras när nutrition, hemlighållande, substansbruk och stämningsläge blir tydligare.

Planering av vård vid bulimia nervosa

Behandling kombinerar vanligen medicinsk uppföljning, nutrition, psykoterapi för ätstörningar, minskning av kompensatoriska beteenden, psykiatrisk vård när det är indicerat samt arbete med cykelns känslomässiga och mellanmänskliga sammanhang.

• Hantera rubbningar i elektrolytbalansen, hjärtrisk, uttorkning, blödning, suicidrisk och annan akut risk
• Tydliggör medicinskt, nutritionsmässigt, psykiatriskt och psykologiskt ansvar
• Bryt restriktions-hetsätnings-självrensningscykler genom en individuellt anpassad måltidsplan
• Använd evidensinformerad psykoterapi för ätstörningar
• Se över läkemedel och substanser som påverkar aptit, impulser, stämningsläge eller medicinsk risk
• Behandla depression, ångest, trauma, OCD eller beroende när det förekommer
• Definiera rutiner kring måltider, badrum, motion, integritet och familj utifrån kliniska överväganden
• Ordna uppföljning av specialist innan den intensiva strukturen avslutas

Målet är inte enbart att införa kontroll. En restriktiv eller bestraffande miljö kan förstärka hemlighållandet och cykeln. All uppföljning bör ha ett tydligt kliniskt syfte och förklaras.

Medicinska, psykiatriska och säkerhetsmässiga gränser

Allvarliga rubbningar i elektrolytbalansen, hjärtsymtom, svimning, uttorkning, blödning från mag-tarmkanalen, akut vägran att inta mat eller vätska, okontrollerad självrensning, suicidalitet eller medicinsk försämring kan kräva akut sjukhusvård.

Ett boende bör inte hävda att det erbjuder specialiserad övervakning av ätstörningar, akuta insatser eller medicinsk stabilisering utan dokumenterad bemanning, protokoll och arrangemang för överföring.

Relevant ansvar beskrivs under Medicinsk vård och sjukhusvård.

När privat behandlingsboende kan övervägas

Boende kan övervägas för utvalda medicinskt stabila vuxna när hetsätnings- och självrensningsbeteendet är allvarligt eller dolt, öppenvården har varit splittrad, flera tillstånd kräver samordning och verifierat specialiststöd finns tillgängligt.

Sjukhusvård, specialiserad slutenvård, dagvård eller öppenvård för ätstörningar kan vara mer lämpligt beroende på medicinsk risk, beteendefrekvens, psykiatrisk stabilitet och de lokala vårdinsatser som krävs.

En diagnos av bulimia nervosa utgör inte i sig grund för inskrivning. Aktuellt behov, risk, samtycke, stabilitet och tillgänglig kapacitet bedöms genom Lämplighets- och inskrivningskriterier.

Familj, arbete och det bredare livssammanhanget

Närstående kan känna till mycket lite om beteendet eller ha blivit involverade i rutiner kring mat, badrum, motion och försäkran. Medverkan bör vägledas av specialist och bygga på samtycke.

Diskretion kan underlätta deltagande, men medicinsk och nutritionsrelaterad information kan inte undanhållas de ansvariga yrkespersonerna. Klienten bör veta vad som måste delas och varför.

Familjens roller beskrivs under För familjer och närstående.

Övergång och fortsatt vård

Den fortsatta vården bör ange ansvarig läkare, dietist, terapeut, psykiater där det är relevant, uppföljning, plan för måltider och motion, familjens roll samt snabb respons vid återupptagen självrensning eller medicinska symtom.

Framsteg kan omfatta medicinsk stabilitet, färre eller inga hetsätnings- och självrensningsepisoder enligt planen, mer regelbundet näringsintag, minskad skam och hemlighållande, förbättrad känsloreglering och ett liv som i mindre grad organiseras kring kompensation.

Strukturen för överlämning beskrivs under Internationell fortsatt vård.