Psykoterapeutiska metoder

Psykoterapi erbjuder en strukturerad relation där en person kan förstå lidande, identifiera mönster, pröva nya sätt att reagera och arbeta för förändring. Dess värde beror på fallformuleringen, den terapeutiska relationen, behandlarens kompetens, metod, tempo och de bredare förhållanden som omger vården.

THE BALANCE ser inte psykoterapi som en meny där varje klient får lite av varje metod. En metod väljs eftersom den har ett tydligt syfte för denna person i detta skede, och den ses över när ny information och nya reaktioner framkommer.

Psykoterapi kan vara central i vården, men fungerar inte isolerat från medicinska, psykiatriska, beroenderelaterade, näringsmässiga, familjerelaterade, miljömässiga och fortsatta vårdbehov.

Psykoterapins roll

Psykoterapi kan behandla känslor, tankar, beteenden, relationer, identitet, trauma, beroende, sorg, hantering och de betydelser som tillskrivs erfarenheter. Olika metoder betonar olika mekanismer och mål.

Att flera terapeuter är involverade bevisar inte att vården är samordnad. Klienten bör veta vem som ansvarar för den primära terapeutiska fallformuleringen, vad varje behandlare arbetar med och hur relevant information integreras utan onödig upprepning.

Den organiserande strukturen beskrivs under Multidisciplinär klinisk modell.

Hur en metod väljs

Urvalet utgår från bedömning snarare än varumärkespreferens. Teamet beaktar diagnos, mål, bakgrund, kognitiv och emotionell kapacitet, kultur, språk, tidigare behandlingssvar, terapeutisk passform, risk samt en metods evidens och begränsningar.

• Problemet eller mekanismen som metoden är avsedd att behandla
• Evidensen för tillståndet och behandlarens relevanta kompetens
• Klientens mål, preferenser, samtycke och tidigare erfarenhet
• Aktuell stabilitet, dissociation, kognition, substansbruk och medicinska behov
• Om metoden kräver hemuppgifter, exponering, arbete med minnen, familjemedverkan eller övning i vardagen
• Hur framsteg och negativa effekter kommer att följas upp
• Hur metoden passar ihop med psykiatrisk, medicinsk och näringsmässig vård samt fortsatt vård
• Vad som sker om metoden inte hjälper eller den terapeutiska relationen brister

En namngiven metod bör inte erbjudas enbart för att den låter innovativ eller för att klienten efterfrågar den före bedömning. Preferenser är viktiga, men det kliniska ansvaret kvarstår.

Metoder som kan övervägas

Beroende på dokumenterad kompetens och klinisk indikation kan psykoterapi utgå från etablerade kognitiva, beteendeinriktade, relationella, psykodynamiska, systemiska, motiverande, färdighetsbaserade eller traumafokuserade traditioner.

• Kognitiva och beteendeinriktade metoder för tankar, beteenden, undvikande, färdigheter och inlärning
• Psykodynamiskt eller djupinriktat arbete med återkommande inre och relationella mönster
• Relationella och interpersonella metoder med fokus på anknytning, roller, sorg och kontakt
• Motiverande metoder för ambivalens och beteendeförändring
• Färdighetsbaserade metoder för känsloreglering, lidande, kommunikation och impulskontroll
• Familje- eller systemiskt arbete när relationer och det bredare systemet är kliniskt relevanta
• Beroendespecifik psykoterapi samt planering för återfall eller återhämtning
• Traumafokuserade metoder endast när beredskap, samtycke och behandlarens kompetens talar för dem

Denna lista beskriver kategorier, inte garanterad tillgänglighet. Den individuella planen bör ange den faktiska vårdgivaren, syftet, metoden och förhållandet till annan vård.

Beredskap, tempo och samtycke

Klientens kapacitet kan variera beroende på sömn, abstinens, näring, depression, psykos, dissociation, läkemedel och akut stress. En metod som i princip är lämplig kan vara olämpligt tidsatt under en viss vecka.

Samtycke är fortlöpande. Behandlaren bör förklara vad arbetet innebär, vilket obehag som kan uppstå, vilka alternativ som finns och hur klienten kan pausa eller uttrycka oro utan att betraktas som motsträvig.

Tempot i traumarelaterat arbete förklaras i Traumainformerad vård.

Integration med den övergripande planen

Psykoterapi är mest sammanhängande när dess mål är kopplade till övrig vård. Relevanta teman kan behöva informera läkemedelsgenomgång, familjegränser, sömn, beroendearbete, daglig struktur och övergång, med hänsyn till integritet och yrkesmässiga skyldigheter.

• En gemensam arbetsformulering och överenskomna prioriteringar
• Tydliga roller för huvudterapeuten och eventuella specialistterapeuter
• Kommunikationsregler som skyddar integriteten och förebygger splittrade budskap
• Samordning i följd med medicinsk, psykiatrisk, näringsmässig och beroendebehandling
• En plan för medverkan av familj eller betrodd person
• Genomgång av arbete, resor, enheter, relationer och miljömässiga utlösande faktorer
• Dokumentation av mål, behandlingssvar, risk och väsentliga förändringar
• Överlämning till den terapeut eller det team som fortsätter efter vistelsen

Integration innebär inte att varje personlig detalj delas med varje yrkesperson. Information bör begränsas till det som är relevant och lagligt.

Vem som erbjuder psykoterapi

Psykoterapi bör erbjudas av en yrkesperson vars utbildning, legitimation, försäkring, språk och verksamhetsområde passar arbetet och jurisdiktionen. Titeln terapeut i sig fastställer inte dessa förhållanden.

Vissa behandlare kan ingå i kärnteamet och andra kan bidra självständigt. Deras relation till THE BALANCE, ansvar för journaler, tillgänglighet, samtyckesprocess och fakturering bör vara tydliga.

En behandlares generella kvalifikationer bevisar inte kompetens inom varje metod eller tillstånd. Teampresentationer bör ange exakta roller utan att antyda att varje namngiven person behandlar varje klient.

Hur framsteg och lämplighet följs upp

Vid uppföljning beaktas klientens mål, symtom, funktionsförmåga, beteende, relationer, säkerhet, deltagande och upplevelse av terapin. Man undersöker också om fallformuleringen fortfarande är lämplig.

Bristande framsteg kan bero på metod, tidpunkt, terapeutisk passform, diagnos, otillräcklig kontinuitet, orealistiska mål eller yttre förhållanden. Att byta riktning kan vara ansvarsfull vård snarare än ett misslyckande.

Den övergripande uppföljningscykeln beskrivs under Bedömning och behandlingsplanering.

Vad psykoterapi inte utlovar

Psykoterapi är inte en garanterad bot, ett snabbt frambringande av dold sanning eller en process för att få personen att anpassa sig till behandlarens föredragna förklaring. Minne, känslor och insikt bör hanteras med lämplig osäkerhet.

Intensiteten i en session är inte ett tillförlitligt mått på kvalitet. En lugn, fokuserad session som stärker handlingsförmågan kan vara mer användbar än dramatiska avslöjanden.

Metoder ingår i Terapeutiska metoder, medan verksamhetens ansvar beskrivs under Klinisk styrning och säkerhet.