En komplex situation handlar om mer än antalet diagnoser. Psykiska symtom, substansanvändning, trauma, läkemedel, fysisk hälsa, sömn, ätande, relationer och yttre påfrestningar kan samspela så nära att behandling av en del förändrar en annan.
Människor kan ha fått flera korrekta diagnoser utan en sammanhängande förklaring till hur de hänger ihop. Andra har gått mellan specialister, där var och en har behandlat ett avgränsat problem. Detta kan lämna personen och familjen med ansvaret för samordningen, samtidigt som tilliten till behandlingen minskar.
THE BALANCE använder multidisciplinär bedömning för att utveckla gemensamma prioriteringar. Målet är inte att hitta en enda enkel orsak till allt. Det är att förstå samspelet tillräckligt väl för att kunna välja en säker ordningsföljd och en realistisk långsiktig plan.
Vad samtidigt förekommande tillstånd kan innebära
- Ett psykiskt hälsotillstånd som förekommer tillsammans med beroende av alkohol, droger, receptbelagda läkemedel eller beteenden
- Traumarelaterade symtom som förekommer tillsammans med beroende, depression, ångest, svårigheter med ätande eller långvarig stress
- Flera psykiatriska diagnoser med överlappande symtom och överväganden kring läkemedelsbehandling
- Fysisk sjukdom, smärta, sömnstörningar eller näringsbrist som påverkar den psykiska hälsan
- Påfrestningar i relationer, familj, juridiska frågor, yrkesliv eller säkerhet som påverkar delaktighet och risk
- Oklara symtom efter berusning, abstinens, läkemedelsändring eller långvarig sömnbrist
Förekomsten av flera benämningar innebär inte automatiskt att flera behandlingar behöver ges samtidigt. Prioriteringar och tidpunkt spelar roll.
Varför fragmentering kan bestå
Olika vårdgivare kan använda olika journaler, språk, mål och utgångspunkter. En läkemedelsändring kan göras utan att terapeuten känner till den. Traumabehandling kan påbörjas innan substansanvändningen är stabil. En utskrivningsplan kanske inte tar hänsyn till personens faktiska arbets- eller familjesituation.
Fragmentering är inte alltid ett tecken på att tidigare kliniker har agerat felaktigt. Den kan återspegla systemgränser, geografi, sekretess, tillgång till vård eller förändringar som först blev synliga över tid.
THE BALANCE strävar efter att minska denna börda genom den multidisciplinära kliniska modellen.
Bedömningen söker efter samspel
Teamet granskar tidpunkten för symtom, substansanvändning, läkemedel, sömn, fysisk hälsa, trauma, relationer, funktionsförmåga och tidigare behandlingssvar. Tidsförloppet kan bidra till att skilja på vad som föregick, följde på, förvärrade eller tillfälligt lindrade ett annat problem.
Den resulterande formuleringen förblir preliminär. Abstinens, nutrition, sömn och säkerhet kan behöva hanteras innan diagnosen blir tydligare. Befintliga journaler och godkänd information från familj eller kliniker kan minska onödig upprepning.
Processen ingår i bedömning och behandlingsplanering.
Prioriteringar skyddar personen från för mycket behandling
Ett komplext fall kan dra till sig ett stort team och ett utmattande schema. Modellen identifierar i stället vad som är brådskande, vad som är grundläggande, vad som kan hanteras tillsammans och vad som bör vänta.
Behandling av komplexa och samtidiga tillstånd i privat miljö
Vård som utgår från dig.
Flera former av stöd. En samordnad plan.
Du
Dina behov, din bakgrund och dina mål
Psykologisk vård
Sammanför psykologiska, relationella och beteendemässiga aspekter.
Klinisk vård
Beaktar tillstånd som påverkar varandra i en samordnad bedömning.
Grunder i vardagen
Enas om vad som behöver uppmärksamhet först och anpassar vårdens intensitet.
Fortsatt vård
Planering för fortsatt stöd och övergången hem.
Medicinsk stabilisering eller abstinensbehandling kan komma först. Sömn och rutiner kan skapa tillräcklig kapacitet för psykologiskt arbete. Traumabearbetning kan skjutas upp. Beslut som rör familj eller yrkesliv kan behöva tillfälliga gränser.
Personen bör förstå ordningsföljden och hur den kommer att följas upp. Komplexitet undanröjer inte behovet av tydlighet.
Dubbeldiagnos kräver integrerat ansvar
När substansanvändning och psykiska symtom förekommer tillsammans kan de påverka varandra. Substansanvändning kan vara ett försök att hantera lidande, en bidragande faktor till symtom, ett självständigt tillstånd eller flera av dessa samtidigt.
Att endast behandla substansen kan innebära att det underliggande lidandet lämnas obehandlat. Att endast behandla stämningsläge eller trauma kan missa abstinens, sug, tillgång och återfallsrisk. Psykiatriska, beroenderelaterade, medicinska och psykologiska beslut behöver därför ingå i en samordnad plan.
Relaterad information finns under beroende och dependens samt psykisk hälsa.
Integritet kan hjälpa, men kan inte dölja risk
Komplexa situationer kan påverka familjeförvaltning, yrkesmässig befogenhet, anseende eller juridiska frågor. Personen kan ha starka skäl att begränsa utlämnandet av information. Teamet kan noggrant planera kommunikation och åtkomst till information.
Integritet kan inte motivera att substansanvändning, medicinsk instabilitet, suicidalitet, våld, utnyttjande eller någon annan allvarlig fråga bagatelliseras. Korrekt bedömning och lagenliga skyddsåtgärder förblir nödvändiga.
Den detaljerade verksamhetsstandarden ingår i integritet, diskretion och säkerhet.
När en annan vårdmiljö krävs
Vissa kombinationer av behov kräver akutsjukhus, medicinskt övervakad abstinensbehandling, säker vård, specialiserad vård för ätstörningar eller en annan miljö med kontinuerlig observation eller specialistkompetens. THE BALANCE bör inte antyda att ett privat boende kan hantera all komplexitet.
En sjukhus- eller specialistfas kan möjliggöra senare boendebaserad behandling. Överlämningen bör klargöra aktuell diagnos, läkemedel, kvarstående risk och förutsättningarna för överföring.
Se lämplighet och antagningskriterier.
Kontinuitet är en del av vård vid komplexa tillstånd
Komplexitet återkommer ofta när stöd överförs mellan länder eller delas mellan vårdgivare. Planering för fortsatt vård identifierar en lokal samordnare, ansvar för läkemedel, familjens roller, varningssignaler och hur olika yrkespersoner ska kommunicera.
Målet är ett fungerande nätverk, inte en obegränsad kopiering av det boendebaserade teamet. Personen bör gradvis ta ett större ansvar utan att återigen bli ensam samordnare av oförenliga planer.
