Emotionellt instabilt personlighetssyndrom av borderlinetyp (BPD) och alkoholbrukssyndrom kan förekomma samtidigt. BPD innebär ett mönster av svårigheter med känslor, självbild och relationer. Alkoholbrukssyndrom innebär nedsatt kontroll över drickandet och fortsatt alkoholanvändning trots betydande problem. Båda tillstånden kräver bedömning, och inget av dem kan fastställas utifrån en enstaka händelse eller den andra diagnosen.
Personer med BPD skiljer sig mycket åt när det gäller erfarenheter och styrkor. Att beskriva dem som till sin natur manipulativa, våldsamma eller oförutsägbara är missvisande och kan göra att de avstår från att söka hjälp. Vården bör utgå från personens symtom, omständigheter och säkerhet.
Hur alkohol kan försvåra symtom vid BPD
En del dricker för att tillfälligt lindra psykiskt obehag eller hantera sociala situationer. Den kortvariga effekten kan få drickandet att kännas hjälpsamt även när det skapar problem senare. Alkohol kan försämra omdömet, störa sömnen och göra det svårare att använda strategier för att hantera starka känslor.
Berusning kan öka risken för olyckor och impulsiva beslut. Drickande kan också försvåra bedömningen av humörförändringar, dissociation eller risk för självskada. Dessa effekter innebär inte att det finns en särskild ”alkoholistpersonlighet” eller en kluven personlighet. Behandlaren behöver förstå mönstret över tid.
Tecken på att drickandet behöver uppmärksammas
Skäl att söka en bedömning är bland annat att upprepade gånger dricka mer än avsett, misslyckas med försök att minska drickandet, känna sug, försumma sitt ansvar eller fortsätta trots skadliga konsekvenser. Abstinenssymtom och att dricka för att förebygga dem kräver särskild uppmärksamhet.
Alkohol kan interagera med ordinerade läkemedel. Berätta för förskrivaren eller en farmaceut om alkohol, andra substanser och eventuella receptfria produkter som används. Ändra inte medicineringen och använd inte någon annans behandling för att hantera symtom.
Vad en bedömning bör omfatta
Vårdpersonalen bör fråga om mängden alkohol och dryckesmönstret, tidigare abstinens, fysisk hälsa, läkemedel och aktuella psykiska symtom. En bedömning av BPD omfattar det långsiktiga mönstret av upplevelser och funktionsförmåga, snarare än att ställa diagnos utifrån beteende under berusning.
Depression, ångest, traumarelaterade tillstånd och andra svårigheter kan också behöva bedömas. När flera vårdverksamheter är involverade hjälper en samordnad plan till att undvika glapp i vården eller motstridiga råd. Personen bör förstå målen, vilka valmöjligheter som finns och vem som ska kontaktas om symtomen förvärras.
Behandling och fortsatt stöd
Strukturerad psykoterapi är central i behandlingen av BPD. Behandlingsmetoder kan omfatta dialektisk beteendeterapi och andra terapier som ges av personal med relevant utbildning. Terapin kan inriktas på känsloreglering, relationer, hanteringsstrategier och säkerhet, samtidigt som alkoholbehandlingen tar itu med drickandet och dess konsekvenser.
Behandling av alkoholbrukssyndrom kan omfatta psykologiska insatser, läkemedel när det är lämpligt och stöd i återhämtningen. Läkemedel är inte en rutinmässig behandling för kärnsymtomen vid BPD. En läkare kan ordinera dem för ett samtidigt förekommande tillstånd eller en annan specifik indikation. Nytta, risker och alkoholens inverkan bör följas upp.
Vilken vårdnivå som är lämplig kan förändras över tid. Behandling i öppenvård kan tillgodose många personers behov, medan mer intensiv vård eller slutenvård ibland är nödvändig. Utvecklingen bör följas upp utifrån säkerhet, funktionsförmåga, välbefinnande och förändringar i drickandet, utan någon garanterad tidsplan.
Abstinens och akut hjälp
Om alkoholberoende kan föreligga, sök medicinsk rådgivning innan alkoholen sätts ut abrupt eller drickandet minskas kraftigt. Abstinens kan vara farlig och kan kräva behandling under medicinsk övervakning. Krampanfall, svår förvirring, hallucinationer under abstinens, kollaps, onormal andning eller omedelbar risk för självskada kräver akut hjälp.
Familj och vänner kan erbjuda praktiskt stöd och uppmuntra till behandling samtidigt som de upprätthåller sina egna gränser. Vid en kris ska den överenskomna säkerhetsplanen följas och lämplig lokal vård- eller stödverksamhet kontaktas.
