Amfetamin är ett centralstimulerande och narkotikaklassat ämne. Vissa amfetaminbaserade läkemedel används under medicinsk uppföljning för särskilda indikationer, medan illegalt amfetamin har okänd styrka och sammansättning. Här beskrivs effekter, akuta och långvariga risker, beroende, överdos och vård.
Amfetamin ökar framför allt frisättningen av dopamin och noradrenalin och påverkar även deras återupptag. Vid högre exponering kan också serotonin påverkas. Det kan öka vakenhet och aktivitet men även puls, blodtryck, oro och kroppstemperatur.
Dexamfetamin och lisdexamfetamin är aktiva substanser i vissa receptbelagda läkemedel. Godkända indikationer och villkor skiljer sig mellan produkter och länder; svensk produktinformation och ordinationen ska följas.
Vad är tjack?
”Tjack”, ”speed” och ”uppåttjack” används som slang för illegalt amfetamin. Namnet säger inget om innehåll, styrka eller renhet.
Effekterna beror på substans och beredning, dos, intagssätt, andra ämnen, sömn och personens hälsa. Möjliga kortvariga effekter är ökad vakenhet och energi, minskad aptit, rastlöshet, vidgade pupiller, svettning, snabb puls och förhöjt blodtryck.
Högre exponering eller upprepat bruk kan ge svår oro, bröstsmärta, rytmrubbning, överhettning, kramper, hallucinationer eller psykos. Det finns ingen fast tidslinje där positiva effekter efter ett visst antal dagar eller veckor alltid ersätts av abstinens.
Långvarigt eller frekvent bruk kan bidra till sömnbrist, viktnedgång, undernäring, hjärt-kärlproblem och psykiska symtom. Riskerna varierar och alla får inte samma följder. Ordinerade läkemedel ska följas upp enligt produktinformationen och behandlingsplanen.
Tecken efter intag kan vara ökad aktivitet, pratsamhet, vakenhet och självförtroende, men också rastlöshet, impulsivitet, oro eller irritabilitet. Aptiten minskar ofta snarare än ökar.
Sömnbrist, hög dos och upprepat bruk ökar risken för förvirring, hallucinationer, paranoia och psykos. Sådana symtom visar inte i sig om någon har utvecklat beroende och bör inte användas för att stämpla en person.
Sök akut hjälp vid bröstsmärta, kramper, svår agitation, medvetandepåverkan, andningssvårigheter eller mycket hög kroppstemperatur.
Biverkningar av receptbelagda amfetaminläkemedel beror på produkt, dos och person. Vanliga eller viktiga problem kan omfatta minskad aptit, sömnsvårigheter, huvudvärk, muntorrhet, magbesvär, oro samt förändringar i puls och blodtryck. Den aktuella bipacksedeln och förskrivaren är vägledande.
Illegalt amfetamin har ytterligare risker eftersom innehåll, styrka och föroreningar kan vara okända. Injektion kan ge lokala infektioner och abscesser; det är inte en typisk ”hudbiverkan” av ämnet i sig.
Höga doser och långvarigt bruk kan bidra till hjärt-kärlskador, stroke, njurpåverkan, undernäring och psykiska komplikationer. Det är däremot missvisande att säga att alla får irreversibla skador på flera organ eller bestående minnesluckor.
Kontakta vården vid besvär. Ändra inte dosen eller sluta med ordinerad medicin på egen hand utan att först tala med förskrivaren, om inte akut vård behövs.
Problematiskt bruk kan utvecklas genom flera samverkande faktorer, till exempel upprepad exponering, starkt sug, sömnbrist, psykisk ohälsa och sociala omständigheter. Det beror inte på en viss personlighet eller på att någon ”behöver” välbefinnandet mer än andra.
Tolerans innebär att en tidigare dos ger mindre effekt. Tolerans kan leda till dosökning och högre risk, men är inte i sig samma sak som beroende eller en substansbrukssyndrom.
Varningssignaler är bland annat att användningen blir svår att kontrollera, att mycket tid går åt till bruk eller återhämtning, att användningen fortsätter trots skador eller att viktiga aktiviteter försummas.
Fysiskt beroende, tolerans och beroendesyndrom är närliggande men olika begrepp. Narkotikaklassning innebär inte att varje användare automatiskt blir beroende.
Efter regelbundet eller intensivt bruk kan ett uppehåll ge trötthet, sömnförändringar, nedstämdhet, ökad aptit, oro och starkt sug. Symtomens svårighetsgrad och varaktighet varierar; förvirring och ofrivilliga rörelser är inte typiska kännetecken som ensamma fastställer abstinens.
Bedömning och behandling anpassas efter användningsmönster, kroppslig och psykisk hälsa, andra substanser, läkemedel, säkerhet och social situation. Psykosociala insatser kan ingå. Det finns inget allmänt godkänt läkemedel som ensamt botar amfetaminberoende.
Sök omedelbar hjälp vid psykos, suicidtankar eller allvarliga kroppsliga symtom. Den som vill minska eller sluta med ordinerad medicin bör göra det tillsammans med sin behandlare.
En amfetaminöverdos kan ge kraftig stimulering med oro, högt blodtryck, snabb puls, svettning, stelhet och överhettning. Psykiska symtom kan vara förvirring, hallucinationer, aggression eller delirium.
Det går inte att ange säkra dosgränser för måttlig, svår eller livshotande förgiftning. Individuell känslighet, tolerans, renhetsgrad, intagssätt och andra substanser påverkar risken.
Kontakta Giftinformationscentralen direkt vid misstänkt förgiftning. Ring 112 vid bröstsmärta, kramper, överhettning, svår agitation, medvetandepåverkan eller andningssvårigheter; vänta inte på en viss dos eller på att alla symtom ska uppträda.
Behandlingen är symtomstyrd; det finns inget specifikt antidotum. Svår förgiftning kan orsaka rytmrubbning, cirkulationskollaps, stroke, njurskada eller död.
Kombinationen av amfetamin och alkohol kan maskera berusning och leda till att mer alkohol används. Den kan också öka belastningen på hjärta och blodtryck samt risken för uttorkning, olyckor och riskfyllda beslut.
Även kombinationer med andra centralstimulerande ämnen eller vissa läkemedel kan ge oförutsägbara och allvarliga effekter. Sök medicinsk rådgivning om en kombination redan har tagits och ring 112 vid akuta symtom.
