När någon du älskar är sjuk kan omsorgen bli ett andra arbete utan tydligt slut. Du kan känna engagemang, rädsla, utmattning och skuld över att behöva tid för dig själv. Välbefinnande för anhöriga som ger omsorg innebär att ta de egna behoven på allvar och samtidigt göra stödet hållbart. Den här guiden tar upp praktiska frågor om ansvar, avlastning, gränser, sorg och eget stöd. Den bygger på vägledning för anhöriga vid flera olika tillstånd, men rekommendationerna visar inte att ett och samma stödupplägg är bäst för alla familjer eller vid alla sjukdomar.
Se din omsorgsroll utan att tappa bort dina egna behov
Du kanske ser dig som partner, vuxet barn, syskon eller vän snarare än som anhörigvårdare. Men att boka besök, sköta hushållssysslor, ordna transporter och återkommande möta oro och lidande kan tillsammans utgöra ett omfattande obetalt omsorgsarbete. Ni behöver inte bo tillsammans, och du behöver inte ge fysisk hjälp, för att din insats ska ha betydelse.
Börja med att beskriva vad du faktiskt gör under en vanlig vecka, inklusive tid som går åt till att samordna vården eller vara tillgänglig på natten. Skilj mellan vad din närstående behöver och vad du gradvis har tagit på dig. Det handlar inte om att dra tillbaka din omtanke. Det hjälper dig att identifiera ansvar som kräver tydligare överenskommelser eller mer stöd.
Den här guiden fokuserar på ditt välbefinnande, inte på att göra dig ansvarig för någon annans återhämtning. För bredare frågor om kommunikation och delaktighet i behandling, se stöd till familjen vid psykisk ohälsa och beroende. Dina egna mål kan vara ostörd sömn, att kunna gå på ett eget vårdbesök eller att ha en kväll som inte kretsar kring omsorgen.
Uppmärksamma utmattning och förändringar i din hälsa
Belastningen av att ge omsorg kan yttra sig som en känsla av att vara överväldigad, irritabilitet, isolering, huvudvärk, störd sömn och minskat intresse för sådant som brukar vara roligt. NIA anger också att försummad egenvård och skadligt bruk av alkohol eller droger är varningstecken. Dessa förändringar behöver uppmärksammas innan du blir helt utmattad. [2]
Boka ett besök hos din egen vårdgivare i primärvården om symtomen kvarstår, förvärras eller påverkar din funktionsförmåga. Berätta om din omsorgsroll i stället för att bara beskriva tröttheten. Beskriv nattliga avbrott, krav i arbetet, befintliga hälsoproblem, läkemedel och om du har hjälp som du kan lita på. Fråga om symtomen behöver utredas i stället för att automatiskt tillskriva dem omsorgsarbetet.
Förbered en kort beskrivning av vad som har förändrats: ”Jag sover bara korta stunder åt gången, har slutat träffa vänner och kan inte koncentrera mig på arbetet.” En bedömning bör skilja praktisk överbelastning från möjlig depression, ångest, sömnproblem eller andra hälsoproblem. Lösningen kan omfatta både behandling för dig och förändringar i hur omsorgen ordnas, inte bara råd om att koppla av.
Fördela ansvaret på konkreta och genomförbara sätt
En begäran som ”jag behöver mer hjälp” kan lämna alla osäkra på vad de ska göra. Pröva en tydlig förfrågan: ”Kan du ta ansvar för transporten på tisdag, inklusive att bekräfta besökstiden?” CDC rekommenderar att identifiera en specifik uppgift eller tidsperiod och använda en gemensam kalender för att organisera regelbunden hjälp. [3]
Räkna även in samordningsarbetet. Den som beställer förbrukningsmaterial men förväntar sig att du kontrollerar mängder, följer upp leveransen och löser fel har inte tagit över hela uppgiften. Kom överens om vem som ansvarar för vad, vilken information personen behöver och när hen ska be om hjälp. Håll upplägget tillräckligt enkelt för att fungera även under en svår vecka.
Fördela arbetet efter förmåga och tillgänglighet i stället för att kräva identiska insatser. En släkting som bor långt bort kan sköta bokningar eller administrativa ärenden, medan någon i närheten kommer med mat. Låt din närstående vara delaktig i uppgifter som hen klarar av och vill behålla. Om de nödvändiga behoven fortfarande överstiger gruppens förmåga, fråga vårdteamet om ytterligare insatser i stället för att utgå från att en person måste täcka det som saknas.
Ordna avlastning som ger en verklig paus
Avlastning innebär att någon tillfälligt tar över omsorgen så att du får tid utan omsorgsansvar. Beroende på personens behov kan alternativen omfatta hjälp i hemmet, dagverksamhet för vuxna eller korttidsvård i en lämplig verksamhet. Tillgång, lämplighet, rätt till insatsen och betalning varierar, så kontrollera vad som gäller lokalt i stället för att förutsätta att kostnaderna täcks. [3]
Fråga behandlingsteamet, en socialarbetare eller en lokal anhörigstödsverksamhet var du ska börja. Beskriv vad avlastningen måste omfatta, inklusive hjälp med förflyttning, kommunikationsbehov och eventuella kliniska uppgifter som kräver kvalificerad personal. En släktings vilja att hjälpa till innebär inte automatiskt att hen kan ge alla former av vård och omsorg på ett säkert sätt.
Kom före pausen överens om en kort överlämning: viktiga kontakter, rutiner, ansvar och situationer som kräver professionell rådgivning. Klargör när du ska kontaktas och vem som hanterar vardagliga beslut. Försök att hålla en del av avlastningstiden fri från ärenden och administration. Syftet kan vara sömn, sällskap eller en trevlig aktivitet, inte ännu ett pass med obetalda uppgifter.
Sätt gränser utan skuldbeläggning eller hot
En gräns beskriver vad du kan erbjuda och vad du kommer att göra, i stället för att försöka styra en annan persons känslor. SAMHSA rekommenderar att komma överens om tider för samtal och vara tydlig med vilka uppgifter eller vilket ekonomiskt stöd du inte kan ge. Medkänsla och gränser kan finnas samtidigt. [4]
Uttryck dig konkret: ”Jag kan köra dig till besöket, men jag kan inte vara borta från jobbet en hel dag till. Låt oss fråga om en annan besökstid.” Vid återkommande nattliga samtal, diskutera en överenskommen kontaktplan och lämpliga vägar till akut vård. Gör inte dig själv till den enda tillgängliga hjälpen vid en kris.
Håll gränssättning åtskild från bestraffning. Undvik att under ett gräl hota med att dra in nödvändig hjälp. Om din roll behöver förändras, planera alternativa stödinsatser där det behövs. Vår guide om gränser utan skuldbeläggning utforskar mönster av överdrivet ansvarstagande utan att betrakta vanlig omsorg om närstående eller stöd vid funktionsnedsättning som något i sig osunt. Vid hotfullt beteende eller våld, prioritera säkerheten och sök individuell rådgivning i stället för att förlita dig på en gemensam konfrontation.
Respektera integriteten och klargör familjens delaktighet
Fråga din närstående vilka hen vill ska vara delaktiga och vilken information hen är bekväm med att dela. Tillåtelse att diskutera det praktiska kring besök innebär inte nödvändigtvis tillåtelse att lämna ut hela sjukdomshistorien till släktingar. NICE rekommenderar att respektera sekretessen och samtidigt förklara vilken information anhöriga behöver för att kunna ge säkert stöd. Detta är brittisk vägledning, inte en beskrivning av rättsliga krav i USA. [1]
Be behandlingsteamet i USA förklara sina rutiner för samtycke och sekretessens gränser. Klargör hur du kan framföra oro, vilken information personalen får lämna till dig och vem du ska kontakta. Fråga separat om dina egna samtal med personalen i stället för att anta att alla familjesamtal hanteras på samma sätt.
Anpassa informationen till familjen efter vad som behövs. Utse gemensamt en kontaktperson om upprepade förfrågningar tar mycket av din tid, och dela bara information som det finns tillåtelse att dela. Om beslutsförmågan är osäker, begär en kvalificerad bedömning och en förklaring av den process som gäller. Att vara den mest engagerade anhöriga avgör inte i sig vem som har befogenhet att fatta beslut.
Sök eget emotionellt och kliniskt stöd
Ditt stöd bör inte vara helt beroende av den behandlare som vårdar din närstående. Överväg en egen terapeut, en anhöriggrupp eller en betrodd person utanför den närmaste omsorgskretsen. Fråga aktuella stödverksamheter om kostnader, tider, tillgänglighet och om avlastning skulle hjälpa dig att delta.
NICE rekommenderar psykologiskt stöd anpassat till anhörigas omständigheter och remiss vid ett identifierat psykiskt hälsoproblem. Rekommendationerna kommer från det brittiska vårdsystemet och bör tillämpas med hänsyn till lokala verksamheter i USA. Kontakt med andra i liknande situation kan ge förståelse, men dina egna ihållande symtom behöver fortfarande bedömas kliniskt. [1]
Om depression, ångest, skuld eller återkommande oro påverkar dig, fråga vilken behandling som passar dina behov. Kognitiv beteendeterapi är ett möjligt alternativ, inte ett standardkrav för alla som ger omsorg. Samtalsstöd bör inte reducera en faktisk brist på sömn, pengar eller praktisk hjälp till ett problem med ditt sätt att tänka. Beskriv både vad som måste förändras utanför samtalen och vad du hoppas kunna arbeta med under dem.
Ge utrymme för sorg, osäkerhet och blandade känslor
Sjukdom kan förändra en relation långt innan någon dör. Du kan sakna gemensamma rutiner, samvaro eller planer som nu känns osäkra. NIA beskriver hur anhöriga som vårdar någon med demens kan känna förlust och smärta när personen är fysiskt närvarande men den välbekanta relationen har förändrats. Den erfarenheten är specifik för demens, även om andra som ger omsorg kan känna igen delar av den. [5]
Försök att sätta ord på förlusten utan att döma känslan: ”Jag saknar att kunna planera saker tillsammans.” Kärlek kan finnas samtidigt med ilska, sorg och en önskan om tid för sig själv. Du behöver inte omvandla varje svår känsla till tacksamhet eller prata om varje känsla med personen som får omsorg.
Efter ett dödsfall kan sorgen påverka sömn, aptit, koncentration och beslutsfattande. Sorgestöd genom samtal och stödgrupper är möjliga alternativ, även genom hospiceverksamheter. Det finns inte ett enda rätt sätt att sörja. Sök professionell hjälp om lidandet är svårt, det finns oro för säkerheten eller du inte klarar grundläggande dagliga behov. [7]
Uppmärksamma samtidiga behov och välj vård utifrån bedömning
Psykiska svårigheter, substansbruk, fysisk sjukdom och kognitiva förändringar kan förekomma samtidigt. NIMH betonar vikten av en omfattande bedömning och samordnad behandling när substansbruk och psykiska sjukdomstillstånd förekommer tillsammans. En anhörig ska inte ensam behöva avgöra vilket tillstånd som orsakar varje symtom eller samordna motstridiga kliniska instruktioner. [6]
Fråga vem som ansvarar för den övergripande planen och vilka problem som kräver en separat specialistbedömning. Beskriv observerade förändringar i stället för att ställa diagnoser. Vid frågor som rör senare delen av livet erbjuder psykisk hälsa, kognition och stöd för äldre ytterligare frågor att ta med till ett vårdbesök.
Om stödet i hemmet inte längre räcker, begär en ny bedömning i stället för att välja ett behandlingsprogram enbart för att du behöver avlastning. Vår guide till att välja vårdnivå tar upp öppenvård, dagvård, behandling i boendemiljö och sjukhusvård, även i europeiska vårdsammanhang. Kontrollera vad den aktuella verksamheten i USA faktiskt kan erbjuda. Anhörigas utmattning behöver tas på allvar, men innebär inte i sig att personen behöver behandling i boendemiljö.
Förstå när säkerheten kräver hjälp utifrån
I USA kan du ringa eller skicka sms till 988 vid en kris som rör psykisk hälsa eller substansbruk, självmordstankar eller oro för någon du älskar. Ring 911 eller åk till närmaste akutmottagning vid omedelbar fara eller ett akut medicinskt tillstånd. Dessa kontaktvägar gäller både din egen kris och din närståendes. THE BALANCE är inte en akutverksamhet. [8]
När det inte finns en omedelbar nödsituation, be den ansvariga behandlaren hjälpa till att fastställa varningstecken, kontaktvägar vid brådskande behov och vad som händer om den vanliga verksamheten inte är tillgänglig. Var tydlig med vad du inte kan ge på ett säkert sätt. En plan som bygger på att du håller dig vaken på obestämd tid eller ensam hanterar allvarliga symtom behöver ses över.
Om du är rädd att du kan förlora kontrollen eller inte kan fortsätta ge nödvändig omsorg på ett säkert sätt, sök hjälp skyndsamt och beskriv din oro tydligt. Vänta inte tills en incident inträffar. Om någon hotar eller skadar dig, ta dig till en säker plats och sök akut hjälp när det behövs. Att stödja någon som är sjuk innebär inte att behöva acceptera fara.
Planera återhämtning och förändringar i din omsorgsroll
Inför utskrivning från sjukhus eller en annan vårdövergång, beskriv vilket stöd du realistiskt kan ge i nuläget. NICE:s vägledning om vårdövergångar rekommenderar att beakta anhörigas behov och förändrade omständigheter, tillsammans med en tydlig plan för fortsatt vård. De brittiska vårdarrangemangen innebär inte skyldigheter i USA, men planeringsprincipen är relevant: utskrivning bör inte i det tysta lägga en arbetsbörda på familjen utan stöd. [9]
Be om namngivna vårdkontakter, planering för uppföljning och tydligt ansvar för recept och olösta frågor. Diskutera boende, transporter och vad som händer om det föreslagna stödet inte fungerar. Om behandlingen innebär internationella resor, bekräfta vilka behandlare i USA som tar emot och hur den praktiska överlämningen ska ske före avresan.
När din närstående förbättras, se över ansvaret i stället för att behålla krisupplägget på obestämd tid. Kom överens om vilka uppgifter hen vill återuppta och vilket stöd som fortfarande är till nytta. Sätt också mål för din egen återhämtning, till exempel att återknyta sociala kontakter eller ta itu med försummade vårdbehov. Om omsorgen upphör eller förändras, tillåt dig att få stöd medan du anpassar dig till en annan vardag.
DET HÄR KAN VARA TILL HJÄLP
En bra utgångspunkt.
behandlingshem för depression
UtforskaFörståbehandlingshem för ångest
UtforskaLäs och lärAnhörigstöd vid psykisk ohälsa och beroende
UtforskaBedömning och behandlingsplanering inför privat behandling med boende
UtforskaPlanera din vistelseSå fungerar inskrivningen
UtforskaFörståbehandlingshem för depression
UtforskaFrågor
Vanliga frågor
Hur vet jag när utmattning som anhörig kräver professionell hjälp?
Sök en bedömning när utmattning, störd sömn, ångest, nedstämdhet eller fysiska symtom kvarstår eller påverkar din förmåga att fungera i vardagen. Ökad användning av alkohol eller droger, missade vårdbesök och svårigheter att ge säker omsorg behöver också uppmärksammas. Beskriv ditt ansvar och dina symtom för din egen behandlare i stället för att anta att allt bara är stress. [2]
Vad gör jag om min närstående vägrar avlastning eller hjälp från någon annan?
Fråga vad som oroar hen: obekanta personer, ändrade rutiner, integritet eller en tidigare dålig erfarenhet. Diskutera en kort introduktion eller provperiod med en lämplig person som kan ta över omsorgen. Om den nödvändiga omsorgen inte kan fortsätta säkert utan dig, involvera behandlingsteamet eller en socialarbetare för att hitta alternativ. Lova inte obegränsad tillgänglighet för att det första alternativet känns obekvämt.
Kan jag söka samtalsstöd utan min närståendes tillåtelse?
Du kan söka stöd för din egen emotionella hälsa utan att göra det till en del av din närståendes behandling. Förklara att du ger omsorg och fråga behandlaren om sekretess, journaler och eventuella uppgifter som lämnas ut i samband med försäkring. Dina samtal kan fokusera på dina erfarenheter, beslut och gränser utan att kräva tillgång till den andra personens journaler.
Är det fel att känna ilska eller lättnad när någon annan tar över?
Svåra känslor upphäver inte din kärlek eller ditt engagemang. NIA beskriver frustration, sorg och skuld som förståeliga erfarenheter hos anhöriga som ger omsorg. Lättnad kan visa hur mycket ansvar du har burit. Sök ytterligare stöd om ilskan känns svår att kontrollera eller om du oroar dig för säkerheten för någon av er. [2]
Vad kan jag göra när släktingar säger att de ska hjälpa till men inte gör det?
Ersätt allmänna önskemål med en tydligt definierad uppgift, tidpunkt och reservlösning. Fråga direkt om personen kan åta sig detta på ett tillförlitligt sätt. Om inte, planera utifrån det svaret i stället för att upprepade gånger förlita dig på osäker hjälp. Överväg att be personen ta hand om administration, måltider eller kostnaden för avlastning om direkt omsorg inte är realistisk.
Kan jag ringa 988 för att jag är orolig för någon jag ger omsorg till?
Ja. I USA kan 988 ge stöd både till personer som är oroliga för en närstående och till personer som själva befinner sig i kris. Ring eller skicka sms till 988 för vägledning i en kris. Vid omedelbar fara eller ett akut medicinskt tillstånd, ring 911 eller åk till närmaste akutmottagning. THE BALANCE är inte en akutverksamhet. [8]
Redaktionellt underlag
Evidens och källor
Utvalda kliniska riktlinjer, sakkunniggranskad forskning och folkhälsokällor som används i den här artikeln.
Visa alla 9 källorVisa färre källor
Kliniskt sammanhang
Tydlig information sätts in i ett sammanhang av komplex och samsjuklig problematik.
Individuella faktorer
Bedömningen är fortsatt avgörande eftersom behov och risker skiljer sig från person till person.
Nästa steg
Ett konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den lämpligaste vägen framåt.
Osäker på var situationen passar in?
Ditt inskrivningsteam


Ett första konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den samlade problematiken och om vår miljö är lämplig.
