Morfin är ett starkt opioidläkemedel som kan användas vid vissa former av svår akut eller långvarig smärta. Morfin finns i flertalet läkemedel som till exempel Morfin Meda och Morfin Abcur. Läkemedel innehållandes morfin används därför för att behandla svår smärta som till exempel smärta i samband med cancer. I denna artikel kommer vi att förklara vad morfin är och hur substansen bidrar med smärtlindring i kroppen. Dessutom tar vi upp eventuella biverkningar som kan uppkomma vid behandling med läkemedel innehållandes morfin. Upprepad användning kan ge tolerans och fysiskt beroende, och vissa personer utvecklar opioidbrukssyndrom. Artikeln skiljer mellan dessa tillstånd och beskriver säker användning och varningssignaler.
Morfin är ett så kallat opioidanalgetikum, vilket innebär att morfin har kraftigt smärtlindrande effekter. Morfin verkar främst som agonist vid opioidreceptorer i centrala nervsystemet och förändrar hur smärtsignaler bearbetas och upplevs; det blockerar inte all smärtsignalering och effekten varierar mellan personer. Morfin kan också påverka belöningssystemet och ge eufori, men vanligare kliniska effekter är smärtlindring, dåsighet, förstoppning och risk för andningsdepression. Läkemedel som innehåller morfin används för att lindra svår smärta och kronisk smärta, såsom smärta som kan uppkomma vid cancer.
Läkemedel som innehåller morfin kan orsaka vissa biverkningar precis som andra läkemedel. Dock behöver inte alla som använder morfin få dessa biverkningar. Vanliga biverkningar av morfin är illamående, kräkningar, förstoppning och dåsighet. Svårigheter att kissa och små pupiller kan också förekomma; pupillstorleken ensam visar inte om någon är förgiftad. Vid allvarligare biverkningar såsom tecken på allergisk reaktion eller svårigheter med andningen ska du söka hjälp omedelbart. Ring 112 vid andningsbesvär, svårväckbarhet eller svullnad som hotar andningen.
Den huvudsakliga påverkan som morfin har på kroppen och det man vill uppnå vid behandling med morfin är dess smärthämmande effekter. Dock påverkar morfin även kroppen på flera andra sätt eftersom substansen påverkar det centrala nervsystemet. De effekter som morfin har på det centrala nervsystemet inkluderar nedsatt andning, olika psykiska symtom, illamående och kräkningar, sammandragning av pupiller samt frisättning av antidiuretiskt hormon.
Anledningen till att morfin kan ge upphov till nedsatt andning är att morfin hämmar koldioxidens stimulerande verkan på andningscentrum i förlängda märgen. Detta kan leda till nedsatt andning även utan tidigare andningsproblem, med högre risk hos patienter som redan har en nedsatt andningsförmåga på grund av till exempel lungsjukdom eller användning av andra läkemedel. Risken för att morfin ska orsaka nedsatt andning är högre vid behandling av äldre patienter.
Morfin kan orsaka illamående och kräkningar genom påverkan på flera centrala och gastrointestinala mekanismer; besvären kan behöva bedömas och behandlas. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid morfinbehandling och detta kan leda till svårigheter att kissa. Morfin minskar tarmens framåtdrivande rörelser och sekretion, vilket ofta orsakar förstoppning. Förebyggande behandling med laxermedel behövs ofta och bör planeras med vården.
Vid misstänkt överdos ska du genast kontakta Giftinformationscentralen, även utan symtom. Ring 112 vid andningsbesvär, svårväckbarhet, medvetslöshet eller kramper; i mindre brådskande fall ring 010-456 6700. Invänta inte en viss dosgräns eller pupillförändring. De biverkningar som kan uppkomma vid överdos av morfin inkluderar sänkt medvetandegrad, uttalad nedsatt andning, maximalt förminskade pupiller, lågt blodtryck, illamående, kräkningar samt blek och fuktig hud. Vid tillräckligt höga doser kan dessutom andningen upphöra helt vilket följs av medvetslöshet samt i vissa fall cirkulationssvikt och lungödem. Vid allvarlig förgiftning med morfin finns risk för hjärtmuskelskada, sönderfall av skelettmuskler samt njursvikt. Överdos av morfin kan också leda till dödsfall till följd av upphörd andning.
Samtidigt intag av alkohol och morfin kan få allvarliga konsekvenser eftersom båda substanserna hämmar det centrala nervsystemet. Detta innebär bland annat att även små mängder alkohol kan förstärka den andningshämmande effekten som morfin har. Därmed är risken för nedsatt andning och andningsuppehåll större om alkohol intas samtidigt som morfin. Detta kan i sin tur i vissa fall leda till koma och till och med död.
Dessutom kan samtidigt intag av alkohol leda till en ökning av de biverkningar som morfin kan orsaka i det centrala nervsystemet. Dessa biverkningar inkluderar bland annat illamående, kräkningar och dåsighet.
Du bör därför undvika att inta alkohol om du behandlas med läkemedel som innehåller morfin.
Upprepad användning av morfin kan ge tolerans och fysiskt beroende även vid korrekt ordination. Det är inte samma sak som opioidbrukssyndrom, som kännetecknas av bland annat kontrollförlust, fortsatt användning trots skada och andra kliniska kriterier. Risken ökar bland annat med högre dos, längre behandling och tidigare substansproblem. Missbruk innebär att morfin tas oftare och i högre doser än vad som föreskrivits av läkare eller att morfin används utan att man har fått det utskrivet på recept.
Tolerans innebär att effekten kan minska vid upprepad användning; dosen ska inte höjas på egen hand. Fysiskt beroende kan ge abstinens om dosen minskas för snabbt eller behandlingen avbryts. Opioidbrukssyndrom bedöms separat och kräver en samlad klinisk värdering.
Det finns flertalet symtom som tyder på att en person har ett morfinberoende. Ett sådant symtom är att personen ständigt letar efter substansen och vill inta substansen oavsett om personen vet om de negativa konsekvenserna av det. Det är också vanligt att personer som har ett beroende avhåller sig från sociala aktiviteter samt försummar arbete och relationer eftersom all deras energi går åt till att använda morfin. Beteendeförändringar i form av till exempel lätt irritabilitet eller aggression är också vanligt förekommande symtom vid beroende. Ett beroende av morfin kan också leda till viktnedgång delvis på grund av att morfin kan orsaka illamående och kräkningar. Extrem sömnighet kan vara en förgiftningssignal och bevisar inte beroende. Ring 112 om personen är svårväckt eller har påverkad andning, även om dosen var ordinerad.
Hur lång tid efter intag som morfin sitter kvar i kroppen varierar från person till person. Det finns flertalet faktorer som påverkar detta som till exempel vikt, längd, ålder, metabolism samt hur mycket av substansen som personen intog. Dessutom tar det längre tid för personer med nedsatt leverfunktion och nedsatt njurfunktion att bryta ned morfin, varav det kommer finnas kvar i kroppen hos dessa personer under en längre tid.
Det går inte att ange säkra, fasta detektionstider för blod, saliv, urin eller hår. Resultat påverkas av provtyp, analysmetod, dos, tidpunkt, upprepad användning samt njur- och leverfunktion. Ett laboratorieresultat ska därför tolkas av den som beställt provet.
När en person som har tagit morfin under en längre tid slutar ta läkemedlet eller tar en mindre dos av läkemedlet kan så kallade abstinenssymtom uppkomma. Dessa abstinenssymtom uppkommer främst om en patient har använt morfin under en längre tid eftersom detta kan leda till ett fysiskt beroende av substansen. Detta behöver dock inte betyda att personen i sig har blivit beroende av morfin, utan det innebär att kroppen har blivit van vid morfinet, varav kroppen inte fungerar normalt utan substansen. Det är på grund av detta som de så kallade abstinenssymtomen kan uppkomma. Abstinens kan vara påfrestande och öka risken för att återgå till användning, men innebär inte i sig opioidbrukssyndrom. Kontakta förskrivaren för en individuell plan och sök akut hjälp vid allvarliga symtom eller överdosrisk.
De abstinenssymtom som uppkommer är ofta influensaliknande och kan orsaka både fysiska och psykologiska symtom. De symtom som uppkommer och hur länge de varar varierar från person till person. Intensiteten av symtomen beror bland annat på hur tolerant personen har blivit för morfin, personens generella hälsa och metabolism, samt hur länge personen har använt morfin. Symtomen är generellt värre för personer som har använt morfin i höga doser och under en längre tid.
Vanliga fysiska abstinenssymtom som orsakas av morfin inkluderar muskelvärk, vattniga ögon, rinnig näsa, sömnsvårigheter, svettningar, gäspningar, feber, ökat blodtryck, diarré, illamående, kräkningar, huvudvärk och kallsvettningar. Psykologiska symtom som vanligtvis uppkommer är agitation, ångest, depression och desorientering, irritabilitet, humörsvängningar, låg energi och sänkt koncentrationsförmåga.
När abstinens börjar och hur länge den varar beror på formulering, dos, behandlingstid, andra läkemedel och individuella faktorer. Undvik fasta tidslöften; en förskrivare kan anpassa dosminskningen efter symtom och behandlingsmål.
För att minimera intensiteten av dessa abstinenssymtom är det viktigt att inte abrupt avsluta behandlingen med morfin. Planera i stället en gradvis, individuell dosminskning med förskrivaren. Ändra inte dosen själv, vare sig uppåt eller nedåt.
