Tramadolabstinens kan uppstå när regelbunden användning minskas eller avslutas, särskilt efter att ett fysiskt beroende har utvecklats. Tramadol är ett opioidanalgetikum som också påverkar signaleringen via serotonin och noradrenalin. Fysiskt beroende är en förväntad fysiologisk anpassning hos vissa personer och är inte detsamma som ett beroendesyndrom eller opioidbrukssyndrom.
Symtomen och deras varaktighet varierar med beredningsform, dos, användningstid, andra läkemedel och individuell hälsa. En patient med fysiskt beroende bör inte sluta tvärt med tramadol om inte akuta medicinska omständigheter kräver det. Förskrivaren kan planera en individuellt anpassad nedtrappning och göra en ny bedömning av smärta, psykisk hälsa och säkerhet. Krampanfall, svår förvirring, kollaps, självmordstankar eller andningsproblem kräver akut bedömning. [1–3]
Regelbunden exponering för tramadol kan leda till neuroadaptation. De smärtstillande effekterna involverar my-opioidreceptorn och hämning av återupptaget av noradrenalin och serotonin. Den aktiva metaboliten M1 bidrar också till opioideffekten. Tolerans och fysiskt beroende kan utvecklas, men inget av dessa tillstånd innebär i sig att ett beroendesyndrom föreligger. [1]
Fysiskt beroende, tolerans och beroendesyndrom
Fysiskt beroende innebär att abstinenssymtom kan uppstå efter en snabb dosminskning eller missade doser. Tolerans innebär att effekten avtar vid upprepad exponering. Beroendesyndrom eller opioidbrukssyndrom innefattar ett bredare mönster, såsom nedsatt kontroll, tvångsmässig användning eller fortsatt användning trots skadliga konsekvenser. Dessa tillstånd kan överlappa, men begreppen bör inte användas som om de betydde samma sak.
Varför abrupt utsättning kan vara skadlig
Snabb utsättning hos en patient med fysiskt beroende kan orsaka abstinens, otillräckligt lindrad smärta och psykiskt lidande. FDA:s produktinformation och NICE:s riktlinjer rekommenderar en gradvis, individuellt anpassad plan, om inte en akut biverkning eller andra exceptionella medicinska omständigheter kräver omedelbara åtgärder. Planen kan behöva pausas eller justeras utifrån symtom och kliniska prioriteringar. [1–3]
Vad påverkar risken?
Dos, användningstid, beredning med omedelbar eller förlängd frisättning, njur- eller leverfunktion, interagerande läkemedel, samtidig användning av andra substanser, tidigare krampanfall, psykisk hälsa och det tillstånd som behandlas kan alla påverka risken. En läkemedelsgenomgång är viktig eftersom förändringar av hämmare eller inducerare av CYP2D6 eller CYP3A4 kan påverka nivåerna av tramadol och dess aktiva metabolit samt risken för abstinens eller toxicitet. [1]
Det finns inget enhetligt tidsförlopp för tramadolabstinens som tillförlitligt kan förutsäga förloppet för en enskild person. Symtom kan börja efter en missad dos eller dosminskning, men debut och varaktighet skiljer sig mellan beredningar med omedelbar och förlängd frisättning och påverkas av dos, behandlingstid, ämnesomsättning, andra läkemedel och hälsotillstånd. [1–3]
Tidiga symtom
Möjliga tidiga symtom är rastlöshet, ångest, svettningar, gäspningar, rinnsnuva, sömnstörningar, muskelvärk, magkramper, illamående eller diarré. Smärta kan också återkomma eller förvärras. Vissa upplever ovanliga sensoriska eller psykiska symtom eftersom tramadol påverkar både opioidsystemet och monoaminer.
Det fortsatta förloppet
Symtomen förändras ofta under loppet av flera dagar, men ett bestämt förlopp, exempelvis en garanterad kulmen efter 24–48 timmar eller fullständig symtomfrihet inom en eller två veckor, går inte att förlita sig på. Vissa symtom kan kvarstå längre, särskilt efter långvarig behandling eller en alltför snabb nedtrappning. Nya, svåra eller ihållande symtom bör leda till en ny bedömning och inte automatiskt antas vara abstinens.
När förloppet avviker från det förväntade
Krampanfall, hallucinationer, svår förvirring, självmordstankar, kollaps eller andningsproblem behöver bedömas akut. Feber, uttalad agitation, kraftiga svettningar och muskelstelhet eller muskelryckningar kan tyda på serotonergt syndrom, särskilt efter en interaktion eller läkemedelsändring. Uttalad sömnighet eller långsam andning kan tyda på opioidförgiftning snarare än abstinens. [1]
Symtomen varierar och kan överlappa med återkommande smärta, biverkningar, infektioner, psykiska tillstånd eller interaktioner. Vårdpersonal kan behöva skilja mellan dessa orsaker. Vanligt rapporterade tecken på opioidabstinens är:
- rastlöshet, ångest, irritabilitet och sömnstörningar;
- svettningar, frossa, gäspningar och rinnsnuva;
- muskel- eller ledvärk och ökad smärta;
- illamående, kräkningar, magkramper eller diarré;
- darrningar, hjärtklappning eller snabbare puls;
- nedstämdhet, sug eller koncentrationssvårigheter.
Eftersom tramadol också påverkar serotonin och noradrenalin rapporterar vissa personer atypiska symtom som ovanliga sinnesupplevelser, panik, förvirring eller hallucinationer. Dessa behöver bedömas, särskilt om de är svåra eller uppträder i samband med någon annan läkemedelsändring. [1]
Varningssignaler som kräver akut hjälp
Ring det lokala larmnumret vid krampanfall, kollaps, medvetslöshet, svåra andningsbesvär eller misstänkt överdosering. Sök akut hjälp vid hallucinationer, svår förvirring, självmordstankar eller självmordsbeteende, eller tecken på serotonergt syndrom såsom feber med uttalad agitation, svettningar och muskelstelhet eller muskelryckningar. Använd inte en symtomlista på nätet för att utesluta förgiftning eller ett annat akut tillstånd.
Handläggningen beror på om personen enbart har ett fysiskt beroende, en biverkning, otillräckligt lindrad smärta, opioidbrukssyndrom eller flera av dessa tillstånd. Alla behöver inte abstinensbehandling i slutenvård, och inget enskilt nedtrappningsschema passar alla. [2–4]
Läkemedelsgenomgång och säkerhetsbedömning
Förskrivaren bör gå igenom tramadolpreparat och dos, andra receptbelagda och receptfria läkemedel, risken för krampanfall och överdosering, smärtbehandling, psykisk hälsa och tillgängligt stöd. Abrupt utsättning undviks i allmänhet vid fysiskt beroende, om inte akuta säkerhetsskäl kräver det. [1–3]
Individuellt anpassad nedtrappning
En gradvis nedtrappning med regelbunden uppföljning kan överenskommas. Takten kan sänkas, nedtrappningen pausas eller planen justeras på annat sätt när symtomen är svåra att tolerera. Den här sidan ger inget personligt doseringsschema. Beredningar med omedelbar och förlängd frisättning är inte utbytbara utan medicinsk övervakning.
Symtombehandling och vårdnivå
Kortvarig symtombehandling kan vara lämplig efter en klinisk bedömning, men läkemedel bör inte tas på eget initiativ. Många kan få stöd i öppenvård. Mer intensiv vård eller slutenvård kan vara lämplig vid svår kroppslig eller psykisk sjukdom, omfattande användning av flera substanser, instabil boendesituation eller bristande stöd, hög risk för krampanfall eller överdosering, eller när situationen inte kan hanteras säkert utanför slutenvården.
När opioidbrukssyndrom föreligger
Enbart abstinensbehandling är inte behandling av opioidbrukssyndrom. Evidensbaserad vård kan omfatta buprenorfin, metadon eller naltrexon tillsammans med psykosocialt stöd och stöd för återhämtning. Valet av behandling och tidpunkten för den avgörs av kvalificerad vårdpersonal. Fortsatt behandling bör inte fördröjas av ett krav på att först slutföra abstinensbehandling. [4]
Stödjande åtgärder kan lindra obehag och öka säkerheten, men de ersätter inte en individuellt anpassad medicinsk plan och påskyndar inte utsöndringen av tramadol.
Vätska, mat och sömn
Kräkningar, diarré eller kraftiga svettningar kan orsaka uttorkning. Vanlig dryck och, när det är lämpligt, vätskeersättning kan bidra till att ersätta förlusterna. Akut medicinsk rådgivning behövs om personen inte kan behålla vätska eller visar tecken på svår uttorkning. Regelbundna måltider och sömnrutiner kan främja det allmänna välbefinnandet, men kosttillskott och ”detoxprodukter” är inte etablerade behandlingar mot abstinens.
Aktivitet och känslomässigt stöd
Lätt fysisk aktivitet kan gynna humör och sömn när den kan utföras säkert, men ansträngande träning bör undvikas vid yrsel, uttorkning eller sjukdom. Stöd från familj, personer med liknande erfarenheter och psykologiskt stöd kan hjälpa vid psykiskt lidande och sug, utan att det innebär att fysiskt beroende är ett beroendesyndrom.
Att förebygga överdosering
Toleransen kan minska under nedtrappning eller en period utan opioider. Att återgå till en tidigare dos kan därför öka risken för överdosering. Undvik alkohol och kombinationer med lugnande läkemedel som inte har bedömts av vårdpersonal, förvara läkemedel säkert och diskutera tillgång till naloxon när det finns risk för överdosering. Ring larmnumret vid långsam eller ansträngd andning, om personen inte går att väcka, vid kollaps eller krampanfall. [1,5]
Uppföljning
Uppföljningen bör omfatta abstinenssymtom, smärta, sömn, stämningsläge, andra läkemedel och eventuell återgång till opioidanvändning. Ihållande eller förvärrade symtom bör bedömas på nytt i stället för att hanteras genom att påskynda ett fast nedtrappningsschema.
Tramadol kan orsaka fysiskt beroende, och snabb dosminskning eller abrupt utsättning kan ge både opioidabstinens och atypiska abstinenssymtom. Fysiskt beroende är inte detsamma som ett beroendesyndrom, och förloppet kan inte förutsägas utifrån en fast tidslinje på nätet.
En förskrivare kan planera en gradvis, individuellt anpassad nedtrappning och samtidigt bedöma smärta, interaktioner, psykisk hälsa och säkerhet. Krampanfall, svår förvirring, självmordstankar, kollaps eller andningsproblem kräver akut bedömning. När opioidbrukssyndrom föreligger bör evidensbaserad läkemedelsbehandling och psykosocial vård fortsätta utan krav på att abstinensbehandling först måste genomföras.
DET HÄR KAN VARA TILL HJÄLP
En bra utgångspunkt.
Privat behandlingshem för opioidberoende
UtforskaFörståbehandlingshem för ångest
UtforskaLäs och lärCo-codamol: innehåll, biverkningar och säker användning
UtforskaBedömning och behandlingsplanering inför privat behandling med boende
UtforskaPlanera din vistelseSå fungerar inskrivningen
UtforskaFörståPrivat behandlingshem för opioidberoende
UtforskaFrågor
Vanliga frågor
Redaktionellt underlag
Evidens och källor
Utvalda kliniska riktlinjer, sakkunniggranskad forskning och folkhälsokällor som används i den här artikeln.
Visa alla 5 källorVisa färre källor
Kliniskt sammanhang
Tydlig information sätts in i ett sammanhang av komplex och samsjuklig problematik.
Individuella faktorer
Bedömningen är fortsatt avgörande eftersom behov och risker skiljer sig från person till person.
Nästa steg
Ett konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den lämpligaste vägen framåt.
Osäker på var situationen passar in?
Ditt inskrivningsteam
Ett första konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den samlade problematiken och om vår miljö är lämplig.