Neuroticism är ett begrepp för ett personlighetsdrag som används inom psykologisk forskning för att beskriva en benägenhet att lättare uppleva känslor som oro, frustration eller sorg. Det är en av dimensionerna i femfaktormodellen för personlighet. I sig är det varken en psykiatrisk diagnos eller ett omdöme om någons karaktär.
Att kalla sig själv eller någon annan för ”neurotisk” kan skymma det egentliga problemet. En mer hjälpsam fråga är om oro, nedstämdhet, känslomässiga reaktioner eller sätt att hantera svårigheter orsakar lidande eller påverkar vardagen.
Ett personlighetsdrag är inte detsamma som en sjukdom
Människor reagerar olika på ovisshet och stress. Ett skattningsvärde för ett personlighetsdrag beskriver en tendens i olika situationer; det fastställer inte att någon har ett ångestsyndrom, en depression eller ett personlighetssyndrom. Det kan inte heller avgöra om någon kommer att utveckla en kroppslig sjukdom, förlora en relation eller vara olycklig.
I APA Dictionary of Psychology beskrivs neuroticism inom ramen för personlighetsmodeller. Det äldre begreppet ”neuros” har använts på olika sätt och är inte en precis diagnos att utgå från vid val av behandling i dag. Om symtom kräver vård bör bedömningen direkt identifiera dessa symtom och eventuella relevanta tillstånd.
Uppmärksamma det du vill ha hjälp med
I stället för att granska dig själv utifrån en negativ personlighetsetikett kan du fundera över konkreta frågor:
- Tar oron tid som jag behöver för sömn, arbete eller relationer?
- Söker jag gång på gång lugnande besked utan att känna mig lugnare?
- Undviker jag aktiviteter som är viktiga för mig eftersom jag förväntar mig att något ska gå fel?
- Gör nedstämdhet, irritabilitet eller psykiskt lidande det svårt att klara vardagliga uppgifter?
- Förlitar jag mig på alkohol eller andra substanser för att hantera tillvaron?
Frågorna är ett underlag för samtal, inte ett självtest. De kan hjälpa dig att beskriva dina upplevelser för vårdpersonal eller en terapeut.
Praktiska sätt att hantera oro
Försök skilja mellan det du vet och det du befarar. Skriv ned vad du konkret oroar dig för, vilka belägg du har och ett hanterbart nästa steg. För ett problem som du kan göra något åt kan en praktisk plan vara till hjälp. Vid ovisshet som du inte kan undanröja just nu kan upprepat sökande efter lugnande besked göra att frågan fortsätter att stå i centrum för din uppmärksamhet.
Ge utrymme åt känslor utan att behandla varje känsla som en uppmaning att agera. Du kan till exempel stanna upp innan du svarar på ett meddelande, sätta ord på det du upplever eller ta en kort paus före ett svårt samtal. Syftet är att skapa handlingsalternativ, inte att tvinga dig själv att vara positiv eller bevisa att du kan kontrollera varje känsla.
Sömnrutiner, aktiviteter du tycker om och kontakt med människor som ger stöd kan skapa en stabilare grund. Avslappnings- eller uppmärksamhetsövningar passar vissa; anpassa dem eller sluta med dem om de ökar obehaget. Självhjälp bör inte bli ännu ett krav som du kritiserar dig själv för att inte leva upp till.
Professionellt stöd
Sök en bedömning när symtomen kvarstår, orsakar betydande lidande eller begränsar din förmåga att fungera i vardagen. Vårdpersonal kan ta hänsyn till ångest, depression, kroppsliga hälsoproblem, läkemedelseffekter och påfrestningar i ditt liv. Samtalsterapi kan sedan inriktas på det faktiska problemet, med mål och metoder som ni kommer överens om tillsammans.
Det finns inget standardläkemedel som ”behandlar en neurotisk personlighet”. Läkemedel kan övervägas för ett diagnostiserat tillstånd när det är lämpligt, efter samtal om nytta, biverkningar och uppföljning. Påbörja eller avsluta inte behandling utifrån en personlighetsbeskrivning.
Relationer utan etiketter
Uttryck ett behov direkt i stället för att anta vad en annan person tänker: ”Jag märker att jag blir orolig när planer ändras. Kan vi komma överens om hur vi ska meddela varandra?” En partner kan ge stöd, men bör inte bli den enda källan till lugnande besked eller ta ansvar för allt psykiskt lidande.
På samma sätt är någon annans beskrivning av dig som ”för känslig” inte en klinisk bedömning. Dina känslor förtjänar att tas på allvar, och deras inverkan kan utforskas utan att du förlöjligas eller låses fast vid en viss identitet.
Om tankar på självmord eller självskada uppstår, kontakta snarast en lokal krisverksamhet eller personal inom psykiatrisk vård. Vid omedelbar fara eller om du inte kan hålla dig säker behövs akut hjälp.
