”Monkey dust” är ett gatunamn för produkter som kan innehålla olika centralstimulerande syntetiska katinoner. Det är inte ett tillförlitligt kemiskt namn eller en synonym för enbart MDPV. Osäkerhet kring innehåll, styrka och kombinationer med andra substanser gör effekterna svåra att förutse. Allvarlig förgiftning och upprepad användning kan orsaka betydande skador.
Vad kan monkey dust innehålla?
I bedömningen från Storbritanniens Advisory Council on the Misuse of Drugs beskrivs olika föreningar i produkter som uppges vara monkey dust, däribland MDPHP, alpha-PHP och alpha-PiHP. MDPV är en annan besläktad katinon. En etikett, ett utseende eller en säljares beskrivning kan inte fastställa vad en produkt innehåller.
Samma rapport beskriver särskilda farhågor i North Staffordshire och omgivande områden. Lokala fynd bör inte framställas som en enhetlig nationell epidemi eller som ett mått på hur ofta en substans används i hela Storbritannien. Produkter och användningsmönster kan förändras, och analysdata har begränsningar.
Effekter och hälsorisker
Rapporterade problem omfattar snabb puls, högt blodtryck, överhettning, ångest, agitation, paranoia, hallucinationer och förvirring. Allvarlig förgiftning kan kräva akut behandling. Fysiska och psykiska effekter kan bero på mer än en substans, och den exakta orsaken kan inte fastställas enbart utifrån beteendet.
Sensationsbetonade beskrivningar som ”övermänsklig styrka” eller ”zombier” är missvisande och stigmatiserar människor som behöver vård. Alla som använder centralstimulerande substanser blir inte aggressiva. En person som upplevs som skrämmande eller är förvirrad bör bemötas med hänsyn till säkerheten och med lämpligt medicinskt stöd.
När akut hjälp behövs
Ring det lokala nödnumret vid bröstsmärta, kraftig överhettning, krampanfall, kollaps, andningssvårigheter, om personen inte går att väcka eller vid svår agitation eller förvirring som utsätter någon för fara. Vänta inte med att söka hjälp tills dosen har uppskattats eller förloppets längd har bedömts.
Håll ett säkert avstånd om personen är upprörd eller oförutsägbar, minska omedelbara faror där det är möjligt och följ instruktionerna från larmcentralen. Undvik konfrontation och försök inte ge ytterligare läkemedel eller substanser för att motverka effekterna. Berätta för utryckningspersonalen vad personen kan ha tagit, även alkohol och ordinerade läkemedel.
Att känna igen problematisk användning
Substansbrukssyndrom bedöms utifrån nedsatt kontroll och konsekvenser, inte utifrån stereotypa föreställningar om ålder, inkomst eller utseende. Varningstecken är bland annat upprepade misslyckade försök att minska användningen, starkt sug, att allt mer tid går åt till att skaffa substansen eller återhämta sig efter användning, eller att fortsätta trots hälsoproblem och relationsproblem.
En osäker boendesituation, trauma, psykisk ohälsa och användning av andra substanser kan påverka behoven och tillgången till vård. Dessa faktorer präglar inte allas erfarenheter och gör inte beroende oundvikligt. Bedömningen bör omfatta såväl praktiska omständigheter som symtom.
Abstinens och behandling
Efter upprepad användning av centralstimulerande substanser kan trötthet, förändrad sömn, nedstämdhet och sug uppstå. Specifika abstinensmönster för produkter som säljs som monkey dust är inte väl kartlagda. Svår depression, psykos eller självmordstankar kräver skyndsam bedömning; vid omedelbar fara behövs akut hjälp eller krishjälp.
Behandlingen börjar med en bedömning av fysisk och psykisk hälsa, vilka substanser som har använts och det aktuella säkerhetsläget. I ASAM/AAAP:s riktlinje rekommenderas belöningsbaserad behandling, så kallad contingency management, som en central insats vid substansbrukssyndrom relaterat till centralstimulerande substanser, ofta i kombination med psykologiska behandlingsmetoder. Detta är evidens för sådana substansbrukssyndrom generellt; evidensen för varje enskild syntetisk katinon är betydligt mer begränsad.
Det finns inget enskilt etablerat läkemedel som botar beroende av monkey dust. Behandlare kan behandla specifika symtom eller samtidiga tillstånd. Valet mellan öppenvård, vård i boendemiljö och sjukhusvård bör utgå från individuella behov. Enbart abstinensbehandling hanterar inte alla de faktorer som upprätthåller användningen.
Att välja stöd
Fråga vårdgivaren om personalens kvalifikationer, erfarenhet av problem relaterade till centralstimulerande substanser, rutiner vid akuta situationer, evidens för föreslagna behandlingar och fortsatt vård. Komfort och integritet kan ha betydelse, men är inte belägg för bättre kliniska resultat. Utvecklingen bör följas upp tillsammans med personen och vårdplanen anpassas när behoven förändras.


