Imovane är ett receptbelagt sömnmedel som innehåller zopiklon. Zopiklon är också namnet på den verksamma substansen i flera generiska läkemedel. Det betyder att två förpackningar med olika namn kan innehålla samma ämne. Behandlingen kan hjälpa vid vissa sömnbesvär, men behöver användas enligt ordination och följas upp, särskilt om besvären fortsätter.
Den här guiden samlar information om Imovane och zopiklon: möjliga effekter, biverkningar, riskfyllda kombinationer och vad som är viktigt när behandlingen ska avslutas. Den innehåller inget individuellt doserings- eller nedtrappningsschema. Ett sådant behöver anpassas efter den faktiska användningen, din hälsa och andra läkemedel.
Vad är skillnaden mellan Imovane och zopiklon?
Imovane är ett produktnamn och zopiklon är den aktiva substansen. Ett byte av namn på förpackningen behöver alltså inte betyda att du har fått ett helt annat sömnmedel. Kontrollera alltid substans, styrka och instruktioner med apoteket. Lägg inte till tabletter från en äldre förpackning utan att först få klarhet i om innehållet överlappar.
Zopiklon räknas till bensodiazepinbesläktade sömnmedel, som ibland kallas Z-läkemedel. Det påverkar ett signalsystem i hjärnan där GABA har en dämpande funktion. Att läkemedlet inte är en klassisk bensodiazepin innebär inte att det saknar risk för beroende, minnespåverkan eller försämrad reaktionsförmåga. Olika sömnmedel är inte automatiskt utbytbara på egen hand.
I Läkemedelsverkets produktresumé för Imovane beskrivs indikationer, varningar och biverkningar. Läs också bipacksedeln till just din förpackning. Produktinformation från ett annat land eller om en annan beredningsform kan inte ersätta den ordination du har fått.
När används läkemedlet?
Imovane används hos vuxna vid tillfälliga och kortvariga sömnbesvär och som stöd under begränsad tid i vissa längre sömnproblem. Behandlingen ska vara så kort som möjligt och behöver omprövas om den fortsätter. Målet är inte enbart att få fler timmars sömn, utan att väga nyttan mot effekterna på säkerhet och funktion under dagen.
Sömnproblem kan ha flera orsaker. Smärta, stress, depression, ångest, skiftarbete, alkohol, andra läkemedel eller en sömnstörning kan bidra. Om problemet kvarstår behövs en bedömning av orsakerna, inte bara ett starkare sömnmedel. Berätta om snarkning, observerade andningsuppehåll eller stark sömnighet dagtid, eftersom det kan kräva en annan typ av utredning.
Om behandlingen redan har pågått länge är en läkemedelsgenomgång ett rimligt nästa steg. Det är inte ett skäl att skämmas eller att sluta tvärt. Ta med information om hur ofta och när du faktiskt tar tabletterna, vilken nytta du upplever och vilka problem som har uppstått. Det hjälper förskrivaren att planera fortsatt vård.
Effekt och försiktighet i vardagen
Följ ordinationen och instruktionerna i bipacksedeln. Ta inte extra tabletter för att du fortfarande är vaken, och använd inte någon annans recept som vägledning. En lång eller svår natt kan göra det frestande att ändra planen, men fler tabletter kan ge större risk utan att lösa orsaken till sömnproblemen.
Reaktionsförmåga, minne och koordination kan påverkas även nästa dag. Att känna sig vaken är inte ett säkert test på körförmågan. Undvik bilkörning och riskfyllda uppgifter om du är dåsig, yr eller långsam och följ de råd som gäller behandlingen. Otillräcklig sömn och andra dämpande substanser kan öka problemen.
Prata i förväg om sådant som nattarbete, tidiga bilresor, ansvar för små barn eller behov av att gå upp på natten. Planera hur du kan minska fallrisk och få hjälp med uppgifter som kräver skärpt uppmärksamhet. Om vardagen inte går att förena med säker användning behöver behandlingen diskuteras, inte improviseras.
Vanliga besvär och förändringar som ska uppmärksammas
Bitter eller metallisk smak och dåsighet är kända biverkningar. Yrsel, huvudvärk, muntorrhet och minnesproblem kan också förekomma. Hur besvärande en biverkning är beror på sammanhanget: en liten förändring i balansen kan exempelvis vara viktig för någon som redan har lätt att falla. Berätta om förändringar även om de inte har lett till en olycka.
Ibland kan läkemedlet förknippas med oväntad oro, förvirring eller andra beteendeförändringar. Sömnrelaterade beteenden, som att gå omkring, laga mat eller göra saker utan att vara helt vaken och sedan inte minnas det, behöver tas på allvar. Kontakta förskrivaren omedelbart för bedömning och instruktioner om fortsatt behandling.
Om någon blir svår att väcka, får långsam andning, svimmar eller skadas behövs akut hjälp. Ring 112 vid omedelbar fara. Vid misstänkt överdos ska du söka råd direkt och inte invänta tydliga symtom. Berätta vad som har tagits och när; försök inte behandla situationen med andra läkemedel, alkohol eller mer koffein.
Alkohol, opioider och andra kombinationer
Undvik alkohol under behandlingen. Kombinationen kan förstärka dämpningen och försämra omdöme och koordination. Samtidig användning av opioider kan medföra särskilt allvarliga risker, bland annat andningspåverkan. Även andra sömnmedel, lugnande läkemedel och vissa receptfria preparat kan vara relevanta. Låt läkare eller apotek kontrollera hela läkemedelslistan.
Berätta också om naturläkemedel och kosttillskott. Att en produkt går att köpa utan recept betyder inte att den är lämplig tillsammans med zopiklon. Undvik att försöka balansera en dämpande effekt med stimulerande preparat. Om flera vårdgivare skriver ut läkemedel behöver de känna till varandras behandlingar, så att risker inte missas mellan olika mottagningar.
Sömnapné, andningssjukdom, leversjukdom, graviditet och amning är exempel på förhållanden som behöver diskuteras innan behandlingen påbörjas eller fortsätter. Äldre personer kan vara mer känsliga för vissa effekter. Det räcker inte att själv gissa en mindre mängd; förskrivaren behöver avgöra om läkemedlet är lämpligt över huvud taget.
Tolerans och beroende: olika frågor
Tolerans innebär att en effekt förändras vid upprepad användning. Om sömneffekten verkar minska ska du kontakta förskrivaren i stället för att höja dosen själv. Sämre sömn kan också bero på ändrade omständigheter eller en annan sjukdom. Bedömningen behöver därför handla om mer än hur många tabletter som tas.
Fysiskt beroende innebär att kroppen har anpassat sig och att besvär kan uppstå när läkemedlet minskas eller avslutas. Det kan förekomma även vid ordinerad användning. Förlust av kontroll över användningen och fortsatt intag trots tydliga negativa följder är andra viktiga frågor. En noggrann bedömning skiljer mellan dessa delar och undviker att använda ett enda ord som förklaring till allt.
Om du tar läkemedlet vid andra tider än planerat, får slut tidigare än väntat eller känner att du behöver dölja användningen, berätta det för vården. Du behöver inte först ha lyckats minska på egen hand för att få hjälp. En användbar vårdkontakt gör det möjligt att beskriva den faktiska situationen utan att bemötas med skuld.
Att sluta med Imovane eller zopiklon
Efter regelbunden användning bör förändringar planeras med förskrivaren. Ett plötsligt stopp kan ge utsättningsbesvär, såsom oro, svettningar, skakningar och förvärrad sömnlöshet. Allvarliga reaktioner kan förekomma i vissa situationer. Ett generellt schema på nätet tar inte hänsyn till din behandlingstid, andra substanser eller tidigare reaktioner.
En tillfällig försämring av sömnen efter minskning kallas ibland rebound. Den behöver skiljas från andra utsättningssymtom och från den ursprungliga sömnstörningen. Hur länge besvär varar varierar. Att en natt är svår visar inte att du aldrig kommer att kunna sova utan läkemedlet, men det är information som bör tas med i uppföljningen.
Kom överens om vem du ska kontakta, när planen ska följas upp och hur nya symtom ska bedömas. Ändra inte samtidigt flera läkemedel på eget initiativ. Om du har tidigare kramper, använder flera dämpande substanser eller har annan komplicerande sjukdom behöver detta särskilt uppmärksammas i vårdplaneringen.
Behandla sömnproblemen parallellt
Kognitiv beteendeterapi för insomni, KBT-I, är en strukturerad behandling som arbetar med sådant som upprätthåller sömnproblemen. Den är mer omfattande än allmänna råd om sovrummet. Fråga vården om den kan passa dig och hur den kan samordnas med en eventuell förändring av sömnmedel.
En enkel sömndagbok kan vara ett stöd: skriv ungefär när du lägger dig, stiger upp, tar läkemedel och hur dagen fungerar. Försök se mönster i stället för att kontrollera varje minut. Upprepade mätningar kan annars bli ännu en källa till stress. Ta med uppgifterna till en bedömning och be om hjälp att tolka dem.
Praktiska hinder behöver också tas på allvar. Oregelbundna arbetstider, omsorgsansvar, smärta eller en otrygg boendemiljö går inte alltid att lösa med bättre kvällsrutiner. Beskriv vad du faktiskt kan påverka och vad som kräver stöd från andra. Ett realistiskt behandlingsupplägg ska passa ditt liv och din hälsa.
Förbered ett samtal med vården
Skriv ned vad du vill få svar på: om läkemedlet fortfarande behövs, vilka biverkningar som kan hänga ihop med det och hur sömnen ska följas över tid. Ta gärna med förpackningarna om namnen är förvirrande. Be om tydliga skriftliga instruktioner när något ändras, så att en gammal ordination inte råkar fortsätta parallellt.
Vid behov av mer specialiserat stöd beskriver vår sida om behandling vid beroende av sömnmedel hur en bedömning kan gå till. Fråga vem som ansvarar för medicinska frågor och hur fortsatt vård ordnas efter ett eventuellt program. Akuta symtom ska bedömas lokalt, utan att invänta en planerad inskrivning eller resa.
