Antalet identifierade vuxna patienter som fick läkemedel förskrivna inom kategorin centralstimulerande läkemedel och adhd-läkemedel i England ökade med 40 % under 2025/26. För en yrkesverksam person som betalar för en utredning är nästa fråga lika viktig som diagnosen: vem ska ansvara för behandlingen, följa upp nyttan och samordna vården när en annan behandlare tar över?
Viktiga resultat
426 504: identifierade patienter inom kategorin centralstimulerande läkemedel och adhd-läkemedel under 2025/26.
4 243 160: receptposter inom samma kategori och år.
31 %: den avrundade årliga ökningen av det totala antalet identifierade patienter.
40 % jämfört med 17 %: de rapporterade ökningarna bland vuxna respektive barn.
Källa: NHSBSA:s publicering från juli 2026. Siffrorna omfattar förskrivningar inom NHS i England som därefter expedierats inom öppenvården. De anger inte antalet nya adhd-diagnoser, och kategorin omfattar läkemedel som även har andra användningsområden. [1]
Förskrivningen till vuxna och barn ökade i olika takt
Ökningen var större bland vuxna, men ingen av procentsatserna mäter förekomsten av adhd. Privata förskrivningar ingår inte i denna statistikserie från NHS. [1]
Vad uppgifterna visar
Det senaste året är en fortsättning på en längre tids ökning av den registrerade förskrivningen. NHSBSA redovisade 162 838 identifierade patienter under 2020/21, ett antal som steg till 426 504 under 2025/26. Antalet receptposter ökade från 1 832 286 till 4 243 160 mellan dessa utvalda år. En receptpost är inte en dos eller en unik person. [1]
| Budgetår | Identifierade patienter | Receptposter |
|---|---|---|
| 2020/21 | 162 838 | 1 832 286 |
| 2021/22 | 192 105 | 2 132 077 |
| 2022/23 | 233 474 | 2 544 087 |
| 2023/24 | 277 640 | 2 914 733 |
| 2024/25 | 326 450 | 3 381 200 |
| 2025/26 | 426 504 | 4 243 160 |
Källa: NHSBSA, tabell 1 och 2. Hur fullständigt patienterna kan identifieras förändras över tid. Dessa antal är inte befolkningsjusterade mått och utgör inte heller ett register begränsat till bekräftad adhd. [1]
En snabb ökning är ett resultat, inte en förklaring. Uppmärksammande av svårigheter, vägar till vård, förskrivningspraxis och övergångar mellan vårdgivare är möjliga områden att undersöka. De sammanställda siffrorna visar inte hur mycket varje faktor bidrog.
En utredning kan också genomföras långt efter att svårigheterna började. Förskrivningsuppgifterna saknar den utvecklingsanamnes och kliniska information som behövs för att skilja nyligen uppmärksammade svårigheter från nytillkomna symtom. En rubrik om förskrivning bör inte bli ett påstående om att adhd plötsligt blivit vanligare med samma procentsats.
Den privata vårdvägen är bara delvis synlig
NHS-statistiken ger inte en fullständig bild av privata utredningar, förskrivningar eller uppföljningar. Det har betydelse för familjer som kan betala för snabbare tillgång till vård. Deras vård kan synas i en del av den offentliga statistiken men inte i en annan.
En person kan genomgå en privat utredning och senare få läkemedel förskrivna inom NHS. En annan kan stanna helt inom privat vård. En registrerad receptexpediering kan inte återskapa något av dessa vårdförlopp. För att jämföra offentlig och privat behandling behövs en vårdhistorik, snarare än ett antagande om var det första besöket ägde rum.
Independent ADHD Taskforce identifierade problem med tillgång till vård och kontinuitet i England. Gruppens rapporter ger ett sammanhang till förskrivningstrenden, men bevisar inte att ett visst problem i vården förklarar varje ökning. [2]
En utredning är inte en fullständig behandlingsplan
För en företagsgrundare eller chef kan en bokad utredning kännas som ett tydligt avgränsat köp: ett besök, en avgift och ett utlåtande. Men utredningen kan identifiera adhd, peka på en annan förklaring eller visa att mer information behövs. Betalningen ska inte avgöra slutsatsen på förhand.
Enligt NICE ska diagnosen ställas inom ramen för en klinisk specialistbedömning som omfattar funktionsnedsättning och en bredare anamnes. NICE rekommenderar också läkemedelsuppföljning som omfattar nytta, biverkningar, kliniskt behov och påverkan på utbildning eller arbete. Att förnya ett recept är inte en fullständig uppföljning. [3]
Innan en vårdgivare väljs bör det klargöras vad avgiften omfattar och vem som förklarar utredningens resultat. Ta reda på vem som ansvarar för behandlingen, hur utvecklingen följs upp och vad som händer om en annan behandlare behöver ytterligare information innan vårdansvaret kan tas över. Det är praktiska frågor om ansvar, inte krav på en garanterad diagnos eller ett garanterat resultat.
Åldersjämförelsen bör rikta uppmärksamheten mot vuxenvården utan att skapa stereotyper. Siffrorna identifierar inte chefer, företagsgrundare, inkomst eller förmögenhet. Yrkesmässig framgång är varken ett belägg för adhd eller ett skäl att avfärda en persons svårigheter. Utredningen behöver förbli öppen för individens historia och flera möjliga förklaringar.
De senaste årens utveckling av patientantalet
Källa: NHSBSA. Diagrammet visar registrerade patientantal, med exakta siffror i tabellen. Det särskiljer inte orsakerna till ökningen. [1]
För internationella familjer är överlämningen viktig
Tänk på en yrkesverksam person som utreds i London och senare tillbringar flera månader i Dubai eller Zürich. Detta är ett illustrativt exempel, inte ett uppmätt mönster i datamaterialet. Före resan behöver personen få klarhet i tillgången till journalhandlingar, uppföljningen och ansvaret för beslut.
Tidigare utredningar, läkemedelshistorik, behandlingssvar och obesvarade frågor bör följa med vårdplanen. En ny behandlare ska inte behöva återskapa hela vårdförloppet utifrån en läkemedelslista. Familjens stöd kan underlätta praktiska arrangemang, samtidigt som patientens samtycke och det kliniska beslutsfattandet respekteras.
Storbritannien, USA, Tyskland, Schweiz, Nederländerna och GCC-länderna har inte ett gemensamt system för förskrivning. En vårdgivare kan inte förutsätta att en behandlare på annan ort accepterar ett visst upplägg. Lokala krav bör kontrolleras med berörda yrkespersoner och myndigheter.
Vad bättre resultatrapportering skulle mäta
En användbar studie skulle följa de svårigheter som ledde till behandling, relevanta symtommått, biverkningar, vardagsfunktion och kontinuitet i vården. Den skulle redovisa hur länge deltagarna följdes och hur många som kunde nås. Behandlingsändringar och tidiga avbrott bör fortsatt framgå.
För en chef bör förbättrad funktion inte enbart innebära att arbeta längre. Mer hållbar struktur, färre svårigheter som går att undvika och en hanterbar balans mellan ansvarsområden kan vara mer meningsfulla mål. Dessa mål behöver överenskommas med personen, inte härledas från en befattning.
Vårdgivare bör också skilja patientnöjdhet från klinisk förbättring. Att känna sig lyssnad på är värdefullt, men visar inte om symtomen förbättrades eller om nyttan bestod. En kort positiv enkät kan inte ersätta en tydligt definierad uppföljningsprocess där det uttryckligen framgår hur många patienter som utgör nämnaren för resultaten.
Vad som bör klargöras innan man betalar för ett vårdförlopp
Ett användbart skriftligt förslag bör skilja utredningen från eventuell efterföljande behandling. Det bör förklara vilken information utredningen kräver, vem som går igenom resultaten och hur osäkerhet hanteras. Ett besök blir inte mer grundligt enbart för att det är längre eller dyrare. Den relevanta frågan är om den kliniska processen tar hänsyn till personens historia och aktuella svårigheter.
Rutinerna för överlämning bör vara uttryckliga, inte tas för givna. En mottagande behandlare kan behöva granska journalhandlingar, ställa fler frågor eller göra en annan klinisk bedömning. Innan patienten förlitar sig på ett upplägg bör det vara klart vem som fortsatt ansvarar om överföringen inte blir av. Detta är särskilt viktigt när den första vårdgivaren säljer utredning separat från fortsatt vård.
För att bedöma utvecklingen behövs också ett utgångsläge. Om problemen som föranledde besöket dokumenteras blir en senare uppföljning mer informativ än en fråga om behandlingen upplevdes som hjälpsam. En patient kan exempelvis vilja hantera uppgifter mer konsekvent eller uppleva färre svårigheter hemma. Detta är exempel på mål, inte utlovade effekter av ett visst läkemedel eller en ersättning för lämpliga kliniska mått.
Samma förhållningssätt skyddar mot en alltför snäv definition av framgång. En person kan rapportera bättre koncentration men besvärande biverkningar, eller bättre struktur i arbetet utan förbättring inom ett annat viktigt område. En klinisk uppföljning behöver väga samman helheten i stället för att lyfta den mest gynnsamma förändringen till ett påstående om fullständigt tillfrisknande. NICE:s rekommendationer om läkemedelsuppföljning ger det relevanta kliniska sammanhanget. [3]
Familjens medverkan bör stödja processen utan att avgöra slutsatsen. En närstående kan hjälpa till att sammanställa utvecklingsanamnesen eller beskriva praktiska bekymmer. Behandlaren behöver fortfarande patientens egen berättelse och en utredning som är öppen för alternativa förklaringar. En framgångsrik karriär bör inte avgöra frågan åt något håll, och en stark önskan om en förklaring bör inte bli en på förhand bestämd diagnos.
För mediernas rapportering ger dessa frågor en mer konkret grund för granskning än ännu en rubrik om stigande efterfrågan. Ett reportage skulle kunna jämföra vad vårdgivare redovisar om utredningens omfattning, uppföljning och ansvar vid överföring av vård. Det skulle kräva ett dokumenterat urval av vårdgivare och en möjlighet att rätta sakfel. Denna artikel identifierar frågorna men presenterar ingen granskning av privata kliniker.
Vad siffrorna inte kan berätta
Källan uppskattar inte den privata adhd-marknadens storlek, förekomsten bland chefer, överdiagnostik eller behandlingsresultat. Den registrerar en läkemedelskategori snarare än en kohort med verifierade diagnoser. Förändringarna för vuxna och barn är avrundade uppgifter från källan, och långsiktiga jämförelser kräver att källans anmärkningar om patientidentifiering beaktas.
Ingen granskning av vårdgivare eller jämförelse av behandlingsresultat mellan offentlig och privat vård har genomförts. Artikelns frågor om vården är en tolkning av vad patienter behöver klargöra, inte resultat som visar att någon namngiven vårdgivare har brustit i dessa arrangemang.
Slutsatsen
Förskrivningen ökar. En snabb utredning kan vara värdefull, men den mäter inte kvaliteten på allt som följer. För familjer med valmöjligheter är en jämförelse mellan sammanhängande vårdförlopp med tydligt ansvar mer relevant än hur snabbt det första besöket kan ske.
För journalister
Viktig jämförelse: antalet identifierade vuxna patienter ökade med 40 %, jämfört med 17 % bland barn, i Englands statistikserie för centralstimulerande läkemedel och adhd-läkemedel 2025/26.
Viktigt förbehåll: detta är uppgifter om förskrivning, inte nya diagnoser eller en undersökning specifikt bland chefer.
Föreslagen källhänvisning: THE BALANCE står bakom analysen av NHSBSA:s förskrivningsdata och publicerade riktlinjer för adhd-vård.
Metod och källor
Denna analys utgår från NHSBSA:s publicering den 23 juli 2026 och behåller dess budgetår. Tabellerna återger exakta antal; diagrammens etiketter är avrundade. Analysen använder aggregerade uppgifter, arbetsgruppsrapporter och kliniska riktlinjer, inte privata patientjournaler. Ingen kausal effekt av förmögenhet eller typ av vårdgivare uppskattas.
