När offentliga personer väljer att berätta om bipolär sjukdom kan deras berättelser göra det lättare att prata om psykisk hälsa. Det handlar om personliga erfarenheter, inte om belägg för att en viss behandling fungerar för alla eller att kreativa prestationer är beroende av sjukdom.
Den här artikeln utgår från daterade offentliga uttalanden, inte från retrospektiva diagnoser av historiska personer eller spekulationer om kändisars beteende.
Två offentliga berättelser
Mariah Carey
I en intervju med PEOPLE i april 2018 berättade Mariah Carey om sin diagnos bipolär sjukdom typ II och om att söka behandling. Hennes berättelse handlade om hennes egen erfarenhet vid den tidpunkten och är inte en uppdatering om hennes nuvarande hälsa.
Selena Gomez
I en intervju i Good Morning America i april 2022 berättade Selena Gomez om sin bipolära diagnos och om värdet hon såg i att förstå den. Att en person berättar offentligt om en diagnos gör inte resten av personens sjukdomshistoria offentlig.
Vad bipolär sjukdom innebär
Enligt National Institute of Mental Health innebär bipolär sjukdom episoder med förändringar i stämningsläge, energi och aktivitet. Mani och hypomani skiljer sig åt i svårighetsgrad, och även depressiva episoder kan förekomma. Dessa episoder skiljer sig från vanliga humörsvängningar eller en personlighet som andra uppfattar som oförutsägbar.
Vid en bedömning undersöks mönstret över tid, bland annat sömn, funktionsförmåga, tidigare episoder, läkemedel och substansbruk. Bipolär sjukdom typ I och typ II har olika diagnoskriterier. Ett kort videoklipp, en låttext eller en period av intensivt arbete räcker inte för att fastställa någon av diagnoserna.
Behandling och vardagsliv
NICE:s riktlinje för bipolär sjukdom beskriver vård som kan omfatta läkemedel, psykologiska insatser, uppföljning av fysisk hälsa och planering inför framtida episoder. Planen bör utformas i samråd med personen och ses över när omständigheterna förändras.
Det är värdefullt att samtala om tidiga varningssignaler, sömnförändringar, biverkningar, behov kopplade till arbete eller familj och vem man ska kontakta om symtomen förvärras. Läkemedelsbehandling bör inte avslutas eller ändras för att en kändis beskriver en annan erfarenhet.
Prestationer bevisar inte att någon behöver mindre stöd. Svårigheter innebär inte att personen har misslyckats. Ett privat boende, en lista över kända klienter eller fritidsanläggningar kan inte belägga ett behandlingsprograms effektivitet. Fråga i stället vilka behandlare som faktiskt arbetar där, vilken behandling som ges och hur kontinuiteten i vården säkerställs.
När man bör söka hjälp
Boka en professionell bedömning om förändringar i stämningsläge, energi eller sömn påverkar livet. Ett påtagligt minskat sömnbehov med tilltagande aktivitet, riskfyllt beteende eller förlorad verklighetsförankring kräver skyndsam medicinsk bedömning. Om någon riskerar att agera på självmordstankar eller inte kan hålla sig säker, kontakta den lokala akutsjukvården eller larmcentralen.
Offentliga berättelser kan öppna för samtal. En individuell bedömning bör vägleda nästa steg.
