Psykos innebär att kontakten med verkligheten delvis går förlorad. Personer som upplever psykos kan ibland inte skilja mellan det som faktiskt händer i verkligheten och det som inte gör det.
Vissa fysiska och psykiska hälsoproblem, däribland bipolär sjukdom, kan leda till psykos. Psykos går att behandla, och tidig bedömning är viktig. Behandling och strategier för att hantera symtomen bör planeras tillsammans med kvalificerad personal inom psykiatrisk vård.
Psykos är ett kliniskt syndrom eller en samling symtom som kan förekomma vid flera psykiska och kroppsliga tillstånd. Det kan innefatta vanföreställningar, hallucinationer eller desorganiserat tänkande och tal. Hallucinationer förekommer inte i alla fall.
En person med bipolär sjukdom kan periodvis uppleva psykotiska symtom. Under en svår episod av depression eller mani kan psykotiska symtom förekomma.
Även om psykos ofta förknippas med psykiska sjukdomar, såsom bipolär sjukdom och andra psykiatriska tillstånd, kan den också orsakas av olika kroppsliga problem.
Vanföreställningar eller hallucinationer kan också förekomma vid följande medicinska tillstånd. Dessa symtom behöver bedömas eftersom orsakerna och behandlingen skiljer sig från psykos vid bipolär sjukdom:
- Hjärntumör
- Alzheimers sjukdom är till exempel en form av demenssjukdom.
- Parkinsons sjukdom, epilepsi och Huntingtons sjukdom är exempel på neurologiska sjukdomar.
- Infektioner som kan påverka hjärnan, däribland hiv och syfilis
- Malaria
- Stroke
- Multipel skleros (MS)
Psykos vid bipolär sjukdom avser psykotiska symtom, såsom vanföreställningar eller hallucinationer, som uppstår under en manisk eller depressiv episod vid bipolär sjukdom.
Symtomen överensstämmer vanligtvis med patientens stämningsläge. Under en manisk fas kan personen tro sig ha enastående förmågor. Denna typ av psykos kan leda till farliga eller vårdslösa handlingar.
När psykos vid bipolär sjukdom uppstår under en period av nedstämdhet eller en depressiv episod kan personen tro att någon försöker skada hen eller att hen själv kan ha gjort något ont. Dessa föreställningar kan få personen att känna stark ilska, sorg eller rädsla.
Psykotiska symtom vid bipolär sjukdom kan beskrivas som stämningskongruenta eller stämningsinkongruenta. Stämningskongruent innehåll överensstämmer med de teman som präglar den aktuella maniska eller depressiva episoden. Stämningsinkongruent innehåll överensstämmer inte med dessa teman, men behöver inte vara deras motsats.
Båda typerna kan förekomma samtidigt under samma episod.
Stämningskongruent psykos
Stämningskongruenta hallucinationer eller vanföreställningar har ett innehåll som överensstämmer med den aktuella maniska eller depressiva episoden.
En depressiv episod kan till exempel innefatta en orubblig, felaktig övertygelse om att vara ansvarig för en katastrof, medan en manisk episod kan innefatta en vanföreställning om enastående makt. Vanliga skuldkänslor eller ambitiösa fantasier är inte i sig psykos.
Stämningsinkongruent psykos
Stämningsinkongruenta psykotiska symtom har ett innehåll som inte passar in i de typiska temana för den aktuella stämningsepisoden. Att höra röster är inte automatiskt stämningsinkongruent: rösternas innehåll spelar roll. Avsaknad av skuldkänslor under en depression innebär inte att stämningsinkongruent psykos föreligger.
Behovet av sjukhusvård beror på symtomens svårighetsgrad, personens säkerhet, förmågan att ta hand om sig själv och vilket stöd som finns tillgängligt – inte enbart på stämningsinkongruens.
Manodepressiv sjukdom och manodepressiv psykos är äldre benämningar förknippade med bipolär sjukdom. Bipolär sjukdom innebär tydligt avgränsade stämningsepisoder, snarare än vanliga humörsvängningar. Mani kan innefatta förhöjt eller påtagligt irritabelt stämningsläge, ökad energi, minskat sömnbehov och nedsatt omdöme. Eufori och avsaknad av trötthet förekommer inte hos alla. Maniska och depressiva symtom kan förekomma samtidigt. Vissa svåra episoder innefattar vanföreställningar eller hallucinationer.
Nedstämdhet, oförmåga att känna glädje, brist på intresse och lust, känslor av värdelöshet och skuld, sömnstörningar, minskad aptit och självmordstankar är alla symtom under den depressiva fasen. Vissa svåra depressiva episoder innefattar vanföreställningar eller hallucinationer.
När en episod avtar varierar sjukdomsinsikten och de känslomässiga reaktionerna. Vissa personer känner ånger eller upplever relationssvårigheter, men skuldkänslor, känslor av värdelöshet och påfrestningar för familjen är inte oundvikliga. Bipolär sjukdom är förknippad med ökad självmordsrisk, så självmordstankar kräver alltid skyndsamt professionellt stöd.
Upplevelsen av psykotiska symtom under en manisk eller depressiv episod är unik för varje individ. Psykotiska symtom kan dock delas in i några grupper:
Hallucinationer. En hallucination är en känsla eller sinnesupplevelse som uppfattas som verklig men inte är det. Den kan upplevas genom hörsel, känsel, syn, smak eller lukt. Att se föremål som inte finns där eller höra sådant som inte finns är exempel på hallucinationer. Den länkade artikeln handlar specifikt om hallucinationer vid insomnandet, vilka kan förekomma utan psykossjukdom.
Vanföreställningar. En vanföreställning är en felaktig föreställning som kvarstår trots bevis på motsatsen. Paranoida teman, förföljelseteman, storhetsidéer eller svartsjuketeman kan förekomma i vanföreställningar. Den länkade artikeln handlar om paranoid personlighetsstörning, vilket är något annat än psykotiska vanföreställningar.
Förvirrat tänkande. Psykos kan innefatta desorganiserat tänkande, vilket kan göra talet svårt att följa eller leda till täta ämnesbyten. Snabba tankar eller snabbt tal kan också förekomma vid mani utan psykos.
Sjukdomsinsikten kan vara nedsatt. Personer som upplever psykos kanske inte uppfattar sina föreställningar eller sinnesupplevelser som symtom, men sjukdomsinsikten kan vara partiell eller variera. Dessa upplevelser kan orsaka ångest och lidande.
Vid bipolär sjukdom speglar det psykotiska innehållet ofta personens aktuella stämningsläge, men stämningsinkongruenta symtom kan också förekomma. En person som upplever mani kan till exempel ha storhetsvanföreställningar och känna sig mer skicklig och kapabel att åstadkomma något, eller till och med tro sig vara berömd och rik. Under depression kan det psykotiska innehållet i stället handla om skuld, ruin eller förföljelse. Innehållet och svårighetsgraden varierar; storhetsvanföreställningar förstärks inte på något förutsägbart sätt under depression.
Bipolär sjukdom åtföljs ibland av psykotiska symtom, vilket innebär att kontakten med verkligheten delvis går förlorad. Psykos kan också vara förknippad med vissa läkemedel, substansbruk och andra psykiatriska tillstånd. Vid bedömningen beaktas mönstret av stämningssymtom och psykotiska symtom över tid, liksom möjliga kroppsliga, läkemedelsrelaterade eller substansrelaterade orsaker.
Vanföreställningar, det vill säga felaktiga föreställningar som motsäger eller strider mot verkligheten, är vanliga psykotiska symtom. Följande är exempel på vanliga vanföreställningar hos personer med bipolär sjukdom:
Storhetsvanföreställningar. Denna typ av vanföreställning innebär en orubblig, felaktig övertygelse om att vara exceptionellt mäktig, välkänd eller kunnig. Känslan av att vara osårbar kan leda till riskfyllda handlingar.
Paranoida vanföreställningar. Dessa innebär orubbliga, felaktiga övertygelser om att andra personer eller grupper vill en illa. Misstänksamhet, rädsla eller tro på en konspiration innebär inte i sig att en vanföreställning föreligger. Om en person tror att det finns ett enormt hot som bara hen kan besegra eller avvärja kan detta förekomma tillsammans med storhetsvanföreställningar.
Somatiska vanföreställningar. En orubblig, felaktig övertygelse om kroppen eller dess funktioner som kvarstår trots bevis på motsatsen. Detta är en vanföreställning, inte en hallucination eller enbart hälsoångest, och den är inte medvetet påhittad. Kroppsliga symtom behöver fortfarande bedömas medicinskt på lämpligt sätt.
Hänsyftningsvanföreställningar. Detta är en orubblig, felaktig övertygelse om att vanliga händelser eller budskap har en särskild personlig innebörd. Personen kan till exempel tro att väderpresentatören i nyheterna talar till hen i kod eller att det som sägs har en dold innebörd.
Svartsjukevanföreställningar. Dessa innebär en orubblig, felaktig övertygelse om att en partner är otrogen, som kvarstår trots bevis på motsatsen. Vanlig svartsjuka eller oenighet med en partner räcker inte för att fastställa en vanföreställning.
Hallucinationer, det vill säga att höra eller se sådant som inte finns där, är ett annat symtom på psykos. Hallucinationer kan beröra hörsel, syn, känsel, lukt eller smak. Synhallucinationer kan innefatta skuggor i ögonvrån liksom tydligt framträdande personer, föremål eller djur som andra inte kan se.
Synupplevelser och paranoida föreställningar är olika symtom; att enbart lägga märke till en skugga eller rörelse innebär varken att psykos eller en vanföreställning föreligger. Att höra ljud eller röster som andra inte kan höra kallas hörselhallucinationer. Exempel är att höra röster som ger order eller förolämpar en.
Vissa personer med bipolär sjukdom typ I upplever psykotiska symtom under maniska eller depressiva episoder. Dessa symtom kan vara stämningskongruenta eller stämningsinkongruenta.
Stämningskongruenta psykotiska symtom innefattar vanföreställningar eller hallucinationer vars innehåll överensstämmer med den aktuella stämningsepisoden.
En patient som upplever en manisk episod kan till exempel ha en orubblig, felaktig övertygelse, trots bevis på motsatsen, om att ha en särskild relation till den brittiska kungafamiljen och ha druckit te med dem många gånger.
Mekanismerna bakom psykotiska symtom är inte fullständigt klarlagda. När en patient med bipolär sjukdom typ I däremot genomgår en depressiv episod kan hen ha en orubblig, felaktig övertygelse, trots bevis på motsatsen, om att ha orsakat en katastrof som låg utanför den egna kontrollen. Djupa skuldkänslor innebär inte i sig att psykos föreligger.
Bipolär sjukdom typ II innebär hypomana episoder och egentliga depressionsepisoder, utan tidigare mani. Psykotiska symtom kan förekomma under depressiva episoder, men inte under hypomani. Psykos under en episod med förhöjt eller irritabelt stämningsläge kräver bedömning avseende mani och bipolär sjukdom typ I, inklusive att substansrelaterade eller medicinska orsaker utesluts.
Under hypomana episoder kan följande symtom förekomma:
- Snabba skiften från en tanke eller idé till nästa
- Överdrivet självförtroende
- Högljutt och forcerat tal som inte går att avbryta.
- Ökad energi samt hyperaktivitet och minskat sömnbehov
Hypomani kan innebära ökad sällskaplighet eller ökat självförtroende, men också irritabilitet och impulsivitet. Det innebär en märkbar förändring jämfört med personens vanliga stämningsläge, energi och beteende.
Hypomani kan ibland leda till skadliga beslut eller beteenden. Hypomana episoder kan utvecklas till fullt utvecklad mani, vilket kan försämra personens funktionsförmåga (bipolär sjukdom typ I). Personer med mani kan göra av med pengar som de inte har, söka sexuella relationer med personer som de vanligtvis inte skulle ha sex med och börja ägna sig åt andra riskfyllda eller impulsiva beteenden som kan vara farliga.
Personer med bipolär sjukdom typ II tillbringar ofta mer tid med depressiva symtom än med hypomana symtom. Depression kan komma direkt efter att hypomanin har gått över, eller först efter lång tid. Vissa personer går igenom cykler av depression och hypomani, medan andra har långa perioder med normalt stämningsläge däremellan.
Hypomani varar i minst fyra dagar i följd enligt diagnoskriterierna i DSM. Varaktigheten varierar, och symtomen bör bedömas snarare än att man väntar på att de ska gå över.
Depressiva episoder vid bipolär sjukdom typ II är jämförbara med ”vanlig” klinisk depression och kännetecknas av låg aktivitet och energi, känslor av värdelöshet eller skuld samt självmordstankar. Depressiva symtom vid bipolär sjukdom kan bestå i veckor, månader eller till och med år.
Behandling av psykos vid bipolär sjukdom inriktas på både stämningsepisoden och de psykotiska symtomen, vanligtvis med läkemedel och lämpligt psykologiskt och praktiskt stöd. Strategier för att hantera symtomen kompletterar, men ersätter inte, klinisk behandling. Sök skyndsam psykiatrisk bedömning vid nytillkommen eller förvärrad psykos. Vid omedelbar fara, oförmåga att trygga sin egen säkerhet eller röster som befaller en att skada sig själv eller andra ska man kontakta lokal akutsjukvård eller uppsöka närmaste akutmottagning.
Diskutera följande stödjande strategier med ditt vårdteam som komplement till den kliniska behandlingen:
- Om det är hanterbart, för dagbok över stämningsläge, sömn, läkemedel, substansbruk och tidiga varningstecken att diskutera med vårdteamet. Vänta inte med att söka bedömning för att först färdigställa dagboken.
- Ha en pålitlig stödperson eller ett stödnätverk som kan uppmärksamma dig på om du närmar dig en episod eller misstänker att du redan befinner dig i en. Håll även ditt medicinska team informerat om situationen.
- Undvik alkohol och droger för rusändamål, eftersom de kan förvärra symtom eller utlösa episoder. Om du kan vara alkoholberoende, sök medicinsk rådgivning innan du slutar tvärt, eftersom abstinens kan vara farlig.
- Skapa hälsosamma rutiner som innefattar regelbunden sömn, att ta läkemedel enligt rekommendation, äta en kost baserad på oprocessade råvaror och delta i hälsosamma sociala aktiviteter.
- Ge utrymme åt fritidsintressen som hjälper dig att känna förankring i tillvaron, till exempel en egen spellista, en film, träning eller annat som ger dig glädje.
Dessa strategier bör användas tillsammans med följande medicinskt lämpliga behandlingar:
- En specialist kan ordinera ett antipsykotiskt och/eller stämningsstabiliserande läkemedel utifrån episoden, tidigare behandlingssvar och individuella risker. Antidepressiva behandlar inte akut mani och kan utlösa mani eller destabilisering av stämningsläget. Användning vid bipolär depression kräver specialistbedömning och uppföljning; de ska inte användas som enda läkemedelsbehandling vid bipolär sjukdom typ I. Diskutera biverkningar och nödvändiga kontroller, och sluta inte med eller ändra ordinerad medicinering utan medicinsk rådgivning.
- Individuell psykologisk behandling, psykoedukation och familjeinriktade insatser kan stödja återhämtning och förebygga återfall. Stöd från andra med liknande erfarenheter kan också hjälpa, men är inte detsamma som psykoterapi. Under akut psykos ersätter dessa stödinsatser inte lämplig medicinsk behandling.
- Elektrokonvulsiv behandling (ECT) kan övervägas vid svår bipolär depression, katatoni eller vissa svåra eller långvariga maniska episoder, bland annat när annan behandling inte har hjälpt eller när ett snabbt behandlingssvar behövs eftersom sjukdomen är livshotande. På sjukhus eller inom specialiserad klinisk vård framkallas ett kontrollerat krampanfall med en kort elektrisk stimulering under narkos och med muskelavslappnande läkemedel. Riskerna innefattar förvirring, huvudvärk, narkosrelaterade komplikationer och minnessvårigheter, som ibland kan kvarstå. Specialistbedömning och en process för informerat samtycke är nödvändiga; ECT innebär inte att hjärnan helt enkelt ”startas om”.
