Så stöttar du en närstående med bipolär sjukdom

1. Skaffa kunskap

Om omgivningen inte förstår sjukdomen kan det leda till mycket skam kring personens beteende. Under en manisk episod kan personens stämningsläge, aktivitet och beteende skilja sig markant från hur personen brukar vara. Gita Chaudhuri säger: ”Det är oerhört viktigt att familjer och närstående vet att det inte är deras fel, utan att det handlar om något som går att behandla. Vägen bort från skammen går genom kunskap om vad sjukdomen är och hur den fungerar.” När alla har en gemensam förståelse blir det också mycket lättare att upptäcka tecken på en begynnande episod och veta hur man ska agera tillsammans.

2. Ha en plan

Mellan episoderna bör man prata med varandra och komma överens om en handlingsplan för när en episod uppstår. Vilka åtgärder ska vidtas? Vilka professionella resurser kan vi vända oss till? Kom överens om en plan tillsammans med personen och dennes vårdteam när personen mår bra, med respekt för personens önskemål och självbestämmande. Ta med tidiga varningstecken, professionella kontaktpersoner och åtgärder vid försämrade symtom. Sök skyndsamt professionell bedömning vid misstänkt mani, svår depression eller psykos. Vid omedelbar fara, självmordsavsikt eller oförmåga att hålla sig säker ska lokal akuthjälp kontaktas eller närmaste akutmottagning uppsökas. Hur man kommunicerar kring sjukdomen skiljer sig från person till person. Gita Chaudhuri beskriver hur två av hennes patienter med bipolär sjukdom hade olika behov: ”Jag hade en ung kvinna som inte tyckte om att hela tiden få frågan om hon mådde bra. Hon ville inte ha ständiga avstämningar. Det tog ifrån henne hennes självbestämmande. Jag hade en annan patient, en äldre man, vars fru stämde av med honom varje dag. Det fungerade för dem. De uppskattade mer kommunikation. Det här är något man behöver komma överens om mellan episoderna.”

3. Skapa en genomtänkt vardagsrutin

Vardagens struktur, eller rytm, är en viktig del av personens behandlingsprogram. Omgivningen bör stödja en hälsosam livsstil och inte uppmuntra till överdrifter. Utlösande faktorer varierar mellan personer. Hjälp din närstående att värna om regelbunden sömn, hantera stress, undvika droger och diskutera alkoholvanor med sitt vårdteam. Uppmuntra regelbundna måltider och lämplig fysisk aktivitet utan att skuldbelägga personen för symtomen eller begränsa vardagliga aktiviteter i onödan. Målet är en rutin som ger stabilitet och förankring i vardagen. Dessa vanor kompletterar, men ersätter inte, ordinerad behandling och klinisk uppföljning.