Ativan är ett varumärke för lorazepam, ett bensodiazepinläkemedel. Det kan vara en värdefull behandling när det förskrivs på lämplig indikation, men medför också risker för sedering, fysiskt beroende, felaktig användning och beroendesyndrom. Att behöva hjälp med ett förskrivet läkemedel är en hälsofråga, inte ett moraliskt misslyckande.
Så verkar lorazepam
Lorazepam förstärker effekten av GABA, en hämmande signalsubstans i hjärnan. Dess lugnande och sederande effekter förklarar både de terapeutiska användningsområdena och risker som nedsatt vakenhet, försämrad koordination och minnesproblem.
Indikationen beror på preparatet och administreringssättet. Behandling som tas via munnen används ofta vid svår ångest och relaterade sömnsvårigheter; andra beredningsformer har särskilda användningsområden inom vården. En injektion som ges vid akutvård är inte utbytbar mot en tablettbehandling på recept. Följ anvisningarna för det preparat som faktiskt har förskrivits.
Tolerans, fysiskt beroende och beroendesyndrom är olika saker
- Tolerans innebär att vissa effekter blir mindre märkbara vid upprepad användning. Öka inte dosen på egen hand som svar på detta.
- Fysiskt beroende är en anpassning till upprepad användning. Abstinens kan uppstå när en dos minskas för snabbt eller behandlingen avslutas. Det kan utvecklas även när behandlingen följs exakt enligt ordination.
- Beroendesyndrom innebär ett mönster med exempelvis nedsatt kontroll och fortsatt användning trots betydande skada. Fysiskt beroende i sig innebär inte att ett beroendesyndrom föreligger.
Det finns inget bestämt antal doser eller någon allmängiltig tidpunkt då ett beroendesyndrom uppstår. Dos, behandlingstid, andra substanser samt personens hälsa och livssituation påverkar risken. Förskrivaren bör fortlöpande bedöma behandlingens nytta och risker, bland annat om de ursprungliga symtomen behandlas effektivt.
Tecken på att läkemedelsbehandlingen behöver ses över
Kontakta förskrivaren om du tar mer än överenskommet, om läkemedlet tar slut i förtid, om du använder någon annans läkemedel, känner att du inte kan kontrollera användningen eller fortsätter trots fallolyckor, försämrad körförmåga eller annan skada. Nytillkommen ångest eller sömnproblem mellan doserna kan ha flera förklaringar, däribland abstinens eller att det ursprungliga tillståndet återkommer. En bedömning är mer användbar än att försöka ställa en egen diagnos utifrån en checklista.
Biverkningar och farliga kombinationer
Dåsighet, yrsel, svaghet samt minnes- eller koordinationssvårigheter kan förekomma även vid användning enligt ordination. Berätta om effekter som stör vardagen. Kör inte bil och använd inte maskiner när din förmåga är nedsatt. Särskild försiktighet kan behövas för äldre personer och personer med andningssjukdomar.
Alkohol, opioider och andra sederande läkemedel kan öka risken för djup sedering och farligt långsam andning. Undvik alkohol tillsammans med lorazepam och informera all behandlande vårdpersonal om samtliga läkemedel och substanser du använder. Lägg inte till en sömntablett eller något annat lugnande läkemedel för att hantera symtom utan att först rådgöra med vården.
Tillkalla akut hjälp vid långsam eller onormal andning, kollaps, krampanfall eller om någon är svår att väcka. Kontakta omedelbart giftinformation eller akutsjukvården för råd vid misstänkt överdos, även innan allvarliga symtom utvecklas. Ha läkemedelsförpackningen till hands och följ larmoperatörens instruktioner.
Att sluta med lorazepam på ett säkert sätt
Avsluta inte en regelbunden behandling med lorazepam tvärt och gör inte någon stor dosminskning utan medicinsk vägledning. Bensodiazepinabstinens kan innebära ångest, sömnlöshet, skakningar och förändrade sinnesintryck; allvarliga reaktioner kan omfatta krampanfall eller delirium. Symtomen bevisar inte att personen har ett beroendesyndrom.
En nedtrappning bör planeras i samråd med förskrivaren och anpassas efter hur personen reagerar. Relevanta faktorer är bland annat aktuell dos, behandlingstid, tidigare svårigheter vid utsättning, andra läkemedel och det tillstånd som behandlas. Det finns inget schema som passar alla, och det går inte att säkert säga att abstinensen upphör en viss dag.
Informera den behandlande vårdpersonalen om nya eller förvärrade symtom under en dosminskning. De kan bedöma abstinens, återkommande ångest eller sömnlöshet och andra möjliga orsaker och därefter anpassa planen. Personen bör veta vem som kan kontaktas mellan besöken. Allvarliga symtom eller omedelbara säkerhetsrisker kräver en skyndsam bedömning.
Behandling när användningen har blivit problematisk
Vården kan kombinera en genomgång av läkemedelsbehandlingen, dosändringar under medicinsk övervakning när det är lämpligt, psykologiskt stöd och behandling av det ursprungliga ångest- eller sömnproblemet. Personer som använder flera substanser eller har allvarliga medicinska eller psykiatriska komplikationer kan behöva en mer intensiv vårdform. Vård på behandlingshem är ett möjligt alternativ efter bedömning, inte ett automatiskt krav vid fysiskt beroende.
Stöd från personer man litar på kan vara till hjälp, med personens samtycke, men återhämtning är inte beroende av en viss familjestruktur. Praktisk hjälp med vårdbesök, en skriftlig läkemedelsplan och ett icke-dömande bemötande kan göra det lättare att ta del av vården.
