96 miljoner förskrivningar av antidepressiva: vad siffrorna inte kan säga om återhämtning

Nästan 96 miljoner receptposter för antidepressiva läkemedel förskrevs i England och expedierades därefter på öppenvårdsapotek under 2025/26. Det totala antalet har ökat snabbare än antalet identifierade patienter sedan 2016/17. Det väcker en relevant fråga för familjer och journalister: vad förändras i behandlingen, och vad säger dessa siffror om återhämtning?

Viktigaste resultaten

95,5 miljoner: receptposter för antidepressiva under 2025/26.

9,1 miljoner: identifierade patienter i samma dataunderlag.

45,6 %: ökning av antalet receptposter sedan 2016/17.

27,1 %: ökning av antalet identifierade patienter under samma period.

Källa: NHSBSA. Siffrorna omfattar förskrivningar inom NHS i England som därefter expedierats på öppenvårdsapotek. De mäter aktivitet, inte förekomst av depression eller återhämtning. [1]

Förskrivningen ökade snabbare än antalet patienter

Ökningstakten skiljer sig med 18,5 procentenheter. Detta är en jämförelse mellan två antalsmått, inte belägg för att behandlingen intensifierats eller blivit effektivare. Källa: NHSBSA; beräkningar av THE BALANCE. [1]

Vad uppgifterna visar

NHSBSA registrerade 95 528 575 receptposter för antidepressiva och 9 086 160 identifierade patienter i England under 2025/26. Under 2016/17 var motsvarande siffror 65 590 427 receptposter och 7 147 694 patienter. Utifrån dessa publicerade totalsiffror beräknar THE BALANCE en ökning på 45,6 % för receptposter och 27,1 % för identifierade patienter. [1]

Skillnaden är viktig. En person kan få flera receptposter under ett år. En receptpost visar inte dosen, behandlingens längd eller om läkemedlet har bytts ut. Antidepressiva kan också förskrivas för andra tillstånd än depression. Dataunderlaget mäter förskrivningsaktivitet, inte diagnoser eller återhämtning. [1]

Mönstret är tydligt även utan en förklaring till orsaken: båda måtten har ökat, men förskrivningsvolymen har stigit snabbare. En mer underbyggd klinisk analys skulle behöva undersöka behandlingslängd, dos, läkemedelsbyten, diagnoser, ålder, kliniska uppföljningar och behandlingsresultat innan orsaken kan anges.

Ökningen gäller inte bara historiskt. Mellan 2024/25 och 2025/26 steg antalet receptposter med ungefär 3,1 %, medan antalet identifierade patienter ökade med cirka 2,2 %. Förändringen under detta enda år är måttlig jämfört med förändringen över nio år, men pekar i samma riktning: aktiviteten växer fortfarande snabbare än antalet personer som registreras i dataunderlaget. Nästa relevanta fråga är därför inte bara hur många förskrivningar som gjordes, utan vad som driver skillnaden mellan behandlingsvolym och patientantal.

Fler förskrivningar bevisar inte övermedicinering

En rubrik om 96 miljoner är lätt att göra sensation av. Den kan användas för att antyda att depression ökar explosionsartat, att miljontals människor är beroende av läkemedel eller att förskrivningen i sig visar på bristfällig vård. Ingen av dessa slutsatser kan dras av detta dataunderlag, som enbart gäller England.

En bättre fråga är: om mer behandling ges, blir vi då bättre på att mäta om människor mår bättre?

Administrativa data är mycket användbara för att räkna aktivitet. De är betydligt sämre på att besvara den fråga som de flesta patienter bryr sig om: hjälpte behandlingen? För det behöver forskare uppgifter om symtomförändringar, funktionsförmåga, livskvalitet, uppföljning och vad som hände när behandlingen ändrades eller avslutades.

Denna skillnad är särskilt relevant för privat vård. En familj som kan betala för snabb tillgång till vård, flera specialister eller behandling i boendemiljö kan ha fler alternativ än den genomsnittliga patienten. Men bättre tillgång leder inte automatiskt till bättre mätning av behandlingsresultat. Även i en kostsam behandlingsprocess bör det gå att förklara vad ett gott resultat innebär, när det mäts och vad som händer när den första insatsen inte räcker till.

Ett områdes socioekonomiska utsatthet är inte ett mått på personlig förmögenhet

NHSBSA rapporterade 2 276 002 identifierade patienter i gruppen med de mest socioekonomiskt utsatta områdena och 1 575 533 i gruppen med de minst utsatta. Var och en är en av fem grupper efter utsatthet, så kallade kvintiler. Det är ojusterade patientantal, inte andelar justerade för befolkningsstorlek eller ålder. [1]

Källa: NHSBSA. Dessa antal mäter inte förekomst av depression eller återhämtning. [1]

För förmögna familjer är skillnaden viktig. Ett bostadsområdes mått på socioekonomisk utsatthet fastställer inte en individs tillgångar eller inkomst. Siffrorna kan inte visa att förmögna personer tar mindre antidepressiva eller återhämtar sig snabbare. De visar ett mönster i NHS förskrivning som behöver undersökas närmare.

Varför detta är viktigt för förmögna patienter och patienter som rör sig mellan länder

För förmögna familjer är den relevanta frågan vad som händer utöver att få en tid eller ett recept. Att ha tillgång till flera behandlare besvarar inte frågan om vem som samordnar behandlingsplanen. Det är en praktisk vårdfråga, inte ett resultat om förmögna patienter i detta dataunderlag.

Tänk på en person som delar sin tid mellan London, Dubai och Zürich. En behandlare förskriver läkemedel, en annan följer upp symtomen och en tredje ger psykoterapi. I denna illustrativa situation bör familjen veta vem som håller behandlingshistoriken uppdaterad och samordnar förändringar. Förskrivningssiffrorna mäter inte hur ofta sådana upplägg leder till problem.

De relevanta frågorna är enkla. Vad är läkemedlet avsett att behandla? Vilken förbättring bör vi förvänta oss? När ska planen följas upp? Vilka andra behandlingar används? Vem samordnar förändringar? Vad händer om symtomen bara förbättras delvis?

NICE rekommenderar delat beslutsfattande och råder personer som överväger att sluta med ett antidepressivt läkemedel att prata med sin förskrivare. Dosen minskas vanligtvis stegvis. Utsättningssymtom och återkomst av depression är inte utbytbara förklaringar till besvär efter en förändring. Nationella förskrivningstrender är inte instruktioner om att ändra en enskild persons behandling. [2]

Hur bättre rapportering av behandlingsresultat skulle se ut

Om förskrivningsdata visar hur omfattande behandlingsaktiviteten var, bör resultatdata visa vad som hände därefter. Ett användbart rapporteringssystem skulle utgå från en definierad patientgrupp och registrera symtom och funktionsförmåga före behandling, under behandling och vid meningsfulla uppföljningstidpunkter. Det skulle också visa hur många personer som kunde nås senare, i stället för att bara redovisa de patienter som svarade.

För behandling med antidepressiva skulle det kunna innebära att skilja på flera frågor som ofta slås samman till en. Förbättrades symtomen? Återfick personen sin funktionsförmåga i arbetet, hemma eller i relationer? Var biverkningarna hanterbara? Fortsatte läkemedelsbehandlingen, ändrades den eller avslutades den? Om behandlingen avslutades, vad hände tre, sex eller tolv månader senare? Detta är olika utfall, och en enda uppgift om antal receptposter besvarar ingen av frågorna.

Samma krav är viktiga vid jämförelser mellan privat och offentlig behandling. En privat vårdgivare kan erbjuda snabbare tillgång, mer tid med behandlare eller mer samordnat stöd. Det är betydelsefulla egenskaper, men de är inte i sig bevis för bättre kliniska resultat. En rättvis jämförelse skulle kräva likartade patientgrupper, samma definitioner av utfall och jämförbara uppföljningsperioder.

Här bör också patienter som betalar mer ställa särskilt tydliga krav. Att betala mer ger en rimlig förväntan på tydlighet: vad som mäts, hur ofta det följs upp och vilket underlag som stöder en ändring av planen. Det starkaste erbjudandet inom privat vård är inte bara mer behandling. Det är bättre samordnad behandling med resultat som går att förklara.

Vad dessa siffror inte kan säga

Detta dataunderlag kan inte säga om antidepressiva förskrivs för ofta eller för sällan. Det kan inte fastställa förekomst av depression, läkemedelsberoende, behandlingskvalitet eller återhämtning. Det ger inte heller en fullständig bild av privat förskrivning eller läkemedelsförsörjning på sjukhus.

Internationella jämförelser kräver motsvarande försiktighet. OECD:s jämförelser använder vanligen definierade dygnsdoser i förhållande till befolkningen snarare än ojusterade antal receptposter. Att ställa Englands totala antal receptposter bredvid ett annat lands konsumtionsmått skulle skapa en missvisande rangordning. [3]

Slutsats

Förskrivningen av antidepressiva i England har ökat avsevärt, och antalet receptposter har vuxit snabbare än antalet identifierade patienter. Det är en faktisk och potentiellt betydelsefull trend.

Men mediernas rapportering bör inte stanna vid ”96 miljoner förskrivningar”. Den mer relevanta frågan är om hälso- och sjukvårdssystem och privata vårdgivare mäter vad som händer efter behandlingsstart. Tillgången är synlig. Förskrivningen går att räkna. Återhämtning kräver en annan sorts belägg, och därför förtjänar den att granskas.

För journalister

Nyckeltal: 95,5 miljoner receptposter för antidepressiva i England under 2025/26.

Viktigaste jämförelsen: antalet receptposter ökade med 45,6 % sedan 2016/17, jämfört med en ökning på 27,1 % av antalet identifierade patienter.

Geografi: England, inte hela Storbritannien.

Viktigt förbehåll: antal receptposter mäter inte förekomst av depression eller återhämtning.

Föreslagen källhänvisning: ”THE BALANCE har analyserat förskrivningsdata från NHSBSA.”

Metod och källor

Denna analys använder NHSBSA:s publicering från den 23 juli 2026. Budgetåret 2025/26 avser april 2025 till och med mars 2026. Förändringarna beräknas utifrån exakta publicerade totalsiffror och avrundas till en decimal. Tabellen visar fem utvalda år ur den fullständiga årsserien. Antalen är inte justerade för befolkningsstorlek, ålder eller kliniskt behov. Inga journaluppgifter från privatpatienter eller resultatdata från THE BALANCE analyserades.

NHSBSA påpekar också att förbättrad registrering av NHS-nummer påverkar jämförelser av identifierade patienter över tid. Electronic Prescription Service ökade patientidentifieringen från och med 2020/21. En del av ökningen av antalet registrerade patienter återspeglar därför bättre identifiering, snarare än enbart en ökning av antalet behandlade. [4]

1. NHSBSA. Läkemedel som används inom psykisk hälsa: antidepressiva läkemedel, England 2016/17–2025/26. Publicerad den 23 juli 2026. Tabell 1, 2 och 5.
2. NICE NG222. Depression hos vuxna: behandling och omhändertagande. Rekommendationer, inklusive utsättning av antidepressiva läkemedel.
3. OECD. Health at a Glance 2025. Se kapitlet om läkemedelskonsumtion för definitioner och jämförbarhet.
4. NHSBSA. Läkemedel som används inom psykisk hälsa: översikt, 2016/17–2025/26. Se tidsperioder och patientidentifiering.