Klonazepam är en bensodiazepin som förstärker GABA-A-receptorernas aktivitet; det verkar inte genom att enbart stimulera frisättningen av GABA. Det kan orsaka sedering och nedsatt koordination. Kombination med opioider, alkohol eller andra ämnen som dämpar centrala nervsystemet kan påtagligt öka risken för djup sedering och andningsdepression. Därför bör alla andra läkemedel och substanser gås igenom med förskrivaren.
- Narkotiska smärtstillande läkemedel som morfin, hydrokodon och oxikodon dämpar centrala nervsystemet och förstärker den sederande effekten av klonazepam.
- Antihistaminer som difenhydramin (Benadryl), eftersom detta läkemedel är känt för att orsaka sedering.
- Opioidläkemedel, exempelvis hostmediciner som innehåller kodein, förstärker också dåsighet.
- Att lägga till ett annat sederande läkemedel som zolpidem är inte en rutinmässig egenbehandling av bensodiazepinabstinens och kan medföra ytterligare risker för sedering, beroende och interaktioner.
- Andra antipsykotiska, antikonvulsiva och ångestdämpande läkemedel är inte automatiskt kontraindicerade tillsammans med klonazepam. Vissa kombinationer är kliniskt lämpliga, medan sederande läkemedel kan förstärka klonazepams effekter; alla kombinationer bör bedömas av förskrivaren.
Risken för interaktioner beror på det andra läkemedlet. Opioider, alkohol och andra starkt dämpande medel som påverkar centrala nervsystemet kan avsevärt öka risken för sedering och andningsdepression tillsammans med klonazepam. Andra läkemedel på denna sida är inte automatiskt farliga eller kontraindicerade; förskrivaren bör gå igenom hela läkemedelslistan och individuella riskfaktorer i stället för att betrakta varje kombination som en överdosering.
Klonazepam förskrivs vid vissa krampsjukdomar och paniksyndrom. Det är inte ett läkemedel att använda på egen hand mot symtom efter alkoholabstinens. Undvik alkohol under behandling med klonazepam: båda kan försämra vakenhet och andning, och kombinationen kan orsaka kraftig sedering, koma eller dödsfall. Rådgör med förskrivaren om eventuell alkoholkonsumtion eller möjligt alkoholberoende innan användningen av någon av substanserna ändras.
Fysiska och psykiska biverkningar av klonazepam
Klonazepam förstärker GABA-A-receptorernas aktivitet och används vid tillstånd som krampsjukdomar och paniksyndrom. Det kan orsaka sedering, nedsatt koordination, tolerans, fysiskt beroende och, hos vissa personer, bensodiazepinbrukssyndrom. Dessa följder är inte oundvikliga konsekvenser av dess lugnande effekt. Kombination av klonazepam med alkohol, opioider eller andra ämnen som dämpar centrala nervsystemet kan påtagligt öka sedering och andningsdepression; kraftig dåsighet, långsam eller ansträngd andning eller sänkt medvetandegrad kräver akut medicinsk bedömning.
Biverkningar vid kombination av klonazepam och alkohol
Biverkningar som kan uppstå när klonazepam och alkohol kombineras omfattar följande:
- Dåsighet
- Kräkningar
- Förvirring
- Sluddrigt tal
- Yrsel
- Gångsvårigheter
- Förlust av koordination
- Minnesstörningar
- Ovanligt beteende
- Nedsatt förmåga att fatta beslut
- Försämrat omdöme
- Långsam hjärtfrekvens
- Andningssvårigheter
- Kvävning av kräkningar vid nedsatt medvetande
- Ökad risk för fall och skador
- Koma
Kombination av klonazepam och alkohol kan hämma andningen och sänka medvetandegraden. Dessa följder är inte oundvikliga, men vid långsam eller ansträngd andning, blå eller grå läppar, kollaps eller om personen inte går att väcka måste akut hjälp tillkallas omedelbart. Vänta inte på att alla tecken ska uppträda.
En överdosering kan inträffa efter alltför stor exponering för klonazepam, särskilt tillsammans med alkohol, opioider eller andra sederande medel. Risken beror på mängden, andra substanser och personens hälsa. Om en extra eller okänd mängd kan ha tagits, kontakta omgående en giftinformationscentral eller akutsjukvården för individuell rådgivning.
Nikotinabstinens: symtom och lyxbehandling
Det finns ingen dosgräns för hemmabruk eller förmodad snabb ämnesomsättning som kan fastställa att det är säkert efter ett alltför stort intag av klonazepam. Symtom kan utvecklas eller förvärras efter den första exponeringen. Kör inte bil, ta inte fler sederande medel och vänta inte på svåra symtom innan du söker rådgivning.
Att känna igen symtom kan vara till hjälp, men misstänkt överdosering kräver skyndsam professionell rådgivning även innan symtomen är tydliga. Tillkalla akut hjälp omedelbart vid andningsproblem, kollaps, krampanfall eller om personen inte går att väcka.
Möjliga tecken på klonazepamförgiftning omfattar följande. Det går inte att utifrån dessa på ett tillförlitligt sätt bedöma en överdosering som ofarlig eller lindrig i hemmet; andningssvårigheter är ett akut tillstånd:
- Illamående
- Svimningskänsla
- Dimsyn
- Muskelsvaghet
- Långsamma reflexer
- Förvirring
- Agitation
- Balansförlust
- Nedsatt koordination
- Andningssvårigheter
- Skakningar
- Okontrollerade muskelrörelser
Följande kan tyda på allvarlig förgiftning eller någon annan akut komplikation. Sök akut hjälp omedelbart i stället för att använda listan för att bedöma en säker dos:
- Lågt blodtryck
- Andningsdepression
- Sluddrigt tal
- Ökad sömnighet
- Hallucinationer
- Extrem dåsighet
- Onormal hjärtrytm
- Vidgad pupill
- Svag och snabb puls
- Bröstsmärta
- Krampanfall
- Medvetslöshet
- Koma
- Dödsfall
Klonazepam är en bensodiazepin som används vid bland annat vissa krampsjukdomar och paniksyndrom. Fortsatt användning kan leda till fysiskt beroende även när läkemedlet tas enligt ordination. Det dämpar centrala nervsystemet och är inte ett stimulerande medel. Fysiskt beroende innebär en fysiologisk anpassning och kan leda till abstinenssymtom om behandlingen avslutas abrupt eller dosen minskas för snabbt; det är inte detsamma som beroendesjukdom.
Abstinenssymtom kan tyda på fysiskt beroende, vilket kan uppstå även när klonazepam har tagits enligt ordination. Fysiskt beroende är inte detsamma som beroendesjukdom. Abrupt utsättning eller alltför snabb dosminskning kan orsaka svår abstinens, inklusive krampanfall. Därför rekommenderar aktuella riktlinjer för bensodiazepiner en individuellt anpassad, gradvis nedtrappning med klinisk uppföljning.
Abstinensrisken beror på dos, användningens längd och frekvens, tidigare abstinensreaktioner, hälsotillstånd och hur snabbt dosen minskas. Högre ålder kan öka känsligheten för läkemedelsrelaterade problem, men ålder i sig förutsäger inte hur svår abstinensen blir.
Dessutom kan samtidiga psykiska sjukdomar och tidigare egen beroendesjukdom förstärka abstinenssymtomen. Samtidigt skadligt bruk av andra substanser tillsammans med klonazepam, som vid blandmissbruk, kan också ge ganska intensiva abstinenssymtom.
Klonazepamabstinens ger en mängd olika symtom och biverkningar.
De fysiska abstinenssymtomen och biverkningarna vid klonazepamabstinens är följande:
- Magont
- Illamående
- Kräkningar
- Sömnlöshet
- Oregelbundna hjärtslag
- Ökad svettning
- Aptitlöshet
- Förhöjt blodtryck
- Dimsyn
- Muskelspasmer
- Tinnitus
- Extrem ljuskänslighet
- Nedsatt motorik
- Svimningskänsla
- Diarré
- Huvudvärk
- Skakningar
- Yrsel
- Trötthet
- Förvirring
Abstinens kan innefatta känslomässiga, kognitiva och neurologiska symtom. Krampanfall, hallucinationer, svår förvirring eller självmordstankar kräver akut bedömning; krampanfall är inte ett psykiskt symtom. Andra rapporterade symtom omfattar:
- Depression
- Ångest
- Krampanfall
- Hallucinationer
- Mardrömmar
- Självmordstankar
- Mental förvirring
- Plötsliga humörsvängningar
- Svårigheter att känna glädje
- Irritabilitet
- Koncentrationssvårigheter
- Försämrat korttidsminne
- Panikattacker
- Sug efter klonazepam
- Känsla av upprördhet och rastlöshet
- Brist på motivation
- Problem med ilska
Klonazepamabstinens följer inte ett allmängiltigt schema med tre faser. Debut, intensitet och varaktighet varierar, och en övervakad nedtrappning bör anpassas efter personens symtom och kliniska omständigheter.
Eftersom klonazepam är långverkande kan symtom komma med fördröjning efter en dosminskning eller den sista dosen. Ångest eller sömnlöshet kan bero på abstinens, rebound-symtom eller att det ursprungliga tillståndet återkommer; dessa möjligheter behöver bedömas snarare än förutsägas enligt ett fast dag-för-dag-schema.
Symtomen kan variera under nedtrappningen och efter utsättningen. Utgå inte från att risken för krampanfall har passerat när en viss dag eller vecka har nåtts. Nytillkomna krampanfall, svår förvirring, hallucinationer eller självmordstankar kräver akut hjälp.
Vissa personer upplever ihållande symtom efter utsättning av bensodiazepiner, men det finns ingen allmängiltig slutpunkt eller garanti för att varje senare symtom beror på abstinens. Kvarstående symtom behöver klinisk uppföljning, stöd och bedömning av andra möjliga orsaker.
En misstänkt överdosering av klonazepam är ett medicinskt akuttillstånd vid uttalad sedering, förvirring, andningssvårigheter, medvetslöshet eller samtidigt intag av opioider, alkohol eller andra sederande medel. Behandlingen är främst understödjande, med övervakning av luftväg, andning och cirkulation. Aktivt kol, ingrepp i magsäcken och flumazenil kräver specialistbedömning inom toxikologi och är inte rutinmässiga första hjälpen-åtgärder; flumazenil kan utlösa krampanfall eller akut abstinens hos vissa patienter.
Efter en överdosering bör uppföljningen omfatta hur den inträffade, läkemedelssäkerhet, fysiskt beroende, behov av psykisk hälsovård och om bensodiazepinbrukssyndrom föreligger. En överdosering innebär inte automatiskt att en beroendesjukdom föreligger. När det är motiverat kan behandlingen innefatta individuellt anpassad nedtrappning, psykologiskt stöd och vård vid samtidiga tillstånd. Öppenvård eller behandling i boendemiljö väljs utifrån risk och stödbehov.
Klonazepam bör inte sättas ut abrupt hos en person som sannolikt är fysiskt beroende, eftersom svår abstinens, inklusive krampanfall, kan uppstå. Aktuella riktlinjer för bensodiazepiner rekommenderar en individuellt anpassad, patientcentrerad nedtrappning som justeras efter hur personen reagerar. Det finns ingen allmängiltig lista över läkemedel som automatiskt bör läggas till för att hantera klonazepamabstinens.
- Det finns ingen allmängiltig behandling med antidepressiva läkemedel vid överdosering av klonazepam eller bensodiazepinabstinens.
- Lägg inte till antikonvulsiva läkemedel som karbamazepin som egenbehandling vid klonazepamabstinens. Kompletterande läkemedel övervägs från fall till fall; den huvudsakliga strategin för att minska riskerna är en individuellt anpassad, gradvis nedtrappning med klinisk uppföljning.
- Sömnproblem är vanliga vid bensodiazepinabstinens, men melatonin är inte en allmängiltig behandling av klonazepamabstinens. Behandling av sömnproblem bör individanpassas och får inte ersätta en säker nedtrappning.
Målet med abstinensbehandling är inte att få klonazepam att lämna kroppen snabbare, utan att minska dosen på ett säkert sätt, minimera abstinensrisken och behandla det bakomliggande tillståndet.
