Om någon inte går att väcka och andas långsamt, oregelbundet eller inte alls, ring omedelbart lokala larmtjänster. Ge naloxon om en opioidöverdos är möjlig och naloxon finns tillgängligt. Följ produktens instruktioner och larmoperatörens anvisningar för andningsstöd eller hjärt-lungräddning. Vänta inte med att agera tills du har läst klart denna guide.
Naloxon är ett akutläkemedel som motverkar opioiders effekter. Det kan återställa andningen, men dess effekt kan avta innan opioidens effekt gör det. En person som vaknar efter att ha fått naloxon behöver ändå akut medicinsk bedömning och observation. Denna guide förklarar hur man känner igen en överdos, agerar, förbereder sig och följer upp; den ersätter inte praktisk utbildning eller produktinstruktioner.
Vad används naloxon för?
Naloxon används vid en känd eller misstänkt opioidöverdos. Relevanta opioider omfattar receptbelagda smärtstillande läkemedel och substanser som heroin eller fentanyl. Det används också av kliniker när opioidläkemedel orsakar uttalad andningsdepression. En överdos kan vara oavsiktlig och innebär inte i sig att en beroendediagnos kan fastställas.
Personer som tar receptbelagda opioider, deras familjer och andra som kan bevittna en överdos kan fråga om möjligheten att ha naloxon tillgängligt. Riskbedömningen omfattar andra läkemedel, tidigare överdos och uppehåll i opioidanvändning. Att ha ett akutläkemedel med sig är en försiktighetsåtgärd, inte en anklagelse om att någon avser att använda ett recept felaktigt.
Hur naloxon hjälper till att återställa andningen
Naloxon är en opioidantagonist. Det blockerar tillfälligt opioidreceptorer och motverkar effekter som kan hämma andning och medvetande. Det omedelbara målet är tillräcklig andning, inte nödvändigtvis full vakenhet. Personen kan behöva ytterligare behandling även om det finns viss rörelse eller reaktion efter en dos.
Naloxon kan inte avlägsna alla substanser ur kroppen eller häva alla orsaker till medvetslöshet. Det häver inte direkt förgiftning av alkohol eller bensodiazepiner. Ge ändå naloxon när opioider kan vara inblandade, även vid misstänkt exponering för flera substanser. Akuthjälp och andningsstöd är fortfarande nödvändiga, oavsett om en reaktion uppstår eller inte.
Att känna igen en möjlig opioidöverdos
Varningssignaler omfattar att personen inte går att väcka, mycket långsam eller utebliven andning, ovanlig snarkning eller rosslande andning samt blå, grå eller ovanligt bleka läppar eller hud. Mycket små pupiller kan förekomma men är inte ett krav. Avfärda inte onormal andning som vanlig sömn och vänta inte på att alla tecken ska uppträda.
En okänd tablett eller ett okänt pulver kan innehålla en opioid utan att personen vet om det. Agera utifrån andning och reaktionsförmåga, i stället för att förlita dig på vad någon trodde att hen hade tagit. Om du är osäker, beskriv situationen för larmtjänsten och följ deras instruktioner. Fördröj inte insatsen medan du försöker identifiera drogen.
Vad du ska göra omedelbart
Kontrollera att det är säkert att närma sig personen. Ring larmnumret och sätt telefonen på högtalare när det är möjligt. Be någon annan hämta naloxon och en automatiserad extern defibrillator om sådan finns tillgänglig. Ge akutläkemedlet utan dröjsmål enligt instruktionerna medan akuthjälp ordnas.
Om andningen har upphört eller är onormal, följ larmoperatörens instruktioner för inblåsningar eller hjärt-lungräddning. Använd en tillgänglig defibrillator enligt anvisningarna. Om personen andas normalt men fortfarande är medvetslös, lägg hen i stabilt sidoläge och fortsätt övervaka. Ge inte mat, dryck eller något annat läkemedel eller drog.
Nässprayer och injicerbara produkter
Naloxon finns i olika formuleringar för näsan och som injektion. Exempel på varumärken är Narcan och Nyxoid, men tillgänglighet och åldersindikationer varierar mellan länder och produkter. Instruktionerna som följer med den aktuella produkten är referensen. Utgå inte från att olika styrkor eller administreringssystem används på samma sätt.
Vanliga näsenheter för engångsbruk ger hela sitt innehåll i en näsborre. Provtryck eller testspraya inte en sådan enhet före användningen: då går dosen förlorad. Varje enhet används en gång. Injektionskit kräver egna instruktioner och utbildning. Förvara det kompletta kitet lättillgängligt i stället för att skilja läkemedlet från den utrustning som behövs.
När ytterligare en dos kan behövas
Vanliga instruktioner för nässpray rekommenderar ytterligare en dos med en ny enhet efter två till tre minuter om normal andning inte har återkommit. Följ anvisningarna för den specifika produkten och larmoperatörens instruktioner. Fortsätt med andningsstöd enligt anvisning. Vänta inte på att naloxon ska verka innan du ordnar akuthjälp.
Vissa opioider verkar längre än naloxon. Andningen kan försämras igen efter en inledande förbättring, och ytterligare en dos kan behövas. En återkommande överdos är ett akut tillstånd, inte ett tecken på att personen bör lämnas för att sova. Stanna kvar hos personen och berätta för det anländande vårdteamet vad som har getts och när.
Biverkningar och plötslig abstinens
Hos någon med fysiskt opioidberoende kan naloxon utlösa plötslig abstinens. Symtom kan omfatta illamående, kräkningar, svettningar, oro, smärta eller snabb hjärtrytm. Abstinens kan vara påfrestande, men rädsla för den får inte fördröja behandling av potentiellt dödlig andningsdepression. Akutvårdspersonal kan bedöma komplikationer och ge stöd.
Håll miljön lugn och förklara vad som har hänt när personen börjar reagera. Undvik att argumentera eller fatta beslut om återhämtning under akutläget. Kräkningar medför en risk för kvävning, så positionering och observation är viktiga. Erbjud inte fler opioider för att lindra obehag och låt inte en skenbar förbättring ersätta medicinsk bedömning.
Vad naloxon inte kan göra
Naloxon är inte en förebyggande dos att ta före användning av opioider och det gör inte en okänd drogtillgång säker. Det kan inte på ett tillförlitligt sätt häva skada från långvarig syrebrist. Tillgång till naloxon bör finnas tillsammans med lämplig förskrivning, stöd för säkrare användning och behandling av substansbrukssyndrom när det behövs.
Det är inte heller en fullständig behandling av opioidbrukssyndrom. Buprenorfin, metadon och naltrexon har olika roller i fortlöpande behandling och olika behörighetskrav. En akutinsats och en plan för återhämtning tillgodoser olika behov. Ingen av dem bör undanhållas för att den andra ännu inte har ordnats.
Graviditet och andra viktiga omständigheter
En misstänkt livshotande opioidöverdos kräver omedelbar akutsjukvård, även under graviditet. Berätta för akutsjukvårdsteamet om graviditeten när den är känd, men fördröj inte akutinsatsen medan du söker efter en specialist. Kliniker kan bedöma den gravida personen, eventuell abstinens och behovet av ytterligare övervakning.
Barn och ungdomar behöver också skyndsam bedömning efter misstänkt opioidexponering. Produktlicenser och instruktioner skiljer sig åt, så uppge personens ålder för larmoperatören och följ deras anvisningar. Denna allmänna guide är inte ett doseringsprotokoll för barn. I alla åldersgrupper prioriteras medvetslöshet eller onormal andning framför rutinmässiga frågor om läkemedel.
Att hålla naloxon tillgängligt
Fråga ett apotek eller en lokal verksamhet för skadereducering vilka produkter som finns tillgängliga och hur du kan få utbildning. Förskrivnings- och utlämningsrutiner skiljer sig internationellt. Kontrollera lokala krav före resor i stället för att utgå från att ett läkemedel som har erhållits i ett land kan ersättas på samma sätt någon annanstans.
Kontrollera utgångsdatum och förvaringsinstruktioner. Undvik att lämna kitet i extrem värme eller kyla och ersätt använda eller skadade enheter utan dröjsmål. Personer som sannolikt kan behöva hjälpa till bör veta var det förvaras. Ett akutkit som är gömt bakom svåråtkomlig förvaring är mindre användbart när sekunder är avgörande.
Efter en överdos: fortsatt stöd
Akut medicinsk bedömning är fortfarande nödvändig efter en till synes återhämtning. Informera kliniker om misstänkta substanser, förskrivningslista, tidpunkter och antal doser naloxon, om dessa är kända. Ärlighet underlättar behandlingen. Låt inte osäkerhet om den exakta mängden som tagits fördröja vården eller leda till en felaktigt lugnande uppskattning.
Diskutera efter akutläget orsaken och en praktisk plan för att förebygga att det händer igen. Det kan innebära en läkemedelsgenomgång, stöd vid opioidbrukssyndrom eller säkrare smärtbehandling. Ersätt akutläkemedlet och se över utbildningen. En icke-dömande uppföljning är mer hjälpsam än att anta att händelsen säger något om någons karaktär eller motivation.
Att förbereda familjemedlemmar och omsorgspersoner
Gå igenom kitet tillsammans före en nödsituation. Öva på att hitta instruktionerna och att uppge adressen till larmtjänsten utan att aktivera en verklig enhet för engångsbruk. Bestäm vem som ska ringa, vem som ska hämta utrustning och hur räddningspersonal kan komma in i byggnaden. Förberedelser ska förenkla agerandet, inte skapa en komplicerad checklista.
Förklara att personen behöver observation även efter att ha vaknat och inte bör ta ytterligare substanser för att motverka abstinens. Tänk på den personliga säkerheten om någon blir förvirrad eller upprörd. Utbildningsanordnare kan visa positionering och återupplivning med lämplig utrustning, vilket skriftlig information i sig inte kan återskapa.
Be om instruktioner på ett språk som den sannolika hjälparen förstår. Kontrollera om kitet innehåller mer än en dos och hur ersättningsprodukter erhålls. Skriv ner larmnumret och den exakta adressen där de snabbt kan hittas. Se över arrangemangen vid flytt eller byte av vårdmiljö, i stället för att utgå från att alla redan vet var läkemedlet förvaras eller hålls.
