Perinatal psykisk hälsa: graviditet, tiden efter förlossningen och stöd till familjen

Perinatal psykiatrisk vård omfattar känslomässiga och psykiatriska svårigheter under graviditeten och efter förlossningen samt planering inför en framtida graviditet. Den omfattar både nya symtom och stöd vid ett befintligt tillstånd. Depression, ångest, trauma, ätsvårigheter, substansbruk och allvarlig psykisk sjukdom kan kräva olika vårdinsatser. En användbar plan börjar därför med en bedömning, snarare än med en enda förklaring till alla upplevelser. Den här guiden beskriver hur man kan förbereda sig inför ett sådant samtal, samordna mödra- och förlossningsvård med stöd för psykisk hälsa, involvera personer man litar på och känna igen när snabb eller akut hjälp behövs.

Vad perinatalt stöd kan omfatta

Graviditeten och månaderna efter förlossningen kan förändra rutiner, sömn, relationer, fysisk hälsa och tillgång till vård. Att känna sig överväldigad innebär inte automatiskt en diagnos, men betydande psykiskt lidande bör inte avfärdas som något varje förälder bara måste stå ut med. Perinatala vårdverksamheter kan bedöma hur symtom, livssituation och tidigare psykisk ohälsa samverkar. NICE:s riktlinjer omfattar upptäckt, bedömning och behandling för personer som planerar en graviditet, under graviditeten och under året efter förlossningen. ^[1]

Börja med det som är svårast just nu, oavsett om det gäller ihållande nedstämdhet, panik, oönskade tankar, traumatiska minnen eller oro för att kunna fortsätta en pågående behandling. Beskriv hur det påverkar matintag, sömn, vardagsfunktion och förmågan att ta hand om dig själv eller barnet. Kunskapsöversikten om psykisk hälsa kan hjälpa dig att formulera frågor, men allmänna sidor om olika tillstånd ersätter inte graviditetsspecifika råd. Lämplig vårdkontakt kan vara vårdpersonal i primärvården, mödra- och förlossningsvården eller en specialistverksamhet inom perinatal psykiatri, beroende på hur vården är organiserad lokalt och den kliniska bilden.

Planera före graviditeten vid ett befintligt tillstånd

Om du har ett konstaterat psykiatriskt tillstånd eller tidigare har haft allvarliga sjukdomsepisoder, bör du om möjligt diskutera graviditetsplaner med de yrkespersoner som ansvarar för din vård. Ta med en lista över pågående behandlingar, uppgifter om hur tidigare behandlingar har fungerat och vad som hände under tidigare sjukdomsperioder. Fråga hur vården ska samordnas om graviditeten inträffar tidigare än väntat och hur du når teamet om hälsan förändras.

För den som har bipolär sjukdom eller tidigare har haft en psykotisk episod kan planeringen innefatta att känna igen tidiga förändringar och ordna specialistbedömning i rätt tid. Guiden om bipolär sjukdom förklarar allmänna begrepp, medan planen för graviditeten bör vara individuellt anpassad. NICE:s perinatala information till allmänheten beskriver att allvarlig psykisk sjukdom kan ha ett annat förlopp i samband med graviditet och efter förlossningen, med bland annat ökad oro för återfall. ^[2] Tolka inte den informationen som en förutsägelse om en enskild förälder. Använd den för att fråga vilken uppföljning, vilket stöd och vilka kontaktvägar som är lämpliga utifrån din egen sjukdomshistoria.

Prata om depression utan att se den som ett misslyckande i föräldraskapet

Perinatal depression kan innebära ihållande nedstämdhet, minskat intresse, ångest, koncentrationssvårigheter eller nedsatt förmåga att klara vardagen. NIMH beskriver depression under graviditeten och efter förlossningen som ett behandlingsbart psykiatriskt tillstånd, där psykologisk behandling och läkemedel övervägs utifrån situationen. ^[3] Hur en person framstår för andra visar inte tillförlitligt hur svårt personen har det. Ett till synes välorganiserat hem kan finnas samtidigt som personen upplever betydande psykiskt lidande.

Berätta för vårdpersonal hur symtomen påverkar dig i stället för att jämföra dig med en annan förälder. Fråga vad bedömningen innebär, vilken behandling som rekommenderas och när planen ska följas upp. Kunskapsöversikten om depression ger bakgrundsinformation, medan en perinatal bedömning tar hänsyn till tidpunkt, fysisk hälsa, barnets matning och familjesituation. Hjälp med måltider, vårdbesök och omsorg om spädbarnet kan göra behandlingen mer tillgänglig. Sådana praktiska insatser kan komplettera vården, men bör inte användas för att avfärda symtom som behöver bedömas av vårdpersonal.

Beskriv ångest, påträngande tankar och trauma tydligt

Ångest kan innebära ihållande oro, panik, förlossningsrädsla eller oönskade tankar som känns svåra att beskriva. Traumasymtom kan vara kopplade till tidigare upplevelser eller till graviditet, graviditetsförlust eller förlossning. Dessa svårigheter är inte alla samma tillstånd, och lämplig behandling beror på bedömningen. NICE:s perinatala information till allmänheten tar upp ångestsyndrom, tvångssyndrom (OCD), förlossningsrädsla och PTSD bland de tillstånd som kan behöva vård under denna period. ^[2]

Beskriv hur upplevelsen känns, om tankarna är oönskade, hur du reagerar på dem och om det finns någon oro för att du skulle kunna agera på dem eller inte kan skydda någon från att skadas. Använd inte en beskrivning på nätet för att utesluta akut risk. Du kan läsa översikten om tvångssyndrom eller hur behandling vid trauma och PTSD kan utvärderas för att förbereda frågor. Kvalificerad vårdpersonal kan skilja mellan relevanta möjliga tillstånd och diskutera lämplig behandling. Undvik att tvinga dig själv att återge traumatiska händelser i detalj eller försöka genomföra exponeringsövningar utan lämpligt stöd.

Betrakta förlossningspsykos och allvarliga akuta förändringar som brådskande

Förlossningspsykos är ett allvarligt psykiatriskt akuttillstånd. Symtomen kan omfatta svår förvirring, ovanliga föreställningar, hallucinationer, påtagliga humörförändringar eller snabbt förändrat beteende efter förlossningen. NHS rekommenderar brådskande bedömning vid misstänkt förlossningspsykos och akut hjälp om någon befinner sig i omedelbar fara. ^[4] Utgå inte från att en plötslig allvarlig förändring beror på vanlig trötthet eller kommer att gå över efter en natts sömn.

Kontakta omedelbart en lämplig akut vårdinstans om dessa symtom börjar uppträda. Vid omedelbar fara, kontakta den lokala akuttjänsten. Se till att föräldern och barnet har tryggt stöd medan professionell hjälp ordnas, om du kan göra det utan att utsätta någon för risk. En privat kliniks kontaktformulär är inte en väg till akut hjälp. Berätta för den bedömande vårdverksamheten om den nyliga förlossningen, symtomen, behandlingen och relevant sjukdomshistoria. Undvik att argumentera om ovanliga föreställningar för att försöka avgöra om personen behöver vård.

Gå igenom läkemedel med ansvariga förskrivare

Graviditet och spädbarnets matning kan väcka viktiga behandlingsfrågor, men att sluta med ett effektivt läkemedel utan rådgivning kan också innebära risker. Beslut beror på läkemedlet, tillståndet, tidigare sjukdomsepisoder, behandlingssvar, graviditetens skede och andra faktorer. NICE:s riktlinjer rekommenderar samtal om nyttan och riskerna med behandling och med att ändra eller avsluta den under den perinatala perioden. ^[1] En läkemedelsjämförelse på nätet kan inte avgöra vilket alternativ som är säkrast för en viss person.

Fråga vem som ansvarar för förskrivningen, vilka yrkespersoner som behöver samordna sina insatser och vilken uppföljning som har överenskommits. Ta med uppgifter om receptbelagda läkemedel, receptfria produkter och kosttillskott till samtalet. Byt inte till en väns behandlingsupplägg, gör inte ett eget nedtrappningsschema och utgå inte från att en produkt som beskrivs som naturlig är säker under graviditeten. Kunskapsöversikten om läkemedel ger allmän bakgrundsinformation; beslutet om din behandling hör hemma i en graviditetsspecifik klinisk genomgång. Om biverkningar eller symtom förändras, kontakta ansvarig behandlare i stället för att göra en oplanerad ändring.

Ta med ätsvårigheter och substansbruk i bedömningen

Ätstörningar, psykiskt lidande kopplat till kroppsliga förändringar och bruk av alkohol eller droger kan påverka både psykiatrisk vård och kroppsliga behov under graviditeten och efter förlossningen. Beskriv relevanta beteenden och farhågor ärligt så att teamet kan bedöma näringstillstånd, medicinska risker och vilket stöd som behövs. En ätstörning kan inte avgöras enbart utifrån utseende. NICE:s riktlinjer om ätstörningar omfattar graviditetsrelaterade överväganden och samordning av kroppslig och psykologisk vård. ^[5]

Kunskapsöversikten om ätstörningar kan hjälpa dig att formulera frågor om bedömning, medan mödra- och förlossningsvården och specialistteamet bör ge råd om individuell vård. Om alkoholberoende eller annat substansberoende kan föreligga, sök medicinsk rådgivning innan du försöker sluta tvärt eller genomgå avgiftning utan medicinsk övervakning. Fråga vem som ska samordna beroendevård, mödra- och förlossningsvård och psykiatrisk vård. Skam eller rädsla för att bli dömd kan göra dessa samtal svåra; du kan börja med att säga att du behöver få en förklaring i ett förtroligt samtal om hur verksamheten kan hjälpa och vad dess ansvar att skydda utsatta personer innebär.

Ordna praktiskt stöd för sömn, vårdbesök och vardag

Stöd är lättare att använda när det är konkret. Fråga en person du litar på om hen kan hjälpa till med en måltid, transport, ett vårdbesök eller omsorg om spädbarnet under en bestämd tid. Bekräfta vad personen faktiskt kan bidra med och gör en reservplan. Ett vagt erbjudande om hjälp någon gång kan vara mindre användbart än en överenskommelse som tar hänsyn till arbete, avstånd, hälsa och annat omsorgsansvar.

Berätta för teamet om sömnbrist och om du kan vila när tillfälle ges. Ihållande oförmåga att sova, särskilt tillsammans med en tydlig förändring i humör, aktivitet eller tänkande, bör tas upp skyndsamt. Allmänna råd om sömnlöshet kan stödja ett samtal men bör inte bli ett restriktivt sömnprogram för en förälder efter förlossningen. Fundera på hur uppföljningen kan bli hanterbar: en skriftlig lista över vårdbesök, ordnade transporter och en överenskommen kontaktperson kan hjälpa. Fråga om anpassningar som underlättar tillgången till vård om ångest, funktionsnedsättning, språkbehov eller omsorg om spädbarnet försvårar besök.

Stöd partner och relationer utan att göra dem till hela vårdplanen

En partner eller annan betrodd stödperson kan uppmärksamma förändringar, följa med på ett vårdbesök med samtycke eller hjälpa hushållet att fungera medan behandling ordnas. De kan också behöva eget känslomässigt stöd. Kom överens om vilka uppgifter de ska ta på sig och vilken information som får delas. Planen bör inte vara beroende av att en person ger tillsyn på obestämd tid eller hanterar risker som kräver professionella vårdinsatser.

Sidan om familjeterapi beskriver ett sätt att arbeta med relationer, men gemensamma samtal passar inte i alla situationer. Våld, tvång eller rädsla kräver oberoende rådgivning och lämpliga skyddsinsatser. NICE:s perinatala riktlinjer betonar vikten av att beakta relationer, sociala omständigheter och samordnad vård. ^[1] Fråga teamet hur stödpersoner kan framföra oro och vad de ska göra utanför ordinarie mottagningstid. Praktisk hjälp, respektfull kommunikation och tillgång till behandling bör planeras tillsammans, samtidigt som förälderns egen röst värnas i beslut om vården.

Fortsätt vården efter de första besöken efter förlossningen

Perinatala vårdbehov upphör inte nödvändigtvis vid en rutinmässig efterkontroll eller när andra förväntar sig att vardagen i hemmet ska ha stabiliserats. Fråga vilken verksamhet som ska fortsätta behandlingen, hur ansvaret ska överföras och om det finns en plan för att följa upp symtom, återhämtningsmål och läkemedel. Om en specialistverksamhets insatser avslutas vid en viss tidpunkt, bekräfta vilken verksamhet som tar över och hur besöken ska ordnas innan övergången sker.

Använd ett uppföljningssamtal för att beskriva vad som förbättras och vad som fortfarande påverkar vardagen, inklusive humör, sömn, relationer, påfrestningar kring barnets matning och trygghet i att söka hjälp. Informationen om eftervård innehåller allmänna frågor om att behålla stöd, men en perinatal vårdöverlämning bör anpassas till föräldern och familjen. Om symtomen förvärras eller nya bekymmer uppstår, sök en ny bedömning i stället för att vänta till en planerad uppföljningspunkt. Syftet med fortsatt vård är att hålla stödet tillgängligt när omständigheterna förändras, inte att sätta en gemensam tidsgräns för när man ska må bra.

Utforska relaterade ämnen

Förlossningspsykos och akut vård

• Förlossningspsykos: tecken, brådskande bedömning och fortsatt vård

Graviditetsförlust och psykiskt lidande vid infertilitet

• Infertilitet och psykisk hälsa: stöd under behandling och ovisshet
• Graviditetsförlust och psykisk hälsa: sorg, bedömning och stöd

Förlossningstrauma

• Förlossningstrauma och PTSD: upptäckt, bedömning och vård

Planering före graviditeten och efter förlossningen vid bipolär sjukdom

• Bipolär sjukdom och graviditet: planering före graviditeten och efter förlossningen

Partnerns psykiska hälsa

• Partnerns psykiska hälsa under graviditeten och efter förlossningen

Perinatal depression och ångest

• Ångest under graviditeten och efter förlossningen: att välja stöd och uppföljning
• Perinatal depression: bedömning, behandling och stöd för återhämtning

Perinatalt tvångssyndrom

• Perinatalt tvångssyndrom: påträngande tankar, bedömning och behandling

PMDS och menscykelrelaterade symtom

• PMDS: menscykelrelaterade symtom, bedömning och stöd

Klimakteriet och psykisk hälsa

• Klimakteriet och psykisk hälsa: humör, sömn och att få en bedömning