Resurser om psykisk hälsa och beroende: hitta en användbar utgångspunkt

Det kan vara svårt att hitta användbar information när du är orolig för dig själv eller någon du bryr dig om. Den här guiden hjälper dig att välja var du ska börja bland THE BALANCE:s resurser om psykisk hälsa och beroende, avgöra när professionell hjälp behövs och omsätta läsningen i ett konkret nästa steg. Den hänvisar också till befintliga planeringsverktyg och förklarar deras begränsningar. Börja med akut hjälp om säkerheten är hotad.

Sök akut hjälp innan du läser vidare

Om du eller någon annan är i omedelbar fara eller befinner sig i en medicinsk nödsituation, ring 911 eller åk till närmaste akutmottagning. Vid självmordstankar, känslomässig påfrestning eller en kris som rör psykisk hälsa eller substansbruk i USA, ring eller skicka ett sms till 988. Du kan också kontakta 988 när du är orolig för någon annan. Krisstöd finns tillgängligt dygnet runt. ^[1]

För hjälp att hitta behandling, snarare än omedelbart krisstöd, ring SAMHSA:s nationella hjälplinje på 1-800-662-4357. Den ger kostnadsfri, konfidentiell information om behandling och hänvisningar dygnet runt, på engelska och spanska. Det här är olika vägar till hjälp: en hänvisningstjänst hjälper dig att hitta vård, medan akuta insatser hanterar omedelbar fara. ^[1]

THE BALANCE:s resurssidor, verktyg och kontaktformulär är inte akuttjänster. Vänta inte på svar från en webbplats när hjälpen är brådskande. Om du befinner dig utanför USA ska du använda nödnumret och kristjänsterna där du är. Spara relevanta kontaktuppgifter på ett ställe där du kan nå dem utan att behöva leta i en artikel.

Välj en utgångspunkt som passar din fråga

Du behöver inte veta vad ett tillstånd heter för att använda den här samlingen. Börja med frågan du behöver få svar på: Varför mår jag dåligt? Börjar mitt substansbruk bli skadligt? Vilken vårdnivå bör jag överväga? Hur kan jag stödja någon? Att välja en fråga gör nästa steg mer hanterbart än att försöka förstå varje möjlig diagnos.

Använd resurserna om psykisk hälsa när din främsta oro gäller stämningsläge, ångest, traumarelaterade svårigheter, sömn eller förändringar i hur du fungerar i vardagen. Använd resurserna om beroende när alkohol, droger, sug eller återkommande svårigheter att kontrollera bruket står i centrum. Resurserna om rehabilitering är en utgångspunkt när du jämför behandlingsmiljöer eller förbereder dig för vård.

Dessa vägar utesluter inte varandra. Du kan läsa i flera samlingar och ta med frågor från båda till ett vårdbesök. En givande lässtund bör ge dig något konkret, som en tidslinje över symtom, en fråga till en behandlare eller en vårdgivare att kontakta. Du behöver inte läsa igenom hela samlingen innan du ber om hjälp.

När symtom på psykisk ohälsa bör bedömas

Var uppmärksam på hur symtomen påverkar ditt liv, inte bara på om de liknar en viss diagnos. Förändringar i koncentration, förmåga att känna glädje, aptit, sömn, stämningsläge eller förmåga att utföra vanliga uppgifter kan vara skäl att söka hjälp. NIMH rekommenderar professionellt stöd vid svåra symtom som varar i två veckor eller längre, och att kontakta en vårdgivare när lindrigare symtom förvärras eller inte förbättras. ^[2]

Hänvisningen till två veckor är inte en uppmaning att vänta med att söka vård. Självmordstankar eller impulser att skada dig själv kräver omedelbar hjälp. Du kan också be om en tid tidigare om du är orolig. En resurssida ska hjälpa dig att beskriva vad som händer, inte bli ett test du måste klara innan du får söka stöd. ^[2]

Försök skriva en kort beskrivning med egna ord: vad som har förändrats, när det började, hur en svår dag ser ut och vad du har slutat göra. Ta också med det som fortfarande fungerar. Det ger dig en praktisk utgångspunkt för samtalet utan att du behöver ställa en diagnos på dig själv.

När alkohol- eller drogbruk är det främsta bekymret

Problem med substansbruk avgörs inte enbart av mängden som används. Mönster som att använda mer än avsett, ha svårt att sluta, fortsätta trots skador eller försumma ansvar bör uppmärksammas. Substansbrukssyndrom varierar i svårighetsgrad och går att behandla. Du behöver inte vänta på en dramatisk kris för att ta upp dessa bekymmer. ^[3]

Säkerheten kommer före en plan för att sluta. Alkoholabstinens efter långvarig hög alkoholkonsumtion kan vara livshotande. Om du kan vara fysiskt beroende ska du söka medicinsk rådgivning innan du gör en större förändring. En bedömning av abstinensrisken avgör om medicinskt stöd i öppenvård är lämpligt eller om mer intensiv övervakning behövs. Avgiftning är, när den behövs, ett första steg och inte en fullständig beroendebehandling. ^[4]

Sluta inte heller tvärt med ordinerade bensodiazepiner eller trappa ned dem enligt ett schema på nätet. Fysiskt beroende kan utvecklas även vid ordinerad användning, och plötsliga förändringar kan orsaka svår abstinens, inklusive krampanfall. Berätta för din behandlare om alkohol, andra droger och alla läkemedel så att riskerna kan bedömas samlat. ^[5]

Börja läsa om den substans eller det mönster som väcker oro och förbered dig sedan på att diskutera påverkan på hälsa, relationer, arbete och säkerhet. Undvik att använda någon annans erfarenhet som bevis för att din egen abstinens eller dina behandlingsbehov kommer att vara desamma.

När psykisk ohälsa och substansbruk överlappar

Ångest, depression, bipolär sjukdom och substansbruksproblem kan förekomma samtidigt. Sambandet är komplext: gemensamma riskfaktorer kan bidra, och det ena problemet kan påverka det andra. Att båda förekommer visar inte vilket som kom först och betyder inte att det ena enbart är ett symtom på det andra. ^[3]

Överlappande symtom gör en heltäckande bedömning viktig. Fråga om vårdgivaren kan bedöma både psykisk hälsa och substansbruk, och hur olika yrkesutövare vid behov ska samordna sina insatser. Integrerad vård för samman dessa områden i stället för att lämna dig att själv jämka ihop motstridiga planer. Behandlingen kan omfatta beteendeterapi, läkemedel, vårdsamordning eller en kombination. ^[3]

När du läser i flera samlingar, skriv ned i vilken ordning förändringarna har skett. Notera exempelvis om sömnsvårigheter kom före eller efter ett ökat drickande. Det är information för bedömningen, inte ett sätt att bevisa en orsak. Berätta för varje behandlare om den övriga vård du får.

Förbered ett givande första vårdbesök

En vårdgivare i primärvården kan vara en bra utgångspunkt för en inledande screening för psykisk ohälsa och remittering. Du kan också kontakta legitimerad personal inom psykisk hälsa eller beroende direkt, beroende på din försäkring och de lokala vårdtjänsterna. Fråga om erfarenhet av dina besvär, vanliga behandlingsmetoder, kostnader och försäkring innan du bestämmer dig. ^[9]

Ta med en överskådlig sammanfattning snarare än en fullständig sjukdomshistoria. Överväg att ta med när symtomen började, hur de påverkar vardagen, tidigare vård, nuvarande läkemedel och kosttillskott samt alkohol- eller drogbruk. Vid sömnbesvär kan en behandlare också fråga om snarkning, om du vaknar med andnöd, trötthet dagtid och medicinska tillstånd. ^{[5], [6]}

Skriv ned vad du vill få ut av besöket. Du kanske vill ha hjälp att förstå symtom, en läkemedelsgenomgång, en remiss eller råd om lämplig behandlingsmiljö. Om det känns svårt att prata om personliga uppgifter kan du börja med en skriftlig anteckning eller säga att du behöver hjälp att förklara problemet.

Innan du går, fråga vad som händer härnäst, vem du ska kontakta med frågor och när planen ska följas upp. Du kan be om information i en form som du förstår och be om ett förtydligande om en förklaring är oklar. Vägledning om delat beslutsfattande stödjer förberedelser, tydlig kommunikation och en gemensamt överenskommen uppföljningsplan. ^[8]

Förstå vårdalternativen utan att utgå från att rehabilitering behövs

Öppenvård innebär att du går på besök och återvänder hem. Intensiv öppenvård och intensiva dagbehandlingsprogram erbjuder mer strukturerad kontakt än vanliga besök utan att nödvändigtvis kräva övernattning. Behandlingsprogram i boendemiljö innebär att du bor där under behandlingen, medan sjukhusbaserad vård kan ge medicinskt eller psykiatriskt stöd dygnet runt. Enbart benämningarna säger inte allt om ett programs kapacitet. ^[7]

Använd THE BALANCE:s guide som utgår från europeiska förhållanden om behandling i boendemiljö jämfört med sjukhusbaserad slutenvård för att förstå skillnaden, inte som ersättning för att kontrollera vårdtjänster i USA. Amerikanska tillstånd, försäkringsregler, inskrivningskriterier, bemanning och rutiner vid akuta situationer behöver kontrolleras med den aktuella vårdgivaren. En bekväm boendemiljö bör inte antas ha samma kapacitet som ett sjukhus.

Fråga vem som bedömer om vården är lämplig, vilken medicinsk övervakning som finns, vad som händer om ditt tillstånd försämras och hur övergångar till andra vårdtjänster ordnas. Om en verksamhet inte kan tillgodose ett identifierat behov, fråga om möjligheter till vidare hänvisning i stället för att försöka anpassa dina behov till dess program. Valet av lämplig vårdmiljö bör vara ett kliniskt beslut, inte en slutsats som dras utifrån bekvämligheter eller marknadsföring.

Använd verktyg för att strukturera observationer, inte för att ställa diagnoser

I samlingen om psykisk hälsa hjälper sömneffektivitetskalkylatorn och sömndagboken dig att strukturera tid i sängen, uppskattad sömn och mönster att diskutera med en behandlare. Verktyget använder dina uppskattningar, inte en sömnsensor. Procenttalet mäter inte sömnstadier, andning eller övergripande sömnkvalitet. Ett högt procenttal med för lite total sömn kan ändå göra dig trött.

NHLBI framhåller att en sömndagbok under en till två veckor före ett besök kan hjälpa en behandlare att förstå sömnproblem. Registrera mönster utan att behandla varje natt som ett prestationstest. Använd inte kalkylatorn för att utforma ett eget schema för sömnrestriktion och anta inte att resultatet utesluter en sömnstörning. ^[6]

I samlingen om beroende strukturerar verktyget för att skapa en återfallspreventionsplan utlösande faktorer, tidiga varningssignaler, första åtgärder, stöd och uppföljning. Det är ett egenutvecklat planeringsunderlag, inte ett validerat bedömningsinstrument. Syftet är att göra dina egna observationer lättare att använda och diskutera, inte att förutsäga om du kommer att återgå till bruk.

Gör anteckningarna praktiska: identifiera en situation du känner igen, en åtgärd du realistiskt skulle kunna vidta och en person eller verksamhet som du faktiskt kan kontakta. Lämna osäkra detaljer till ett samtal i stället för att hitta på dem. Planen kan inte ersätta individuell behandling, medicinsk abstinensvård eller en säkerhetsplan som överenskommits med en behandlare. Du kan använda något av verktygen som förberedelse, men du behöver inte fylla i något av dem för att söka hjälp.

Jämför behandlingar och vårdgivare med hjälp av konkreta frågor

Namnet på en behandling är bara början på ett beslut. Fråga vilket problem behandlingen riktar sig mot, varför den rekommenderas för dig, vilka sannolika fördelar och risker den har och vilka alternativ som finns. Diskutera dina prioriteringar och kom överens om när utvecklingen ska följas upp. NICE:s vägledning om delat beslutsfattande stödjer dessa samtal, även om det är brittisk vägledning och inte en redogörelse för amerikanska försäkringskrav eller rättsliga krav. ^[8]

Om KBT diskuteras förklarar guiden till kognitiv beteendeterapi den bredare gruppen av terapiformer. Den allmänna förklaringen är inte en särskild guide till varje specialistanpassning. Fråga vilken tillståndsspecifik metod behandlaren föreslår, vilken relevant utbildning personen har och vilket vetenskapligt stöd som finns för metoden utifrån dina behov.

Läkemedel kan ingå i behandling av psykiska tillstånd och vissa substansbrukssyndrom, men valen kräver en individuell diskussion. Vid alkoholbrukssyndrom omfattar evidensbaserad vård beteendeinriktad behandling och läkemedelsalternativ. Fråga hur dessa val kan kombineras i stället för att utgå från att terapi och läkemedel är konkurrerande vägar. ^{[4], [9]}

Informationslänkar innebär inte att THE BALANCE erbjuder en viss specialisttjänst. Kontrollera direkt vilken vård som finns och om den är lämplig. Var försiktig med löften om garanterad återhämtning eller rekommendationer som ges innan en meningsfull bedömning har gjorts.

Stöd närståendes delaktighet och planera för återhämtning

Om du vill att någon ska vara delaktig i din vård, fundera på vilken roll som skulle hjälpa: att följa med på ett besök, komma ihåg information, ordna transport eller stödja genomförandet av planen. Diskutera vilka du vill involvera och vad du känner dig bekväm med att dela. Vägledningen rekommenderar att patienter tillfrågas om de vill involvera familj, vänner, omsorgsgivare eller företrädare, samtidigt som säkerheten beaktas. ^[8]

Om du stödjer någon annan, erbjud konkret hjälp i stället för att försöka bli personens behandlare. Du kan hjälpa personen att förbereda frågor, ringa för att få en hänvisning till vård eller jämföra alternativ för besök. Fråga vad personen skulle ha nytta av och var tydlig med vad du realistiskt kan bidra med. Om oron gäller ett barn eller en ungdom, sök åldersanpassad vård lokalt; den här samlingen innebär inte att barn kan skrivas in hos THE BALANCE.

Planering för återhämtning bör sträcka sig längre än ett första besök eller en behandlingsvistelse. Vid alkoholbrukssyndrom kan återhämtning innebära förbättringar i hälsa, relationer och välbefinnande, och vägen dit varierar mellan individer. Fortsatt behandling och stöd är viktiga även efter abstinensbehandling. ^[4]

Kom överens om kontakter för uppföljning och vad som bör leda till en tidigare omprövning. Se över praktiska planer när arbete, relationer, boende eller stöd förändras. Målet är inte ett perfekt ifyllt underlag eller ett löfte om att svårigheter aldrig kommer tillbaka. Det är en tydligare väg till hjälp, en plan som passar dina omständigheter och ett nästa steg som du kan ta.