Ge utrymme att ifrågasätta en invand föreställning

En vag känsla av otillräcklighet kan vara svår att diskutera. En specifik regel är lättare att ifrågasätta. Tänk på ett beslut du nyligen fattat och avsluta en mening som denna: jag trodde att jag var tvungen att göra det här, eftersom något annars skulle hända. Håll exemplet vardagligt och konkret. Du kanske tog på dig ytterligare en uppgift eftersom du antog att någon skulle bli besviken om du tackade nej.

Skilj sedan situationen från tolkningen. Situationen kan vara att en kollega bad om hjälp. Tolkningen kan vara att kollegan kommer att få en sämre uppfattning om dig om du inte kan svara direkt. Det är olika slags information. Det ena beskriver en händelse, det andra en förutsägelse som kan behöva kontrolleras.

Gör en enkel anteckning på fyra korta rader: föreställningen, valet den påverkade, informationen du kontrollerade och beslutet du fattade. Det kan hjälpa dig att hålla övningen fokuserad när reflektionen annars börjar gå i cirklar. Du kan till exempel skriva att du förväntade dig att en förfrågan var brådskande, frågade om tidsfristen, fick veta att det gick bra att vänta till i morgon och kom överens om att svara då. Exemplet visar inte att alla förfrågningar kan vänta. Det ger användbar information om just den här förfrågan och pekar på en fråga som kan vara värd att ställa i liknande situationer. Att dra rimligt avgränsade slutsatser är en del av övningen. En ny föreställning kan bli lika rigid som den gamla om den behandlas som en regel som alltid måste gälla. Låt anteckningen bevara sammanhanget, även de situationer där det fortfarande skulle vara lämpligt att agera direkt eller svara på ett annat sätt. Sammanhanget spelar roll när man avgör om en annan vana över huvud taget är användbar.

Den här åtskillnaden bevisar inte att förutsägelsen är felaktig. Den ger dig en tydligare fråga. Vad vet du egentligen om kollegans förväntningar? Har ni diskuterat när ett svar behövs? Finns det ett sätt att svara ärligt och samtidigt erbjuda ett realistiskt alternativ? En föreställning blir lättare att arbeta med när den kan utforskas genom konkreta detaljer, i stället för att försvaras som en obestridlig regel eller avfärdas som en personlig brist.

Vissa antaganden har en begriplig bakgrund. Ett snabbt svar kan ha varit avgörande i en tidigare roll, eller vanan att göra allt själv kan ha varit till hjälp under en period med begränsat stöd. Att se det sammanhanget kan göra granskningen mer balanserad. Du kan uppskatta det som regeln en gång hjälpte dig med och samtidigt fråga dig om den passar i den nuvarande situationen.

Skriv ner vad som har förändrats. Kanske arbetar du nu i en större grupp, har andra ansvarsområden eller behöver ta hänsyn till en annan persons önskemål. En regel som utformades för vissa förhållanden kan behöva anpassas till andra. Frågan är inte om ditt tidigare val var ogenomtänkt. Den är om samma val fortfarande är lämpligt utifrån den information och de omständigheter som finns nu.

Undvik att kräva en fullständig förklaring av ditt förflutna innan du överväger ett praktiskt nästa steg. Du kanske inte vet exakt när en föreställning uppstod, och den osäkerheten behöver inte stå i vägen för ett givande samtal. Börja med det du kan observera i dag. Om reflektionen väcker frågor eller oro som känns svåra att hantera kan en kvalificerad yrkesutövare hjälpa dig att utforska dem i ett lämpligt sammanhang. Övningen ska inte bli ett krav på att lösa varje personlig fråga på egen hand.

När en föreställning känns invand kan det vara lätt att bara lägga märke till exempel som bekräftar den. Gör en medveten ansträngning att hitta relevanta undantag. Om du antar att varje förfrågan kräver ett omedelbart svar, tänk tillbaka på tillfällen då ett senare svar accepterades. Fråga dig vad som var annorlunda i de situationerna och om samma förutsättningar skulle kunna gälla nu.

Du kan också be den berörda personen om ett förtydligande. En enkel fråga om tidpunkt eller förväntningar kan ge bättre information än att gång på gång föreställa sig personens reaktion. Förklara den praktiska frågan utan att be personen bedöma hela din självbild. Fråga till exempel om ett svar i morgon skulle tillgodose personens behov eller om en annan kollega kan fatta beslutet.

Ta hänsyn till återkopplingens kvalitet, inte bara till hur den påverkar dig känslomässigt. Ett specifikt exempel går att granska, medan ett svepande omdöme kan behöva förtydligas. Fråga vad som hände, vilken effekt det fick och vilken förändring som skulle vara till hjälp. Du behöver inte acceptera varje tolkning som andra ger dig. Syftet är att samla tillräckligt med relevant information för att göra ett mer genomtänkt val, även information som stöder, nyanserar eller utmanar den ursprungliga föreställningen.

Välj ett vardagligt beteende som är lämpligt att ompröva och som inte innebär att ändra medicinsk vård eller åsidosätta ett viktigt ansvar. Definiera frågan som försöket ska pröva. Du kanske vill ta reda på om ett möte kan genomföras utan att du deltar eller om en tydlig tidsram för svar fungerar lika bra som ständig tillgänglighet.

Kom överens om alla arrangemang som påverkar andra. Om du delegerar, ge den information och de befogenheter som behövs. Om du ändrar din tillgänglighet, förklara hur brådskande ärenden ska hanteras. Det ger det alternativa arbetssättet en rimlig möjlighet att fungera. Ett försök där nödvändigt stöd tas bort utan att någon informeras kan pröva ett dåligt förberett upplägg snarare än den föreställning du ville granska.

Bestäm en rimlig tidpunkt för uppföljning och vad du ska observera. Blev uppgiften slutförd? Hade den andra personen det som behövdes? Vad behövde förtydligas? Resultatet kan tala för ett annat upplägg eller bekräfta att det ursprungliga arbetssättet fortfarande är användbart i det här sammanhanget. Båda utfallen kan ge information. Försöket är värdefullt för att det hjälper dig att lära, inte för att det måste ge det svar du hoppades på.

En värdering beskriver något du vill värna om, till exempel pålitlighet, omtanke eller rättvisa. En rigid regel beskriver ett bestämt sätt som du anser att värderingen måste komma till uttryck på. Pålitlighet kan bli en regel om att du alltid måste vara tillgänglig. Omtanke kan bli en regel om att du måste lösa varje problem själv. Fråga dig om andra handlingar skulle kunna uttrycka samma värdering på ett lämpligare sätt.

När det gäller pålitlighet kan en tydlig tidsfrist och korrekt information om läget vara mer relevant än ett omedelbart svar. När det gäller omtanke kan det vara mer hjälpsamt att lyssna på vad någon faktiskt ber om än att ta över. Dessa alternativ innebär inte att värderingen överges. De utforskar hur den kan uttryckas i den aktuella situationen utan antagandet att det bara finns ett godtagbart beteende.

Den här åtskillnaden kan vara till hjälp när flera värderingar står mot varandra. Du kanske vill stötta en kollega och samtidigt hålla ett löfte till din familj. I stället för att se det ena hänsynstagandet som ett bevis på att det andra inte är uppriktigt, beskriv konflikten och överväg en fungerande lösning. Ett genomtänkt val kan ta hänsyn till konkurrerande ansvar och ändå vara tydligt. Självinsikt blir praktiskt användbar när den hjälper dig att sätta ord på avvägningen i stället för att dölja den bakom en absolut regel.

När du har prövat ett annat förhållningssätt, beskriv vad som hände innan du avgör vad det betyder. Anteckna utfallet, informationen du fick och de frågor som återstår. Om resultatet var en besvikelse, fundera på om tillvägagångssättet, förberedelserna, tidpunkten eller det bakomliggande antagandet behöver granskas igen. Undvik att göra ett enda försök till en bestående slutsats om din förmåga att förändras.

Fråga dig vilket råd du skulle ge någon annan som hade gjort samma ansträngning. Det kan hjälpa dig att märka om du bedömer dig själv hårdare än du bedömer andra i vanliga samtal. En rättvis utvärdering kan rymma både ansvar för ett misstag och ett erkännande av det du har lärt dig. Ingetdera kräver att framgången överdrivs eller svårigheterna förringas.

Att ifrågasätta en föreställning är ett sätt att ge utrymme för information och valmöjligheter. Det kräver inte att du förkastar varje invand vana eller ständigt gör om dig själv. Börja med en regel som påverkar ett verkligt beslut, granska dess sammanhang och pröva ett lämpligt nästa steg. Resultatet kan bli ett mer genomtänkt förhållande till de antaganden som vägleder vardagen.