Kokain kan orsaka allvarliga fysiska och psykiska skador, bland annat hjärtinfarkt, stroke, krampanfall eller överdos. Riskerna är inte begränsade till omfattande eller långvarigt bruk. Det finns ingen mängd av en oreglerad kokainprodukt som med säkerhet är ofarlig, och en persons tidigare erfarenheter kan inte förutsäga hur nästa intag kommer att påverka personen.
När symtomen kräver akut hjälp
Larma vid bröstsmärta, kollaps, krampanfall, kraftig överhettning, andningssvårigheter, plötslig svaghet eller talsvårigheter, eller svår förvirring efter kokainbruk. Ring omedelbart det lokala larmnumret vid varje misstänkt överdos; vänta inte på dramatiska symtom. Berätta för vårdpersonalen vad personen kan ha tagit, inklusive alkohol, receptbelagda läkemedel och andra droger.
Stanna hos personen om det är säkert och följ larmoperatörens instruktioner. Ge inte alkohol, lugnande medel eller något annat centralstimulerande medel för att motverka effekterna. En giftinformationstjänst kan ge råd när det är osäkert vad någon har fått i sig. Om andningen är onormal eller personen inte reagerar har akut vård företräde.
Kortsiktiga effekter
Kokain påverkar den kemiska signaleringen i hjärnan, bland annat dopaminsignaleringen, och stimulerar nervsystemet. Vissa upplever ökad vakenhet, men samtidigt kan ångest, rastlöshet, irritabilitet, försämrat omdöme och paranoia förekomma. Effekterna varierar beroende på produkt, mängd, intagssätt, andra substanser och individens hälsa.
- Puls och blodtryck kan stiga, och hjärtrytmen kan bli onormal.
- Sammandragning av blodkärlen kan minska blodtillförseln till vävnader.
- Kroppstemperaturen kan stiga till farliga nivåer.
- Sömn och aptit kan påverkas.
- Hallucinationer eller svår agitation kan förekomma och behöver bedömas skyndsamt.
Att en märkbar effekt har upphört är inget bevis för att risken för hjärta och kärl är över. Allvarlig förgiftning kan inte korrekt beskrivas som att kroppen helt enkelt inte klarar att bearbeta en ”enorm mängd”. Oväntat innehåll, interaktioner och individuell känslighet kan bidra.
Effekter av upprepat bruk
Upprepat kokainbruk kan påverka fysisk hälsa, stämningsläge, sömn och förmågan att fungera i vardagen. Att snorta kan skada näsgångarna; rökning kan skada lungorna; injektion medför ytterligare risker som infektioner och blodburna virus. Att byta intagssätt gör inte kokain säkert. Om injektionsbruket fortsätter, använd nya, sterila kanyler, sprutor och annan injektionsutrustning varje gång och dela dem aldrig med andra; dessa försiktighetsåtgärder minskar infektionsrisken men förhindrar inte kokainförgiftning.
Vissa utvecklar ihållande ångest, nedstämdhet eller kognitiva svårigheter. Symtomen kan förbättras med behandling och minskad exponering, men förloppet varierar. Hjärnan förlorar inte helt enkelt all förmåga att producera dopamin, och psykotiska symtom bör inte användas för att framställa alla som använder kokain som våldsamma.
Problem med ekonomi, relationer, arbete eller utbildning kan bli en del av den kliniska bilden. De är skäl att erbjuda stöd och bedömning, inte att dra slutsatser om en persons karaktär, rättsliga situation eller framtid utifrån substansbruket.
Sug, tolerans och kokainbrukssyndrom
Upprepat bruk kan förstärka suget och göra det svårare att förändra ett bruksmönster. Tolerans innebär att vissa effekter minskar vid upprepat bruk. Kokainbrukssyndrom bedöms utifrån det samlade mönstret av nedsatt kontroll, konsekvenser och funktionsförmåga, inte utifrån ett enskilt symtom eller ett oundvikligt förlopp som gäller alla.
Efter att bruket upphört kan trötthet, sömnförändringar, nedstämdhet och ökad aptit förekomma. Svår depression eller självmordstankar kräver skyndsam vård. Vid omedelbar risk för självskada eller självmordsförsök, ring genast det lokala larmnumret eller ta dig till närmaste akutmottagning. Vid bedömning av abstinens bör även alkohol, opioider, bensodiazepiner och andra substanser beaktas, eftersom riskerna och behandlingsbehoven skiljer sig åt.
Minska skadorna medan hjälp ordnas
Att avstå från kokain undanröjer exponeringen för dess direkta risker. Den som fortsätter att använda bör undvika att kombinera kokain med alkohol eller andra droger, inte använda ensam, inte köra och säkerställa tillgång till akut hjälp. Där sådana tjänster finns kan lokala verksamheter för substansanalys och skademinskning ge råd, men ett testresultat kan inte garantera säkerhet.
Vatten, mat eller ”måttligt bruk” kan inte förhindra en kokainrelaterad hjärtinfarkt eller överdos. Tvinga inte någon att dricka stora mängder vatten. Om det finns risk för oväntad inblandning av opioider, fråga en lokal vårdverksamhet om naloxon; det behandlar opioidöverdos och häver inte kokainförgiftning.
Behandling och fortsatt stöd
En kliniker kan bedöma fysiska komplikationer, psykisk hälsa, bruksmönster och mål för förändring. Psykologiska behandlingar, däribland metoder som stärker förmågan att hantera svårigheter och stödjer beteendeförändringar, är centrala i vården. Lämplig behandlingsintensitet beror på risker och behov. En öppenvårdsplan kan passa vissa; andra behöver mer intensiva insatser eller sjukhusvård.
Tidig hjälp är lämplig även utan diagnos eller kris. Ta upp eventuella ordinerade läkemedel och samtidiga tillstånd så att vården kan samordnas. Återhämtning är möjlig, och återgång till bruk är ett skäl att ompröva stödet snarare än att skuldbelägga personen.


