Adderall innehåller en blandning av amfetaminsalter och förskrivs vid adhd och, för vissa beredningsformer, narkolepsi. Det kan vara till hjälp när det förskrivs och följs upp på lämpligt sätt, men felaktig användning kan orsaka allvarliga skador, bland annat substansbrukssyndrom relaterat till centralstimulantia, psykos och hjärt-kärlkomplikationer.
Återhämtning från problematisk användning av Adderall innebär att minska skadeverkningarna, återfå kontrollen över användningen och tillgodose personens hälsobehov och vardagliga behov. Fysiskt beroende under ordinerad behandling innebär inte automatiskt ett beroendesyndrom. Om adhd föreligger bör en lämplig behandlingsplan fortsätta parallellt med eventuell behandling av substansbrukssyndrom relaterat till centralstimulantia.
Bedömningen bör omfatta dos och beredningsform, hur läkemedlet införskaffas och används, andra substanser, fysisk och psykisk hälsa samt omedelbara säkerhetsrisker.
Abstinensbehandlingen anpassas individuellt. Trötthet, förändrad sömn och aptit, nedstämdhet och sug kan uppstå när dosen minskas eller användningen avslutas. Det finns inget nedtrappningsschema som passar alla och inget obligatoriskt avgiftningsprogram i boendemiljö för varje person. En förskrivare eller behandlare inom beroendevården kan avgöra hur läkemedelsändringar och uppföljning ska hanteras, med fortsatt stöd kring orsakerna till användningen och eventuell underliggande adhd.
Antalet förskrivningar och försäljningssiffror visar inte hur många som har substansbrukssyndrom relaterat till centralstimulantia. Den kliniska bedömningen fokuserar på användningsmönster, kontrollförlust, skadeverkningar och personens behov.
Viktigt att känna till om säkerheten vid användning av Adderall:
Ett recept undanröjer inte riskerna, och tabletterna ska aldrig delas med andra eller tas på annat sätt än enligt ordinationen.
Felaktig användning kan orsaka sömnlöshet, högt blodtryck, hjärtrytmrubbningar, agitation eller psykos.
Att ta centralstimulantia för att studera eller hålla sig vaken är inget bevis för att det är säkert eller till nytta för någon utan en bedömd medicinsk indikation.
Även personer med adhd kan få biverkningar eller använda läkemedlet felaktigt; en diagnos skyddar inte mot överdosering.
Tabletter som införskaffats utanför reglerade apotek kan innehålla oväntade ämnen, däribland andra potenta droger.
Prestationskrav i studier eller arbete kan bidra till felaktig användning, men personer i olika åldrar och livssituationer kan drabbas. En fördomsfri bedömning är mer användbar än antaganden grundade på att någon är student eller har ett recept.
Behandlingen kombinerar bedömning, lämplig medicinsk vård och beteendeinriktade insatser. Förstärkningsbaserad behandling har starkast vetenskapligt stöd bland beteendeinriktade behandlingar för substansbrukssyndrom relaterat till centralstimulantia och kan kombineras med metoder som kognitiv beteendeterapi eller CRA, en metod som förstärker ett liv utan skadligt substansbruk. Vårdformen väljs utifrån risker och stödbehov.
Det finns inget läkemedel som är godkänt av FDA specifikt för substansbrukssyndrom relaterat till centralstimulantia. Specialister kan för vissa personer överväga utvalda läkemedel utanför godkänd indikation, med hänsyn till nytta, risker och samtidiga tillstånd. Behandlingar för opioid- eller alkoholbrukssyndrom bör inte beskrivas som automatiskt effektiva vid felaktig användning av Adderall.
Diskutera ändringar av ordinerad Adderall med förskrivaren. Abstinens från centralstimulantia kan orsaka svår depression och självmordstankar som kräver akut bedömning, men hjärtstopp och krampanfall är inte typiska symtom vid okomplicerad abstinens. Bröstsmärta, krampanfall, svår agitation, hallucinationer eller andningsbesvär kan tyda på förgiftning, ett annat tillstånd eller effekter av flera substanser och kräver akutsjukvård.
De främsta säkerhetsriskerna under abstinens är försämrad psykisk hälsa, oförmåga att tillgodose grundläggande behov, användning av andra substanser och återgång till riskfylld användning. Vissa personer kan få stöd i öppenvård, medan andra behöver mer omfattande vård.
En behandlare bedömer symtom, medicinsk och psykiatrisk sjukdomshistoria, aktuella läkemedel och andra substanser. Provtagning kan användas när det finns indikation, men en uppmätt läkemedelskoncentration avgör inte i sig vilken vårdform eller vilket nedtrappningsschema som är lämpligt.
Beteendeinriktad behandling kan inledas så snart personen kan delta på ett säkert sätt; den behöver inte vänta till en strikt avgränsad fas ”efter avgiftning”. Individuell behandling eller gruppbehandling bör ges av personal med lämplig yrkeskompetens och anpassas till personens omständigheter.
KBT hjälper personer att identifiera mönster kopplade till användningen, utveckla strategier för att hantera svårigheter och planera inför högrisksituationer. Den kan kombineras med förstärkningsbaserad behandling och annat stöd. Terapi som leds av en behandlare och kamratstödsgrupper fyller olika funktioner och bör inte förväxlas med varandra.
Kamratstöd, däribland tolvstegsgrupper eller andra återhämtningsgrupper, kan vara till hjälp beroende på personliga önskemål. Det är inte obligatoriskt, och återhämtning är möjlig genom andra evidensbaserade behandlingar och stödformer.
En plan för fortsatt vård kan ange varningssignaler, uppföljningsbesök och åtgärder vid eventuell återgång till användning. En generell återfallsprocent förutsäger inte hur det går för en enskild person. Bakslag är skäl att se över stödet, inte tecken på ett personligt misslyckande.
Vissa uppskattar en mentor med egen erfarenhet eller en sponsor, medan andra föredrar andra former av stöd. Valet bör passa personens behov, övertygelser och säkerhet; tillgång och finansiering varierar mellan verksamheter och platser.
Om behandlingen sker långt hemifrån bör lokal klinisk uppföljning, tillgång till ordinerade läkemedel och praktiskt stöd planeras före utskrivningen.
Välj en verksamhet med lämplig klinisk kompetens, skyddsrutiner, akutberedskap och evidensbaserad behandling. Lyxiga bekvämligheter eller en bestraffande hållning med ”hård kärlek” är inget belägg för bättre behandlingsresultat.
Möjliga vårdnivåer omfattar:
Rehabilitering inom slutenvård
Slutenvård eller behandling i boendemiljö kan vara lämplig när psykiatrisk eller medicinsk instabilitet, upprepade kriser, otrygga förhållanden eller stödbehov inte kan hanteras inom en mindre omfattande vårdform. Klassificering av svårighetsgrad eller användning av fler än en substans avgör inte automatiskt om inskrivning behövs.
Tiden för återhämtning från Adderallberoende varierar mellan personer och behandlingsverksamheter.
Behandlingstiden anpassas till den kliniska utvecklingen, riskerna och planen för fortsatt vård. Ett fast program på 28, 60 eller 90 dagar är varken nödvändigt eller tillräckligt för alla.
Ett strukturerat program kan erbjuda medicinsk bedömning, psykologisk behandling, praktiskt stöd och aktiviteter som främjar välbefinnandet. Bemanning och medicinska resurser varierar, så fråga vad verksamheten kan hantera på ett säkert sätt och när överföring till sjukhus krävs.
Fortsatt behandling
Uppföljande behandling efter att användningen av Adderall har avslutats kan hjälpa till att förebygga återfall. Vissa deltar i ett tolvstegsprogram som Anonyma Narkomaner, medan andra söker individuella stödsamtal. Många har nytta av båda. Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en användbar metod för personer som återhämtar sig från Adderallberoende. KBT lär deltagarna att känna igen situationer som kan väcka sug efter att använda och hur dessa kan förebyggas eller hanteras.
Beteendeinriktade behandlingar kan förbättra resultaten, men behandlingssvaret varierar. Om framstegen är begränsade bör planen ses över, i stället för att förlita sig på en enskild studie eller en utlovad framgångsgrad.
Behandlingen bör också omfatta sömn, stämningsläge, adhd när det föreligger och praktiska hinder för återhämtning. Att kombinera lämpliga insatser är i allmänhet mer användbart än att utgå från att en terapiform passar alla.
Råd för att fortsätta vara drogfri efter användning av Adderall
Andra råd som har hjälpt personer som tidigare använt Adderall att fortsätta vara drogfria är:
Ta hand om den fysiska hälsan. Regelbunden motion och näringsrik kost är viktiga för produktiviteten. Personer som mår bra fysiskt är mer uppmärksamma och koncentrerade. Det hjälper också att få tillräckligt med sömn och vara utvilad före arbetet eller påfrestande aktiviteter.
Lär känna dina personliga utlösande faktorer. Vissa faktorer kan väcka sug hos personer med Adderallberoende. Det kan handla om sömnighet eller anspänning. Att känna till vad som utlöser sug kan hjälpa personer med beroende att förbereda sig för framtida frestelser.
En kort paus, ett byte av aktivitet eller kontakt med en stödperson kan hjälpa vid sug. Det finns ingen garanterad gräns på 15 eller 30 minuter för hur länge suget varar; ihållande svårigheter är ett skäl att förstärka behandlingsplanen.
Symtom kan uppstå efter att regelbunden användning av centralstimulantia minskas eller avslutas. När symtomen börjar, hur intensiva de är och hur länge de varar varierar; vanliga symtom är:
- Förändrat stämningsläge, såsom agitation, irritation eller depression
- Ångest eller rastlöshet; hallucinationer, svår paranoia eller självmordstankar kräver skyndsam klinisk bedömning.
- Ökad sömntid
- Ökad aptit
- Muskelvärk
Besvär med sömn, stämningsläge, energi eller sug kan kvarstå efter den inledande perioden. Det finns ingen fast akut fas på fem dagar eller någon övre gräns på två månader. Kvarstående symtom bör bedömas med avseende på abstinens, underliggande tillstånd eller andra orsaker.
- Orkeslöshet
- Ångest och känslomässiga förändringar
- Oregelbundna sömnvanor
- Sug eller stark upptagenhet av att använda Adderall
1. Ordna en klinisk bedömning och avgör vilken stödnivå som behövs:
- Genomgå en läkarundersökning och en inskrivningsbedömning.
- Kom överens med den ansvariga behandlaren om eventuella läkemedelsändringar och uppföljning.
- Sök akutvård eller sjukhusvård om medicinska eller psykiatriska risker kräver det.
2. Inled en individuellt anpassad behandlingsplan i lämplig öppenvård, mer omfattande vård eller behandling i boendemiljö:
- Genomgå screening och bedömning för att få ett behandlingsupplägg anpassat till dina behov.
- Delta i individuell psykoterapi och gruppsykoterapi hos legitimerade terapeuter.
- Diskutera förstärkningsbaserad behandling, KBT och andra lämpliga insatser för att utveckla strategier för att hantera svårigheter och minska skadlig användning.
3. Ta fram en plan för fortsatt vård efter behandlingen:
- Överväg en stödjande boendeform om den nuvarande miljön är otrygg eller motverkar återhämtningen.
- Fortsätt terapin på en öppenvårdsmottagning.
- Välj former av kamratstöd, däribland tolvstegsgrupper eller andra grupper, om de är till hjälp för dig.
- Fortsätt med individuell psykoterapi och gruppsykoterapi efter behov.
- Använd kompletterande stödinsatser vid behov.
Långvarig sömnbrist, allt högre doser, hallucinationer, intensiv paranoia eller en tydlig beteendeförändring bör föranleda medicinsk bedömning. En persons symtom kan inte säkert förklaras enbart utifrån en diagnos eller ett recept.
Bröstsmärta, kollaps, krampanfall, svår överhettning eller andningssvårigheter kräver kontakt med akutsjukvården. Vänta inte på att symtomen ska gå över och utgå inte från att personen bara behöver sova.
Självmordstankar eller omedelbar risk för självskada kräver akut hjälp. Vid omedelbar fara, ring den lokala larmcentralen och stanna hos personen om det är säkert att göra det. Stödet för återhämtning bör innehålla en plan för symtom som rör stämningsläget och för kriser.
