Psykiskt våld kan vara svårt att beskriva, särskilt när sårande bemötande varvas med ömhet eller lugnande försäkringar. Du behöver inte identifiera en personlighetsstörning för att ta dina upplevelser på allvar. Uttrycket ”narcissistiskt våld” används informellt, men våld och narcissistiskt personlighetssyndrom är inte samma sak.
Exemplen nedan illustrerar beteenden som kan vara värda att diskutera med en yrkesperson du har förtroende för eller en stödverksamhet. De är inte ett test som kan ställa en diagnos på någon eller klarlägga alla omständigheter i en relation.
Förödmjukelse och upprepade kränkningar
En partner, anhörig eller kollega förolämpar dig upprepade gånger, förlöjligar din förmåga eller sprider privata uppgifter för att genera dig. När du säger ifrån avfärdar personen det som ett skämt eller bestraffar dig för att du tar upp det. En enstaka okänslig kommentar och ett ihållande mönster av kränkningar behöver bemötas på olika sätt, men du har rätt att säga att en kommentar sårade dig.
Isolering och kontroll
Någon pressar dig att sluta träffa vänner eller familj, hindrar dig i ditt arbete eller dina studier eller kräver att du redogör för var du har varit. Det oroande är inte bara att personen ogillar en vän, utan om din möjlighet att göra egna val och behålla stödjande kontakter begränsas.
Ekonomisk kontroll kan innebära att någon hindrar tillgång till pengar, försvårar möjligheten att arbeta eller använder nödvändiga utgifter för att tvinga fram lydnad. Att planera ekonomin gemensamt är något annat när båda kan delta fritt och har tillgång till information.
Att undergräva din tillit till din uppfattning av händelser
En person förnekar upprepade gånger händelser, ändrar beskrivningen av vad som hänt eller ifrågasätter din trovärdighet på ett sätt som får dig att tvivla på ditt minne och omdöme. Begreppet ”gaslighting” används ofta för detta mönster. En meningsskiljaktighet, olika minnesbilder eller ett ärligt misstag räcker inte i sig för att fastställa att det rör sig om gaslighting.
Om det är säkert kan det vara till hjälp att prata med någon utanför relationen eller föra privata, sakliga anteckningar för att få klarhet i vad som händer. Utsätt dig inte för risk genom att samla bevis eller konfrontera personen.
Påtryckningar, hot och sexuellt tvång
Att hota med konsekvenser om någon säger nej, skrämma någon till sex eller pressa någon att ge upp sina gränser måste tas på allvar. Samtycke måste ges frivilligt. Ömhet, gåvor, en relation eller ett tidigare sexuellt möte innebär ingen skyldighet att säga ja.
Om någon hotar med självmord under en konflikt eller separation ska uttalandet tas på allvar och lämpligt krisstöd kopplas in. Du är inte skyldig att stanna i en relation eller gå med på krav för att ge det stödet. Vid omedelbar fara ska du kontakta larmcentralen.
Vad enskilda uttryck kan och inte kan säga
”Du är min själsfrände” visar inte i sig att det handlar om manipulation. ”Du är för känslig” kan vara sårande, men innebörden och påverkan beror på sammanhanget och hur ofta det upprepas. En lista med påstått ”narcissistiska uttryck” kan inte fastställa narcissistiskt personlighetssyndrom (NPD), bevisa motiv eller tala om vem som är ansvarig för våld.
Mer användbara frågor är: Kan jag säga emot utan rädsla? Respekteras mina val? Vad händer när jag säger nej? Känner jag mig pressad att ändra mitt beteende för att undvika bestraffning? Dessa frågor ger stöd för reflektion, inte för att ställa diagnos.
Att söka hjälp på ett säkert sätt
Om du är rädd, sök konfidentiell rådgivning hos en stödverksamhet för våld i nära relationer. Använd en säkrare enhet om dina meddelanden eller din surfhistorik kan övervakas. En sakkunnig kan hjälpa dig att överväga alternativ som rör barn, boende, ekonomi och fortsatt kontakt. Du behöver inte omedelbart bestämma dig för om du ska lämna relationen.
Kontakta den lokala larmcentralen vid omedelbar fara. För stöd som inte är akut kan vårdpersonal, en person du litar på eller en specialiserad stödverksamhet hjälpa dig att bedöma situationen. NHS:s vägledning beskriver vägar till stöd vid våld i nära relationer.
Påverkan på välbefinnande och relationer
En del upplever ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter eller traumarelaterade symtom efter att ha utsatts för våld. Andra reagerar på andra sätt, och ihållande symtom behöver bedömas individuellt. Att ha utsatts för våld innebär inte att du själv kommer att utöva våld eller utveckla ett personlighetssyndrom.
När du stöttar någon som har utsatts för våld, fråga vad som känns hjälpsamt och respektera personens gränser. Undvik att behandla personen som permanent skör eller att förutsätta hur hen kommer att reagera. Återhämtning och framtida relationer är individuella, och stödet bör stärka möjligheten att göra egna val snarare än att påtvinga personen nya förväntningar.
