Det händer många under livets gång att man uppvisar antisociala drag. Det kan handla om att man inte respekterar andras rättigheter, inte känner skuld när det är brukligt eller att man struntar i de normer som är grunden för de sociala interaktioner vi företar oss. Orsakerna till att man någon gång har dessa beteende är många och olika.
Dock så är det ett stort steg till att säga att man lider av en antisocial personlighetsstörning. En personlighetsstörning kan vara långvarig; vid bedömning av antisocial personlighetsstörning hos vuxna beaktas också beteendemönster under uppväxten. Det antisociala beteende som kännetecknar denna personlighetsstörning har en stor effekt på den drabbades liv. Det är svårt att leva ett fungerande liv då man har brister i vissa grundläggande beteenden och egenskaper som ses som väldigt viktigt i det samhälle man lever.
Det är viktigt att skilja på antisociala beteenden och antisocial personlighetsstörning. Visst, många symtom är de samma. Men, som vi var inne på tidigare, så är en personlighetsstörning varaktig över lång tid. Symtom och funktionsförmåga kan förändras över tid. Förloppet varierar och diagnosen betyder inte att samma beteenden eller svårigheter är oföränderliga genom hela livet.
De symtom som de flesta kommer att tänka på då de hör talas om denna personlighetsstörning är bristen på empati och förmågan att känna skuld. Att känna empati är en grundläggande egenskap som människan delar med varandra. Det är något som vi förväntar oss av andra. Personer som inte har denna förmåga upplevs inte sällan som kalla och som att någonting inte stämmer.
Empati är att kunna uppleva hur andra känner och dessutom att kunna leva sig in i dessa känslor. Med hjälp av denna förmåga så kan vi föreställa oss hur en person upplever en situation, hur denna uppfattar dig som person och baserat på detta kan man också förstå en persons intentioner. För någon som inte kan ta del av den här informationen eller har svårigheter att göra det så blir det sociala samspelet svårt.
Andra personer uppfattar detta och när de inte får en respons som de förväntar sig av personen så tolkar man han eller henne som kylig och avståndstagande. Personen kommer ha svårt att veta hur den ska föra sig i sociala sammanhang och en person som inte uppvisar en empatisk förmåga hamnar ofta snabbt utanför.
Att känna skuld är också en av de egenskaper som många ser som grundläggande. Det handlar om att uppleva en känsla som hjälper till att reglera ens beteende. Att känna skuld handlar om att visa respekt för andra genom att känna och uppvisa att man gjort någonting som man inte borde ha gjort. Det är också ett sätt att sätta gränser för sig själv.
Att uppleva skuld och den skam som följer skulden naturligt. Det är någonting som de flesta upplever som obehagligt. Människan är precis som andra djur på det sättet. Man utför en handling, får en reaktion och baserat på denna reaktion så avgör man om man kan upprepa sitt beteende. Men till skillnad från många djur så kan människan även föreställa sig situationer och vad de skulle leda till. Om man avgör att man kommer känna skuld och skam så kommer man dra sig för att upprepa ett beteende eller göra det alls.
En person som inte känner skuld kommer uppföra sig på ett sätt som andra uppfattar som normbrytande och gränslöst. De flesta med en antisocial personlighetsstörning har lärt sig vissa grundregler för att kunna existera i olika sociala sammanhang. Svårigheter med ansvar och socialt samspel behöver bedömas individuellt; diagnosen innebär inte att personen aldrig kan lära sig eller förändra sitt beteende.
Beteende och funktionsförmåga varierar mellan personer och kan förändras; en diagnos förutsäger inte hur någon alltid kommer att agera.
Personer som tillhör denna gruppen har även svårigheter med exekutiva funktioner. Det vill säga att de har svårt att planera och ta ansvar. Detta leder ofta till att man beter sig på ett sätt som upprör andra. När man även har problem med empati och skuld så innebär det i förlängningen att ens beteenden kommer skada andra personer.
Dessa olika symtom innebär för många med antisocial personlighetsstörning att de blir inblandade i olika former av kriminella aktiviteter. Dock kan man i de fall denna störning upptäcks tidigt sätta in åtgärder och behandlingar för att personen ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
En diagnos visar inte i sig om en viss handling var avsiktlig eller vad personen ville uppnå. Skadliga handlingar och risker behöver bedömas individuellt; diagnosen är inte skäl att bortse från andras säkerhet. Ring 112 vid omedelbar fara.
Begreppet psykopati förekommer i klinisk och rättspsykiatrisk bedömning, men är inte liktydigt med antisocial personlighetsstörning eller varje svårt fall av den. Diagnos och riskbedömning kräver professionell utredning, inte etiketter från vardagsspråk, litteratur eller film.
Det är svårt att avgöra vad som orsakat en personlighetsstörning hos en specifik individ. Det finns ett samspel mellan arv och miljö, men exakt hur dessa samspelar är man inte helt säker på.
Det är klart att den genetiska faktorn är stor när det kommer till antisocial personlighetsstörning. Många uppfattar detta som att det finns en nedärvd gen som orsakar problemen. Att om man bär på en viss gen så kommer man utveckla denna personlighetsstörning.
Detta stämmer inte. Det är snarare så att det finns en rad gener som är inblandade. Detta är gener som vi alla bär på. Det handlar om att specifika gener interagerar på ett visst sätt som ger en ökad sannolikhet för att man ska utveckla en antisocial personlighetsstörning.
Även vissa miljömässiga faktorer under uppväxten spelar in. Exakt vilka dessa är verkar skilja sig mellan olika fall, även om likheter även finns.
När man ska diagnostisera en antisocial personlighetsstörning så tittar man på flera olika saker. Dels så tittar man på beteendet. Lever detta upp till att klassas som ett antisocialt beteende. Man bedömer varaktigheten och tidigare beteendeproblem under uppväxten; detta innebär inte att vuxendiagnosen kan ställas hos barn. Det är även viktigt att se om det finns andra sjukdomar eller störningar som kan förklara de brister personen uppvisar.
Om det finns andra diagnoser som bättre förklarar de problemområden personen har så är det viktigt att utforska dessa eftersom behandlingen kan skilja sig väsentligt.
Man använder sig även av olika sorters skalor, dessa är för antisocial personlighetsstörning anpassade test, för att se hur utvecklade empatiska förmågor man har, exempelvis.
Diagnosen kräver en professionell bedömning av ett långvarigt beteendemönster, uppväxthistoria, funktionsförmåga och möjliga andra förklaringar. Enligt DSM-5 ställs antisocial personlighetsstörning från 18 års ålder och kräver tecken på uppförandestörning före 15 års ålder, tillsammans med övriga kriterier. Barns beteendeproblem kan och bör bedömas tidigt utan att ställa denna vuxendiagnos; man ska inte skjuta upp all hjälp till tonåren.
Om man läser om diagnosen antisocial personlighetsstörning och tänker “hur får man det?” så kan man vända sig till psykiatrin i den kommun man bor i.
När man har genomgått sin utredning och kan säga att jag har antisocial personlighetsstörning, vad händer då? Vårdgivaren kan erbjuda individuellt anpassad behandling; förbättring är möjlig, men resultat och behov varierar. Det betyder inte att man inte kan få stor hjälp genom de olika alternativ som erbjuds.
Inom det kommunala och regionala så finns det olika insatser som kan sättas in och olika former av terapi som kan ha god effekt. Nuförtiden finns det även lyxbehandlingshem som Balance erbjuder. Där kan man ta del av hjälp på den högsta nivån som utförs av utbildade experter. Man befinner sig i en miljö som är optimerad för att man ska kunna må bättre.
Behandlingsmetoder
Antisocial personlighetsstörning kan medföra långvariga svårigheter, men innebär inte ett oföränderligt eller hopplöst förlopp. Behandling och stöd kan bidra till förbättring; mål och insatser behöver anpassas till personen och följas upp.
Med hjälp av olika behandlingsmetoder kan man förbättra sina chanser till att leva ett gott liv. De allra flesta som drabbas av en sådan här diagnos drabbas av nedstämdhet. Den behandlas ofta medicinskt med hjälp av någon form av antidepressiv medicin.
Den stora delen av behandlingen koncentreras kring terapi i olika former. Det kan handla om psykodynamisk terapi, kognitiv beteende terapi och dialektisk beteende terapi, eller andra former. Den gemensamma nämnaren är att dels lära sig mer om sig själv och sina beteenden. Men även att man ser hur ens beteenden skiljer sig från de i ens omgivning.
Med detta som grund kan man arbeta vidare med beteenden och ansvar i olika situationer. Närståendes medverkan bör vara frivillig och trygg, utan skyldighet att bära risker. Symtom och funktion kan förbättras, men förloppet varierar. Man kan ha vänner och familj, man kan sköta studier och jobb.
