Peter A. Levine utvecklade Somatic Experiencing, en metod som fokuserar på kroppsliga upplevelser i arbetet med traumatisk stress. För att förstå metoden behöver man skilja dess föreslagna förklaring av trauma från studier av huruvida behandlingen förbättrar behandlingsresultaten.
Vem är Peter Levine?
Levines officiella biografi beskriver hans forskarutbildning i biofysik och psykologi och anger att han har utvecklat Somatic Experiencing. Bland hans böcker finns Waking the Tiger, In an Unspoken Voice och Trauma and Memory. Dessa är källor till hans idéer, inte en garanti för att en enskild läsare kommer att ha nytta av metoden.
Vad utgår Somatic Experiencing från?
I Ergos Institutes beskrivning presenteras Somatic Experiencing som en kroppsorienterad metod för stress och trauma. Metoden använder en modell där man fastnar i kamp-, flykt- eller frysreaktioner. Formuleringar om att frigöra traumatisk chock hör till denna förklaringsmodell; de bör inte ses som bevis för att trauma är en mätbar mängd energi som lagras i kroppen.
Den kliniska frågan är om en bestämd insats hjälper vissa personer jämfört med ett lämpligt alternativ. Inte ens en positiv behandlingsstudie bekräftar i sig varje föreslagen mekanism.
Vad har studierna visat?
En randomiserad studie från 2017 av Brom och kollegor omfattade 63 personer med PTSD. Den jämförde 15 veckovisa sessioner med Somatic Experiencing med en väntelista och fann förbättringar av PTSD- och depressionssymtom. Jämförelsen gällde väntan, inte en annan aktiv psykoterapi, och författarna efterlyste ytterligare forskning.
En studie från 2020 av Andersen och kollegor undersökte 114 personer med ländryggssmärta och posttraumatiska stressymtom. Att lägga till Somatic Experiencing till fysioterapi gav inga statistiskt signifikanta ytterligare fördelar för de uppmätta utfallen. Detta var en annan population och en annan jämförelse, så studien bör inte betraktas som en direkt upprepning av den tidigare studien.
Dessa resultat ger inte stöd för ett allmängiltigt löfte om läkning. De visar också varför diagnosen, jämförelsebehandlingen och det uppmätta utfallet spelar roll när man tolkar ett påstående om en terapiform.
Hur förhåller sig detta till vård vid PTSD?
Enligt USA:s National Center for PTSD är förlängd exponering, kognitiv bearbetningsterapi och EMDR de traumafokuserade psykoterapier som rekommenderas starkast i VA/DoD:s riktlinje från 2023. Ett samtal om kroppsfokuserade metoder bör även omfatta de etablerade alternativ som är relevanta för personens tillstånd.
Frågor att ställa till en behandlare
- Vilken yrkeskompetens och registrering ligger till grund för ditt arbete med det här problemet?
- Vilket vetenskapligt stöd finns för den här insatsen vid mina symtom, och vilka alternativ finns?
- Hur ska vi mäta framsteg och agera om symtomen förvärras?
- Hur ska den här behandlingen samordnas med min befintliga medicinska eller psykologiska vård?
Du bör få tydliga förklaringar och kunna diskutera obehag, samtycke och behandlingens tempo. Personliga önskemål har betydelse, men påståenden om behandling behöver fortfarande vetenskapligt stöd.
