Självmordstankar kan förekomma hos personer både med och utan narcissistisk personlighetsstörning (NPD). En diagnos eller personlighetsetikett kan inte avgöra om en individ kommer att försöka ta sitt liv. Varje uttryck för lidande kopplat till självmordstankar förtjänar ett allvarligt och medkännande bemötande.
Om ett självmordsförsök har skett, om det finns en omedelbar fara eller om någon inte kan hålla sig säker, kontakta omedelbart den lokala larmcentralen. Vid självmordstankar utan omedelbar fara, kontakta snarast en psykiatrisk akutmottagning eller krisverksamhet. I USA kan du ringa eller skicka sms till 988. Använd de tjänster som är lämpliga där du befinner dig.
En diagnos förklarar inte någons motiv
NPD kräver en professionell bedömning. Det är inte detsamma som själviskhet, ett gräl eller kränkande beteende. Personer med diagnosen har olika livsomständigheter, symtom och stödbehov.
Utgå inte från att ett uttalande om självmord är ett försök att få uppmärksamhet, straffa någon eller återfå kontrollen. Även när ett samtal präglas av en konflikt mellan personer går det inte att avgöra om personen är säker genom att tolka personens motiv. Ett lugnt bemötande och en lämplig professionell bedömning är mer hjälpsamt än en diskussion om etiketter.
Vad en bedömning behöver ta hänsyn till
En kliniker bör undersöka aktuella självmordstankar, eventuella avsikter eller planer, tidigare självskadebeteende, symtom på psykisk ohälsa, substansbruk, aktuella påfrestningar, tillgängligt stöd och personens förmåga att hålla sig säker. Även fysisk hälsa och tillgång till potentiellt dödliga medel har betydelse. Samtalet bör leda till en konkret plan för omedelbar och fortsatt vård.
NICE:s riktlinjer om självskadebeteende avråder från att använda riskpoäng eller övergripande kategorier för att förutsäga framtida självmord eller avgöra vem som får behandling. Ett personlighetsformulär eller en checklista på nätet ersätter inte detta individuellt anpassade arbete.
Så kan du agera i stunden
Fråga direkt och lugnt om personen tänker på självmord. Lyssna på svaret utan att avfärda, skuldbelägga eller uppmana personen att bevisa hur svårt hen har det. Hjälp personen att kontakta en krisverksamhet, sin behandlare eller larmcentralen, beroende på vad situationen kräver.
Om du utan fara för dig själv kan stanna hos någon som löper omedelbar risk medan hjälp ordnas, gör det. Begränsa tillgången till farliga föremål endast om det kan göras säkert; utsätt inte dig själv för fara. Lova inte att hålla en avsikt att ta sitt liv hemlig. Du kan säga: ”Jag bryr mig om dig och vill att vi får hjälp så att du kan vara säker.”
När hot förekommer vid relationskonflikter
Ta uttalandet på allvar samtidigt som du värnar om din egen säkerhet och ditt självbestämmande. Du är inte skyldig att stanna i en relation, ge pengar eller gå med på krav för att förhindra att en annan person tar sitt liv. Ta hjälp av professionella i stället för att ta på dig hela ansvaret.
Om det förekommer hot, våld eller tvingande kontroll, sök konfidentiellt individuellt stöd hos en verksamhet för personer som utsätts för våld i nära relationer. Hanteringen av en kris och ett beslut om relationen kan hållas åtskilda, med professionellt stöd i båda frågorna vid behov.
Fortsatt behandling och uppföljning
När den omedelbara säkerheten har hanterats kan vården inriktas på de behov som bedömningen har visat, däribland depression, substansbruk eller andra svårigheter när sådana finns. Psykoterapi kan ingå i en behandlingsplan för NPD och relaterade svårigheter i relationer. Behandlingsinriktning, mål och evidens bör diskuteras med en kvalificerad kliniker; ingen behandling kan lova att eliminera risken.
En användbar plan anger vem som ska kontaktas när lidandet ökar, vilket stöd som finns mellan besöken och hur uppföljningen ska ske. Om en vårdmiljö inte kan erbjuda de krisinsatser som behövs kan överflyttning till lämplig akutvård eller sjukhusvård vara nödvändig. En planerad inskrivning för behandling i boendemiljö ska inte fördröja akut vård.
Stöd för anhöriga och partner
Att stödja någon i kris kan vara skrämmande och utmattande. Fråga vårdpersonalen vad du rimligen kan göra och vad som bör förbli deras ansvar. Ordna stöd för egen del och dela praktiska uppgifter med personer du litar på när det är lämpligt och med respekt för den personliga integriteten.
Medkänsla kräver inte obegränsad tillgänglighet. Tydliga gränser, professionellt stöd och hänsyn till allas säkerhet ger en mer hållbar grund än att försöka hantera en kris ensam.
