Tvångsmässigt överätande beskriver ett ätande som upplevs som svårt att kontrollera. Det är inte en enskild diagnos. Återkommande hetsätningsepisoder kan ingå i hetsätningsstörning, bulimi eller annan ätproblematik och bör bedömas oavsett personens vikt. Att äta för mycket vid enstaka tillfällen innebär inte i sig att man har en ätstörning.
Så bedöms hetsätningsstörning
En hetsätningsepisod innebär att man äter en ovanligt stor mängd mat under en begränsad tid och samtidigt upplever att man inte kan kontrollera vad eller hur mycket man äter. Hetsätningsstörning innebär återkommande episoder, påtagligt lidande och ett mönster där episoderna inte regelbundet följs av kompensatoriska beteenden som kräkningar eller fasta. Vid diagnostisk bedömning vägs frekvens och varaktighet samman med den kliniska helhetsbilden.
En vanligt använd diagnostisk gräns är minst en episod i veckan under tre månader. Även personer med mindre frekventa episoder kan ha betydande svårigheter och bör inte vänta med att söka hjälp tills en sådan gräns är uppnådd. Även självrensande beteenden, kraftig begränsning av matintaget eller överdriven träning behöver bedömas och kan tyda på en annan ätstörning.
Tecken på att stöd kan vara till hjälp
- Återkommande episoder av upplevd kontrollförlust kring mat.
- Att äta snabbt, tills man är obehagligt mätt eller i hemlighet på grund av skam.
- Lidande, skam eller ihållande upptagenhet av ätande och kroppsuppfattning.
- Att undvika sociala situationer eller ha svårigheter med arbete, studier eller relationer på grund av oro kring ätandet.
- Återkommande mönster där begränsat matintag följs av hetsätning.
Dessa tecken är inte ett självtest för diagnos. Kroppsstorlek, en enstaka måltid eller ett personlighetsdrag kan varken bekräfta eller utesluta en ätstörning. Hetsätning är inte ett bevis på bristande viljestyrka och ger inte grund för att dra slutsatsen att någon har en personlighetsstörning.
Varför kan det uppstå?
Ätstörningar utvecklas genom ett samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Restriktivt ätande, stress, viktstigma och svårigheter att hantera känslor kan bidra hos vissa personer. Ingen enskild erfarenhet, uppfostringsstil eller signalsubstans i hjärnan förklarar alla fall. Andra kroppsliga och psykiska tillstånd kan behöva behandlas parallellt med ätproblematiken.
”Matberoende” är ett begrepp som används inom forskning och i vardagligt tal, men det är inte liktydigt med hetsätningsstörning. Påståenden om att vanliga livsmedel konsekvent skapar samma kemiska beroende och abstinens som heroin eller kokain förenklar forskningsläget alltför mycket och kan uppmuntra till att undvika livsmedel i onödan.
Behandling och återhämtning
Vårdpersonal i primärvården kan gå igenom ätmönster, fysisk hälsa och psykiskt välbefinnande samt ordna specialiststöd. Bedömningen kan omfatta en genomgång av läkemedel och näringsintag, blodprover eller andra undersökningar när det finns skäl för det. Medicinska risker och psykologiska behov avgör vilken vårdnivå som är lämplig; behandling på behandlingshem behövs inte automatiskt.
Vid hetsätningsstörning omfattar etablerade metoder vägledd självhjälp och psykologisk behandling med inriktning på ätstörningar, däribland kognitiv beteendeterapi. Terapin kan behandla sådant som utlöser hetsätning, föreställningar om ätande och kroppsuppfattning samt sätt att hantera psykiskt obehag. En dietist med kompetens inom ätstörningar kan ge stöd för ett tillräckligt och regelbundet näringsintag.
NICE rekommenderar regelbundna måltider och mellanmål samt att undvika bantning under behandling av hetsätning, eftersom begränsat matintag kan utlösa ytterligare episoder. Viktnedgång är inte det primära målet för den psykologiska behandlingen. Andra hälso- eller viktrelaterade frågor bör diskuteras inom ramen för en samordnad, individuell plan i stället för att hanteras genom en restriktiv diet på egen hand.
Läkemedel kan övervägas under särskilda omständigheter eller vid ett samtidigt förekommande tillstånd. De bör inte framställas som den enda behandlingen eller som en receptfri lösning för att dämpa aptiten. Gå igenom nytta, biverkningar och den relevanta lokala förskrivningsindikationen med behörig vårdpersonal.
Att stödja sig själv eller någon annan
Sök hjälp tidigt och beskriv med egna ord vad som händer. Undvik att kompensera för en hetsätningsepisod genom att hoppa över måltider, använda självrensande beteenden eller träna överdrivet. Om du stöttar någon, fokusera på personens välbefinnande och lyssna utan kommentarer om utseende, skuldbeläggning eller uppmaningar att ”bara sluta”. Erbjud praktisk hjälp med att boka ett vårdbesök om personen vill det.
