Statistik om ätstörningar beskriver befolkningsgrupper, inte en enskild persons prognos. För att en siffra ska vara användbar behöver land, åldersgrupp, tidsperiod, diagnostisk definition och källa anges. Uppskattningarna nedan kommer från namngivna studier och modeller. De bör inte framställas som aktuella globala antal eller jämföras som om de mätte samma sak.
Förekomst bland vuxna i USA: en tydligt avgränsad undersökning
National Institute of Mental Health redovisar resultat från National Comorbidity Survey Replication, som genomfördes 2001–2003 bland vuxna i USA. Ätstörningar bedömdes i ett delurval med 2 980 deltagare genom diagnostiska intervjuer och definitioner enligt DSM-IV. Dessa historiska siffror är fortfarande användbara när tidpunkt och metod anges tydligt; de utgör inte en prevalensundersökning från 2026.
| Tillstånd | Prevalens under det senaste året | Livstidsprevalens |
|---|---|---|
| Hetsätningsstörning | 1,2 % | 2,8 % |
| Bulimia nervosa | 0,3 % | 1,0 % |
| Anorexia nervosa | Uppskattades inte i detta urval | 0,6 % |
Källa: NIMH:s statistik från NCS-R. ”Det senaste året” avser det föregående året; ”livstid” avser om tillståndet har förekommit någon gång före bedömningen. Dessa värden omfattar inte alla ätstörningar som erkänns i dag, och de diagnostiska definitionerna har förändrats sedan undersökningen genomfördes.
Resultat för ungdomar
I National Comorbidity Survey Adolescent Supplement, som genomfördes 2001–2004, var livstidsprevalensen för anorexia nervosa, bulimia nervosa eller hetsätningsstörning 2,7 % bland ungdomar i USA i åldern 13–18 år. Den rapporterade uppskattningen var 3,8 % för flickor och 1,5 % för pojkar. Detta är resultat för undersökningens kategorier och population, inte ett påstående om att ätstörningar bara drabbar ett kön eller en åldersgrupp.
Uppskattningen på 28,8 miljoner och siffran 10 200 dödsfall
En rapport från Deloitte Access Economics från juni 2020, framtagen för Harvard STRIPED och Academy for Eating Disorders, modellerade sjukdomsbördan i USA för 2018–2019. Den uppskattade att 28,8 miljoner amerikaner som levde under den perioden skulle uppleva en ätstörning någon gång under livet, inklusive framtida fall. Detta är en livstidsprognos för USA, inte aktuell global prevalens.
Samma modell uppskattade cirka 10 200 dödsfall utöver den förväntade dödligheten med koppling till samtliga inkluderade ätstörningar under 2018–2019. Omkring 2 700 var kopplade till anorexia nervosa enligt de avrundade siffrorna i rapportens tabell 4.16. Att tillskriva anorexi samtliga 10 200 dödsfall är felaktigt.
Detta är modellbaserade uppskattningar, inte en direkt sammanräkning av dödsattester eller av dödsfall som enbart orsakats av en ätstörning. De beror på vilka populationer, dödlighetsstudier och antaganden som har använts. Rapporten diskuterar osäkerhet och möjliga förväxlingsfaktorer. Se originalrapporten, inklusive avsnitt 2.3 och 2.5 samt tabell 4.16.
Varför rangordningar av dödlighet kan vara missvisande
Ätstörningar kan vara livshotande och behöver mötas med vård i tid. Ett påstående om att ett visst tillstånd är ”den dödligaste psykiska sjukdomen” kräver dock jämförbara populationer, mått och uppföljningstider. Totalt antal dödsfall, relativ risk, suicidrisk och andelen personer i ett kliniskt urval som avlider är olika statistiska mått. En enda rangordning kan dölja dessa skillnader och kan inte förutsäga utfallet för en enskild person.
Samsjuklighet och tillgång till behandling
NCS-R visade att många deltagare med ätstörningar även hade uppfyllt kriterierna för något annat av de undersökta psykiatriska tillstånden under livet. Andelarna varierade beroende på ätstörning och vilka tillstånd som bedömdes. En siffra från sjukhuspatienter bör inte tillämpas på alla med en ätstörning, eftersom sjukhusurval kan omfatta personer med mer komplexa behov.
I samma historiska undersökning av vuxna uppgav 33,8 % av deltagarna med anorexi, 43,2 % av dem med bulimi och 43,6 % av dem med hetsätningsstörning att de hade sökt behandling specifikt för sin ätstörning. Detta mäter självrapporterat behandlingssökande enligt studiens definition; det är varken ett aktuellt mått på vårdens täckningsgrad eller en andel som tillfrisknat.
Att tolka påståenden om idrottare, funktionsnedsättning och sociala medier
Ett positivt screeningresultat, symtom på stört ätbeteende och en fastställd diagnos är inte samma sak. En uppskattning från en utvald idrott, klinik, skola eller webbenkät kan inte nödvändigtvis generaliseras till alla idrottare, personer med funktionsnedsättning eller äldre vuxna. Ett samband med sociala medier eller viktstigma fastställer inte heller i sig någon enskild orsak.
Innan en statistisk uppgift delas bör man kontrollera vad som mättes, vilka som deltog, när uppgifterna samlades in och om källan redovisar osäkerhet. Undvik att göra en procentsats från ett enskilt urval till ett allmängiltigt påstående.
Vad siffrorna betyder för den som söker hjälp
Ätstörningar drabbar människor i olika åldrar, av olika kön och med olika kroppsstorlekar. En person behöver inte motsvara en demografisk stereotyp eller nå en viss vikt för att behöva en bedömning. Behandlingen kan omfatta medicinsk uppföljning, nutritionsstöd och psykologisk behandling, med läkemedel när det finns lämpliga indikationer. Tillfrisknandet varierar, så en generell procentsats för lyckad behandling eller en fast tidsplan är inte ett tillförlitligt löfte.
