Narkolepsi är ett tillstånd där sömn–vakenhetscykeln är störd. Uttalad dagsömnighet (EDS) är huvudsymtomet och kan innebära att man ofrivilligt somnar när man kör bil eller äter. Personer med narkolepsi har en 3 till 4 gånger högre risk att bli inblandade i en trafikolycka. Narkolepsiepisoder kan orsaka betydande svårigheter i skolan, arbetslivet och sociala sammanhang.
Narkolepsi delas in i två kategorier. Kataplexi, en plötslig och tillfällig förlust av muskeltonus medan personen är vid medvetande, är ett vanligt symtom vid narkolepsi typ 1 (NT1). Den utlöses av starka känslor, oftast positiva, till exempel skratt. Kataplexi är inte ett kännetecken för narkolepsi typ 2 (NT2), men denna typ har många andra drag gemensamma med NT1.
Eftersom narkolepsi kan ha en så negativ inverkan på vardagen syftar behandlingen vanligtvis till att förbättra den allmänna hälsan. Genom att känna till behandlingsmålen, olika behandlingsformer och möjliga fördelar och nackdelar kan personer med narkolepsi samarbeta med sin vårdpersonal och få största möjliga nytta av vården. De exklusiva slutenvårdsprogrammen för narkolepsi erbjuder den mest prisvärda behandlingen med bekvämligheter av hög standard och tillgång dygnet runt till kvalificerad medicinsk personal och personal inom psykisk hälsa. De exklusiva behandlingarna bygger på naturliga metoder och beteendestrategier utan risk för allvarliga läkemedelsbiverkningar och/eller läkemedelsinteraktioner.
- Narkolepsi tycks drabba en av 2 000 personer i USA och tre miljoner människor världen över. Överraskande nog är narkolepsi vanligare i Japan, där en av 600 personer har tillståndet.
- Enligt uppskattningar har bara omkring en fjärdedel av alla personer med narkolepsi identifierats och får behandling.
- Symtom på narkolepsi uppträder vanligtvis mellan tio och trettio års ålder, men kan utvecklas i alla åldrar.
- Feldiagnostik är vanligt. Enligt en nyligen genomförd studie hade 60 procent av samtliga deltagare fått fel diagnos. Depression (nästan en tredjedel av patienterna) var den överlägset vanligaste felaktiga diagnosen, följt av obstruktiv sömnapné och insomni.
- Om narkolepsi inte behandlas effektivt kan bilkörning innebära en betydande risk för både den egna och andras säkerhet. Enligt Nexus Narcolepsy Registry tog 94 procent av personerna med narkolepsi sina ordinerade narkolepsiläkemedel, men nästan 35 procent hade ändå varit inblandade i minst en bilolycka.
- Enligt forskning publicerad i Journal of Clinical Sleep Medicine var personer med narkolepsi och samtidig kataplexi betydligt mer impulsiva, aggressiva och riskbenägna än personer med narkolepsi utan kataplexi.
Säkerhet och fysiskt välbefinnande. Om man plötsligt somnar eller förlorar muskelkontrollen kan många vardagsaktiviteter, som att promenera eller laga mat, bli mycket farliga.
Psykiskt välbefinnande. Narkolepsi kan påverka livet så mycket att det leder till nedstämdhet och oro.
Privata och yrkesmässiga relationer. Tyvärr uppfattar personer som inte känner till sjukdomen ofta plötsliga sömnattacker som komiska. Vissa kan tro att man är lat, otrevlig eller till och med låtsas somna.
Intima relationer. Personliga relationer, särskilt kärleksrelationer, kan försämras till följd av detta. Uttalad sömnighet kan också orsaka impotens och minskad sexlust.
Minne och koncentration är två viktiga delar av inlärningen. Narkolepsi kan göra det svårt att minnas och koncentrera sig, vilket ytterligare kan störa vardagen.
Går narkolepsi att behandla?
Narkolepsi kan inte botas. Den betraktas som ett livslångt tillstånd. Hos de allra flesta förblir symtomen relativt stabila över tid. Många upplever att symtomen förbättras med stigande ålder eller, i sällsynta fall, går i remission.
Även om narkolepsi inte kan botas kan symtomen hanteras. Behandlingens mål är att lindra symtomen, värna patientens säkerhet och förbättra livskvaliteten.
Behandlingen kan anpassas efter personens åldersgrupp, allmänna hälsa, symtom och egna önskemål. Samarbete med en specialist med särskild kunskap om narkolepsibehandling kan bidra till att man får största möjliga nytta av behandlingen.
Behandling av narkolepsi kan delas in i två kategorier:
Beteendeinriktad behandling innebär att livsstil och vardagsvanor anpassas för att hantera symtomen och minska risken för olika fysiska och psykiska problem som är vanliga hos personer med narkolepsi.
Läkemedel kan ges för att lindra symtomen. Användning av läkemedel i behandlingen kallas farmakoterapi.
För de flesta med narkolepsi omfattar behandlingen både beteendeinriktade metoder och läkemedel. Ihållande dagsömnighet minskar vanligen med en kombination av behandlingar, men enligt en nyligen publicerad översikt försvinner den inte helt hos flertalet patienter. På grund av kvarstående symtom eller läkemedelsbiverkningar följer patienter inte alltid behandlingsplanen.
Patienter med NT1 och NT2 har ofta identiska symtom och får därför liknande behandling. Eftersom kataplexi är ett typiskt tecken som bara förekommer vid NT1 söker personer med NT2 däremot aldrig behandling för just detta.
Livsstilsstrategier för att motverka dagsömnighet, minska olycksfallsskador och förbättra den emotionella, psykiska och fysiska hälsan ingår i behandlingen av narkolepsi. Dessa icke-medicinska behandlingsalternativ kan anpassas till de svårigheter som personer med narkolepsi upplever.
Planerade tupplurar vid ett exklusivt behandlingscenter i boendemiljö
Regelbundna tupplurar kan hjälpa människor att hantera trötthet under dagen. De flesta med narkolepsi vaknar utvilade efter en kort stunds sömn. Schemalagda tupplurar kan hjälpa dem att hålla sig uppmärksamma under dagen och förhindra att de somnar ofrivilligt. Inför situationer som kräver uppmärksamhet, exempelvis bilkörning, kan en kort tupplur vara till nytta.
God sömnhygien: vanor vid ett exklusivt rehabiliteringscenter i boendemiljö
Personer med NT1 och NT2 har ofta svårt att sova på natten. Även om det vanligtvis inte är svårt att somna kan många uppvaknanden leda till störd sömn, vilket påverkar både sömnens längd och kvalitet. Sömnbrist nattetid kan förvärra tröttheten under dagen.
Exklusivt slutenvårdscenter för bipolär sjukdom i Europa
God sömnhygien, som omfattar både vardagsvanor och sovmiljö, kan göra det lättare att få en god natts sömn. Här följer några användbara råd för personer med narkolepsi som vill förbättra sina sömnvanor:
Lägg dig och stig upp vid samma tider: Ett regelbundet sömnmönster kan hjälpa kroppen att vänja sig vid vila vid bestämda tider, även nattetid.
Undvik alkohol och lugnande medel: Alkohol och flera andra lugnande substanser stör sömncyklerna och påverkar sömnkvaliteten avsevärt. Uttalad dagsömnighet (EDS) kan förvärras om dessa substanser används under dagen.
Koffein kan finnas kvar i kroppen i flera timmar och har en stimulerande effekt som kan störa sömnmönstret. Undvik att inta koffein senare på dagen.
Skapa ett sömnvänligt rum: För mycket ljus och ljud kan störa sömnen, så den idealiska sovmiljön är tyst och mörk på natten. Hjälpmedel som mörkläggningsgardiner, en apparat som alstrar vitt brus och en sovmask kan bidra till att minska störande intryck. Att ställa in en lämplig rumstemperatur, sova med en stödjande kudde och ha bekväma sängkläder kan också bidra till en god natts sömn. På ett exklusivt behandlings- och rehabiliteringscenter för narkolepsi kan privata sovrum med en miljö som på en femstjärnig resort och bekvämligheter av hög standard, särskilt utformade för personer med narkolepsi, användas för att förbättra sovkomforten och främja god sömnhygien.
Minska användningen av elektroniska enheter på kvällen och natten: Mobiltelefoner, datorer och surfplattor håller hjärnan alert och gör det svårare att få en god natts sömn. Dessa enheter kan också avge blått ljus, som kan störa kroppens dygnsrytm.
Olycksförebyggande åtgärder och trafiksäkerhet
Personer med narkolepsi löper ökad risk för skador eller dödsfall när de kör bil, använder maskiner eller utför andra säkerhetskritiska uppgifter. Olyckor kan få dödlig utgång, och att förebygga ofrivilligt insomnande är därför en central del av narkolepsibehandlingen.
Uttalad dagsömnighet förvärras av upprepade, enformiga moment, och långa resor i monotona miljöer bör därför undvikas. Personer med narkolepsi bör undvika arbeten som kräver långa perioder av bilkörning. Körning på korta sträckor kan bli säkrare med tupplurar vid väl valda tidpunkter.
Graden av uttalad dagsömnighet och förekomsten av ytterligare symtom, som kataplexi, kan öka risken för dödsolyckor. Personer med narkolepsi bör rådgöra med sin läkare för att avgöra om det är lämpligt för dem att resa och diskutera specifika strategier för att minska olycksrisken.
Att hitta stöd: en central del av behandling i boendemiljö vid ett exklusivt behandlingscenter
Vänner, familj, andra personer med narkolepsi och specialister inom psykisk hälsa kan alla bidra till ett bättre känslomässigt välbefinnande.
Symtom på narkolepsi kan bidra till en känsla av social stigmatisering, vilket kan leda till att man drar sig undan och isolerar sig. Personer med narkolepsi löper större risk att drabbas av psykiska besvär som ångest och depression.
Stödnätverk, oavsett om kontakten sker genom fysiska möten eller på nätet, kan hjälpa personer med narkolepsi att möta andra med samma tillstånd. Regelbundna samtal med en behandlare inom psykisk hälsa kan bidra till att förebygga, diagnostisera och hantera ångest och affektiva tillstånd.
Hälsosamma matvanor: en viktig del av arbetet vid ett exklusivt slutenvårdscenter
En bra kost är viktig för alla, men särskilt viktig för personer med narkolepsi som riskerar att utveckla obesitas.
Även måltidsordningen är viktig. Att äta sent på kvällen har kopplats till sömnstörningar och kan störa matsmältningen. Sena måltider eller mellanmål som är starkt kryddade eller tunga kan orsaka sura uppstötningar eller halsbränna, vilket kan göra det svårt att sova.
Personer med narkolepsi bör också undvika stora måltider före resor eller andra aktiviteter som kräver uppmärksamhet.
Daglig motion: ett kännetecken för narkolepsibehandling vid ett exklusivt behandlingscenter
Fysisk aktivitet är viktig för att bibehålla en hälsosam kroppsvikt och motverka hjärt-kärlproblem som högt blodtryck, vilket är vanligt hos personer med narkolepsi. Fysisk aktivitet har också kopplats till bättre psykisk hälsa och sömn.
Undvik rökning
Tobaksrök har kopplats till dålig sömnkvalitet, och rökning har kopplats till allvarliga hjärt-kärlproblem och andra hälsoproblem. Vid exklusiva behandlingsanläggningar för narkolepsi uppmuntras man att minska sin tobaksrökning för att bidra till bättre sömnkvalitet.
De flesta patienter med narkolepsi använder ett eller flera läkemedel för att sova bättre. Dessa behandlingar kan ha både fördelar och nackdelar, till exempel biverkningar och läkemedelsinteraktioner. En läkare är bäst lämpad att beskriva ett läkemedels fördelar och risker och kan också avgöra lämplig dos och tidpunkt för intag.
Behandling av uttalad dagsömnighet
Vid behandling av narkolepsi börjar läkaren vanligen med ett läkemedel för att bedöma hur väl det hjälper den enskilda patienten. Läkaren kan vid behov justera dosen eller tidpunkterna för intag, eller föreslå ett byte om det första läkemedlet inte har effekt eller inte tolereras väl.
Den stimulerande effekten hos vakenhetsfrämjande läkemedel kan lindra uttalad dagsömnighet (EDS) och göra det betydligt lättare att behålla fokus och vara uppmärksam under dagen. De flesta läkemedel mot EDS har effekt vid både NT1 och NT2.
Modafinil är ofta det första läkemedel som förskrivs mot narkolepsi. I studier har det visats främja uppmärksamheten, och det tolereras väl av de flesta. Modafinil kan orsaka allvarliga hudutslag och kan interagera med hormonella preventivmedel. De vanligaste biverkningarna är illamående, huvudvärk, minskad aptit och rastlöshet. Armodafinil är ett kemiskt besläktat läkemedel med liknande fördelar och risker.
Av flera amfetaminliknande läkemedel är metylfenidat det som oftast rekommenderas vid narkolepsi. Det har sedan länge använts för att öka vakenheten, men ger ofta mer biverkningar än modafinil. De vanligaste biverkningarna är aptitlöshet, rastlöshet och svårigheter att sova på natten. Även om metylfenidat har rapporterats ge utslag som amfetamin vid drogtester kan de flesta urinbaserade drogtester skilja dem åt.
Behandling av störd nattsömn
Det kan vara svårt att behandla störd sömn hos patienter med narkolepsi. Bensodiazepiner, även kallade ”Z-läkemedel”, är vanliga sömnmedel med en kraftigt sederande effekt som kan kvarstå på morgonen och förvärra dagsömnigheten, EDS. Även om dessa läkemedel kan ges till patienter med narkolepsi sker det därför vanligtvis med försiktighet.
Natriumoxibat är ett läkemedel som kan hjälpa patienter med narkolepsi att sova bättre på natten och samtidigt minska kataplexi. Det kan också bidra till att minska EDS efter några veckors användning. Det dämpar centrala nervsystemet och har farliga biverkningar som kramper, andningsproblem och humörsvängningar. De vanligaste biverkningarna är illamående, yrsel, kraftig sömnighet och kräkningar.
Behandlingsalternativ vid kataplexi
Kataplexi är ett tillstånd där en person med NT1 delvis eller helt förlorar muskelkontrollen under några sekunder till minuter åt gången. Vissa läkemedel kan bidra till att minska episodernas frekvens och svårighetsgrad.
Natriumoxibat hör till de mest effektiva läkemedlen för behandling av kataplexi. Tyvärr har det många biverkningar. När natriumoxibat tolereras väl kan det, utöver att lindra kataplexi, också ge bättre nattsömn och minskad EDS.
Pitolisant, ett vakenhetsfrämjande läkemedel, har också rapporterats hjälpa personer med NT1 att hantera kataplexi. Kataplexi kan behandlas med olika antidepressiva läkemedel, även om biverkningar kan begränsa deras effektivitet.
Andra symtom på narkolepsi är sömnrelaterade hallucinationer och sömnparalys, som ofta minskar med läkemedel som lindrar kataplexi.
Trots att narkolepsi kan debutera i alla åldrar har få studier genomförts för att fastställa den bästa behandlingen för barn och ungdomar. Behandlingen av narkolepsi hos unga liknar därför ofta behandlingen för vuxna. Enligt American Academy of Pediatrics rekommenderas läkare att göra en hjärt-kärlbedömning innan centralstimulerande läkemedel ges till barn.
Det finns begränsat med information som kan vägleda behandling av narkolepsi hos kvinnor som är gravida, aktivt försöker bli gravida eller ammar. Säkerheten för kvinnor och deras barn vid användning av narkolepsiläkemedel är okänd. Enligt en enkät rekommenderar de flesta sömnspecialister att kvinnor inte tar dessa läkemedel under graviditet, när de försöker bli gravida eller vid amning, men mer forskning behövs på området.
Kvinnor som slutar med narkolepsiläkemedel före, under eller efter graviditeten kan behöva använda ytterligare beteendestrategier för att hantera och leva med sina symtom.
Patienter med narkolepsi kan samtidigt ha problem som skadligt substansbruk, depression eller ångest när de söker behandling. De kan upptäcka att självmedicinering gör det svårare att sova.
Det är möjligt att den mest framgångsrika behandlingen vid ett exklusivt rehabiliteringscenter för narkolepsi är en integrerad behandling av samsjuklighet, där båda tillstånden behandlas samtidigt. När det finns en samtidig sjukdom måste båda problemen prioriteras i behandlingen för bästa möjliga resultat. Med denna typ av vård kan personer identifiera orsaken till sina problem och därmed komma vidare i sin rehabilitering.
Sömnmedel och receptbelagda läkemedel överanvänds ofta av personer med sömnproblem som narkolepsi. Vid regelbunden användning kan ett substansberoende utvecklas. Om ett beroende föreligger är det avgörande att behandla både substansbruksproblemet och sömnstörningen samtidigt. Beteendeinriktade insatser vid exklusiva rehabiliteringscenter med slutenvård är vanligtvis mest effektiva för att hjälpa människor att förstå hur deras nuvarande självdestruktiva handlingar hindrar behandlingen och förvärrar symtomen. Att utveckla holistiska behandlingsmetoder vid exklusiva behandlingscenter för att förebygga utlösande faktorer för substansbruk, göra positiva livsstilsförändringar, hitta nya aktiviteter, söka stöd hos närstående och upprätta handlingsplaner vid substansbruk är alla vanliga behandlingsinslag.
Vårt exklusiva center som erbjuder behandling i boendemiljö och slutenvård för narkolepsi kan hjälpa den som har ett substansbrukssyndrom och ett samtidigt tillstånd, vare sig det gäller dig eller en närstående. Det går att söka hjälp vid någon av de många anläggningar som finns runt om i landet. Ring vårt exklusiva behandlingscenter för att tala med en representant om behandlingsalternativen.
