Oro för den sexuella prestationsförmågan kan få intimitet att kännas som ett prov. Tankarna kan kretsa kring erektion, orgasm, utseende eller en partners förväntningar. Sådan oro kan drabba personer oavsett kön och är inget mått på en människas värde eller en relations kvalitet.
Ångest kan bidra till sexuella svårigheter, men man bör inte utgå från att den förklarar alla symtom. Smärta, torra slemhinnor, erektionssvårigheter eller förändrad sexlust kan också ha samband med kroppsliga tillstånd, läkemedel, hormonförändringar eller flera samverkande faktorer.
Att förstå mönstret
Det kan vara till hjälp att uppmärksamma när oron uppstår: vid en viss aktivitet, efter en smärtsam upplevelse, efter en läkemedelsändring eller under en period av mer allmän stress. Ångest och en oönskad kroppslig reaktion kan förstärka varandra, men en bedömning behövs innan man kan avgöra vad som ligger bakom problemet.
Statistik om erektil dysfunktion visar inte hur vanlig prestationsångest är. En symtomchecklista kan inte heller avgöra om en sexuell svårighet har psykiska eller kroppsliga orsaker, eller båda.
När bör man söka medicinsk bedömning?
Boka en tid vid ihållande eller återkommande symtom, särskilt smärta, nytillkomna erektionssvårigheter eller en betydande förändring av den sexuella funktionen. Vårdpersonal kan fråga om sjukdomar, läkemedel, sömn, alkohol och andra substanser, stämningsläge och de omständigheter där symtomen uppstår. Det går att ställa frågor om sekretess, samtycke vid undersökningar och möjligheten att ta med en stödperson.
NHS information om erektionssvårigheter förklarar varför både kroppsliga och känslomässiga faktorer har betydelse. Smärta vid vaginal penetration har också flera möjliga orsaker; NHS vägledning om vaginism beskriver bedömning och behandling. Fortsätt inte trots smärta och utgå inte från att den bara beror på svårigheter att slappna av.
Att minska pressen tillsammans
Om det känns tryggt, prata utanför en intim situation om vad som känns bekvämt och vad som skapar press. Kom överens om att båda får pausa eller avbryta utan att behöva förklara sig och utan att den andras besvikelse används mot dem. Samtycke behöver finnas hela tiden; ingen övning kräver oönskad beröring eller sex.
- Prata om vad ni tycker om och vad ni helst vill undvika.
- Ge utrymme för närhet eller beröring utan krav på att det ska leda till penetration, erektion eller orgasm.
- Ta pauser när uppmärksamheten fastnar i att kontrollera prestationen.
- Ta hjälp av tillförlitlig rådgivning om sexuell hälsa för praktiska frågor om preventivmedel eller sexuellt överförbara infektioner.
- Undvik att använda alkohol, droger eller icke ordinerade läkemedel för att tvinga fram självsäkerhet.
Detta är möjligheter, inte skyldigheter. En del föredrar individuellt stöd innan en partner involveras. Man behöver inte vara sexuellt aktiv för att visa att man gör framsteg.
Professionella behandlingsalternativ
Psykologisk eller psykosexuell terapi kan inriktas på rädsla, förväntningar, kommunikation och undvikandemönster. En kvalificerad behandlare kan förklara det föreslagna arbetssättet och anpassa det efter personens bakgrund och vad som känns bekvämt. Partnerns medverkan bör vara frivillig och anpassas efter hur trygg relationen är.
När ett kroppsligt tillstånd bidrar till svårigheterna bör behandlingen inriktas på det. Läkemedel mot erektil dysfunktion kan vara lämpliga efter bedömning, men de löser inte direkt all oro eller alla relationsproblem. De är olämpliga tillsammans med vissa läkemedel, däribland nitrater, och bör erhållas genom etablerad hälso- och sjukvård. NIDDK beskriver behandlingsalternativ och säkerhetsaspekter.
Lugnande läkemedel är ingen rutinmässig lösning vid oro för den sexuella prestationsförmågan. Om ett ordinerat läkemedel verkar påverka den sexuella funktionen, diskutera alternativ eller justeringar med förskrivaren i stället för att sluta på egen hand. Vissa kosttillskott som säljs för att förbättra den sexuella prestationsförmågan kan också medföra hälsorisker.
Att välja vårdgivare
Fråga om yrkeskvalifikationer, relevant erfarenhet av sexuell hälsa, hur bedömningen går till och hur resultaten följs upp. Öppenvård är ofta en praktisk utgångspunkt. Behov av mer intensiv psykiatrisk vård bör grundas på en individuell bedömning av samtidig sjukdom eller säkerhetsrisker, inte enbart på förekomsten av prestationsångest.
