Miljontals människor drabbas av ångestsyndrom, som hör till de vanligaste psykiska sjukdomarna i världen. [1] Dessa tillstånd kan påverka vardagsfunktionen påtagligt och medföra rädsla, oro och en rad kroppsliga symtom. Även om levnadsvanor och terapi är avgörande delar av behandlingen av ångest, förskriver behandlare ofta läkemedel för att minska symtomen och förbättra livskvaliteten. Men precis som andra läkemedel kan läkemedel mot ångest orsaka en rad biverkningar. Kunskap om dessa biverkningar kan hjälpa människor att göra informerade val och hantera sin ångest med så få komplikationer som möjligt.
För att förstå biverkningarna av läkemedel mot ångest är det viktigt att känna till de olika läkemedelsgrupperna, eftersom de kan ge olika typer av oönskade reaktioner. De vanligaste läkemedlen mot ångest omfattar följande: [2]
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)
Till dessa läkemedel hör sertralin, fluoxetin och escitalopram samt många andra liknande preparat. SSRI ökar serotoninnivåerna i hjärnan för att påverka stämningsläget positivt. Denna läkemedelsgrupp är vanligtvis bäst lämpad för behandling av paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom och social ångest.
Buspiron
Detta läkemedel, som inte är en bensodiazepin, är ett potent ångestdämpande medel som direkt påverkar dopamin- och serotoninreceptorer. Buspiron fungerar vanligtvis bra vid generaliserat ångestsyndrom men kräver långvarig användning, och effekten märks först efter flera veckor.
Bensodiazepiner
Exempel på bensodiazepiner är diazepam, alprazolam och lorazepam, som förstärker effekten av gammaaminosmörsyra (GABA) och därigenom ger en lugnande effekt. Bensodiazepiner kan hjälpa vid akuta ångestepisoder och används endast kortvarigt på grund av den höga risken för beroende.
Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI)
Vanliga exempel på SNRI är duloxetin och venlafaxin, som ökar nivåerna av noradrenalin och serotonin för att minska ångest och förbättra stämningsläget. SNRI lämpar sig bäst för behandling av paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom och andra närliggande tillstånd.
Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare)
Till MAO-hämmare hör bland annat tranylcypromin och fenelzin, som hämmar nedbrytningen av ämnen som reglerar stämningsläget, däribland noradrenalin, dopamin och serotonin. Denna läkemedelsgrupp används vanligtvis när alla andra läkemedel mot ångest har saknat effekt eller är kontraindicerade.
Betablockerare
Betablockerare, såsom atenolol och propranolol, blockerar effekten av ämnet adrenalin. Dessa läkemedel får i huvudsak kroppen att slappna av och dämpar kroppsliga ångestsymtom, såsom darrningar och hög puls. Betablockerare är ofta till hjälp vid situationsbunden ångest, exempelvis prestationsångest.
Tricykliska antidepressiva (TCA)
Till TCA hör läkemedel som klomipramin och imipramin, som reglerar serotonin, noradrenalin och andra ämnen som påverkar stämningsläget för att lindra ångest. Även om TCA är mycket effektiva medför de en högre risk för biverkningar, vilket gör att de mer sällan övervägs som behandlingsalternativ.
Den främsta fördelen med ångestdämpande läkemedel är deras förmåga att lindra funktionsnedsättande symtom. För många kan dessa läkemedel ge betydande lindring och samtidigt hjälpa dem att upprätthålla relationer, delta i vardagliga aktiviteter och förbättra sin övergripande livskvalitet.
Här följer en kort översikt över skäl till att vilja pröva ett ångestdämpande läkemedel:
- Förbättrad funktionsförmåga: Genom att lindra ångesten kan personer som tar läkemedel mot ångest fungera bättre i skolan eller på arbetet och samtidigt förbättra sitt sociala samspel.
- Symtomlindring: Läkemedel mot ångest kan lindra både kroppsliga och psykiska ångestsymtom, såsom muskelspänningar, panikattacker och överdriven oro.
- Minskad återfallsrisk: I vissa fall kan ångestdämpande läkemedel minska risken för återfall i ångest, särskilt hos personer med kroniska tillstånd.
- Komplement till terapi: Ångestdämpande läkemedel kan öka effekten av psykoterapi genom att minska symtomen till en nivå där personen kan delta i behandlingen på ett ändamålsenligt sätt. [3]
Även om läkemedel mot ångest kan vara mycket effektiva för att lindra symtom medför de också en risk för biverkningar. Biverkningarnas typ och svårighetsgrad kan variera beroende på vilket ångestdämpande läkemedel personen använder, dosen och den individuella reaktionen.
Nedan beskrivs några vanliga kort- och långsiktiga effekter av läkemedel mot ångest:
Även om läkemedel mot ångest kan vara mycket effektiva finns också en risk för biverkningar. Biverkningarnas karaktär och svårighetsgrad varierar beroende på läkemedelstyp, dos och individuell reaktion. Nedan följer vanliga biverkningar för respektive grupp av läkemedel mot ångest:
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)
Här följer några vanliga biverkningar av SSRI:
- Sömnstörningar: Ökad dåsighet eller sömnlöshet.
- Sexuell funktionsnedsättning: Svårigheter att få orgasm, minskad sexlust och erektionssvårigheter.
- Mag-tarmbesvär: Förstoppning, diarré, matsmältningsbesvär och illamående.
- Viktuppgång: Ökad kroppsvikt, särskilt vid långvarig användning.
De flesta biverkningar av SSRI avtar vanligtvis med tiden, men i vissa fall kan de vara så svåra att läkemedlet behöver bytas.
Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI)
Här följer några vanliga biverkningar av SNRI: [4]
- Svettningar: Kraftiga svettningar, särskilt nattetid.
- Muntorrhet: Torrhet i munhålan, som ibland orsakar obehag.
- Förhöjt blodtryck: Högt blodtryck, särskilt hos personer som använder högre doser.
- Sexuell funktionsnedsättning: Nedsatt sexuell funktion och minskad sexlust.
Experter rekommenderar starkt att alla som tar SNRI kontrollerar sitt blodtryck så regelbundet som möjligt. Detta gäller särskilt personer som redan har högt blodtryck, eftersom deras läkemedelsbehandling kan behöva justeras.
Bensodiazepiner
Följande är vanliga biverkningar av bensodiazepiner:
- Dåsighet: Sederande effekter försämrar förmågan att fungera i vardagen.
- Andningsdepression: Långsammare andning, främst vid samtidig användning av andra medel som dämpar nervsystemet.
- Beroende: Fysiskt beroende som medför abstinenssymtom när behandlingen avslutas, särskilt efter långvarig användning.
- Kognitiv nedsättning: Koncentrationssvårigheter och problem med minnet i vardagen.
På grund av den betydande beroenderisken förskriver psykiatriska behandlare bensodiazepiner endast för kortvarig användning.
Buspiron
Här följer några vanliga biverkningar av buspiron:
- Yrsel: Ostadighetskänsla och svimningskänsla.
- Illamående: Lindriga och övergående episoder av illamående.
- Huvudvärk: Lindrig till måttligt svår huvudvärk.
- Nervositet: Inre oro och rastlöshet.
De flesta tolererar buspiron väl och får färre biverkningar jämfört med andra läkemedel mot ångest. Därför är det ett bra alternativ för långvarig användning.
Betablockerare
Här följer några vanliga biverkningar av betablockerare: [5]
- Bradykardi: Långsam hjärtfrekvens, som hos vissa kan ge symtom och orsaka lågt blodtryck, yrsel och fall.
- Kalla händer och fötter: Händer och fötter blir kalla på grund av minskad blodcirkulation.
- Sömnstörningar: Sömnlöshet och livliga drömmar.
- Trötthet: En känsla av orkeslöshet och trötthet, särskilt hos personer som tar högre doser betablockerare.
Betablockerare är inte ett vanligt alternativ för daglig ångestbehandling utan lämpar sig bäst för specifika situationer. Vissa föredrar exempelvis att ta dem inför en ångestväckande händelse, såsom en presentation eller en tentamen.
Tricykliska antidepressiva (TCA)
Följande är biverkningar av tricykliska antidepressiva:
- Antikolinerga effekter: Dimsyn, muntorrhet, urinretention och förstoppning.
- Dåsighet: Sedering leder till sänkt vakenhet och försämrad vardagsfunktion.
- Hjärt-kärlproblem: Hjärtrytmrubbningar och andra hjärtproblem, särskilt hos personer som redan har hjärtbesvär.
- Viktuppgång: Betydande ökning av kroppsvikten, särskilt vid långvarig användning
På grund av TCA:s biverkningsprofil är dessa läkemedel inte förstahandsval vid ångestbehandling. Behandlare brukar använda dem när andra alternativ inte har fungerat.
Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare)
Här följer några vanliga biverkningar av monoaminoxidashämmare:
- Sömnlöshet: Sömnbesvär, däribland svårigheter att somna eller att sova hela natten.
- Sexuell funktionsnedsättning: Problem med den sexuella funktionen och minskad sexlust.
- Hypertensiv kris: En livshotande blodtrycksstegring, särskilt efter intag av vissa livsmedel med högt tyramininnehåll.
- Viktuppgång: Betydande viktuppgång med eller utan förändrade matvanor
Generellt rekommenderar experter strikta kostrestriktioner och noggrann uppföljning för att undvika möjliga interaktioner vid användning av MAO-hämmare. På grund av denna betydande risk är MAO-hämmare inte längre ett föredraget läkemedelsalternativ vid ångestbehandling.
Biverkningarna som beskrivits ovan är typiska för ångestdämpande läkemedel, men vissa personer kan få sällsynta och svåra biverkningar. Dessa allvarliga biverkningar omfattar följande och kräver omedelbar sjukvård för att rädda liv.
- Självmordsbeteenden & självmordstankar: SSRI och SNRI kan öka risken för självmordstankar hos unga användare. Risken är särskilt hög i början av behandlingen, och därför planerar psykiatriska behandlare ofta en uppföljning inom en vecka efter att läkemedelsbehandlingen mot ångest har inletts. [6]
- Serotonergt syndrom: Detta potentiellt livshotande tillstånd uppstår när serotoninnivåerna i kroppen är alltför höga. Vanliga symtom på serotonergt syndrom är frossa, förvirring, svettningar, hög puls, krampanfall och muskelstelhet. [7]
- Leverskada: Vissa läkemedel mot ångest, särskilt de som bryts ned i levern, kan i sällsynta fall ha en toxisk effekt på levern. Symtom på leverskada kan vara buksmärta, mörk urin och gulsot.
- Utsättnings- och abstinenssymtom: Att plötsligt sluta med vissa läkemedel mot ångest, såsom SSRI och bensodiazepiner, kan leda till utsättnings- respektive abstinenssymtom. Symtomen omfattar illamående, ångest, agitation och i svåra fall även krampanfall.
- Allergiska reaktioner: Vissa personer kan utveckla allergiska reaktioner mot läkemedel mot ångest, även om det är ovanligt. Vanliga tecken på sådana allergiska reaktioner är svullnad, klåda, andningssvårigheter, utslag och svår yrsel.
- Hjärt-kärlproblem: Vissa typer av läkemedel mot ångest, såsom MAO-hämmare och TCA, kan ge allvarliga hjärtbiverkningar, exempelvis hjärtrytmrubbningar, utöver hypertensiva kriser.
Biverkningar av läkemedel mot ångest är vanliga, men det går att hantera dem. Experter rekommenderar ett förebyggande arbetssätt i nära samarbete med vården. Följande strategier kan övervägas:
- Dosjustering: I vissa fall kan en höjning eller sänkning av dosen bidra till att minska biverkningarna. Många får färre biverkningar när den dagliga dosen av läkemedlet mot ångest sänks, utan att den övergripande effekten försämras.
- Samarbete med vården: Regelbunden och öppen kommunikation med en psykiatrisk behandlare är avgörande för att kunna lindra biverkningar av läkemedel mot ångest. Rapportera nya eller förvärrade biverkningar så att behandlaren kan vidta åtgärder i tid.
- Byte av läkemedel: Ibland är det nödvändigt att ersätta ett läkemedel som orsakar besvär med ett annat för att hantera biverkningarna.
- Förändrade levnadsvanor: Utöver läkemedelsbehandling mot ångest rekommenderar experter hälsosamma levnadsvanor med regelbunden motion, balanserad kost och god sömnhygien. Dessa åtgärder kan hjälpa till att hantera vissa biverkningar av ångestdämpande läkemedel, såsom sömnstörningar och viktuppgång.
- Kontroller: Regelbunden uppföljning med blodprover och blodtryckskontroller är avgörande för att säkerställa att inget läkemedel skadar kroppen.
- Gradvis nedtrappning: För personer som vill sluta med ångestdämpande läkemedel är det nödvändigt att följa ett nedtrappningsschema under sakkunnig övervakning för att undvika utsättningssyndrom.
- Användning av kosttillskott: Vissa biverkningar, såsom sexuell funktionsnedsättning, kan hanteras med hjälp av andra läkemedel eller kosttillskott. Sök dock alltid professionell rådgivning innan ett läkemedel mot ångest kombineras med ett kosttillskott.
Personer som använder läkemedel mot ångest under lång tid behöver vara uppmärksamma på vissa saker, eftersom läkemedlen kan medföra toleransutveckling, beroende och långvariga biverkningar. Här följer några långsiktiga biverkningar att beakta och hur de kan undvikas:
- Risk för beroende: Användning av vissa ångestdämpande läkemedel, såsom bensodiazepiner, kan öka risken för fysiskt beroende. Därför är det avgörande att använda dem endast enligt ordination och byta till alternativa läkemedel så snart som möjligt.
- Påverkan på livskvaliteten: Även om läkemedel mot ångest kan förbättra livskvaliteten avsevärt genom symtomlindring, kan långvarig användning medföra nya utmaningar, såsom att möta stigmatisering eller få biverkningar.
- Toleransutveckling: Med tiden kan vissa personer som använder läkemedel mot ångest utveckla tolerans, vilket innebär att de kanske inte längre har samma nytta av läkemedlen som tidigare. För att uppnå en liknande behandlingseffekt kan högre doser behövas, vilket ökar risken för beroende och biverkningar.
Personer som får långvarig läkemedelsbehandling mot ångest måste komma ihåg att boka regelbundna omprövningar av behandlingen med vården för att bedöma om den behöver fortsätta eller om andra åtgärder är lämpligare.
Läkemedel mot ångest spelar en avgörande roll i behandlingen av ångestsyndrom och för att lindra funktionsnedsättande symtom och förbättra den övergripande livskvaliteten. Dessa läkemedel kan dock också ge biverkningar, från lindriga till svåra, som måste hanteras omsorgsfullt för att undvika långvariga skador. Öppen kommunikation med en psykiatrisk behandlare, regelbundna bedömningar och hälsosamma levnadsvanor kan bidra till att minska biverkningarna av läkemedel mot ångest.
DET HÄR KAN VARA TILL HJÄLP
En bra utgångspunkt.
behandlingshem för ångest
UtforskaFörstå02behandlingshem för paniksyndrom
UtforskaFörstå03behandlingshem för PTSD
UtforskaBedömning och behandlingsplanering inför privat behandling med boende
UtforskaPlanera din vistelse02Så fungerar inskrivningen
UtforskaFörstå03behandlingshem för ångest
UtforskaFör familjer
UtforskaPlanera din vistelse02Intervention och krisstöd
UtforskaFörstå03behandlingshem för ångest
UtforskaFör remitterande yrkesverksamma
UtforskaUtforska02Klinisk styrning och säkerhet
UtforskaFörstå03behandlingshem för ångest
UtforskaFrågor
Vanliga frågor
Redaktionellt underlag
Evidens och källor
Utvalda kliniska riktlinjer, sakkunniggranskad forskning och folkhälsokällor som används i den här artikeln.
Visa alla 20 källorVisa färre källor
Kliniskt sammanhang
Tydlig information sätts in i ett sammanhang av komplex och samsjuklig problematik.
Individuella faktorer
Bedömningen är fortsatt avgörande eftersom behov och risker skiljer sig från person till person.
Nästa steg
Ett konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den lämpligaste vägen framåt.
Osäker på var situationen passar in?
Ditt inskrivningsteam


Ett första konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den samlade problematiken och om vår miljö är lämplig.
Nästa
