Hälsoångest är en form av ångest som innebär överdriven oro för hälsan, i en omfattning som inte står i proportion till det faktiska hälsotillståndet. Denna typ av ångest finns på ett kontinuerligt spektrum, från lindrig oro till stark hälsorelaterad rädsla och felaktiga föreställningar. Tillståndet är medicinskt känt som hypokondri. Det är viktigt att hantera hälsoångest i tid, eftersom obehandlade besvär kan leda till betydande lidande, överdrivet utnyttjande av vårdresurser och nedsatt funktionsförmåga.
Den här artikeln ger en översikt över hälsoångest och dess kliniska bild samt diskuterar hur symtomen och deras begränsande inverkan på livet kan brytas.
- Hälsoångest uppges drabba 4–5 % av världens befolkning. Experter anser dock ofta att tillståndet är underrapporterat och att den faktiska förekomsten i Storbritannien kan uppgå till 12 % eller mer.
- Hälsoångest har sina rötter i antikens föreställningar om hypokondri, ett tillstånd som ursprungligen ansågs vara en kroppslig sjukdom med medicinskt oförklarade matsmältningsbesvär.
- Ungefär 39,8 procent av fallen av hälsoångest eller hypokondri i Storbritannien är förknippade med låg återhämtningsgrad.
- Patienter med diagnosen hälsoångest har en högre förekomst av psykiatrisk samsjuklighet, närmare bestämt generaliserat ångestsyndrom, egentlig depression, paniksyndrom och somatiseringssyndrom.
- Hälsoångest drabbar män och kvinnor i lika stor utsträckning och debuterar oftast i tidig vuxenålder.
För att förstå hur hälsoångestens onda cirkel kan brytas behövs en djupare förståelse för det psykiatriska tillståndet. Hypokondri är en annan benämning på hälsoångest, som innebär att upplevda kroppsliga förändringar eller förnimmelser felaktigt tolkas som tecken på en allvarlig sjukdom. Oavsett vilken term som används är de centrala frågorna om denna överdrivna oro står i relation till en faktisk risk och hur den påverkar personens liv. Det är inte ovanligt att dessa patienter genomgår fler undersökningar och provtagningar och använder mer vårdresurser än personer utan uttalad hälsoångest.
Hälsoångest debuterar vanligen hos vuxna, men även barn kan utveckla tillståndet. Det är vanligtvis kroniskt och har ett varierande förlopp med någon av följande två former:
- Vårdsökande beteende: Dessa beteenden kännetecknas av att personen ofta söker vård, konsulterar flera specialister och begär medicinska undersökningar även utan anledning.
- Vårdundvikande beteende: Dessa beteenden innebär att personen undviker vård och läkare på grund av bristande tillit och rädsla för att smittas av infektioner vid upprepade sjukhusbesök.
Liksom andra psykiatriska tillstånd kräver hälsoångest en mångsidig och kreativ behandlingsplan som utgår från den biopsykosociala modellen. Teamet som ger stöd vid hälsoångest omfattar vanligtvis primärvårdsläkare, personal inom psykiatrisk vård och flera läkare med olika specialistinriktningar som tillgodoser individuella behov och ger råd om hur hälsoångest kan hanteras.
Hälsoångest kan ta sig olika dysfunktionella uttryck, med olika typer av hälsorelaterade kontrollbeteenden och andra tillhörande dysfunktionella föreställningar. Dessa former av tillståndet är mycket begränsande för individen och ofta förknippade med samhällskostnader.
Enligt DSM-5-kriterierna behöver följande punkter vara uppfyllda för att diagnosen hälsoångest ska kunna ställas:
- En upptagenhet av att ha en allvarlig sjukdom
- Avsaknad av kroppsliga symtom eller endast mycket lindriga sådana.
- En mycket hög nivå av hälsorelaterad ångest
- Att lätt bli oroad över det egna hälsotillståndet
- Överdrivna hälsorelaterade beteenden eller dysfunktionellt undvikande
- Minst 6 månaders upptagenhet av sjukdomsoro
- Ingen annan rimlig förklaring till de psykiska besvären
Forskning har återkommande visat att föräldrars förhållningssätt har betydelse för utvecklingen av hälsoångest. Även kulturellt präglade attityder och tidigare erfarenheter av kroppslig sjukdom bidrar till tillståndets uppkomst. Trots detta har endast ett fåtal kliniska och demografiska skillnader påvisats mellan patienter med hälsoångest och befolkningen i stort. Vissa resultat tyder på att låg inkomst, låg utbildningsnivå och erfarenheter av övergrepp eller sjukdom under barndomen kan bidra till att utlösa hälsoångest senare i livet.
Forskning tyder på att det är ganska vanligt att patienter med starkt begränsande hälsoångest feltolkar kroppsliga symtom genom att förstärka kroppsliga förnimmelser. Dessa patienter har också en betydligt lägre tröskel för kroppsligt obehag. Exempelvis kan det som normalt uppfattas som ett tryck i magen upplevas som smärta. När en skada uppstår åtföljs den därför av stark oro för hälsan, vilket vanligen uppfattas som en bekräftelse på ett medicinskt problem. Problemet kan bero på en tendens hos dessa patienter att överdriva sina symtom vid bedömningar.
Enligt sociala inlärningsteorier betraktas hälsoångest som en begäran om inläggning från en person som står inför olösliga problem. Denna roll gör det möjligt att undvika skyldigheter, ansvar och utmaningar. Enligt psykodynamiska teorier omvandlas i stället dessa personers fientlighet och aggressivitet mot andra till kroppsliga besvär genom förskjutning och bortträngning. De kroppsliga symtomen anses upphäva de skuldkänslor som personerna upplever och fungera som ett straff för deras dåliga beteenden.
Symtomen vid hälsoångest kan kraftigt försämra livskvaliteten och även påverka familjemedlemmar och vänner. För den som söker hjälp för hälsoångest är det viktigt att få den innan symtomen blir ohanterliga. Vårdplanen innebär vanligtvis att man tillsammans med en behandlare inom psykiatrisk vård identifierar problemet och utvecklar strategier för att hantera de bakomliggande symtomen.
Innan fokus läggs på att övervinna symtomen på hälsoångest brukar rådgivare och terapeuter utesluta möjligheten till ett allvarligt hälsoproblem. Om det finns samtidiga psykiska hälsoproblem som depression, tvångssyndrom, cancer eller diabetes ingår även hanteringen av dessa i behandlingsplanen.
De grundläggande principerna för att bota hälsoångest beskrivs nedan:
- Att etablera en stabil terapeutisk relation mellan läkare och patienter
- Att informera patienterna om hur hälsoångest yttrar sig kliniskt
- Att fortlöpande ge lugnande besked under hela behandlingen
- Att undvika alla undersökningar och ingrepp som ger liten nytta, innebär hög risk och är invasiva
- Att stärka patientens förmåga att hantera sina symtom i stället för att försöka eliminera dem
- Att samarbeta med alla behandlare för att undvika dubblering av utredningar och medicinska undersökningar
Precis som vid andra somatoforma besvär behövs sällan inläggning på en psykiatrisk avdelning. På grund av risken för ångest, samtidiga förstämningssyndrom och utveckling av andra personlighetssyndrom kan psykiatrisk inläggning behövas, särskilt om patienten har självmordstankar till följd av ett sekundärt psykiatriskt tillstånd eller utvecklar svår ångest.
Utöver det som nämnts ovan kan även följande behandlingsformer bidra till att lindra hälsoångest.
Psykoedukation
Psykoedukation innebär att skaffa sig kunskap om hälsoångest, hur den utvecklas, dess orsaker och andra faktorer. Det kan hjälpa människor att känna igen vad som utlöser besvären och lära sig att skilja mellan normala och avvikande kroppsliga symtom. Psykoedukation kan ge en bättre känsla av kontroll över såväl den psykiska som den fysiska hälsan och därmed bidra till bättre hälsa och välbefinnande. Den omfattar också information och stöd till patienternas familjer eller omsorgsgivare.
Som en del av psykoedukationen säkerställer man att patienterna får följande information:
- Ångest är inte ett tecken på en karaktärsbrist eller svaghet
- Obehagliga kroppsliga symtom betyder inte alltid att man har en allvarlig sjukdom
- Det är helt normalt att uppleva obehagliga kroppsliga symtom som trötthet, illamående eller smärta
- Hälsoångest går att behandla och kan hanteras så att livskvaliteten förbättras
Kognitiv beteendeterapi
Kognitiv beteendeterapi är en form av psykoterapi som rutinmässigt erbjuds patienter med hälsoångest. Den utgår från en hälsomodell som fokuserar på kognition, beteenden, tankemönster och hur psyket och kroppen reagerar på dessa mönster. Grundtanken i KBT är att våra tankar om en situation kan påverka hur vi känner och beter oss i förhållande till den.
Vi människor tillskriver ofta olika situationer en viss innebörd, till exempel att stickningar i armar och ben alltid betyder att vi har multipel skleros. Det är dessa felaktiga tolkningar som utlöser stark ångest. Ångesten får i sin tur personen att tro att de ursprungliga tankarna om att ha multipel skleros stämmer och låter dem ta över.
Kognitiv beteendeterapi hjälper genom att stärka förmågan att övervinna rädslan i sådana situationer. Syftet är att korrigera de felaktiga och irrationella tankar som har kopplats till vissa situationer. Behandlingen hjälper personen att utveckla ett förhållningssätt som gör det lättare att ta sig igenom ångestfyllda situationer på ett annat sätt. KBT hjälper också till att utveckla tolerans för osäkra och obehagliga situationer utan att drabbas av panik. Behandlingen erbjuds på nästan alla mottagningar för psykisk hälsa och omfattar flera samtal med behöriga terapeuter som fortsätter tills målen har uppnåtts.
Läkemedel vid hälsoångest
Om enbart psykoterapi ger god effekt på hälsoångesten fortsätter behandlingen vanligtvis tills de fastställda behandlingsmålen har uppnåtts. Vissa personer får dock inte tillräcklig effekt av psykoterapi och behöver ett komplement för att hantera symtomen. För den som befinner sig i den situationen och undrar hur hälsoångesten kan försvinna är förskrivning av läkemedel det bästa nästa steget.
Vanliga läkemedel för att hantera symtom på hälsoångest är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare samt betablockerare. Om ett förstämningssyndrom förekommer utöver hälsoångesten kan läkemedel även förskrivas för att hantera detta.
Det är viktigt att komma ihåg att de läkemedel som vanligen förskrivs vid hälsoångest kan medföra allvarliga biverkningar och risker. Därför är det viktigt att gå igenom behandlingsalternativen med sina läkare och diskutera alla frågor innan behandlingen påbörjas.
Hälsoångest är ett särpräglat, långvarigt psykiatriskt tillstånd som varierar i svårighetsgrad och kan ta sig olika uttryck över tid. Hos många förvärras det vid stress eller med stigande ålder. Att söka behandling i tid och fullfölja den kan dock möjligen bidra till att minska symtomen och förbättra den allmänna livskvaliteten. Att lära sig bryta hälsoångestens onda cirkel kan ta tid, men det är fullt möjligt och kan ge välbehövlig glädje.
