Dilaudid (hydromorfonhydroklorid) är ett smärtstillande opioidläkemedel som verkar på liknande sätt som morfin, oxikodon, fentanyl, metadon och andra opioider. Dilaudid verkar, liksom alla andra opioider, på smärtreceptorer på nerver i hjärnan, vilket höjer smärttröskeln och minskar smärtupplevelsen.
Opiumvallmon innehåller ämnet morfin. Det är ett smärtstillande opioidläkemedel som liknar oxikodon, hydrokodon och andra opioider. Morfin stimulerar också smärtkänsliga nervändar på nerver i hjärnan, vilket höjer smärttröskeln (den stimulansnivå som krävs för att känna smärta) och minskar smärtupplevelsen (smärtans upplevda intensitet).
Det finns generiska former av Dilaudid och morfin. Hydromorfon säljs under varumärket Dilaudid. Morfin säljs under varumärkena Astramorph, Infumorph, Avinza och Duramorph.
Illamående, förstoppning, kräkningar, klåda, yrsel och sömnighet är vanliga biverkningar av både morfin och Dilaudid. Svimningskänsla, hudrodnad och svettningar är möjliga biverkningar av Dilaudid.
Andra biverkningar av morfin är svårigheter att urinera, sänkt hjärtfrekvens, lågt blodtryck, förvirring, feber, svaghet, huvudvärk, och minskad syretillförsel till kroppen.
När opioider som Dilaudid och morfin används tillsammans med alkohol eller andra medel som dämpar centrala nervsystemet kan kraftig dåsighet, koma, andningsdepression, och dödsfall inträffa.
Både Dilaudid och morfin kan leda till missbruk och beroendesjukdom. Agitation, rinnande ögon, nästäppa, gäspningar, frossa, svettningar, muskelbesvär och vidgade pupiller är abstinenssymtom som kan förekomma vid utsättning av båda substanserna.
Det är svårt att besvara frågan kvantitativt. Behöriga myndigheter har dock tidigare försökt fastställa styrkan hos morfin jämfört med Dilaudid och andra opioider.
Centers for Disease Control and Prevention publicerade i februari 2015 reviderad statistik om användningen av receptbelagda opioidanalgetika hos personer som var 20 år eller äldre. Studien visade att andelen personer som under den senaste månaden enbart hade använt en ”opioid svagare än morfin” minskade från 42,4 procent 1999–2002 till 20 procent 2011–2012, medan andelen som använde en ”opioid starkare än morfin” ökade betydligt, från 17,0 procent 1999–2002 till 37,0 procent 2011–2012.”
Kodein, petidin, dihydrokodein, propoxifen, pentazocin, och tramadol var opioider svagare än morfin; morfin, hydrokodon, och tapentadol var opioidanalgetika likvärdiga med morfin; och fentanyl, metadon, hydromorfon, oximorfon och oxikodon var opioider starkare än morfin.
Även denna studie hade begränsningar. FDA utfärdade 2013 en varning om säkerhetsriskerna med kodein, särskilt vid användning hos barn. Tramadol har en annan verkningsmekanism än morfin, och den smärtlindring det kan ge är därför begränsad. Att placera det i samma kategori som de andra läkemedlen är inte rimligt.
Det är förbryllande att författarna inkluderar morfin, hydrokodon och tapentadol i gruppen ”likvärdiga med morfin”.
Även om hydrokodon är ett analgetikum som är ”jämförbart med morfin” har det först på senare tid sålts utan ett icke-opioidläkemedel som paracetamol. Den dos som kan ges tillsammans med ett sådant icke-opioidläkemedel är begränsad. Dessutom är intravenös injektion av hydrokodon inte möjlig.
Tapentadol fungerar annorlunda än morfin eftersom det har ett doseringstak, vilket morfin inte har. Det är därför inte rimligt att klassificera det som ett analgetikum likvärdigt med morfin.
Fentanyl, metadon, hydromorfon, oximorfon och oxikodon är enligt författarna ”starkare” än morfin.
Även om det är tydligt att en lägre dos av dessa läkemedel krävs för att ge samma smärtstillande effekt som morfin, innebär det inte att de är mer effektiva.
Doseringen av morfin anpassas individuellt efter indikation, beredningsform och patient. Publicerade uppskattningar av opioidekvivalens är inte anvisningar för att byta läkemedel eller höja en dos. Vid omräkning måste en kliniker ta hänsyn till administreringsväg, tidigare exponering, ofullständig korstolerans och behov av övervakning.
Det finns mycket debatt och många missförstånd kring opioidanalgetika och deras möjliga roll vid behandling av långvarig smärta. För att kunna föra en konstruktiv diskussion om opioidernas roll i smärtbehandling krävs en tydlig förståelse av terminologin och opioidernas farmakologi.
Morfin är det mest välkända smärtstillande läkemedlet. Hydromorfon, som ofta kallas hydromorf, är en morfinliknande substans. Hydromorfon är i allmänhet mer potent per dos än morfin, men det finns ingen enskild omräkningskvot som gäller för alla administreringsvägar, beredningsformer och patienter. Det är avgörande att förstå detta när någon byter från morfin till hydromorfon.
Använd inte en enkel doskvot för att byta mellan dessa opioider. En kliniker måste beräkna en lämplig startdos och följa upp den; ofullständig korstolerans innebär att en uppskattad ekvivalent dos kan vara osäker.
Förskrivaren bör individanpassa opioidbehandlingen, utvärdera smärtlindring och biverkningar samt avgöra om en dosjustering är lämplig. Höj inte dosen på egen hand. Uppföljning krävs för att upptäcka biverkningar. Ibland byts läkemedlet ut.
Ofta ordineras även läkemedel mot genombrottssmärta. Det handlar om en extra dos vid smärttoppar, eller perioder då smärtan är starkare än normalt och ”bryter igenom” den vanliga smärtlindringen.
Både morfin och hydromorfon används för att behandla måttlig till svår smärta. Morfin är ofta det läkemedel som används först. För vissa patienter kan hydromorfon däremot vara ett lämpligare förstahandsval. Äldre personer kan ha mindre besvär av biverkningar som trötthet eller förvirring med hydromorfon. Hydromorfon metaboliseras i levern, men dess metaboliter utsöndras främst via urinen. Nedsatt njurfunktion kan öka exponeringen och kräver en lägre startdos och noggrann uppföljning under förskrivarens ledning. Läkaren tar hänsyn till dessa faktorer vid valet av läkemedel.
Hur snabbt effekten kommer och hur länge den varar beror på opioiden, administreringsvägen och den specifika frisättningsformen; alla depotpreparat verkar inte i åtta timmar. Förskrivaren avgör om ett mer långverkande preparat är lämpligt. Fentanylplåster avger vanligtvis läkemedel under 72 timmar och är avsedda enbart för opioidtoleranta patienter med svår ihållande smärta, inte för akut smärtlindring. Alla läkemedel mot genombrottssmärta måste användas enligt den ordinerade planen.
Biverkningar av morfin för injektion
De vanligaste biverkningarna av morfin är följande:
- Muntorrhet
- Förstoppning
- Illamående
- Kräkningar
- Dåsighet
- Yrsel
- Urineringsbesvär
Andra biverkningar är:
- Lågt blodtryck
- Sänkt hjärtfrekvens
- Feber
- Klåda
- Svaghet
- Förvirring
- Huvudvärk
- Minskad syretillförsel till kroppen
Vid intratekal administrering kan anemi och smärta vid injektionsstället uppstå. Äldre kan vara mer känsliga för biverkningar. Morfin kan vara beroendeframkallande. Långvarig användning kan leda till tolerans samt psykiskt och fysiskt beroende. Höga doser kan leda till krampanfall. Överdosering kan orsaka andningsstillestånd, koma eller dödsfall.
Varningar för Dilaudid
Överdosering och dödsfall kan inträffa om Dilaudid – HP Injection förväxlas med andra former av Dilaudid injektionslösning eller andra opioider.
Vid utlämning, förskrivning eller administrering av den orala lösningen måste doseringsfel till följd av förväxling mellan milligram och milliliter undvikas. Doseringsfel kan leda till överdosering och dödsfall.
Hydromorfon medför risk för beroendesjukdom, felaktig användning och missbruk, vilket kan leda till dödsfall genom överdosering.
Långsam eller ansträngd andning, extrem sömnighet eller att personen inte går att väcka kan tyda på opioidöverdosering. Kontakta den lokala larmcentralen, ge naloxon enligt anvisningarna om det finns tillgängligt och stanna hos personen tills hjälp anländer.
Långvarig användning av hydromorfon under graviditeten kan orsaka opioidabstinens hos det nyfödda barnet, vilket kan vara dödligt om det inte diagnostiseras och behandlas. Gravida kvinnor bör informeras om risken för neonatalt opioidabstinenssyndrom och ha tillgång till lämplig behandling.
När opioider kombineras med bensodiazepiner, medel som dämpar centrala nervsystemet eller alkohol, kan kraftig sedering, andningssvikt, koma och dödsfall inträffa.
Biverkningar av Dilaudid
- Yrsel
- Nedsatt koordinationsförmåga
- Sedering
- Kräkningar
- Illamående
- Svettningar
- Förstoppning
- Klåda
- Hudrodnad
- Muntorrhet
Andra farliga biverkningar är:
Andningssvikt och andningssvårigheter är två andra allvarliga och kritiska biverkningar av hydromorfon.
Eftersom hydromorfon är ett kontrollerat läkemedel har det en särskilt inramad varning om att det kan orsaka andningsbesvär och missbruk. I kombination med alkohol eller andra läkemedel som påverkar centrala nervsystemet kan det förvärra andningssvikt och möjligen orsaka dödsfall.
Nedan beskrivs några aspekter av skillnaderna mellan Dilaudid och morfin:
Läkemedlens egenskaper
Båda läkemedlen är opioidanalgetika, även kallade narkotiska smärtstillande läkemedel. De påverkar opioidreceptorerna i nervsystemet. Detta förändrar smärtupplevelsen så att mindre smärta känns.
Hydromorfon och morfin finns i flera styrkor och beredningsformer. Orala former (som tas genom munnen) är vanligast. Även om alla former kan användas i hemmet används injektionsformer oftare på sjukhus.
Båda läkemedlen har allvarliga biverkningar och kan vara beroendeframkallande. Följ därför anvisningarna noggrant.
Vid användning av flera smärtstillande läkemedel är det viktigt att vara uppmärksam på doseringsanvisningarna för vart och ett för att undvika förväxling. Fråga vårdpersonal eller apotekspersonal om något är oklart kring hur läkemedlen ska tas.
Försäkring, kostnad och tillgänglighet
De flesta apotek har alla former av morfin och hydromorfon i lager. Det är dock viktigt att kontakta apoteket i förväg för att säkerställa att det ordinerade läkemedlet finns tillgängligt.
Generiska läkemedel är vanligtvis billigare än originalläkemedel. Både hydromorfon och morfin är generiska läkemedel.
Hydromorfon och morfin hade liknande priser när denna artikel skrevs.
Varumärkesläkemedlet Dilaudid var dyrare än generiskt morfin. Den egna kostnaden avgörs av sjukförsäkringens omfattning, apoteket och doseringen.
Oönskade effekter
Hydromorfon och morfin har jämförbara effekter i kroppen. De har också samma biverkningar som de som anges ovan.
Båda läkemedlen kan orsaka andningsdepression (ytlig och långsam andning). Regelbunden användning kan orsaka fysiskt beroende, vilket skiljer sig från beroendesjukdom. Planerad dosminskning eller utsättning behöver ske med vägledning från förskrivaren; sluta inte tvärt och ta inte extra doser för att hantera symtom på egen hand.
Interaktioner med andra läkemedel
Nedan följer några läkemedelsinteraktioner och deras möjliga konsekvenser.
Eftersom morfin och hydromorfon båda är opioider är även deras läkemedelsinteraktioner likartade.
Båda läkemedlen har följande läkemedelsrelaterade interaktioner:
- Antikolinergika
Om morfin eller hydromorfon kombineras med något av dessa läkemedel finns risk för svår förstoppning och oförmåga att urinera.
- Monoaminoxidashämmare
Under de 2 veckorna efter intag av en monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) bör hydromorfon eller morfin inte tas.
Att ta något av läkemedlen tillsammans med en MAO-hämmare eller inom 2 veckor efter intag av en MAO-hämmare kan ge följande biverkningar:
- Andningsproblem
- Lågt blodtryck
- Extrem trötthet
- Koma och dödsfall
- Andra smärtstillande läkemedel, antipsykotika, ångestdämpande läkemedel och sömnmedel
Om hydromorfon eller morfin kombineras med något av dessa läkemedel kan följande uppstå:
- Andningssvårigheter
- Kraftigt sänkt blodtryck
- Extrem trötthet
- Koma
Innan morfin eller hydromorfon tas tillsammans med något av dessa läkemedel ska läkare rådfrågas.
Andra läkemedel kan interagera med varandra och öka risken för betydande biverkningar. Se till att vårdpersonalen känner till alla receptbelagda och receptfria läkemedel som används.
Användning vid andra sjukdomstillstånd
Vissa hälsoproblem kan förändra hur morfin och hydromorfon verkar i kroppen. Det kan innebära att det inte är säkert att ta dessa läkemedel, eller att vårdpersonalen behöver följa behandlingen mer noggrant.
Vid andningsproblem som kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller astma ska läkare rådfrågas innan morfin eller hydromorfon tas. Dessa läkemedel har förknippats med livshotande andningsproblem.
Vid tidigare substansmissbruk eller beroendesjukdom bör även säkerheten diskuteras. Dessa läkemedel är starkt beroendeframkallande och kan leda till överdosering och dödsfall.
Andra medicinska tillstånd som bör diskuteras med läkaren innan morfin eller hydromorfon används är:
- Gallvägsbesvär
- Njurproblem
- Leverproblem
- Tidigare hjärnskakning
- Lågt blodtryck (hypotoni)
- Krampanfall
- Hinder i mag-tarmkanalen, särskilt vid paralytisk eller spastisk ileus
Rådfråga också läkare innan morfin används vid oregelbunden hjärtrytm. Läkemedlet kan förvärra tillståndet.
Rådfråga vårdpersonal
Både morfin och hydromorfon är mycket kraftfulla smärtstillande läkemedel.
De har mycket gemensamt och verkar på liknande sätt, men det finns vissa mindre skillnader när det gäller:
- Beredningsformer
- Dosering
- Biverkningar
Rådfråga vårdpersonal vid frågor om dessa läkemedel.
Vårdpersonalen kan besvara frågor och rekommendera ett lämpligt läkemedel utifrån följande:
- Hälsotillstånd
- Aktuella ordinationer
- Övriga faktorer
