Sexuell lust varierar mycket. Återkommande sexuella tankar, onani, pornografianvändning eller sex med samtycke innebär inte i sig att det finns en psykisk störning. Vid tvångsmässig sexuell beteendestörning (CSBD) handlar problemet om ihållande svårigheter att kontrollera upprepade sexuella beteenden, tillsammans med påtagligt lidande eller betydande funktionsnedsättning inom viktiga livsområden.
”Hypersexualitet” används på olika sätt och är inte alltid en precis diagnos. Världshälsoorganisationen inkluderar CSBD i ICD-11 som en impulskontrollstörning. Enbart stark sexuell lust, eller lidande som helt grundar sig i moraliskt ogillande, räcker inte för diagnosen. Dessa skillnader är viktiga när man ska avgöra vilken hjälp en person behöver.
När en bedömning kan vara till hjälp
Ett beteendemönster kan motivera en bedömning när upprepade försök att minska beteendet misslyckas, viktiga åtaganden eller hälsan försummas, eller beteendet fortsätter trots allvarliga konsekvenser. Vid diagnostik bedömer kliniker ett ihållande mönster under en längre tid, vanligtvis sex månader eller mer, inte ett visst antal partner eller sexuella aktiviteter. Man behöver inte vänta så länge för att söka stöd. Författarna i arbetsgruppen för ICD-11 förklarar diagnosens avgränsningar.
En person kan också behöva stöd för skam, relationskonflikter eller oönskade sexuella tankar utan att uppfylla kriterierna för CSBD. En bedömning ska respektera sexuell läggning, könsidentitet och sexuella preferenser som bygger på samtycke. Den ska inte göra en partners önskemål om hur ofta man ska ha sex till en diagnostisk måttstock.
Vad kan annars förklara ett förändrat beteende?
En kliniker bör fråga om stämningsläge, sömn, substansbruk, läkemedel och fysisk hälsa. Ökad sexuell aktivitet under mani eller hypomani behöver till exempel bedömas som en del av stämningslägesepisoden. En separat CSBD-diagnos kräver ett ihållande mönster som uppfyller diagnoskraven även utanför dessa episoder. Beteende som förklaras av läkemedel, direkta effekter av substanser eller ett annat medicinskt tillstånd ska inte diagnostiseras som CSBD. Vissa läkemedel kan påverka impulskontrollen. Sluta inte med ordinerade läkemedel på egen hand. Kontakta förskrivaren om en förändring började efter att ett läkemedel sattes in eller doseringen ändrades.
Det finns inget enkelt hormon- eller signalsubstanstest som kan diagnostisera CSBD. Trauma kan vara relevant för vissa personers erfarenheter, men ska inte förutsättas. Samma grundläggande bedömningsprinciper gäller oavsett kön. ”Nymfomani” är en föråldrad, stigmatiserande term och är inte en aktuell diagnos.
Att tala med vårdpersonal om problemet
Det kan hjälpa att beskriva konkreta problem: frånvaro från arbetet, utgifter som överstiger de ekonomiska möjligheterna, upprepade brutna överenskommelser, oönskade vanor eller svårigheter att sluta trots att man vill. Berätta också vad du redan har provat och vad du vill förändra. Du behöver inte lämna onödigt explicita detaljer för att inleda ett samtal.
Fråga om vårdgivarens kvalifikationer och erfarenhet, sekretessen och dess gränser samt hur ni ska komma överens om behandlingsmålen. Ett respektfullt förhållningssätt bör inriktas på nedsatt kontroll och skadliga konsekvenser, samtidigt som det stödjer ett hälsosamt sexualliv som bygger på samtycke.
Behandling och praktiskt stöd
Psykologisk behandling kan hjälpa till att identifiera utlösande faktorer, öva på hanteringsstrategier och förändra ohjälpsamma vanor. Kunskapsunderlaget utvecklas, och ingen metod garanterar återhämtning. Samtidig depression, ångest eller substansproblematik bör bedömas och behandlas på lämpligt sätt.
En specialist kan överväga vissa läkemedel utanför godkänd indikation. Det kräver en diskussion om det begränsade vetenskapliga underlaget, riskerna och uppföljningen. Hormondämpande behandling är inte rutinbehandling vid stark sexuell lust eller CSBD. Professionella riktlinjer går igenom dessa behandlingsbegränsningar och skyddsåtgärder.
I väntan på vård kan följande steg vara till hjälp:
- Anteckna när det är svårt att behålla kontrollen och vilka konsekvenser som följer, utan att göra anteckningarna till ett omdöme om ditt människovärde.
- Gör en praktisk plan för risksituationer, till exempel att lämna en situation som håller på att trappas upp eller kontakta någon för stöd.
- Värna om tid för sömn, arbete, relationer och aktiviteter som du värdesätter.
- Sök rådgivning om sexuell hälsa, provtagning och skydd när det är relevant.
- Kom överens om gränser på ett ärligt sätt. En partner har rätt att göra egna val och få eget stöd.
Samtycke och akuta situationer
En klinisk diagnos ursäktar inte tvång eller att någon skadas. Sexuell aktivitet kräver frivilligt samtycke. Om du är orolig för att du kan skada någon, undvik situationen och sök akut hjälp av specialist. Vid omedelbar fara, larma via det lokala nödnumret.


