Idrottare kan behöva hjälp med substansbruk, smärta, sömn eller psykisk hälsa. Dessa kliniska frågor bör hållas åtskilda från antidopningsreglerna. Ett fynd av en förbjuden substans innebär inte i sig en beroendediagnos, och en substans som är tillåten inom idrotten är inte nödvändigtvis säker för alla.
I en tidigare version av denna artikel angavs felaktigt flera förbjudna substansklasser som tillåtna. Den listan och obestyrkta påståenden om enskilda idrottare har tagits bort.
Tre olika frågor
Finns det ett hälsoproblem? En kliniker bedömer symtom, sjukdomshistoria, läkemedel och hur substansbruket påverkar personen. NIMH beskriver substansbrukssyndrom som mönster som kan innefatta nedsatt kontroll och fortsatt bruk trots skadliga konsekvenser.
Är ett läkemedel kliniskt lämpligt? Svaret beror på tillståndet som behandlas, möjliga fördelar, risker och alternativ. Att ha ett recept innebär inte automatiskt att läkemedlet får användas enligt idrottens regler.
Är substansen eller metoden tillåten enligt de regler som gäller för idrottaren? Det kräver en kontroll av tillämpliga antidopningsregler och eventuella krav på dispens. Medicinsk behandling och regelefterlevnad behöver hanteras samordnat.
Kontroll av dopningslistan
I Världsantidopningsbyråns dopningslista skiljer man mellan substanser och metoder som är förbjudna hela tiden, vid tävling eller inom vissa idrotter. Anabola substanser är förbjudna hela tiden. Andra kategorier kan omfatta särskilda villkor och undantag, så en allmänt hållen lista över påstått tillåtna preparat är inte tillförlitlig.
Den lista som gäller för 2026 trädde i kraft den 1 januari 2026. Idrottare bör kontrollera vilken utgåva som gäller vid det aktuella datumet och vilka råd deras antidopningsorganisation ger. Enbart produktnamn kan vara otillräckliga: aktiva substanser och administreringssätt kan ha betydelse.
Medicinsk dispens
En medicinsk dispens (TUE) kan tillåta användning av en förbjuden substans eller metod vid ett medicinskt motiverat behov när de fastställda kriterierna är uppfyllda. I International Testing Agencys vägledning förklaras att idrottare måste ta reda på vilken organisation som ansvarar, lämna in medicinskt underlag och följa godkännandeprocessen. Ett recept är inte i sig en medicinsk dispens.
I en akut situation kommer nödvändig behandling först; den berörda organisationen kan ge råd om en ansökan i efterhand. Skjut inte upp akut vård och sluta inte med ordinerad behandling enbart på grund av osäkerhet kring reglerna.
När substansbruk blir ett problem
Sök en bedömning vid svårigheter att kontrollera bruket, abstinenssymtom, återkommande berusning eller påverkan på träning, arbete, relationer eller säkerhet. Förändringar i prestation eller humör kan ha många förklaringar och bör inte användas av lagkamrater eller tränare för att ställa en beroendediagnos.
Diskutera hantering av smärta och skador, alla läkemedel och kosttillskott samt eventuella problem med den psykiska hälsan. Fråga hur vården ska samordnas och vilka uppgifter som kan komma att delas med idrottsorganisationer. Sekretess och rapporteringsskyldigheter bör förklaras; ingen vårdgivare bör lova att idrottsliga konsekvenser är uteslutna.
Att stödja en idrottare
Erbjud ett enskilt samtal, beskriv konkret vad som väcker oro och hjälp personen att få tillgång till kvalificerad vård. Undvik offentliga anklagelser eller påtryckningar om att dölja symtom. Misstänkt överdos, krampanfall, svår abstinens eller omedelbar fara kräver akut medicinsk hjälp.
