Substansbruk bland högskolestudenter varierar beroende på substans, ålder, lärosäte och undersökning. Bruk innebär inte automatiskt ett substansbrukssyndrom: diagnosen grundas på ett mönster av nedsatt kontroll och andra problem. Alkohol och andra droger kan ändå påverka hälsa, säkerhet, relationer och studier, även vid ett enstaka användningstillfälle.
Alkohol och substansmissbruk bland högskolestudenter kan få långtgående konsekvenser, bland annat försämrade studieresultat och minskade möjligheter till arbete efter examen.
Enligt National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism (NIAAA) förekommer regelbundet både bruk och missbruk av alkohol bland högskolestudenter, och många studenter ser alkoholkonsumtion som en milstolpe. Många har dock redan etablerade alkoholvanor när de börjar på högskolan.
Substanser och bruksmönster som har betydelse för studenters hälsa omfattar:
Cannabis: Cannabis kan försämra uppmärksamhet, minne, koordination och körförmåga. Frekvent bruk kan leda till cannabisbrukssyndrom; riskerna varierar med THC-halt, användningsfrekvens och individuell sårbarhet.
Hallucinogener och MDMA: Dessa substanser har olika effekter och risker. Ångest, förvirring och riskfyllda beteenden kan förekomma; MDMA kan orsaka farlig överhettning och andra akuta medicinska tillstånd.
Mikrodosering: Att ta små mängder av en psykedelisk substans innebär inte att det är säkert eller en effektiv behandling för koncentration, stämningsläge eller studieprestation. Styrka och innehåll kan vara osäkra.
Receptbelagda centralstimulerande läkemedel: Adderall innehåller en blandning av amfetaminsalter; Ritalin innehåller metylfenidat. När dessa läkemedel ordineras kan de hjälpa vid tillstånd som ADHD. Att ta någon annans läkemedel eller mer än ordinerat medför risker, bland annat hjärt-kärlproblem, överdosering och beroendesjukdom.
Kokain: Kokain kan orsaka krampanfall, farliga hjärtrytmrubbningar, hjärtinfarkt eller stroke. Allvarlig förgiftning kan uppstå även utan tidigare regelbundet bruk.
Opioider: Felaktig användning av receptbelagda opioider och bruk av illegala opioider kan orsaka dödlig andningsdepression. Tabletter som anskaffats utanför ett reglerat apotek kan oväntat innehålla fentanyl. Att kombinera opioider med alkohol eller lugnande medel ökar faran.
Substansbruk och psykisk ohälsa kan förekomma samtidigt. Sambandet kan omfatta gemensamma riskfaktorer, försök att hantera psykiskt lidande och substansernas påverkan på symtom. Det kan inte förklaras med en enda orsak.
Organisationen National Institute of Mental Health rekommenderar bedömning och samordnad behandling när ett substansbrukssyndrom och en annan psykisk sjukdom förekommer samtidigt.
Uppskattningar av förekomst måste ange population, år, diagnostisk definition och tidsperiod. En siffra för allt bruk kan inte betraktas som andelen med beroendesjukdom eller tillämpas på varje lärosäte.
Symtom vid psykiska sjukdomar kan förvärras eller utlösas av drog- och alkoholbruk. I kombination med receptbelagda läkemedel som antidepressiva, ångestdämpande läkemedel och stämningsstabiliserande läkemedel kan substansmissbruk och alkoholkonsumtion göra det svårare att lindra symtomen.
Att förstå statistik om drogbruk bland högskolestudenter
Nationella undersökningar mäter olika populationer och tidsperioder. För att tolka en uppskattning av drogbruk bland högskolestudenter korrekt bör följande uppgifter kontrolleras:
- Vilka som tillfrågades: Heltidsstuderande vid högskolor, alla unga vuxna och elever i sekundärutbildning är olika grupper.
- Vilken tidsperiod: Bruk någon gång i livet, under det senaste året och under den senaste månaden kan inte jämföras som om de mätte samma utfall.
- Vilket utfall: Bruk, icke-medicinskt bruk, beroende och substansbrukssyndrom är inte utbytbara begrepp.
- Vilken substans: En kategori som hallucinogener eller receptbelagda lugnande medel kan omfatta flera preparat.
- Vilket undersökningsår: Historiska uppskattningar bör inte presenteras som aktuella nivåer.
Om metoderna har ändrats: Förändringar i frågeformulär, urval eller datainsamling kan begränsa möjligheterna att jämföra trender. Se årsrapporterna från Monitoring the Future för deras populationsdefinitioner och metoder.
Statistik om alkoholmissbruk bland högskolestudenter
- I den amerikanska undersökningen National Survey on Drug Use and Health 2024 uppgav 46,6 % av heltidsstuderande vid högskolor i åldern 18–25 år att de hade druckit alkohol under den föregående månaden.
- I samma grupp och undersökning uppgav 25,0 % intensivkonsumtion av alkohol under den senaste månaden.
- I samma grupp och undersökning uppgav 5,0 % hög alkoholkonsumtion under den senaste månaden, vilket i undersökningen definierades som intensivkonsumtion under minst fem dagar den föregående månaden.
- NIAAA beskriver intensivkonsumtion som ett drickmönster som höjer alkoholkoncentrationen i blodet till 0,08 % eller mer, vanligtvis omkring fem amerikanska standardglas för en man eller fyra för en kvinna under cirka två timmar. Detta är en forskningsdefinition, inte en säker gräns; mindre mängder kan orsaka funktionsnedsättning och skada.
- Dessa uppskattningar kommer från NIAAA:s sammanfattning av NSDUH 2024. De gäller en avgränsad amerikansk population och bör inte generaliseras till studenter i hela världen.
- Alkohol kan försämra omdömet och förmågan att ge samtycke. Sexuella övergrepp kan ske med eller utan substansbruk, och ansvaret ligger alltid hos den som begår övergreppet.
- Den som har utsatts för ett övergrepp förtjänar trygghet, konfidentiellt stöd och tillgång till medicinsk vård, oavsett om personen drack alkohol eller använde droger.
- Alkohol kan bidra till förgiftning, skador, våld och långvarig sjukdom. Vänta inte tills en statistisk gräns har uppnåtts innan du söker hjälp för skadliga alkoholvanor.
Alkoholrelaterade riskbeteenden kan få negativa följder, bland annat:
Skador och dödsfall: Alkohol kan bidra till fall, trafikolyckor, förgiftning och andra potentiellt dödliga skador.
Misshandel: Studenter kan skadas till följd av någon annans drickande, bland annat genom fysiskt våld.
Sexuella övergrepp: Berusning kan öka utsattheten och göra det omöjligt att ge samtycke; den ursäktar aldrig ett övergrepp och gör inte den utsatta personen ansvarig.
Studiesvårigheter: Drickande kan bidra till frånvaro från undervisningen, sämre koncentration, ofullständiga uppgifter och sämre prestationer.
Cannabisbruk och studenters hälsa
- Uppskattningar av cannabisbruk varierar mellan undersökningsår, åldersgrupper och mått. Bruk under det senaste året bör inte förväxlas med dagligt bruk eller cannabisbrukssyndrom.
- Cannabis kan försämra inlärning, minne och uppmärksamhet, vilket kan störa studierna.
- Frekvent bruk eller bruk av cannabis med hög THC-halt kan öka risken för beroende och andra negativa effekter.
- Vissa personer utvecklar abstinenssymtom när de slutar efter frekvent bruk, bland annat sömnsvårigheter, irritabilitet och ångest.
- Undvik att köra påverkad eller att kombinera cannabis med alkohol. Sök en bedömning om bruket orsakar problem eller känns svårt att kontrollera.
E-cigaretter och cigarettrökning bland högskolestudenter
- Undersökningar om e-cigaretter bör skilja mellan användning med nikotin och med cannabis; riskerna och måtten på förekomst skiljer sig åt.
- Produkter som innehåller nikotin kan orsaka beroende, även hos personer som inte röker cigaretter.
- Cigarettrökning och användning av e-cigaretter med nikotin är olika mått och bör inte slås samman till ett enda påstående om förekomst.
- Trender för nikotinbruk bland ungdomar och personer i högskoleåldern förändras över tid. Vid en historisk procentuell ökning bör årtalen och det specifika måttet alltid anges.
Studenter som vill sluta röka eller använda e-cigaretter kan söka beteendeinriktat stöd och råd om lämplig behandling.
Felaktig användning av receptbelagda centralstimulerande läkemedel bland högskolestudenter
Behandling med receptbelagda centralstimulerande läkemedel under medicinsk övervakning skiljer sig från att använda läkemedel utan recept eller på ett annat sätt än ordinerat.
En föreställning om att ett centralstimulerande läkemedel förbättrar studierna visar inte att det gör nytta. Att ta extra doser, dela läkemedel med andra eller kombinera dem med andra substanser kan orsaka skada.
Studenter använder substanser av olika skäl, och många använder dem inte alls. Riskfaktorer kan överlappa; ingen enskild personlighetstyp, social grupp eller form av psykisk ohälsa förklarar allt substansbruk.
Faktorer som kan bidra är bland annat:
1. Kamratpåverkan
Kamrater och sociala sammanhang kan påverka substansbruk. En student kan känna sig pressad att delta, men stödjande vänskapsrelationer och alkoholfria aktiviteter kan också bidra till att skydda hälsan.
2. Social fobi eller ångest
Vissa studenter använder alkohol eller droger för att hantera ångest, trots att detta kan förvärra symtomen och medföra andra risker. Introversion är i sig inte ett ångestsyndrom. Ihållande ångest bör bedömas och mötas med lämpligt stöd.
3. Amerikanska studentföreningar
Viss forskning kopplar miljöer inom amerikanska manliga och kvinnliga studentföreningar, så kallade fraternities och sororities, till högre alkoholkonsumtion, men erfarenheterna varierar. Medlemskap innebär inte att någon har ett substansbrukssyndrom och avgör inte en persons framtid.
4. Nyfikenhet
Det är vanligt att högskolestudenter provar alkohol och droger av nyfikenhet. Studenter är mer benägna att prova nya aktiviteter när de lever självständigt och hemifrån för första gången. Tillsammans med grupptryck kan detta göra att många studenter experimenterar med alkohol och droger för att se hur det känns eller prova något annorlunda.
5. Studiepress och felaktig användning av centralstimulerande läkemedel
6. Att hantera psykisk ohälsa
Psykiska symtom och substansbruk kan påverka varandra och ha gemensamma riskfaktorer. Att använda substanser för att hantera psykiskt lidande kan fördröja effektiv vård eller förvärra symtomen.
Studenthälsan, vårdpersonal inom primärvården eller kvalificerad personal inom psykisk hälsa kan hjälpa till att bedöma problemet och planera lämplig vård. Behandling i boendemiljö är ett möjligt alternativ, inte ett krav för varje student.
Stigma, kostnader, praktiska hinder eller osäkerhet kring problemet kan fördröja hjälp. En konfidentiell bedömning kan vara användbar redan innan en student är säker på om substansbruket utgör ett syndrom.
Tidig hjälp kan minska skador och stödja återhämtning. Behandling och studieupplägg bör diskuteras individuellt; vissa studenter kan fortsätta studera, medan andra behöver anpassningar eller ett studieuppehåll.
Abstinensbehandling kan minska risker och lindra symtom när den behövs. Den är bara en del av behandlingen och garanterar inte att alla symtom eller framtida substansbruk förhindras.
Abstinens efter ett abrupt avbrott i regelbundet bruk av alkohol, bensodiazepiner eller barbiturater kan vara livshotande. Be vårdpersonal om en säker plan innan du slutar. Abstinensförloppet varierar med substans, bruksmönster och hälsotillstånd:
- Alkohol: Akuta symtom kan uppstå inom några timmar efter minskad konsumtion, och komplikationer kan utvecklas under de följande dagarna. Krampanfall, hallucinationer eller förvirring kräver akut vård.
- Cannabis: Symtomen börjar ofta under de första dagarna och kan pågå i flera veckor, särskilt sömnstörningar efter frekvent bruk.
- Kokain: Trötthet, nedstämdhet, sömnförändringar och drogsug kan kvarstå efter den inledande kraftiga nedgången. Svår depression eller självmordstankar kräver skyndsam bedömning.
- Nikotin: Symtomen är ofta starkast tidigt efter att man slutat, men sug och andra svårigheter kan kvarstå längre än de första veckorna.
- Bensodiazepiner: En gradvis nedtrappning under medicinsk ledning kan ta månader eller längre. Att sluta abrupt kan orsaka krampanfall, och ett fast schema på 10–14 dagar passar inte alla.
- Opioider: Tidsförloppet beror på preparat och behandling. Kräkningar och diarré kan orsaka uttorkning. Fortsatt läkemedelsbehandling är ofta lämpligare än enbart avgiftning.
Opioidtoleransen minskar efter en period av minskat bruk eller avhållsamhet. Att återgå till en tidigare använd mängd kan orsaka dödlig överdosering. Tillgång till naloxon och fortsatt behandling är viktiga riskreducerande åtgärder.
Behandling med metadon eller buprenorfin kan minska opioidbruk, överdosrisk och dödlighet; naltrexon är ett annat alternativ för utvalda patienter efter lämplig bedömning. Behandlingstiden bör utgå från individuell nytta och individuella behov, utan en godtycklig tidsgräns för avslut. Om någon inte reagerar på tilltal eller beröring eller andas långsamt, larma akutsjukvården, ge naloxon om det finns tillgängligt och följ larmoperatörens instruktioner.
Återhämtning upplevs olika från person till person. Fortsatt stöd bör omfatta sug, hälsa, boende, relationer och praktiska svårigheter, liksom abstinens.
Beteendeinriktad behandling
Psykologisk behandling kan hjälpa studenter att utveckla strategier för att hantera svårigheter och utlösande situationer. Läkemedel och praktiskt stöd kan också behövas; effektiv behandling kan erbjudas i flera vårdformer.
När ett annat psykiskt tillstånd förekommer kan samordnad vård behandla det parallellt med substansbruket. En samtidig diagnos bör utredas, inte förutsättas.
Vanlig samsjuklighet bland studenter omfattar:
- Ätstörningar.
- Depressionssjukdomar.
- Bipolär sjukdom.
- Ångest.
Studenthälsa och samtalsmottagningar vid lärosäten kan erbjuda vård eller hänvisning, beroende på lokalt utbud. Fråga om sekretess, kostnader och verksamhetens begränsningar. Även andra lokala vård- och stödverksamheter samt specialistvård kan hjälpa.
Beroendebehandling i öppenvård jämfört med inneliggande vård
Lämplig vårdform beror på medicinska och psykiatriska risker, behov av abstinensbehandling, tillgängligt stöd och personliga omständigheter. Många studenter kan få effektiv behandling i öppenvård; andra behöver behandling i boendemiljö eller sjukhusvård.
Sjukhusvård eller behandling i boendemiljö kan ge tätare stöd när det är kliniskt motiverat. Det är inte alltid möjligt att delta i undervisningen under behandlingen; studieanpassningar bör planeras med samtycke.
Öppenvård kan omfatta läkemedel, psykologisk behandling, uppföljning och stöd för återhämtning. Den är inte begränsad till lindriga problem, men måste ge tillräcklig säkerhet och tillräckligt stöd för individen. I USA, ring eller skicka sms till 988 vid en självmordskris och ring 911 vid ett omedelbart medicinskt nödläge; i andra länder används lokala akut- eller krisverksamheter.
