Den här artikeln går igenom grunderna i rådgivning vid skadligt bruk och beroende. Först beskrivs vad sådan rådgivning innebär och därefter vilken roll den som ger stödet har. Den som hjälper en person med beroende på vägen mot återhämtning och arbetar nära personen kallas beroenderådgivare. Vi börjar med att beskriva vad rådgivning vid skadligt bruk och beroende innebär innan vi går närmare in på beroenderådgivarens roll.
En intervention är en åtgärd som vidtas i syfte att förändra ett sjukdomsförlopp. Detta nämns eftersom rådgivning vid skadligt bruk och beroende också är en intervention. Den innebär ett avbrott i det pågående förloppet av ett beroende. Mer specifikt är det en process som hjälper människor att komma ifrån sitt beroende av alkohol eller andra droger. Under processen får personen vägledning för att kraftigt minska användningen av substansen, oavsett om det gäller opiater, inhalationsmedel, dämpande medel eller något annat. Målen med rådgivningen varierar beroende på vilken typ av skadligt bruk eller beroende det handlar om. För att komma ifrån alkoholberoende kan exempelvis en metod som kallas kort alkoholintervention, Brief Alcohol Intervention (BAI), användas.
I allmänhet omfattar rådgivning vid skadligt bruk och beroende några eller samtliga av följande inslag:
- Samtalsterapi
- Samtal om orsakerna till beroendet
- Positiva och ändamålsenliga strategier för att hantera svårigheter
- Formulering av behandlingsmål
- Utformning av en eller flera behandlingsplaner
- Träning av färdigheter och beteenden som behövs i behandlingen
- Rekommendationer om behandlingsprogram, till exempel tolvstegsprogram eller stödgrupper
En rådgivare inom skadligt bruk av substanser kallas också beroenderådgivare. Som nämndes i inledningen är beroenderådgivaren en yrkesperson som ansvarar för rådgivningsprocessen. Dessa yrkespersoner är licensierade beroenderådgivare med omfattande kunskaper inom psykologi, substansberoende, mänskligt beteende samt terapeutiska strategier och mekanismer.
Även om yrkestitlarna kan skilja sig åt mellan olika platser är de grundläggande målen för terapin och rådgivningen desamma. Rådgivarna arbetar inte bara med återhämtning från skadligt bruk och beroende samt psykisk ohälsa, utan deras kompetens omfattar även andra beteenderelaterade problem, såsom ätstörningar och spelproblem. De kan vara specialiserade på ett arbetsområde eller en patientgrupp, till exempel enbart arbeta med personer med alkoholberoende, eller ha en bredare patientgrupp.
Krishjälp vid skadligt bruk, beroende och psykisk ohälsa
Beroenderådgivare träffar varje patient enskilt och utformar en individuell behandlingsväg för var och en. De ser till att sekretessen upprätthålls och att klientens uppgifter inte lämnar samtalsrummet eller kliniken. Vid behov kan rådgivningen också ske i ett fängelse. Miljön kan alltså anpassas efter klientens behov. Arbetet som beroenderådgivare kräver stort tålamod och stor empati. Andra nödvändiga egenskaper hos en bra beroenderådgivare är förmågan att lyssna och kommunicera väl. Det är avgörande att rådgivaren kan lyssna lugnt på patienten så att förtroende kan växa fram mellan dem. Rådgivarna utgör ett stöd för personer med beroende, ätstörning eller beteendestörning, exempelvis långvariga spelproblem. Enkelt uttryckt är deras roll att hjälpa personer att återhämta sig genom beteendeförändring och andra behandlingsalternativ. Vissa rådgivare kan arbeta med klienter under mycket lång tid för att förebygga återfall, som är relativt vanliga bland personer med substansberoende.
Beroenderådgivarens första steg är att bedöma patientens psykiska hälsa innan någon behandling kan påbörjas. Först efter bedömningen av klientens psykiska tillstånd, och när personen har bedömts kunna gå vidare och fått klartecken, ber rådgivaren patienten att genomgå medicinsk avgiftning. Då gör sig kroppen, som tidigare regelbundet har tillförts droger och/eller alkohol, av med dessa giftiga ämnen.
Rådgivaren frågar sedan om personens sociala behov, där familj och vänner ingår, för ett vänligt samtal och går därefter vidare till den aktuella behandlingen. Under processen går rådgivaren också igenom hinder och möjliga omständigheter som kan bromsa framstegen, så kallade situationsbundna hot, exempelvis en annan underliggande beteendestörning eller en inlärningssvårighet. En så ingående behandlingsplan kan bara utformas av en licensierad yrkesperson, eftersom denne vet hur arbetet ska göras och vilka av de många aspekterna som behöver beaktas när en återhämtningsplan utformas.
Behandlingscenter för alkoholberoende med boende på Mallorca
Andra uppgifter för en beroenderådgivare, varav vissa kan överlappa det som redan har beskrivits, är att regelbundet träffa klienter och bedöma deras hälsoproblem, lära ut strategier för att hantera svårigheter, informera domstolar om klientens återhämtning, utforma planer för fortsatt vård efter behandlingen för att hjälpa klienten att hålla fast vid sin återhämtning, träffa familjemedlemmar för att ge information och stöd samt hjälpa patienten att hitta arbete och återgå till ett vanligt liv.
Observera att kraven nedan ger en allmän bild och kan variera mellan delstater. Vissa delstater kräver till exempel bara 150 timmars utbildning, och vissa kräver så lite som 2 000 arbetstimmar. Informationen nedan ger en uppfattning om hur det vanligtvis fungerar i USA, och siffrorna kan variera beroende på vilken delstat det gäller.
Utbildningskrav:
En sökande behöver 350 timmars utbildning samt träning som utvecklar kompetensen inom beroenderådgivning:
- Minst 85 av de 350 timmarna ska ägnas åt kunskap om alkohol och skadligt bruk av substanser. Av dessa 85 timmar ska fyra handla om tobaksbruk och nikotinberoende.
- Minst 150 timmar ska ägnas åt rådgivning vid alkoholproblem och skadligt bruk av substanser. Av dessa 150 timmar ska 15 avse kulturell kompetens.
- Minst 70 timmar ska sammanlagt omfatta bedömning, utvärdering, samordning av stödinsatser, behandlingsplanering samt utbildning för patienter, familjer och lokalsamhället.
- Yrkesmässigt och etiskt ansvar ska ges minst 45 timmar, varav minst 15 ska behandla etik för yrkesverksamma inom beroendeområdet. Minst 2 timmar ska dessutom ägnas åt skyldigheten att anmäla övergrepp mot och vanvård av barn.
Utbildningen kan genomföras vid högskolor eller universitet, myndigheter eller andra godkända organisationer. Distansutbildning är också ett alternativ om den erbjuds av en ackrediterad högskola eller en godkänd utbildningsanordnare. Tio utbildningstimmar motsvarar en CEU, en amerikansk fortbildningsenhet, och en amerikansk terminstimme tillgodoräknas som 15 utbildningstimmar.
Sökande kan välja ett utbildningspaket som ger akademiska poäng eller ett som inte gör det. Alla certifierade utbildningsanordnare behandlar samma material. Högskolekurser kan fortfarande tillgodoräknas, förutsatt att kraven är uppfyllda. Den ansvariga instansen anger att viss kursverksamhet inom en behörighetsgivande utbildning kan räknas in i utbildnings- och träningskraven. Sökande använder certifieringsansökan för att begära att deras studieintyg bedöms.
Provkrav:
Den som söker certifieringen Credentialed Alcoholism and Substance Abuse Counselor (CASAC) måste genomgå ett skriftligt prov. Provet har utvecklats av IC&RC. Sökande ringer certifieringsenheten, Credentialing Unit, för att få ett anmälningsformulär. En sökande kan godkännas när som helst efter att utbildningskraven har uppfyllts, men måste lämna in en ansökan. Provet kostar 245 dollar och genomförs på dator vid ISO Quality Testings provcenter. Den som inte blir godkänd måste vänta 60 dagar innan ett nytt prov får göras. En sökande som inte har blivit godkänd kan fortsätta att göra om provet så länge certifieringsansökan är aktiv. Varje provtillfälle kostar dock 245 dollar.
Erfarenhetskrav:
6 000 timmars arbetslivserfarenhet krävs före certifiering för en person som saknar högskoleexamen inom ett område som rör stöd, vård eller socialt arbete. En behörighetsgivande associate-examen kan ersätta 1 000 erfarenhetstimmar. En behörighetsgivande kandidatexamen kan ersätta 4 000 timmar och en masterexamen 6 000 erfarenhetstimmar. Certifieringsorganet har angett en lista över godkända utbildningsområden. Bland dessa finns antropologi, audiologi, samhällsbaserad psykisk hälsovård, rättsväsende, dansterapi, teologi, pedagogik, gerontologi, musikterapi, omvårdnad, nutrition, arbetsterapi, psykologi samt rehabiliteringsrådgivning och rådgivning inom psykisk hälsa.
Arbetet måste ha utförts i en godkänd verksamhet. Tre hundra timmars handledd praktik måste genomföras. Den som utbildar sig måste ha minst tio timmars praktisk träning inom var och en av beroenderådgivningens huvudsakliga funktioner, under direkt handledning av en Qualified Health Professional (QHP). Ideellt arbete kan tillgodoräknas utan övre gräns om det utförs inom ramen för ett formellt avtal och i övrigt uppfyller Credentialing Units standarder, inklusive kraven på handledning. En sökande kan välja att tillgodoräkna sig en formell praktikperiod som utbildning och träning eller som handledd erfarenhet, men får inte räkna den som båda.
Ytterligare krav:
Den som söker CASAC-certifiering behöver bedömningar av sin kompetens och sitt etiska uppförande från tre yrkespersoner. En ska komma från den nuvarande eller senaste kliniska handledaren. En ska komma från en CASAC eller en beroenderådgivare med certifiering på en nivå som omfattas av ömsesidigt erkännande genom något IC&RC-organ. En ska komma från en yrkesperson med beteckningen Qualified Health Professional. Den personen måste ha utbildning och erfarenhet inom skadligt bruk och beroende. Personen kan ha behörighet som rådgivare, familjeterapeut, socialarbetare med masterexamen eller klinisk socialarbetare, legitimerad sjuksköterska, arbetsterapeut, läkare, läkarassistent, psykolog, rehabiliteringsrådgivare eller rekreationsterapeut. Även en CASAC är behörig. Credentialing Unit kräver kontroll av brottslig bakgrund med hjälp av fingeravtryck. Sökande måste använda den godkända leverantören MorphoTrust. Det är viktigt att ange ORI och leverantörs-ID.
Ansökningsprocess:
Sökande kan ansöka innan alla krav har uppfyllts. Status som person under utbildning kan beviljas när den som arbetar inom beroendeområdet har fullgjort utbildningskravet på 350 timmar eller har samlat 4 000 timmars arbetslivserfarenhet och genomfört 85 timmars relevant utbildning. Dessa 85 timmar måste avse behandling av alkoholberoende och skadligt bruk av substanser. Det går inte att ansöka separat om denna utbildningsstatus. Den sökande ska lämna in en CASAC-ansökan. Ansökan förblir öppen i fem år, räknat från poststämpelns datum. Under den tiden förväntas den som är under utbildning uppfylla samtliga krav för CASAC. Ansökningsavgiften är 100 dollar. Credentialing Unit anger att inga ytterligare avgifter behöver betalas för att komplettera ärendet med material. Utbildningsstatusen kan förlängas en gång med tre år. Den som är under utbildning måste lämna in bedömningar av sitt etiska uppförande.
Långvarig behandling i boendemiljö:
Långvarig behandling i boendemiljö ger vård dygnet runt, oftast utanför sjukhus. Det terapeutiska samhället, therapeutic community (TC), är den mest välkända modellen för behandling i boendemiljö, med planerade vistelser som kan pågå i 6 till 12 månader. Terapeutiska samhällen fokuserar på individens återanpassning till samhället och använder hela programmets gemenskap, där andra boende, personal och det sociala sammanhanget ingår, som aktiva delar av behandlingen. Beroende betraktas i relation till individens sociala och psykologiska svårigheter, och behandlingen inriktas på att utveckla personligt ansvar och ansvarstagande samt förmågan att bidra till samhället.
Behandlingen är mycket strukturerad och kan ibland upplevas som konfrontativ. Vissa aktiviteter är utformade för att hjälpa personer att granska skadliga föreställningar, självbilder och destruktiva beteendemönster och ta till sig nya, mer ändamålsenliga och konstruktiva sätt att samspela med andra. Många terapeutiska samhällen erbjuder omfattande insatser, som kan innefatta träning i att söka arbete och andra liknande insatser. Studier visar att terapeutiska samhällen kan anpassas för personer med särskilda behov, däribland ungdomar, kvinnor, personer i hemlöshet, personer med allvarliga psykiska störningar och personer inom rättsväsendet.
Kortvarig behandling i boendemiljö:
Kortvariga program i boendemiljö ger intensiv men förhållandevis kort behandling utifrån en nyare tolvstegsmodell. Programmen utvecklades ursprungligen för att behandla alkoholproblem, men under den kraftiga ökningen av kokainanvändning i mitten av 1980-talet började många verksamheter även behandla andra typer av substansbrukssyndrom. Den ursprungliga modellen omfattar en sjukhusbaserad slutenvårdsfas på 3 till 6 veckor, följd av en längre period av öppenvårdsterapi och deltagande i en självhjälpsgrupp, exempelvis AA. Efter en vistelse i ett behandlingsprogram med boende behöver personen fortsätta delta i öppenvårdsprogram och/eller program för fortsatt vård. När patienten lämnar boendemiljön hjälper dessa program till att minska risken för försämring och återfall i substansbrukssyndrom eller användning av den aktuella substansen.
Behandlingsprogram i öppenvård:
Den här typen av behandling varierar när det gäller vilka insatser som erbjuds och hur intensiva de är. Öppenvårdsbehandling kostar mindre än behandling i boendemiljö eller slutenvård och passar ofta personer som har arbete eller ett omfattande socialt stöd. Det är dock viktigt att känna till att lågintensiva program kan erbjuda föga mer än information om substanser. Andra öppenvårdsprogram, såsom intensiv dagbehandling, kan vara jämförbara med program i boendemiljö vad gäller insatser och effekt, beroende på den enskilda patientens förutsättningar och behov. I många öppenvårdsprogram kan grupprådgivning vara en central del. Vissa öppenvårdsmodeller är också utformade för att behandla patienter med kroppsliga sjukdomar eller andra psykiska besvär parallellt med deras drogberoende.
Grupprådgivning:
Många behandlingsverksamheter använder gruppterapi för att ta till vara den sociala förstärkning som samtal mellan personer med liknande erfarenheter ger och för att försöka främja en drogfri livsstil. Forskning har visat positiva resultat när gruppterapi antingen erbjuds tillsammans med individuell drogrådgivning eller anpassas så att den bygger på principerna för kognitiv beteendeterapi eller förstärkningsbaserad behandling. Forskare prövar för närvarande hur gruppterapi kan standardiseras och anpassas för att fungera bättre i lokalsamhället.
Individuell drogrådgivning:
Individuell drogrådgivning fokuserar inte bara på att minska eller upphöra med användning av illegala droger eller alkohol. Den tar också upp relaterade områden där funktionsförmågan är nedsatt, såsom personens sysselsättning, olagliga handlingar och familjerelationer och sociala relationer, liksom innehållet och strukturen i personens återhämtningsprogram. Genom att betona kortsiktiga beteendemål hjälper den individuella rådgivningen patienten att utveckla strategier och tekniker för att stå emot droganvändning och fortsätta vara drogfri. Beroenderådgivaren rekommenderar deltagande i tolvstegsprogram minst 1 eller 2 gånger i veckan och hänvisar till kompletterande medicinska, psykiatriska, arbetsrelaterade och andra insatser som behövs.
En rådgivare arbetar med personer som har problem med beroende, lyssnar noga på deras svårigheter och försöker ofta använda metoder som det tidigare nämnda tolvstegsprogrammet för att hjälpa dem att återhämta sig från beroendet. Om rättsväsendet är involverat i en patients eller klients situation kan rådgivaren behöva rapportera om framstegen till en domare.
Rådgivarna träffar också familjer till personer som redan befinner sig i återhämtning och försöker hjälpa dessa personer att återuppta sin yrkesbana, hitta arbete och förbättra sin boendesituation samt hänvisa dem till program som kan hjälpa dem att fortsätta utvecklas. Förutom patienten kan även familj och vänner påverkas av beroendet. Beroenderådgivare kan också ge rådgivning till familj och vänner.
För att bli beroenderådgivare krävs stort tålamod och stor medkänsla. Det är mycket viktigt att kunna lyssna väl och kommunicera tydligt. En rådgivare behöver kunna både visa och vinna förtroende, få patienten att känna sig trygg och arbeta engagerat för att hjälpa klienten att hitta rätt behandlingsplan, vilket är av största vikt. Arbetet är krävande men också mycket givande.
Arbetsmiljöer:
Enligt US Bureau of Labor Statistics arbetar 22 procent av beroenderådgivarna i öppenvårdsverksamheter. Rådgivarens specialisering påverkar var personen arbetar. Den som är specialiserad på barn och ungdomar kommer till exempel sannolikt att arbeta inom ett skoldistrikt. Vissa rådgivare är anställda direkt av sjukhus, medan andra kan välja att öppna en privat mottagning. Rådgivare kan också arbeta i häkten eller fängelser.
En bra beroenderådgivare är ovärderlig för en patient med beroende som vill påbörja sin återhämtning. Med många möjliga specialiseringar, såsom spelberoende, skadligt bruk av droger eller arbete med barn och ungdomar, finns det många givande möjligheter för rådgivare att hjälpa människor som behöver stöd.
