Stöd utan läkemedel kan hjälpa personer med ADHD (aktivitets- och uppmärksamhetsstörning) att hantera vardagen. Beroende på ålder, symtom, preferenser och hur mycket ADHD påverkar funktionsförmågan kan stödet användas på egen hand eller tillsammans med läkemedel. Det finns inget etablerat naturligt botemedel mot ADHD, och en behandlingsplan ska inte utlova något sådant.
Börja med en bedömning av vårdpersonal med kompetens att diagnostisera och behandla ADHD. Sömnproblem, ångest vid samtidig ADHD, depression, inlärningssvårigheter och andra tillstånd kan också behöva uppmärksammas. ADHD och bipolär sjukdom kan kräva en samordnad bedömning. Kom överens om konkreta mål, som att slutföra skolarbete, hålla reda på bokade tider eller minska svårigheter på arbetet, och följ upp om planen hjälper.
Vilka behandlingar vid ADHD är mest effektiva?
Vissa vuxna väljer behandling utan läkemedel, tål inte läkemedel eller upplever inte att de hjälper. NICE:s riktlinjer rekommenderar strukturerat psykologiskt stöd med fokus på ADHD och regelbunden uppföljning när behandling utan läkemedel är motiverad. Det kan omfatta kognitiv beteendeterapi (KBT). Vid kvarstående betydande funktionsnedsättning bör alla lämpliga alternativ diskuteras, även läkemedel.
Beslut om läkemedel bör fattas gemensamt och omprövas över tid. Centralstimulerande och icke-centralstimulerande läkemedel kan minska ADHD-symtom, men nytta, biverkningar och behov av uppföljning skiljer sig åt. NIMH beskriver läkemedel, psykoterapi och beteendeinriktade insatser som etablerade delar av vården. Oro kring aptit, sömn, stämningsläge eller andra effekter bör tas upp med förskrivaren för en genomgång av behandlingen. Ändra eller avsluta inte ordinerad behandling utifrån en artikel på internet.
Går det att behandla ADHD utan läkemedel?
Rekommendationerna varierar med ålder och lokala riktlinjer. I USA sammanfattar CDC rekommendationerna från American Academy of Pediatrics: föräldraträning i att hantera beteenden är förstahandsinsatsen för barn under sex år; för barn från sex års ålder omfattar vården vanligen läkemedel tillsammans med beteendeinriktad behandling och stöd i skolan. Ett barn som fortfarande är betydligt påverkat behöver en förnyad bedömning, inte ett obegränsat försök med metoder som saknar vetenskapligt stöd.
Föräldraträning hjälper föräldrar och andra omsorgspersoner att förmedla tydliga förväntningar, upprätthålla konsekventa rutiner och använda positiv förstärkning. Det är ett stöd för familjen, inte ett påstående om att föräldraskapet har orsakat ADHD. Anpassningar i klassrummet och kommunikation mellan familj, skola och behandlare kan hjälpa till att omsätta användbara strategier i vardagen.
Behandling av ADHD utan läkemedel
Kognitiv beteendeterapi och färdighetsträning
ADHD-anpassad kognitiv beteendeterapi kan hjälpa med planering, organisering, tidshantering, känslomässiga reaktioner och tankemönster som inte är hjälpsamma. Den som till exempel känner att en uppgift måste bli perfekt kan arbeta med att börja med ett hanterbart första steg. En terapeut kan också hjälpa till med ångest, nedstämdhet eller relationssvårigheter. Terapimålen bör knyta an till personens faktiska svårigheter, och framsteg ska följas upp snarare än tas för givna.
Förändringar hemma, i skolan och på arbetet
- Dela upp en stor uppgift i mindre steg och välj vad som ska göras härnäst.
- Använd skriftliga påminnelser, en kalender eller en fast plats för viktiga saker.
- Minska distraktioner som går att undvika och planera in lagom långa pauser.
- Diskutera lämpliga anpassningar med arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren.
Pröva ett fåtal förändringar som stämmer med personens prioriteringar. Ett komplicerat system som är svårt att upprätthålla kan behöva förenklas. Stödet kan anpassas när omständigheter, krav eller symtom förändras.
Hur kan man hantera ADHD utan läkemedel?
Sömn, fysisk aktivitet och kost
Regelbundna möjligheter till sömn, fysisk aktivitet som känns lustfylld och tillräckliga måltider främjar den allmänna hälsan. De kan komplettera ADHD-behandling, men bör inte beskrivas som att de korrigerar en uppmätt obalans i signalsubstanser eller garanterar att läkemedel inte kommer att behövas. Ihållande sömnlöshet, restriktivt ätande, aptitlöshet eller mag–tarmsymtom behöver bedömas separat.
En balanserad kost är att föredra framför att rutinmässigt utesluta livsmedel. NICE rekommenderar inte att ta bort artificiella färgämnen och tillsatser som en generell behandling vid ADHD eller att erbjuda fettsyratillskott för att behandla ADHD hos barn och unga. Om ett visst livsmedel verkar ha ett återkommande samband med symtomen, för anteckningar och diskutera det med behandlaren. Att utesluta livsmedel bör alltid planeras med lämpligt nutritionsstöd, särskilt när det gäller ett växande barn.
Misstänkt födoämnesallergi, celiaki eller näringsbrist är en separat klinisk frågeställning. Provtagning och behandling bör utgå från personens symtom och sjukdomshistoria. Att rutinmässigt undvika gluten eller mjölkprodukter, testa peptider i urin, behandla ”läckande tarm” eller genomgå avgiftning från tungmetaller är inte etablerad ADHD-vård. Misstänkt exponering för giftiga ämnen kräver en adekvat medicinsk bedömning.
Hur är det med kosttillskott och neurofeedback?
Enligt National Center for Complementary and Integrative Health är det vetenskapliga stödet för neurofeedback blandat, medan stödet för flera kosttillskott och komplementära metoder är otillräckligt eller inte entydigt. Neurofeedback använder återkoppling om registrerad hjärnaktivitet, men en föreslagen mekanism kopplad till hjärnvågor visar inte i sig att behandlingen har en kliniskt användbar effekt.
Forskning om omega-3-tillskott vid ADHD har gett motstridiga resultat. Kosttillskott kan ge biverkningar eller interagera med läkemedel. Diskutera varje produkt med den behandlande vårdpersonalen eller en farmaceut, inklusive vad den är tänkt att åstadkomma och när nyttan ska utvärderas. Att korrigera en bekräftad brist är något annat än att hävda att ett kosttillskott behandlar ADHD.
Att välja rätt vårdnivå
Vårdformen bör utgå från personens kliniska behov och en säkerhetsbedömning. ADHD kräver inte i sig rehabilitering med boende på en behandlingsenhet. Fråga hur en verksamhet bedömer ADHD, samordnar med befintliga förskrivare och skolor eller arbetsgivare, mäter framsteg och stödjer fortsatt vård efter programmet. Ytterligare behov som rör psykisk hälsa eller substansbruk kan förändra planen.
För information om bedömning och individuellt anpassat stöd, se ADHD-vård hos THE BALANCE. En diskussion om lämplighet bör klargöra den föreslagna behandlingen och dess begränsningar. En vårdmiljös komfort eller bekvämligheter visar inte att den ger större symtomförbättring eller lägre risk för framtida svårigheter.
