Ensamhet är vanligt, men hur ofta den rapporteras beror på vilka som tillfrågas, när de tillfrågas och hur frågan formuleras. En siffra för att känna sig ensam ibland kan inte jämföras direkt med en siffra för att känna sig ensam större delen av tiden. Statistiken nedan tydliggör dessa skillnader.
Ensamhet, social isolering och att bo ensam
- Ensamhet är en plågsam skillnad mellan den gemenskap en person önskar och den gemenskap personen upplever.
- Social isolering innebär begränsade sociala kontakter eller relationer.
- Att bo ensam är en boendeform. Det säger inte om en person känner sig ensam, får stöd eller kommer att vara ensam i livets slutskede.
En person kan känna sig ensam i ett hushåll fullt av människor eller uppleva god gemenskap trots att personen bor ensam. Ensamhet i sig är inte automatiskt en psykiatrisk diagnos. Ihållande lidande kan förekomma samtidigt med depression, ångest eller kroppslig sjukdom och förtjänar uppmärksamhet utan stigmatisering.
Utvald statistik i sitt sammanhang
| Källa och population | Period och mått | Resultat |
|---|---|---|
| WHO:s globala uppskattning | Data från 2014–2023, sammanfattade i kommissionens rapport från 2025 | Ungefär var sjätte person, cirka 16 %, uppgav att de kände sig ensamma. |
| Community Life Survey, vuxna från 16 år i England | Oktober 2024 till mars 2025; att känna sig ensam ofta eller alltid | 6,6 %, avrundat till 7 % i den övergripande rapporteringen. |
| Deltagare i EU:s ensamhetsundersökning | 2022; upplevelser under de föregående fyra veckorna | 13 % kände sig ensamma större delen av tiden eller hela tiden; 35 % åtminstone en del av tiden. |
| Amerikanska National Poll on Healthy Aging, åldrarna 50–80 år | Juni 2020; att känna sig isolerad under pandemins inledande skede | 56 % uppgav att de kände sig isolerade en del av tiden eller ofta. |
Dessa uppskattningar avser olika populationer, frågor och tidsperioder. De bör inte rangordnas som om de kom från en och samma jämförbara globala undersökning. Europeiska kommissionen påpekar också att kulturella och demografiska skillnader samt skillnader i urval kan bidra till variationer mellan länder.
Vad den globala uppskattningen betyder
I WHO-kommissionens rapport från 2025 sammanställs forskningsunderlag från olika länder och år. Rapporten anger en högre uppskattad förekomst av ensamhet bland ungdomar och unga vuxna än i äldre åldersgrupper, samtidigt som den betonar att alla åldrar kan beröras. Detta är en sammanställning av tillgängligt underlag, inte en räkning som gjorts en viss dag.
Globala genomsnitt kan dölja skillnader i upplevelser och tillgång till stöd. En procentsats på gruppnivå kan inte säga om en enskild person är ensam, hur svårt personen lider eller vad som kan hjälpa. Direkta samtal och en bedömning av den faktiska situationen behövs fortfarande.
USA och siffran om isolering från 2020
Undersökningen från University of Michigan omfattade 2 074 vuxna i åldrarna 50–80 år, med svar som viktades för att spegla USA:s befolkning i det åldersintervallet. Siffran 56 % avsåg rapporterade känslor av isolering under covid-19-pandemins inledande skede. Den var inte ett mått på hur många som bodde ensamma och uppskattade inte hur många som skulle dö ensamma.
Detta historiska resultat bör inte heller framställas som den aktuella förekomsten bland alla vuxna i USA. Rapporten mätte även, var för sig, tillgång till sällskap och hur ofta sociala kontakter förekom. Det visar varför närliggande begrepp inte bör behandlas som utbytbara.
England och Europa: varför frågan spelar roll
I Englands Community Life Survey 2024/25 uppgav 6,6 % att de kände sig ensamma ofta eller alltid. Samma undersökning använde en separat uppsättning indirekta frågor om sällskap, utanförskap och isolering. Olika metoder kan ge olika procentsatser även inom samma urval.
På liknande sätt bygger EU-undersökningens siffror på 13 % och 35 % på olika gränser för hur ofta ensamhet upplevs. Båda kan vara korrekta. Ingen av dem ger stöd för att hävda att en viss stad är världens ensammaste, och antalet enpersonshushåll eller internetsökningar kan inte fastställa en sådan rangordning.
Ensamhet och hälsa
Enligt National Institute on Aging finns samband mellan ensamhet eller isolering och problem som depression, hjärtsjukdom och försämrad kognitiv förmåga. Hälsa och social gemenskap kan påverka varandra: sjukdom kan försvåra kontakter, medan brist på stöd kan göra det svårare att tillgodose vardagliga hälsobehov.
Samband är inte en förutsägelse om en enskild persons livslängd eller bevis för att ensamhet på egen hand har orsakat en sjukdom. Jämförelser med rökning beskriver befolkningsforskning på ett förenklat sätt; de är inte en bokstavlig omräkning till cigaretter eller en individuell riskberäkning. Undvik att tolka en relativ riskökning som andelen ensamma personer som kommer att dö.
Att söka gemenskap och stöd
Börja med hanterbara steg som passar dina intressen och förutsättningar, till exempel regelbunden kontakt med en person du litar på, en aktivitet i närområdet eller en grupp kring ett gemensamt intresse. Transportmöjligheter, hörsel, rörelseförmåga, ekonomi, omsorgsansvar och digital tillgång kan alla påverka vad som är genomförbart. Praktisk hjälp kan vara lika viktig som uppmuntran.
Om ensamheten kvarstår eller påverkar välbefinnandet, tala med vårdpersonal eller en lokal stödverksamhet. Du behöver inte uppfylla ett gränsvärde i en undersökning för att förtjäna hjälp. Sök akut stöd om du har självmordstankar eller inte kan garantera din egen säkerhet.


