Ångest kan bidra till svårigheter att få eller behålla en erektion. Erektionssvårigheter kan också skapa oro inför framtida sexuella möten. Denna växelverkan mellan ångest och sexuell funktion är förståelig, och det finns stöd att få. Det betyder inte att problemet är inbillat eller att du har svikit en partner.
Ångest är bara en av flera möjliga bidragande faktorer. Kroppsliga sjukdomar, läkemedel, alkohol och andra faktorer kan spela in samtidigt. Att svårigheterna minskar i en avslappnad situation kan vara värdefull information för vårdpersonal, men det utesluter inte en kroppslig orsak.
När en medicinsk bedömning bör bokas
Om erektionssvårigheterna återkommer, kontakta primärvården eller en mottagning för sexuell hälsa. Bedömningen kan omfatta symtom, allmän hälsa, läkemedel, psykiskt mående, relationer och relevanta kroppsliga undersökningar. Berätta om problemet började plötsligt eller gradvis, om det uppstår i alla situationer och om du också har smärta, förändrad sexlust eller andra nya symtom.
I NHS:s översikt över erektil dysfunktion anges flera möjliga bidragande faktorer, däribland diabetes, riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, hormonella problem, ångest och depression. Att utgå från att svårigheterna enbart är psykiska kan därför fördröja vård som kan vara till hjälp.
Hur prestationspress kan byggas upp
Efter en besvärlig upplevelse kan du börja kontrollera din erektion, förvänta dig besvikelse eller undvika intimitet. En partner kan misstolka undvikandet som ett avvisande. Ingen av tolkningarna fastställer orsaken till erektionssvårigheterna, men själva samtalet kan bli en källa till press.
Om det känns tryggt, prata vid ett neutralt tillfälle snarare än i en sexuell situation. Till exempel: ”Jag har känt mig orolig och skulle vilja att vi minskar pressen medan jag söker råd.” Du behöver inte lova samlag eller en erektion för att försäkra någon om att du bryr dig om dem.
Praktiska sätt att minska pressen
- Kom överens om att båda kan pausa eller avbryta sexuell aktivitet utan att skuldbeläggas.
- Prata om former av närhet och intimitet som båda vill ha, utan krav på penetration eller orgasm.
- Lägg märke till självkritiska tankar och ta upp återkommande rädslor med en terapeut i stället för att gång på gång testa dig själv.
- Ta upp sömn, stress, alkoholvanor och rökning som en del av samtalet om din hälsa som helhet.
- Sök individuellt stöd om en partner utövar tvång, hotar eller förödmjukar dig. Det är inte ditt ansvar att få hotfullt beteende att upphöra genom sexuell prestation.
Dessa steg kan bidra till välbefinnande, men de ersätter inte en bedömning av ihållande symtom.
Behandlingen beror på vad bedömningen visar
Stödsamtal eller psykosexuell terapi kan hjälpa när känslomässiga bekymmer, prestationsångest eller relationssvårigheter bidrar. Vårdpersonal kan också diskutera behandling av ett diagnostiserat ångestsyndrom. Olika problem kan kräva olika behandlingsplaner; det finns ingen enskild behandling som botar ångestrelaterade erektionssvårigheter.
Medicinska behandlingsalternativ kan omfatta läkemedel som PDE5-hämmare eller en vakuumpump för erektion när det är lämpligt. Kvalificerad vårdpersonal bör bedöma lämpligheten och förklara risker och användning. Kombinera inte läkemedel mot erektionssvårigheter med nitratläkemedel eller nitriter som används som rusmedel (”poppers”). Berätta för förskrivaren om alla läkemedel och substanser du använder. Sök akut medicinsk hjälp vid en erektion som varar längre än fyra timmar.
Vissa läkemedel som används mot ångest eller depression kan i sig påverka den sexuella funktionen. Sluta inte ta dem tvärt. Fråga förskrivaren om tidpunkten då symtomen uppstod tyder på en biverkning och vilka alternativ som skulle kunna vara lämpliga.
Det finns inte tillförlitligt vetenskapligt stöd för att örtbaserade eller ”naturliga” potenshöjande produkter kan ersätta en medicinsk bedömning. De kan interagera med läkemedel eller innehålla ämnen som inte anges i innehållsförteckningen. Utgå inte från att ett kosttillskott är säkert för att det säljs utan recept.
Frågor att ta med till ett vårdbesök
- Vilka kroppsliga och psykiska faktorer som kan bidra bör vi bedöma?
- Kan något läkemedel eller någon substans påverka den sexuella funktionen?
- Skulle en kvalificerad psykosexuell terapeut kunna vara till hjälp?
- Vilka behandlingsresultat bör vi följa, och när bör behandlingen utvärderas?
Vilken vårdmiljö som är lämplig avgörs av personens kliniska behov. Ett lyxigt boende innebär inte att verksamheten erbjuder specialistvård inom sexuell hälsa eller att behandlingen blir mer effektiv. Be varje vårdgivare att redogöra för sina faktiska kvalifikationer, verksamhetens omfattning och rutiner för vidare remittering innan du beslutar dig för vård.
