Liksom många andra kvinnor kan du uppleva tillfällig nedstämdhet under de första dagarna eller veckorna efter förlossningen. Det beror på att nivåerna av progesteron och östrogen sjunker snabbt, vilket ger humörsvängningar. Denna milda, kortvariga nedstämdhet är helt normal hos nyblivna mammor, men ibland blir den svårare och kvarstår i månader eller till och med år. Ett sådant tillstånd kallas förlossningsdepression (PPD), är allvarligt och måste tas om hand så snart som möjligt.
Återhämtningstiden vid förlossningsdepression varierar från mamma till mamma, och det är mycket osannolikt att symtomen går över av sig själva. Utan behandling fortsätter många att leva med dessa påfrestande psykiska besvär i flera år. Eftersom PPD kan påverka både mammans och barnets hälsa kraftigt är det avgörande att få hjälp i tid, innan besvären blir långvariga.
Att få barn kan vara en utmanande och känslomässigt intensiv tid. Nästan alla mammor upplever den vanliga, övergående nedstämdheten efter förlossningen, så kallad baby blues, med exempelvis tillfällig trötthet, aptitlöshet eller gråtattacker, som längst under några veckor. Men om dessa känslor finns där hela tiden och kvarstår under en längre period kan det tyda på en underliggande förlossningsdepression.
PPD börjar vanligtvis två till sex veckor efter förlossningen. Vissa kan dock få symtom för första gången så sent som sex månader efteråt. Därför rekommenderar experter regelbunden screening under denna sårbara tid, så att tillståndet kan upptäckas och behandlas i tid.
Hur länge PPD varar beror på kvinnans tidigare psykiska hälsa och hur snabbt hon söker behandling för sina aktuella besvär. Att få hjälp i tid genom psykoterapi eller läkemedel förkortar för många förloppet avsevärt. Det finns olika behandlingsalternativ för att förkorta tiden med PPD-symtom så mycket som möjligt. Dessa behandlingsalternativ beskrivs närmare i följande avsnitt.
Förlossningsdepressionens tidsförlopp
Tecken och symtom på PPD kan förändras med tiden, och det finns inget standardiserat tidsförlopp att kategorisera dem efter. Många kvinnor upplever dock liknande förändringar under veckorna och månaderna efter förlossningen. Nedan beskrivs förändringarna utifrån när de uppträder:
En till sex månader efter förlossningen
Det är under denna period som de flesta kvinnor upplever de tidiga symtomen på förlossningsdepression. Dessa omfattar framför allt mycket lite sömn och kraftiga humörsvängningar. Vårdpersonal kan genomföra screening av mammor med dessa symtom för att avgöra om det rör sig om baby blues eller PPD.
Sex månader till ett år efter förlossningen
I detta skede börjar kvinnor med baby blues känna sig som sig själva igen, medan de som har PPD fortsätter att uppleva humörsvängningar. De flesta kvinnor söker sannolikt hjälp för sina symtom under denna period. Hjälpen kan omfatta läkemedel, terapi och egenvård som yoga eller meditation.
Ett till fyra år efter förlossningen
I detta skede fortsätter vissa kvinnor med sin behandling eftersom de har PPD-symtom i flera år efter förlossningen. Andra har gått i remission och kanske planerar att få ytterligare ett barn. För dem är det viktigt att diskutera förlossningsdepressionen i samband med den förra graviditeten med en läkare innan de blir gravida igen. Det kan ge läkaren god tid att utforma och genomföra särskilda förebyggande insatser och samtidigt följa eventuella symtom fortlöpande under och efter graviditeten.
Kom ihåg att förlossningsdepressionens förlopp och symtomens varaktighet är olika för alla. Ju tidigare du uppmärksammar tillståndet och söker hjälp, desto tidigare kan du dock påbörja återhämtningen.
Om du just nu har en förlossningsdepression är det möjligt att återhämta sig med lämplig behandling. Ju tidigare du söker hjälp, desto tidigare kan du förvänta dig att komma igenom besvären och känna dig som dig själv igen. Det finns i dag flera behandlingsalternativ för personer med förlossningsdepression. Många behandlare kombinerar flera behandlingsformer samtidigt för att ge en samlad vård och stödja återhämtningen. Du kan till exempel gå i samtalsbehandling samtidigt som du tar läkemedel. Många kan behöva pröva sig fram för att hitta den behandling som passar dem bäst.
Nedan beskrivs några vanliga behandlingar vid förlossningsdepression. Avgör tillsammans med din behandlare vilket alternativ som är lämpligast och kan vara till störst nytta för dig.
Psykoterapi
Psykoterapi är ofta ett av de förstahandsalternativ som erbjuds vid lindrig till måttlig PPD. Två former av psykoterapi är till hjälp i detta sammanhang, bland annat:
- Interpersonell psykoterapi (IPT)
IPT fokuserar på påfrestningar i relationer som den huvudsakliga faktorn bakom förvärrad depression. Terapin har varit mycket framgångsrik och har visat genomgående positiva resultat för patienter.
- Kognitiv beteendeterapi (KBT)
Kognitiv beteendeterapi hjälper patienter att förstå sambandet mellan tankar och beteenden och att ersätta alla negativa tankemönster med positiva.
- Icke-direktiv samtalsbehandling
I denna typ av samtalsbehandling undviker terapeuten att förklara eller tolka det aktuella problemet. I stället får patienten tala fritt och utan press om sina känslor och svårigheter, följt av självbekräftande formuleringar.
Det viktigaste vid psykoterapi är att hitta en kvalificerad terapeut som du lätt kan skapa en god kontakt med. Du kan behöva kontakta flera terapeuter innan du bestämmer dig för vem som passar dig bäst. Överväg att be familjemedlemmar, vänner och vårdpersonal inom primärvården om rekommendationer för att göra processen snabbare och enklare.
Läkemedel
Personer som inte får effekt av psykoterapi kan övergå till läkemedel för att behandla förlossningsdepression. Det finns många typer av antidepressiva läkemedel som kan användas för att minska symtomens svårighetsgrad och varaktighet. En vanlig grupp antidepressiva är serotoninåterupptagshämmare, där fluoxetin och sertralin ingår. Vissa kan behöva ångestdämpande läkemedel, särskilt om ångest är det mest framträdande symtomet.
Om din PPD började inom fyra veckor efter förlossningen och det fortfarande har gått mindre än sex månader sedan du födde barn kan en intravenös infusion av brexanolon vara till hjälp. Beroende på symtomen kan vissa behöva kompletterande behandling med antipsykotiska eller stämningsstabiliserande läkemedel.
Om du har haft förlossningsdepression en tid påverkas både du, ditt barn, din partner, familjemedlemmar och vänner. Kom ihåg att inget av detta är ditt fel. Därför är det alltid klokt att söka behandling för att förkorta tiden med dessa symtom så snart som möjligt.
Överväg att be om hjälp för egen del och för dina relationer, däribland relationerna till:
- Din partner
Om du har blivit isolerad eller dragit dig undan på grund av PPD påverkas sannolikt relationen till din partner negativt. Enligt American Academy of Pediatrics löper partnern till en person med PPD dubbelt så stor risk att också utveckla tillståndet.
- Dina vänner och familjemedlemmar
Dina familjemedlemmar och vänner kanske märker att du går igenom en svår tid, men de flesta vet inte hur de ska hjälpa dig. Denna distans kan förstärka din känsla av ensamhet.
- Dina barn
PPD kan också påverka relationen och anknytningen till ditt spädbarn. Utöver att påverka den praktiska omsorgen om barnet negativt kan förlossningsdepression även påverka hur du knyter an till barnet. Den kan också skada relationen till dina äldre barn. Ett barn kan dessutom få vissa svårigheter till följd av obehandlad PPD, bland annat
- Försenad språkutveckling och inlärning
- Stress och oro
- Beteendeproblem
- Tillväxtproblem
- Ökad risk för obesitas
- Svårigheter att anpassa sig till skolan och sociala situationer
Om det har gått mer än två veckor och du fortfarande känner stark sorg och nedstämdhet kan det röra sig om betydligt mer än vanlig baby blues. Det behöver dock inte enbart vara ett dåligt besked: det finns mycket du kan göra åt hur du mår, och ingen anledning att bara vänta på att det ska gå över.
När du bestämmer dig för att söka läkarhjälp, försök att vara så ärlig som möjligt. Det kan kännas svårt att prata om negativa känslor kring det nya föräldraskapet, och du kan vara rädd för att berätta hur svårt du har det. Kom dock ihåg att ju öppnare du är om din förlossningsdepression, desto bättre kan vårdpersonalen hjälpa dig.
