Känner du ibland att du inte duger? Att något med ditt utseende inte stämmer, även om andra kanske inte ser det? Den känslan kan vara ett tecken på ett psykiskt tillstånd som kallas dysmorfofobi.

Det är kanske inte så känt, men dysmorfofobi är ett av de vanligaste psykiska tillstånden. Varje år kostar dysmorfofobi den globala ekonomin miljarder dollar i produktionsbortfall och vårdkostnader. Uppskattningsvis upplever upp till 2,5 % av världens befolkning dysmorfofobi, ett tillstånd som förvränger uppfattningen om det egna utseendet.

Dysmorfofobi kan drabba vem som helst, oavsett ålder, kön eller bakgrund. Att förstå tecknen och symtomen är avgörande för att kunna söka lämplig behandling.

Dysmorfofobi är ett tillstånd som gör att en person har en förvrängd uppfattning om sitt utseende [1]. Personer med tillståndet kan fokusera på små eller obefintliga brister och bli överdrivet upptagna av sitt utseende, vilket ofta leder till betydande lidande och svårigheter i vardagen. Tillståndet kallas även kroppsdysmorfiskt syndrom, på engelska body dysmorphic disorder (BDD), och drabbar både män och kvinnor [2].

Olika former av dysmorfofobi

Dysmorfofobi klassificeras ofta utifrån tillståndets svårighetsgrad och specifika kännetecken. Vissa klassificeringar omfattar lindrig, medelsvår och svår BDD, och ibland delas tillståndet också in i muskeldysmorfi, genital dysmorfi och huddysmorfi [1]. Muskeldysmorfi kännetecknas av en upptagenhet av att bygga muskler och ha lite kroppsfett, medan genital dysmorfi kännetecknas av överdriven oro för könsorganens storlek, form eller symmetri. Huddysmorfi kännetecknas i sin tur av en tvångsmässig oro för hudens utseende och sådant som rynkor, blemmor eller födelsemärken [1].

Mer än yta: mekanismerna bakom dysmorfofobi

Den bakomliggande mekanismen vid dysmorfofobi är komplex och ännu inte helt klarlagd. En möjlig orsak är en neurobiologisk skillnad i hur hjärnan bearbetar information om utseendet. En annan möjlig orsak är negativa upplevelser eller trauman kopplade till det egna utseendet, som leder till en förvrängd uppfattning om kroppen [2]. Vissa forskare föreslår att dysmorfofobi kan vara en försvarsmekanism mot underliggande psykiska konflikter och fungera som ett sätt att undvika ångest eller andra obehagliga känslor [3].

Riskfaktorer för dysmorfofobi

Flera riskfaktorer ökar sannolikheten för att utveckla dysmorfofobi. Dit hör att ha utsatts för övergrepp under barndomen, mobbning eller att ha blivit retad för sitt utseende [2]. Andra riskfaktorer är förekomst av dysmorfofobi, depression eller ångest i familjen. Personer med låg självkänsla eller perfektionistiska drag kan också ha en högre risk att utveckla tillståndet. Slutligen kan personer inom yrken där utseendet betonas, som modellarbete, skådespeleri eller kroppsbyggning, ha en ökad risk att utveckla dysmorfofobi [2].

Sammanfattningsvis är dysmorfofobi ett psykiskt tillstånd som gör att människor har en förvrängd uppfattning om sitt utseende. Tillståndet klassificeras utifrån svårighetsgrad och specifika kännetecken, såsom muskeldysmorfi, genital dysmorfi och huddysmorfi. Den bakomliggande mekanismen är komplex, och riskfaktorer omfattar tidigare övergrepp under barndomen eller mobbning, förekomst i familjen och låg självkänsla. Om du eller någon du känner har besvär med dysmorfofobi är det viktigt att söka professionell hjälp och stöd [2].

Dysmorfofobi, även kallat kroppsdysmorfiskt syndrom (BDD), är ett psykiskt tillstånd som påverkar hur en person uppfattar sitt utseende. Det handlar om mer än att bara känna sig osäker på sitt utseende; det är en tvångsmässig upptagenhet av upplevda brister eller defekter som andra ofta inte lägger märke till [1].

Men är dysmorfofobi en psykisk sjukdom? Svaret är ja. Det klassificeras som en form av tvångssyndrom (OCD) i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) [2]. Det är viktigt att förstå att dysmorfofobi inte är ett personligt tillkortakommande eller ett val; det är ett verkligt psykiskt tillstånd som kan påverka livskvaliteten avsevärt.

Personer med dysmorfofobi kan ägna flera timmar om dagen åt att försöka dölja eller rätta till de upplevda bristerna i sitt utseende, vilket kan leda till betydande lidande och svårigheter med vardagliga aktiviteter [3]. En person med dysmorfofobi kan till exempel undvika sociala situationer eller bli så fixerad vid vissa kroppsdelar att det påverkar förmågan att fungera normalt [4].

Det är också värt att notera att dysmorfofobi drabbar både män och kvinnor och kan uppstå i alla åldrar [2]. Även om vem som helst kan uppleva dysmorfofobi kan vissa riskfaktorer göra en del personer mer sårbara än andra. Dit hör förekomst av psykiska tillstånd i familjen, tidigare erfarenheter av mobbning eller att ha blivit retad för sitt utseende samt samhällelig press att leva upp till orealistiska skönhetsideal [5][6].

Har du någon gång sett dig i spegeln och känt dig missnöjd med det du ser? Kanske har du ibland känt dig osäker på ditt utseende, men hur vet man när dessa känslor övergår till något allvarligare, som dysmorfofobi? [2]

Kroppsdysmorfiskt syndrom (BDD) är ett psykiskt tillstånd som gör att en person blir tvångsmässigt upptagen av upplevda brister i sitt utseende, ofta i sådan grad att det orsakar betydande lidande och nedsatt funktionsförmåga i vardagen. BDD drabbar både män och kvinnor och kan ta sig uttryck på flera olika sätt.

Hur vet man då om man har dysmorfofobi? Först är det viktigt att förstå att alla känner ett visst missnöje med sitt utseende då och då. Personer med dysmorfofobi upplever dock dessa känslor i en extrem och funktionsnedsättande grad. [4]

Om du ständigt kontrollerar ditt utseende i spegeln eller helt undviker speglar kan det vara ett tecken på dysmorfofobi. Om du ägnar överdrivet mycket tid åt att vårda ditt yttre eller dölja upplevda brister, till exempel genom att sminka dig, bära hatt eller kläder som täcker kroppen, eller till och med gömma dig hemma för att undvika att bli sedd, kan även detta tyda på BDD. [2]

Personer med dysmorfofobi kan också utföra upprepade beteenden kopplade till de upplevda bristerna, som att ständigt plocka på huden, träna överdrivet mycket eller ägna överdriven tid åt sitt yttre, eller till och med söka flera kosmetiska ingrepp för att försöka rätta till det upplevda problemet. [2]

Utöver dessa beteenden upplever personer med dysmorfofobi ofta betydande lidande kopplat till de upplevda bristerna. Det kan innebära att känna skam eller förlägenhet över sitt utseende, undvika sociala situationer eller relationer eller uppleva svår ångest eller depression kopplad till utseendet. [6]

Det är också viktigt att notera att dysmorfofobi inte enbart handlar om oro för vikt eller kroppsform. Även om dessa teman kan vara vanliga kan personer med BDD också vara tvångsmässigt upptagna av andra aspekter av sitt utseende, som huden, håret, näsan eller könsorganen. [2]

Om du fortfarande är osäker på om du kan ha dysmorfofobi finns det flera screeningtest på nätet som kan hjälpa dig att bedöma dina symtom. Testen innehåller en rad frågor om tankar och beteenden kopplade till ditt utseende och kan ge vägledning om huruvida du kan behöva söka professionell hjälp. [5]

Sammantaget är det viktigt att komma ihåg att dysmorfofobi är ett verkligt och allvarligt psykiskt tillstånd som kan påverka vardagen avsevärt. Om du misstänker att du kan ha BDD är det viktigt att söka hjälp hos en behandlare inom psykisk hälsa som kan ställa en korrekt diagnos och rekommendera lämplig behandling. [3]

Kroppsdysmorfiskt syndrom (BDD) är ett psykiskt tillstånd som drabbar både män och kvinnor. Det kännetecknas av en ihållande och plågsam upptagenhet av en upplevd brist i det egna utseendet som andra kanske inte ser. Här är några av de vanligaste symtomen på dysmorfofobi:

Överdriven omsorg om det yttre: Personer med BDD kan ägna timmar varje dag åt att tvångsmässigt kontrollera sitt utseende, vårda sitt yttre eller försöka dölja upplevda brister. (4)

Jämförelser med andra: Personer med BDD kan ofta jämföra sitt utseende med andras och till följd av det känna sig underlägsna eller fula. (2)

Undvikande av sociala situationer: Personer med BDD kan undvika sociala situationer eller isolera sig på grund av sina upplevda brister, vilket kan leda till betydande svårigheter att fungera socialt. (7)

Upprepat sökande efter bekräftelse: Personer med BDD kan ständigt be andra om försäkringar om att deras utseende är normalt eller acceptabelt. (6)

Psykiska besvär: BDD kan förekomma samtidigt med andra psykiska tillstånd, som ångest, depression och tvångssyndrom. (1)

Upprepade beteenden: Personer med BDD kan utföra upprepade beteenden, som att plocka på huden, kontrollera sitt utseende i spegeln eller träna överdrivet mycket. (3)

Svårigheter att fungera i vardagen: BDD kan påverka funktionsförmågan i vardagen och försvåra arbete, skolgång och personliga relationer. (8)

Negativ självbild: Personer med BDD kan ha en negativ självbild och svårt att ta emot komplimanger eller känna sig nöjda med sitt utseende. (5)

Om du eller någon du känner upplever en plågsam upptagenhet av en upplevd brist i utseendet är det viktigt att söka professionell hjälp inom psykiatrisk vård för bedömning av eventuell BDD. Tidig diagnos och behandling kan avsevärt förbättra livskvaliteten och minska påverkan av BDD-symtom. (2)

Dysmorfofobi kan leda till lidande och nedsatt funktionsförmåga i vardagen och kan ha stor påverkan på det psykiska och känslomässiga välbefinnandet. Lyckligtvis finns det olika behandlingar som kan hjälpa personer med dysmorfofobi.

Terapiformer vid behandling av dysmorfofobi

Terapi är en central del av behandlingen vid dysmorfofobi.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en välkänd terapiform som syftar till att förändra negativa tankemönster och beteenden. Vid kroppsdysmorfiskt syndrom inriktas KBT på att förändra den förvrängda självbilden och negativa föreställningar kopplade till utseendet [4].

Exponering med responsprevention (ERP) är en form av KBT som hjälper patienter att minska ångest orsakad av tvångssymtom. Terapeuten exponerar gradvis patienterna för situationer eller föremål som de är rädda för, samtidigt som de hindras från att utföra sina vanliga tvångshandlingar som svar på dessa stimuli. Vid dysmorfofobi kan patienter få i uppgift att titta i spegeln under längre stunder utan att vidta några korrigerande åtgärder [6]. Kognitiv omstrukturering är en annan KBT-metod som används vid behandling av dysmorfofobi och som hjälper patienter att ifrågasätta och ersätta negativa tankar och föreställningar om sitt utseende med positiva och realistiska sådana.

Acceptans- och åtagandeterapi (ACT) är en annan terapiform som används för att behandla dysmorfofobi. ACT fokuserar på att förändra hur patienterna förhåller sig till sina negativa tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser snarare än att få bort dem [6]. Målet är att hjälpa patienterna att förstå att negativa tankar om utseendet bara är tankar och inte nödvändigtvis sanningen. De lär sig att skapa distans till dessa tankar och välja handlingar som ligger i linje med deras värderingar och mål, oavsett hur de känner inför sitt utseende.

Familjebaserad terapi är en annan terapiform som kan vara effektiv vid behandling av dysmorfofobi, särskilt hos ungdomar. Familjeterapi hjälper familjemedlemmarna att förstå och stödja patienten samtidigt som de hanterar sin egen ångest och oro. Terapin bidrar till att främja öppen kommunikation mellan patienten och familjemedlemmarna och en sund familjemiljö som kan hjälpa till att förbättra patientens självbild [4]. Andra terapiformer, som psykodynamisk terapi och mindfulnessbaserad terapi, kan också användas [1].

Vårdnivåer vid behandling av dysmorfofobi

Symtomens svårighetsgrad och komplexitet vid dysmorfofobi kan kräva olika vårdnivåer. Dessa sträcker sig från öppenvård till slutenvård. Öppenvård innebär regelbundna besök hos en terapeut, medan slutenvård innebär inläggning på sjukhus för mer intensiv behandling. Nedan beskrivs de olika vårdnivåer som används vid behandling av dysmorfofobi.

Öppenvård: Denna vårdnivå innebär regelbundna terapisamtal, vanligen en eller två gånger i veckan. Terapin kan ges individuellt eller i grupp, beroende på patientens behov. Öppenvård är lämplig för patienter med lindriga till medelsvåra symtom på dysmorfofobi.

Intensiva öppenvårdsprogram (IOP): IOP är en mer intensiv vårdnivå med fler terapisessioner per vecka, vanligtvis tre till fem. Patienter i IOP bor fortfarande hemma men får behandling flera timmar om dagen på sjukhus eller en öppenvårdsmottagning. IOP är lämpligt för patienter med medelsvåra till svåra symtom på dysmorfofobi.

Dagvårdsprogram (PHP): Denna vårdnivå innebär att patienterna kommer till ett sjukhus eller en klinik flera timmar varje dag för terapi men återvänder hem på kvällen. Patienterna får behandling fem till sju dagar i veckan, beroende på sina behov. PHP är lämpligt för patienter med svåra symtom på dysmorfofobi som kräver intensiv behandling.

Slutenvård: Denna vårdnivå innebär inläggning på sjukhus, där patienterna får medicinsk och psykiatrisk vård dygnet runt. Slutenvård är lämplig för patienter med svåra symtom på dysmorfofobi som kräver kontinuerlig övervakning och behandling.

Att hantera dysmorfofobi på egen hand

Även om professionell behandling är avgörande för att hantera dysmorfofobi finns det sådant man själv kan göra för att underlätta symtomhanteringen. Det omfattar att ta hand om sig själv, till exempel genom att sova tillräckligt, motionera regelbundet och äta en balanserad kost [9]. Aktiviteter som främjar avslappning och minskar stress, som meditation eller yoga, kan också vara till hjälp [2].

Några råd för att hantera dysmorfofobi är:

Att känna igen negativa tankemönster och arbeta med att ifrågasätta dem
Att undvika sådant som utlöser negativa tankar, exempelvis speglar eller konton på sociala medier
Att ägna sig åt aktiviteter som får dig att må bra, som motion eller att umgås med närstående
Att öva medveten närvaro och meditation för att lättare hantera ångest och stress

Stöd och hjälp för personer med dysmorfofobi

Det finns flera resurser för personer som har besvär med dysmorfofobi. Dessa omfattar stödgrupper, nätforum och stödlinjer.

BDD Foundation är till exempel en brittisk organisation som erbjuder information och resurser för personer med dysmorfofobi och deras familjer [10]. I USA erbjuder även National Eating Disorders Association (NEDA) resurser och stöd för personer med dysmorfofobi.

Utöver dessa organisationer är det också viktigt att söka professionell hjälp inom psykisk hälsa om du har besvär med dysmorfofobi. En terapeut eller kurator kan tillsammans med dig ta fram en behandlingsplan som är anpassad till dina individuella behov och hjälpa dig att hantera symtomen på ett säkert och effektivt sätt.

Dysmorfofobi är ett allvarligt psykiskt tillstånd som drabbar många människor.

Symtomen kan variera från person till person men kan omfatta tvångstankar om upplevda brister i det egna utseendet, upprepade beteenden och undvikande av sociala situationer.

Orsakerna till dysmorfofobi kan vara komplexa och omfatta genetiska, miljömässiga och psykologiska faktorer.

Det finns dock effektiva behandlingar, däribland terapi och läkemedel, som kan hjälpa människor att hantera sina symtom och förbättra sin livskvalitet. Att söka hjälp är ett viktigt första steg för att komma till rätta med tillståndet. Kom ihåg att du inte är ensam och att det finns stöd att få. Om du eller någon du känner upplever symtom på dysmorfofobi, kontakta en behandlare inom psykisk hälsa eller en stödgrupp för att få den hjälp och vård som behövs.

Låt oss prata om ditt nästa steg.

Din konfidentiella förfrågan.

Dysmorfofobi

Terapiformer vid behandling av dysmorfofobi

Vårdnivåer vid behandling av dysmorfofobi

Att hantera dysmorfofobi på egen hand

Stöd och hjälp för personer med dysmorfofobi

Källor och resurser

En bra utgångspunkt.

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

behandlingshem för depression

behandlingshem för ångest

Bedömning och behandlingsplanering inför privat behandling med boende

Så fungerar inskrivningen

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

För familjer

Intervention och krisstöd

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

För remitterande yrkesverksamma

Klinisk styrning och säkerhet

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

Kliniskt sammanhang

Individuella faktorer

Nästa steg

Osäker på var situationen passar in?

Frågor om vår behandling

Dysmorfofobi

Att förstå dysmorfofobi

Är dysmorfofobi en psykisk sjukdom?

Hur vet man om man har dysmorfofobi?

Symtom på dysmorfofobi

Att läka inifrån: behandlingsalternativ vid dysmorfofobi

Terapiformer vid behandling av dysmorfofobi

Vårdnivåer vid behandling av dysmorfofobi

Att hantera dysmorfofobi på egen hand

Stöd och hjälp för personer med dysmorfofobi

Sammanfattning

Källor och resurser

En bra utgångspunkt.

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

behandlingshem för depression

behandlingshem för ångest

Bedömning och behandlingsplanering inför privat behandling med boende

Så fungerar inskrivningen

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

För familjer

Intervention och krisstöd

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

För remitterande yrkesverksamma

Klinisk styrning och säkerhet

Privat behandlingshem för psykisk ohälsa

Kliniskt sammanhang

Individuella faktorer

Nästa steg

Osäker på var situationen passar in?

Relaterade ämnen