THE BALANCEhttps://thebalance.clinic/sv/resurser/psykisk-halsa/fysiska-psykiska-symtom-medicinsk-bedomning/

Schweiziska rötter. Internationell expertis. Personlig vård, med integritet och diskretion.

THE BALANCE

Konfidentiell rådgivning

Låt oss prata om ditt nästa steg.

Prata med vårt inskrivningsteam om behandling för dig eller någon som står dig nära.

Integritet och diskretion från det första samtalet.

Ditt inskrivningsteam

Jil Moore
Jil MooreChef för klientrelationer
Cynthia Nakhle
Cynthia NakhleInskrivningsansvarig
Ring vårt inskrivningsteam+41 44 500 5111 Skriv till oss på WhatsAppStarta ett samtal

Klinisk resurs

Fysiska och psykiska symtom: när medicinsk bedömning är viktig

Fysiska symtom och känslomässiga förändringar förtjänar en förutsättningslös bedömning. Läs om vad vårdpersonal tar hänsyn till, när akut vård behövs och hur behandling av fysisk och psykisk ohälsa kan samordnas.

Kliniskt granskad avDr. Sarah Boss, MD
Stenhus med pool, gräsmatta och palmer

Trötthet, hjärtklappning, koncentrationssvårigheter eller humörförändringar kan göra det svårt att veta vart man ska vända sig för att få hjälp. Fysiska och psykiska symtom kan överlappa, men en befintlig diagnos bör inte utesluta en medicinsk bedömning. Den här guiden förklarar hur vårdpersonal utreder möjliga orsaker, hanterar förändrade symtom och samordnar vården utan att förutsätta att symtomen har en psykologisk förklaring. [1], [2], [5]

Varför symtom behöver bedömas utifrån flera möjliga förklaringar

Fysiska och psykiska symtom överlappar ofta. Depression kan innebära trötthet, förändrad sömn, smärta och mag–tarmbesvär. Vissa sjukdomar och läkemedel kan ge symtom som liknar depression. Överlappningen innebär att bedömningen bör ta hänsyn till flera förklaringar, inte på förhand avgöra att symtomen är antingen kroppsliga eller psykologiska. [1]

Inom vården kallas detta differentialdiagnostisk bedömning: möjliga förklaringar jämförs med hjälp av sjukdomshistoria, undersökning och utvalda utredningar. Flera förklaringar kan vara relevanta samtidigt. En person kan till exempel ha både en kroppslig sjukdom och depression. Att ett tillstånd identifieras förklarar inte automatiskt varje symtom. [9], [11]

Du behöver inte välja rätt specialitet eller ha en diagnos innan du söker hjälp. Ett användbart sätt att inleda samtalet är: ”Det här är förändringarna jag har märkt, och det här klarar jag inte längre av.” Be vårdpersonalen skilja på vad som är känt, vad man misstänker och vad som fortfarande behöver bedömas.

När du ska söka akut eller skyndsam medicinsk vård

Ring 911 i USA vid ett medicinskt nödläge, exempelvis svåra andningsbesvär, oroande bröstsmärta, medvetslöshet, plötsliga talsvårigheter eller plötslig svaghet eller synförändring. Dessa symtom bör inte avfärdas som panik för att du tidigare har upplevt ångest. En tidigare bedömning som inte visade något oroande avgör inte orsaken till en ny episod. [3]

Plötslig förvirring eller en snabb förändring av vakenhetsgraden behöver också bedömas omedelbart. Delirium kan vara förknippat med infektion, läkemedelseffekter, berusning eller annan substanspåverkan, abstinens och förändringar i kroppens kemiska balans. Det kan yttra sig som upprördhet, dåsighet eller växlingar mellan dessa tillstånd, snarare än att personen bara verkar orolig eller påverkad av psykiskt lidande. [4]

Sök akut hjälp om det finns risk att du agerar på självmordstankar eller inte kan hålla dig själv säker. För stöd vid en psykisk kris i USA kan du ringa eller skicka sms till 988. THE BALANCE är inte en akuttjänst. Vår guide till krisstöd och säkerhet vid psykisk ohälsa ger ytterligare sammanhang, men att läsa en guide eller ordna privat behandling får inte fördröja akut vård där du befinner dig. [12]

Vad en bedömning av vårdpersonal bör omfatta

Bedömningen börjar med symtommönstret: när symtomen började, om debuten var plötslig eller gradvis, hur ofta de uppstår och vad som förekommer samtidigt. Vårdpersonalen kan fråga om sömn, aptit, viktförändringar, humör, koncentration, smärta, befintliga sjukdomar och påverkan på vardagliga aktiviteter. En kroppsundersökning och laboratorieprover kan bidra till att utreda medicinska förklaringar. [1], [2]

Beroende på symtomen kan undersökningen omfatta en neurologisk bedömning av rörelseförmåga, känsel, balans, koordination eller tankeförmåga. Sjukdomshistorien och undersökningen hjälper till att avgöra vilka ytterligare undersökningar som är relevanta. Alla med trötthet, yrsel eller koncentrationssvårigheter behöver inte samma utredning. [11]

Ta med tidigare provsvar, utskrivningsanteckningar och en aktuell läkemedelslista om de finns tillgängliga. Berätta vilka slutsatser tidigare vårdgivare har dragit och om symtomen har förändrats sedan dess. Användbara frågor är: ”Vilka möjliga förklaringar överväger ni?”, ”Vilket fynd skulle ändra planen?” och ”Vem kommer att förklara resultaten?” Ett frågeformulär om psykisk hälsa kan ge information, men fråga hur resultaten vägs in i den samlade bedömningen.

Kroppsliga sjukdomar kan likna psykiskt lidande

Överfunktion i sköldkörteln visar varför symtommönster är viktiga. Det kan orsaka nervositet, irritabilitet, sömnproblem, trötthet, darrande händer och snabba eller oregelbundna hjärtslag. Viktnedgång och värmeintolerans kan ge ytterligare ledtrådar. Diagnosen kräver klinisk bedömning och lämplig provtagning eftersom dessa symtom också förekommer vid andra tillstånd. [2]

Förändringar i tankeförmåga eller beteende kan också kräva neurologisk bedömning. NICE:s riktlinjer anger plötslig svaghet och vissa mönster av yrsel, domningar eller tillfällig medvetandeförlust som skäl för skyndsam bedömning eller remiss. Hur brådskande det är beror på symtombilden, inte på om personen redan har en psykiatrisk diagnos. NICE ger brittiska kliniska riktlinjer, inte tidsramar för remisser i USA eller garantier om vård. [5]

Dessa exempel är inte en checklista för självdiagnostik eller ett skäl att begära alla tillgängliga undersökningar. Beskriv dina faktiska symtom och låt vårdpersonalen förklara vilka möjliga orsaker som stämmer med dem. Om du upplever att bedömningen enbart har fokuserat på stress kan du fråga: ”Vilka medicinska förklaringar har övervägts, och varför är de mer eller mindre sannolika?”

Genomgång av läkemedel, kosttillskott och substansbruk

En läkemedelsgenomgång bör omfatta ordinationer från alla förskrivare, receptfria läkemedel, kosttillskott och eventuella nyliga förändringar. Biverkningar och interaktioner kan bidra till fysiska eller psykiska symtom. NIMH rekommenderar att man berättar för vårdpersonalen om alla läkemedel, vitaminer och kosttillskott och snarast kontaktar en vårdgivare vid oro kring läkemedel. [6]

Beskriv användning av alkohol och andra droger sakligt, inklusive tidpunkter för användning eller en nylig minskning. Berusning, annan substanspåverkan och abstinens kan påverka det psykiska tillståndet, och vissa symtombilder kräver akut medicinsk vård. Informationen hjälper vårdpersonalen att tolka symtomen på ett säkert sätt; den bör inte bli ett skäl att förbise annan sjukdom utan samband med substansbruket. [4]

Fråga om din behandling kräver uppföljning av den fysiska hälsan. Vid litiumbehandling kontrolleras till exempel vanligen litiumhalten i blodet samt njur- och sköldkörtelfunktion, medan vissa antipsykotiska läkemedel kräver uppföljning av vikt, blodsocker och blodfetter. Vilken plan som är lämplig beror på det specifika läkemedlet och din hälsa. Sluta inte med, trappa inte ned och ändra inte läkemedel utan vägledning från förskrivaren. [6]

Om flera behandlare ordinerar behandling, fråga vem som ska hålla den gemensamma läkemedelslistan uppdaterad och granska föreslagna ändringar. Anteckna datumet för en ändring så att ni kan diskutera om symtomen kom före eller efter den, utan att förutsätta att enbart tidssambandet bevisar ett orsakssamband.

När provsvaren är normala men symtomen kvarstår

Ett normalt provsvar gör inte symtomen mindre verkliga. Vissa personer har långvariga fysiska symtom där förklaringen fortfarande är osäker efter en utredning. Dessa symtom kan ändå påverka vardagen avsevärt och förtjänar en vårdplan. NHS skiljer uttryckligen mellan oförklarade symtom och symtom som är påhittade eller inbillade. [7]

Be vårdpersonalen förklara vad som har bedömts och om en preliminär diagnos är lämplig. Om ytterligare undersökningar föreslås, fråga vilken fråga de ska besvara och hur resultatet skulle kunna förändra behandlingen. Om fler undersökningar inte rekommenderas, be om en förklaring och en tydlig uppföljningsplan i stället för att lämnas med beskedet att ”inget är fel”. [8]

Även en fastställd diagnos behöver rimliga avgränsningar. NICE rekommenderar att nya symtom eller tecken bedöms hos personer som redan har diagnostiserats med funktionell neurologisk störning. Välbekanta, återkommande symtom kan hanteras enligt en överenskommen plan, men en ny symtombild bör inte automatiskt få den tidigare förklaringen. [5]

Om frågor kvarstår, diskutera möjligheten till en ytterligare medicinsk bedömning. Ta med befintliga resultat och de konkreta frågor som ännu inte har besvarats, så att nästa behandlare kan bygga vidare på bedömningen i stället för att upprepa den utan tydlig riktning. [7]

Att behandla fysisk och psykisk ohälsa tillsammans

Att två tillstånd förekommer samtidigt är inte bevis för att det ena är inbillat. Kronisk sjukdom kan orsaka psykiskt lidande, och depression kan göra hälsorelaterade uppgifter svårare. Behandlingen kan därför behöva omfatta kroppslig sjukdom, psykiska symtom och praktiska hinder samtidigt. Fråga hur rekommendationerna kan anpassas till din ork, dina ansvarsområden och din befintliga medicinska vård. [9]

Det finns direkt forskningsstöd för samordnad vård i vissa utvalda patientgrupper. En amerikansk randomiserad studie visade att sjuksköterskeledd samordnad vård minskade depressionssymtomen och förbättrade kontrollen av kroppslig sjukdom hos vuxna med depression och otillräckligt kontrollerad diabetes, kranskärlssjukdom eller båda. Detta ger stöd för integrerad vård i den gruppen; det bevisar inte att varje kombinerat program fungerar eller är tillämpligt på alla symtommönster. [10]

Psykologisk behandling kan hjälpa vid ett bedömt psykiskt tillstånd eller vid lidandet kring långvariga symtom. Vår översikt över kognitiv beteendeterapi förklarar denna grupp av terapiformer. En remiss bör ha ett uttalat syfte, inte antyda att den medicinska utredningen är avslutad eller att tankar har orsakat alla dina symtom. [1], [7]

Fråga vilket problem varje behandling riktar sig mot och hur utvecklingen ska följas upp. Evidens för behandling av depression kan inte automatiskt överföras till oförklarad smärta, yrsel eller något annat kroppsligt besvär.

Att välja vård och samordna behandlare

Be om en skriftlig sammanfattning av preliminära förklaringar, pågående utredningar, behandlingsbeslut och ansvar för uppföljning. Klargör vem som ska ta emot provsvaren, vem som ska kontakta dig och vem du ska ringa om symtomen förvärras. Be behandlarna reda ut motstridiga rekommendationer i stället för att lämna dig att ensam välja mellan dem.

Primärvården kan samordna insatser för fysisk och psykisk hälsa, med remiss till specialist när det är lämpligt. Samverkansbaserad vård sammanför primärvårdspersonal, vårdsamordnare och konsulterande psykiatrer, men finns inte på alla mottagningar. Fråga vilken samordning din egen vårdgivare faktiskt kan erbjuda. [9]

Vår guide till att välja vårdnivå hjälper till att skilja mellan öppenvård, intensiv behandling, behandling i boendemiljö och sjukhusvård. Innan du överväger ett program, fråga om det kan tillgodose dina medicinska behov, ordna nödvändiga specialistinsatser och hantera en försämring. Behandling i boendemiljö är inte utbytbar mot sjukhusvård.

Hos THE BALANCE finns en översikt över behandling av långvarig stress hos vuxna som beskriver planerad vård i Schweiz och Spanien. Detta europeiska vårdsammanhang är skilt från lokal medicinsk bedömning i USA. Individuell lämplighet och tillgänglig kompetens behöver bekräftas; den här artikeln innebär inte att det finns tillgång till varje specialistbehandling.

Hur familj och andra stödpersoner kan hjälpa

Med ditt samtycke kan en betrodd person hjälpa till att beskriva förändringar, komma ihåg information och förmedla vad som är viktigt för dig. NICE rekommenderar att man frågar om patienter vill att familj, vänner, omsorgsgivare eller företrädare ska delta i beslut. Delaktigheten bör utgå från dina önskemål och din säkerhet, inte från ett antagande om att närstående ska få varje klinisk detalj. [8]

En stödperson kan förbereda konkreta observationer: ”Förvirringen började i går”, ”Personen sover mycket mer” eller ”Personen klarar inte längre att ordna sina måltider.” Detta är mer användbart än att slå fast att personen är ångestfylld, deprimerad eller överdriver. Hos äldre bör den aktuella tankeförmågan och vakenheten jämföras med hur personen brukar fungera. Plötsliga förändringar kräver medicinsk bedömning, inte avvaktan med hänvisning till åldern. [4]

Praktisk hjälp kan omfatta transport, påminnelser om besök eller hjälp med att samla journalhandlingar. Stödpersonen bör fråga vilket stöd du vill ha i stället för att ta över. Vår guide till vård vid psykisk ohälsa hos äldre diskuterar kognition och stöd ytterligare. Familjemedlemmar bör också ha tydliga kontaktvägar vid försämring och ska inte förväntas diagnostisera symtom eller hantera en nödsituation på egen hand.

Förändrade symtom och uppföljning av återhämtning

Innan du lämnar ett vårdbesök, kom överens om när en ny bedömning ska göras och vilka förändringar som bör leda till tidigare kontakt. Fråga om du bör följa något särskilt symtom och hur mycket detaljer som är användbara. Riktlinjer för delat beslutsfattande rekommenderar att man diskuterar alternativ, osäkerheter och formerna för uppföljning i stället för att betrakta det första beslutet som permanent. [8]

Korta anteckningar kan stödja uppföljningen: notera symtomet, när det uppstår, relevanta behandlingsförändringar och dess påverkan på vardagliga aktiviteter. Håll det på en hanterbar nivå. Ta med frågor som: ”Klarar jag mer än tidigare?”, ”Vad är fortfarande oförklarat?” och ”Förändrar det här nya mönstret bedömningen?” Syftet är användbar kommunikation, inte ständig övervakning av kroppen.

Mål för återhämtning kan vara att återgå till meningsfulla aktiviteter, klara vårdbesök, förbättra sömnen eller minska lidandet, parallellt med medicinska resultat som är specifika för tillståndet. Fråga vilka mål som är realistiska nu och vilka som kräver specialistråd. Förbättring med psykologiskt stöd kan vara värdefull utan att varje fråga om orsaken är besvarad. Kvarstående eller förändrade symtom förtjänar fortfarande uppföljning. [7], [10]

Vid fortsatt oro kring din psykiska säkerhet, diskutera en säkerhetsplan vid psykisk ohälsa med din behandlare. Håll medicinska varningssignaler och åtgärder vid förvärrad kris åtskilda från vardagliga strategier för att hantera svårigheter. En plan bör hjälpa dig att känna igen när du behöver söka mer vård, inte kräva att du hanterar förvärrade symtom ensam.

Frågor

Vanliga frågor

Bör jag söka läkare om jag redan har ångest?

Ja, särskilt när symtomen är nya, annorlunda, ihållande eller påverkar förmågan att fungera i vardagen. Ångest fastställer inte orsaken till varje fysiskt symtom. Berätta för vårdpersonalen vad som har förändrats i stället för att förutsätta att den tidigare diagnosen förklarar det. Akuta varningssignaler kräver akut medicinsk vård, oavsett din tidigare psykiska hälsa. [3], [5]

Kan sköldkörtelproblem kännas som psykisk ohälsa?

Ja, det kan de. Överfunktion i sköldkörteln kan orsaka nervositet, irritabilitet, dålig sömn, trötthet, darrningar och snabba eller oregelbundna hjärtslag. Enbart symtomen räcker inte för att ställa diagnosen. En läkare väger in din sjukdomshistoria och undersökningen och kan beställa blodprover för sköldkörtelfunktionen för att avgöra om sköldkörtelsjukdom bidrar till besvären. [2]

Betyder normala blodprover att mina symtom är psykologiska?

Nej. Normala resultat besvarar de frågor som just dessa prover undersöker. De fastställer inte en psykologisk orsak och betyder inte att symtomen är inbillade. Fråga vad resultaten gör mindre sannolikt, vad som fortfarande är osäkert och vilken uppföljning eller remiss som är lämplig om symtomen fortsätter. [7], [11]

Varför kan en behandlare rekommendera terapi medan den medicinska utredningen fortsätter?

Terapi kan riktas mot ett diagnostiserat psykiskt tillstånd, lidande kring symtom eller svårigheter att hantera sjukdom. Den behöver inte ersätta medicinsk utredning. Be behandlaren förklara behandlingsmålet och hur terapin ska samordnas med fortsatt utredning, behandling av kroppsliga besvär och förnyad bedömning. [7], [9]

Kan läkemedel ligga bakom förändrat humör eller fysiska symtom?

Det är möjligt. Biverkningar och interaktioner hör hemma i bedömningen, särskilt efter att ett läkemedel har satts in, ändrats eller avslutats. Ta med uppgifter om receptbelagda läkemedel, receptfria produkter, vitaminer och kosttillskott till genomgången. Kontakta förskrivaren om du är orolig i stället för att sluta med läkemedlet eller själv prova en dosändring. [6]

Vad bör en familjemedlem göra vid plötslig förvirring?

Sök omedelbar medicinsk bedömning. Plötslig förvirring, ovanligt beteende eller svårigheter att väcka någon kan tyda på ett medicinskt nödläge. Förutsätt inte att det handlar om depression, demens eller ett välbekant psykiatriskt tillstånd. Ring 911 i USA vid omedelbar fara eller en nödsituation. Beskriv när förändringen började och personens vanliga funktionsnivå. [3], [4]

Redaktionellt underlag

Evidens och källor

Utvalda kliniska riktlinjer, sakkunniggranskad forskning och folkhälsokällor som används i den här artikeln.

02NIDDK: Hypertyreos (överfunktion i sköldkörteln)Visa källa
03MedlinePlus medicinska uppslagsverk: Att känna igen medicinska nödlägenVisa källa
Visa alla 12 källorVisa färre källor
05NICE NG127: Misstänkta neurologiska tillstånd, rekommendationer för vuxna över 16 årVisa källa
08NICE NG197: Delat beslutsfattande, rekommendationerVisa källa
09NIMH: Att förstå sambandet mellan kronisk sjukdom och depressionVisa källa
10Katon och kollegor: Samverkansbaserad vård för patienter med depression och kroniska sjukdomar, randomiserad kontrollerad studieVisa källa
11NINDS: Neurologiska diagnostiska tester och undersökningsmetoderVisa källa
12SAMHSA: Krishjälp vid självmordsrisk, psykisk ohälsa samt drog- och alkoholproblemVisa källa
Det här ingår
01

Kliniskt sammanhang

Tydlig information sätts in i ett sammanhang av komplex och samsjuklig problematik.

02

Individuella faktorer

Bedömningen är fortsatt avgörande eftersom behov och risker skiljer sig från person till person.

03

Nästa steg

Ett konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den lämpligaste vägen framåt.

Osäker på var situationen passar in?

Ditt inskrivningsteam

Jil Moore
Jil MooreChef för klientrelationer
Cynthia Nakhle
Cynthia NakhleInskrivningsansvarig

Ett första konfidentiellt samtal kan bidra till att klargöra den samlade problematiken och om vår miljö är lämplig.

THE BALANCE
ETT FÖRSTA STEG

Frågor om vår behandling