Kommunal narcissism är ett forskningsbegrepp som beskriver grandiosa föreställningar om den egna hjälpsamheten, medkänslan eller det egna moraliska värdet. Det är inte en separat klinisk diagnos och innebär inte i sig att en person har narcissistiskt personlighetssyndrom.
Personer som får höga poäng på mått på kommunal narcissism kan se sig själva som exceptionellt omtänksamma och förtjänta av erkännande. Denna självbild visar inte att personen har hög empati eller vänlighet som personlighetsdrag, och den avslöjar inte heller motivet bakom varje hjälpsam handling. Forskning har funnit överdrivet hög självskattad prosocialitet utan motsvarande samband med objektivt bedömd prosocialitet.
Hjälpsamt beteende kan ha blandade motiv. Ideellt arbete, generositet eller att uppskatta erkännande kan inte i sig fastställa kommunal narcissism eller avslöja om omtanken om andra är genuin.
Inom personlighetsforskningen handlar den kommunala dimensionen om värme, samhörighet och omtanke om andra. Den omfattar egenskaper som hjälpsamhet och samarbetsvilja, men innebär inte nödvändigtvis att sätta en grupps behov framför sina egna. Kommunal narcissism handlar om grandiosa självbilder inom detta område, snarare än om att visa dessa egenskaper i praktiken.
Narcissism kan innefatta grandiositet, en känsla av att ha rätt till särbehandling och ett behov av beundran; personlighetsdrag är inte detsamma som ett personlighetssyndrom. Självkänsla och empatisk förmåga varierar. Att förstå en annan persons perspektiv och att känslomässigt reagera på personens känslor är skilda aspekter av empati; ingen av dem bör härledas enbart från en etikett.
Modellen med agentiska och kommunala dimensioner skiljer mellan grandiosa självbilder som rör kompetens eller prestation och grandiosa självbilder som rör hjälpsamhet och omsorg om andra. Kommunal narcissism handlar om det senare: att se sig själv som exceptionellt medkännande, förstående eller osjälvisk [1].
Motiv bakom kommunal narcissism
Forskningsmodellen kopplar kommunal narcissism till självrelaterade drivkrafter som grandiositet, självkänsla, en känsla av att ha rätt till särbehandling och makt, uttryckta genom självbilder av att vara omtänksam eller hjälpsam. Detta beskriver ett föreslaget personlighetsmönster, inte en bevisad förklaring till varje individs beteende.
Önskan om beröm: Erkännande för upplevd hjälpsamhet eller moraliskt värde kan vara viktigt för personer med hög grad av kommunal narcissism. Att söka uppskattning är inte i sig belägg för detta personlighetsdrag [1].
Att styra bilden av sig själv: Att framställa sig som exceptionellt omtänksam kan vara ett sätt att framhäva sig själv, men det betyder inte att allt välgörande beteende är beräknande eller oärligt.
Är kommunala narcissister genuint engagerade i sin gemenskap?
Omtanke om en gemenskap och en önskan om erkännande kan finnas samtidigt. Ett resultat på ett personlighetstest eller en enstaka hjälpsam handling kan inte fastställa någons privata avsikter.
I två studier var kommunal narcissism förknippad med högre självupplevd prosocialitet men inte med objektivt bedömd prosocialitet. Dessa resultat handlar om skillnader i självbedömning, inte om bevis för att allt stöd är beräknande eller oärligt [2].
Stöd kan ibland vara villkorat av uppskattning, men detta är inte fastställt som ett allmängiltigt kännetecken för kommunal narcissism. Bedöm återkommande beteenden och deras konsekvenser i stället för att anta att all omsorg är självisk.
Viktiga aspekter att beakta
Offentligt och privat beteende: Självrapporterad hjälpsamhet kan skilja sig från andra människors iakttagelser. Det visar inte att personen har en dold skillnad mellan sin offentliga och privata personlighet eller nödvändigtvis låg självkänsla.
Manipulativa taktiker: En person kan använda en omsorgsroll för att utöva påtryckningar eller kontroll, men ett sådant beteende kan inte fastställas enbart utifrån kommunal narcissism. Bedöm specifika handlingar snarare än förmodade motiv.
Känslomässigt engagemang: Starka uttryck för omtanke visar varken att empatin är genuin eller att personen medvetet spelar en roll. Känslouttryck kan inte i sig avslöja någons avsikter.
Följande är hypotetiska illustrationer, inte verifierade fallbeskrivningar, fastställda yrkesrelaterade mönster eller diagnostiska tecken. Människor kan bete sig så här av många skäl, och att ta en synlig eller stödjande roll är inte i sig belägg för narcissism.
På arbetet
En medarbetare skulle till exempel kunna beskriva sig som oumbärlig och exceptionellt hjälpsam och samtidigt lägga stor vikt vid erkännande. Att hjälpa kollegor eller ta på sig extra uppgifter fastställer inte personens bakomliggande motiv.
I detta hypotetiska exempel skulle medarbetaren kunna välja en synlig hjälparroll och känna bitterhet om insatsen inte uppmärksammas. Varken rollen eller besvikelse över uteblivet erkännande fastställer kommunal narcissism.
En medarbetare skulle upprepade gånger kunna framhålla den hjälp som hen ger kollegor. Detta kan illustrera självframhävande, men kan inte fastställa att hjälpsamheten bara är en fasad.
Inom idrotten
I ett hypotetiskt exempel från ett idrottslag skulle någon kunna söka en synlig roll och betona hur mycket laget är beroende av hens uppmuntran. Ledarskap är inte i sig belägg för kommunal narcissism.
Personen skulle kunna eftersträva rollen som lagkapten delvis för att få lagkamraters eller tränares gillande. Att söka en ledarroll avslöjar inte om det handlar om erkännande, omtanke om laget eller andra motiv.
I denna illustration skulle uppmuntran kunna åtföljas av en förväntan på beröm, och personen skulle kunna reagera med ilska när det uteblir. Detta är hypotetiska beteenden, inte fastställda kännetecken för personer med hög grad av kommunal narcissism.
I stödgrupper
I ett hypotetiskt exempel från en stödgrupp skulle någon upprepade gånger kunna beskriva sig som gruppens mest förstående eller oumbärliga medlem. Värme, självförtroende och deltagande är inte i sig belägg för narcissism.
I denna illustration skulle personen upprepade gånger kunna betona sin kunskap eller medkänsla och kräva uppskattning. Att vara bestämd eller ofta ta till orda är inte i sig belägg för självframhävande eller ett personlighetsdrag.
Personen skulle kunna beskriva sitt värdskap för möten som bevis för att hen är oumbärlig. Att vara värd eller delta fastställer inte att erkännande betyder mer för personen än gruppens ändamål.
Inom ideellt arbete
I ett hypotetiskt exempel från ideellt arbete skulle någon kunna prioritera att uppfattas som exceptionellt osjälvisk. Att välja en roll med kontakt med allmänheten eller få erkännande avslöjar inte i sig personens motiv.
I detta exempel skulle volontären kunna föredra synliga uppdrag framför arbete i bakgrunden. Den preferensen kan ha många förklaringar och är inte ett fastställt kännetecken för kommunal narcissism.
Volontären skulle upprepade gånger kunna uppmärksamma sina aktiviteter offentligt och söka beröm på nätet. Att publicera inlägg om ideellt arbete är inte belägg för ett starkt behov av hyllningar och visar inte heller att hjälpen är oärlig.
Följande är möjliga exempel på självframhävande eller svåra mellanmänskliga beteenden, inte en validerad symtomchecklista. De kan inte användas för att diagnostisera kommunal narcissism eller narcissistiskt personlighetssyndrom. En diagnos av personlighetssyndrom kräver att kvalificerad personal inom psykisk hälsa bedömer varaktiga mönster, sammanhang och funktionsnedsättning.
Överdriven betoning av altruism
En person kan överdriva sin osjälviskhet eller upprepade gånger rikta uppmärksamheten mot sin välvilja. Inget av beteendena fastställer i sig kommunal narcissism.
Återkommande skryt: Någon kan upprepade gånger framhålla sitt samhällsengagemang, ideella arbete eller sin filantropi. Att tala om dessa aktiviteter är inte i sig belägg för skryt eller kommunal narcissism.
Att söka bekräftelse: Att söka erkännande kan innefatta att framhäva välgörenhetsaktiviteter på nätet. En studie om sociala medier fann ett samband mellan kommunal narcissism och en önskan om bekräftelse; den fastställde inte något diagnostiskt tecken [3].
Behov av erkännande
Ångest är inte ett definierande kännetecken för kommunal narcissism. Att vilja uppfattas som exceptionellt medkännande handlar om självbild och fastställer inte ett ångestsyndrom.
Offentliga uttalanden: Någon kan offentliggöra sina filantropiska aktiviteter, bland annat på sociala medier. Offentlig uppmärksamhet är inte i sig belägg för ett behov av beundran eller ett personlighetsdrag.
Att förvänta sig beröm: Någon kan förvänta sig eller kräva uppskattning och reagera med ilska eller dra sig undan när den uteblir. Dessa reaktioner är ospecifika och kan inte identifiera kommunal narcissism.
Villkorad vänlighet
Generositet kan ibland åtföljas av förväntningar på uppskattning. Sådana förväntningar fastställer inte en dold agenda eller ett personlighetssyndrom.
Selektiv hjälp: Någon kan prioritera hjälp som ger erkännande, men detta är inte ett validerat tecken på kommunal narcissism.
Att dra tillbaka stöd: Om personen känner sig ouppskattad finns en möjlighet att hen slutar stödja andra eller blir mindre villig att ge stöd.
Manipulativt beteende
Manipulation bör bedömas utifrån specifika beteenden, inte förutsättas utifrån etiketten kommunal narcissism.
Skuldbeläggning: Personen kan också pressa andra att erkänna hens insats eller göra det för att få mer makt i en gruppsituation.
Att spela martyr: Någon kan betona sina uppoffringar för att få sympati eller beröm. Detta är inte ett fastställt allmängiltigt kännetecken för kommunal narcissism.
Inkonsekvent beteende
En skillnad mellan offentliga påståenden och privat beteende kan vara relevant för en relation, men är inte en validerad diagnostisk markör för kommunal narcissism.
Offentlig godhet: Offentliga påståenden om exceptionell hjälpsamhet kan spegla en överdrivet positiv självbedömning; de fastställer inte avsiktligt vilseledande.
Privat egenintresse: Skadligt beteende i det privata bör tas på allvar när det förekommer, men kan inte förutsättas utifrån en persons offentliga generositet eller etiketten kommunal narcissism.
Påståenden om exceptionell empati
Att beskriva sig som exceptionellt empatisk skiljer sig från att korrekt förstå eller känslomässigt reagera på en annan persons känslor.
Dramatiska reaktioner: En intensiv känslomässig reaktion fastställer varken empatisk träffsäkerhet eller en avsikt att söka uppmärksamhet.
Överdriven inblandning: Oönskad inblandning kan överskrida en annan persons gränser, oavsett om motivet är omtanke, erkännande eller något annat.
Svårt att ta emot kritik
Vissa reagerar med att gå i försvar när deras hjälpsamhet eller avsikter ifrågasätts. Känslighet för kritik är ospecifik och kan inte identifiera kommunal narcissism.
Försvarsreaktioner: Någon kan känna sig förolämpad eller arg när hens insatser ignoreras eller kritiseras. Denna reaktion är inte i sig belägg för kommunal narcissism.
Känslighet för avvisande: Att känna sig avvisad innebär inte att någon kommer att bli aggressiv. Hot eller mobbning behöver uppmärksammas på grund av själva beteendet, oavsett eventuell personlighetsetikett.
Att utnyttja relationer
Relationer kan ibland användas för att få erkännande eller inflytande, men utnyttjande kan inte fastställas enbart utifrån kommunal narcissism.
Nätverkande: Någon kan använda sociala kontakter för att förbättra bilden av sig själv eller få erkännande. Nätverkande är inte i sig belägg för utnyttjande eller kommunal narcissism.
Transaktionella relationer: En återkommande förväntan på beröm i utbyte mot stöd kan belasta en relation. Det fastställer inte att personens alla relationer är transaktionella.
Samspel kan vara svårt när någon upprepade gånger söker beröm, avfärdar dina behov eller gör sitt stöd villkorat. Fokusera på beteendet och dess konsekvenser i stället för att förutsätta en diagnos eller ett dolt motiv.
Följande är allmänna alternativ, inte behandlingar som har validerats specifikt för kommunal narcissism. Om det förekommer hot, tvingande kontroll, förföljelse eller våld ska säkerheten prioriteras: konfrontation, att lämna ut personlig information eller att berätta om planer på att lämna relationen kan öka risken. Sök konfidentiell rådgivning från en lokal stödverksamhet för våld i nära relationer eller hälso- och sjukvårdspersonal och utarbeta en individuellt anpassad säkerhetsplan. Vid omedelbar fara, kontakta den lokala larmcentralen.
Att förstå dynamiken
Du behöver inte fastställa en annan persons motiv eller diagnos för att bemöta ett beteende som påverkar dig. Fundera över vad som händer upprepade gånger, hur det påverkar ditt välbefinnande och vilket stöd du behöver.
- Skilj mellan att skryta om goda gärningar, söka beröm och erbjuda villkorad hjälp: detta är separata beteenden, inte en diagnos. Om det förekommer kontrollerande beteende, våld eller övergrepp, sök konfidentiell rådgivning om säkerhet [4].
- Hjälpsamt beteende kan ha blandade motiv; koncentrera dig på om personens handlingar respekterar dina behov och val.
Att sätta gränser
Gränser kan hjälpa till att tydliggöra dina behov och val när samspelet är svårt. De kan inte garantera känslomässigt skydd eller förhindra en annan persons kontrollerande beteende; välj dem utifrån dina omständigheter och din säkerhet.
- När det är säkert, identifiera vilket beteende du accepterar och vad du kan göra om en gräns överskrids. Du kan inte garantera att en annan person respekterar den.
- Sträva efter tydliga och konsekventa gränser när det är säkert, men anpassa ditt agerande till dina omständigheter. Försök inte upprätthålla en gräns genom konfrontation om det kan utsätta dig för risk.
Att hantera samspelet
Kommunikation kan påverka samspelet, men du är inte ansvarig för en annan persons kontrollerande beteende, våld eller övergrepp. Välj hur du agerar utifrån dina behov och din säkerhet.
- Överväg om det skulle hjälpa att begränsa kontakten och om det är praktiskt möjligt och säkert. Att undvika all kontakt är inte nödvändigt eller lämpligt i alla relationer.
- Om ett samtal övergår i ett oönskat krav på beröm kan du styra om eller avsluta det när det är säkert. Detta är ett sätt att sätta en gräns, inte en bevisad metod för att minska den andra personens behov av bekräftelse.
- Du kan ta en paus från eller lämna ett samtal som trappas upp när det är säkert. Att reagera känslomässigt gör dig inte ansvarig för någon annans beteende.
Att leva i en relation med en kommunal narcissist
Fundera över om dina behov och val respekteras i relationen. Du är inte ansvarig för att en annan person utnyttjar dig eller utsätter dig för våld eller övergrepp.
- I en trygg relation kan ett tydligt samtal om känslor och oro vara till hjälp. Om det du berättar skulle kunna leda till skrämsel, repressalier, våld eller övergrepp, sök i stället konfidentiellt stöd; du är inte skyldig att ge personen obegränsad tillgång till personlig information [4].
- Betona ömsesidigheten i relationen i stället för att fokusera på den beundran som den ena känner för den andra.
- Du kan föreslå professionellt stöd om det är säkert och lämpligt, men du är inte ansvarig för att organisera en annan vuxens relationer eller behandling.
Att hantera en mamma eller annan förälder med kommunal narcissism
I relationen till en förälder bör du ta hänsyn till din ålder, din beroendeställning, dina praktiska omständigheter och din säkerhet när du bestämmer hur du ska agera. Du behöver inte förbli artig eller konfrontera personen på bekostnad av din säkerhet.
- Du kan uppmärksamma positiva erfarenheter om du vill, men beröm krävs inte för att motivera en gräns och kan inte garantera att konflikt undviks.
- Begränsa samtal om frågor som leder till känslomässig manipulation eller skapar en känsla av hjälplöshet hos dig.
- Om det är säkert kan du föreslå en professionell bedömning vid ihållande relationssvårigheter. En kliniker bör avgöra om det finns ett psykiskt tillstånd och vilket stöd som är lämpligt.
Att hantera en kommunal narcissist på arbetet
På arbetet bör du ta upp specifika beteenden och deras inverkan på din roll i stället för att sätta en personlighetsetikett på någon.
- Om det är säkert och förenligt med arbetsplatsens sekretesskrav, för sakliga anteckningar om beteenden som påverkar ditt arbete. Förvara dem säkert och sök råd om lämplig rapportering.
- När det är praktiskt möjligt och säkert, håll samtal på arbetsplatsen fokuserade på specifika beteenden och behov i arbetet. Du behöver inte undertrycka känslor eller tolerera skrämsel för att förbli professionell.
- Överväg arbetsplatsens rapporteringsrutiner eller stöd från en chef eller HR. Medling är inte lämplig i alla situationer, särskilt inte när skrämsel eller en maktobalans förhindrar ett tryggt deltagande.
Strategier för att ta hand om sig själv
Att ta hand om sig själv kan bidra till välbefinnandet i påfrestande samspel med andra, men kan inte garantera känslomässig stabilitet eller ersätta professionellt stöd eller hjälp med säkerheten när det behövs.
- Ägna dig åt aktiviteter som kan hjälpa dig att slappna av och tänka på annat, som att träna, meditera eller göra andra saker som intresserar dig.
- Sök stöd hos personer du litar på eller en kvalificerad yrkesperson. Du behöver inte ha samma diagnos som någon annan för att ha nytta av stöd vid svåra upplevelser i relationer.
- Var uppmärksam på dina behov och din hälsa, och sök stöd om samspelet skadar dig. En annan persons skadliga beteende är inte ditt fel.
