Psykiskt våld och kontrollerande beteende kan påverka självförtroendet, sömnen, relationer och känslan av trygghet. Sådana erfarenheter beskrivs ibland som ”narcissistiskt våld”. Uttrycket är en informell beskrivning av ett beteende, inte en diagnos av någon av personerna. Att någon utövar våld innebär inte att personen har narcissistiskt personlighetssyndrom (NPD), och en NPD-diagnos innebär inte att personen utövar våld.
Konsekvenserna behöver uppmärksammas oavsett vilket begrepp som används. Du behöver inte bevisa varför en annan person agerade som den gjorde innan du söker hjälp.
Att uppmärksamma påverkan på vardagen
Upprepade förödmjukelser, hot, isolering eller kontroll kan göra att en person känner sig rädd, förvirrad eller ständigt på sin vakt. Du kanske märker att du har svårt att koncentrera dig, sover sämre, undviker vissa situationer eller har tappat tilltron till dina egna beslut. Reaktionerna varierar: vissa upplever få symtom, medan andra behöver omfattande stöd.
Förändrat stämningsläge eller kroppsliga symtom bör inte automatiskt tillskrivas enbart våldet. En bedömning inom vården kan ta hänsyn till andra bidragande faktorer och klarlägga vilket stöd som behövs. Världshälsoorganisationen beskriver konsekvenser för den psykiska hälsan som är förknippade med partnervåld och sexuellt våld, däribland depression, ångest och posttraumatisk stress. Det är möjliga konsekvenser, inte förutsägelser om en enskild person.
Ångest, depression och traumarelaterade symtom
Ångest kan innebära ihållande ängslan, spänning eller oro för vad som kan hända härnäst. Depression kan innebära långvarig nedstämdhet, minskat intresse, brist på energi eller förändringar i sömn och aptit. Inget av tillstånden kan fastställas utifrån en benämning på relationen eller en kort checklista.
Vissa personer utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter traumatiska upplevelser som uppfyller diagnosens krav på sådan exponering. Vid bedömningen beaktas vad personen har utsatts för, symtombilden, varaktigheten och påverkan på livet. Påträngande minnen, undvikande av sådant som påminner om händelserna och en ihållande känsla av hot kan vara relevanta, men psykiska besvär efter våld innebär inte nödvändigtvis PTSD.
Komplex PTSD innebär ytterligare svårigheter som rör känslor, självbild och relationer. Det kräver en specialistbedömning, inte en etikett från nätet. Långvariga trauman kan förekomma både i vuxen ålder och under barndomen. Att ha utsatts för våld innebär inte att en person oundvikligen kommer att utöva våld, utveckla ett personlighetssyndrom eller må dåligt resten av livet.
Säkerhet går före pressen att ”gå vidare”
Om våldet pågår behöver behandlingsplanen ta hänsyn till den aktuella situationen. Råd om att förlåta, konfrontera någon eller lämna omedelbart kan vara till liten hjälp eller innebära risker. Ekonomiskt beroende, barn, boende, frågor kring uppehållstillstånd och den andra personens beteende kan påverka vad som är möjligt.
En stödverksamhet för våldsutsatta som erbjuder konfidentiellt stöd kan hjälpa dig att överväga olika alternativ utan att kräva en diagnos på den som orsakar skadan. Om din kommunikation kan vara övervakad kan du överväga att använda en säkrare enhet eller söka stöd från en trygg plats. Kontakta den lokala larmcentralen vid omedelbar fara.
Att hitta rätt vård
Berätta för vårdpersonal hur du påverkas i dag, även om du inte vill beskriva varje händelse. Det kan vara till hjälp att skriva ned förändringar i sömn, stämningsläge, koncentration, bruk av alkohol eller andra substanser och förmåga att fungera i vardagen. Du kan fråga om sekretessen och dess gränser innan du delar känslig information.
Vården bör anpassas till de problem som bedömningen visar. Det finns evidensbaserade behandlingar för depression, ångest och PTSD. Vid PTSD är traumafokuserad kognitiv beteendeterapi och EMDR etablerade psykologiska behandlingsalternativ, vilket beskrivs i WHO:s vägledning. Behandlingens takt bör anpassas i samråd med personen, och behandlingen bör ges av någon med lämplig utbildning. Det handlar inte om ett krav på att återuppleva händelser utan stöd.
Att återfå känslan av att kunna välja
Återhämtning kan innefatta säkerhet i vardagen, stödjande relationer och möjligheter att fatta vardagliga beslut utan påtryckningar. Små steg kan vara att återknyta kontakten med någon du litar på, boka ett besök, återuppta en meningsfull aktivitet eller hitta en gräns som känns trygg att sätta.
Framsteg är individuella och kan vara ojämna. Kvarstående besvär betyder inte att du saknar motståndskraft. Du är inte ansvarig för en annan persons val att utöva våld, och du behöver inte bli en viss sorts ”stark överlevare” för att förtjäna vård.
Om du har tankar på självmord eller självskada, kontakta snarast en lokal krisstödsverksamhet eller vårdpersonal inom psykisk hälsa. Om du inte kan hålla dig säker eller om ett självmordsförsök har skett, sök akut hjälp omedelbart.
