Ätstörningar kännetecknas av drastiska förändringar i matvanorna, som att följa strikta dieter, hetsäta i hemlighet, kräkas efter måltider och överdrivet noggrant räkna kalorier. Det är svårt att se någon man bryr sig om försämra sin hälsa, särskilt när lösningen på ytan verkar enkel. Men ätstörningar är betydligt mer komplexa än dåliga matvanor. I grunden handlar de om förvrängda, självkritiska föreställningar om mat, vikt och kroppsuppfattning, och om försök att hantera känslomässiga svårigheter. Dessa destruktiva handlingar drivs av obehagliga tankar och känslor.
Personer med ätstörningar använder mat för att hantera smärtsamma eller obehagliga känslor. Många begränsar sitt matintag för att behålla kontrollen. Att äta för mycket kan tillfälligt lindra känslor av nedstämdhet, ilska eller ensamhet. Självrensning är ett sätt att hantera känslor av hopplöshet och självhat. Med tiden förlorar personer med ätstörningar förmågan att se objektivt på sig själva, och upptagenheten av mat och vikt börjar styra deras liv. Att identifiera de bakomliggande orsaker som driver en ätstörning och hitta strategier för att hantera känslomässig smärta och obehag är de första stegen på vägen mot återhämtning.
Du kan inte få någon med en ätstörning att förändras, men du kan uppmuntra personen och stödja hen att söka hjälp. Det kan ha stor betydelse för din närståendes rehabilitering och återhämtning.
Följande är de vanligast förekommande ätstörningarna:
Anorexi. Personer med anorexi begränsar sitt matintag kraftigt på grund av en djup och intensiv rädsla för att bli tjocka. De känner sig aldrig tillräckligt smala, även om de är underviktiga eller till och med undernärda. Personer med anorexi kan, utöver att begränsa kaloriintaget, reglera sin vikt genom träning, kost, läkemedel eller självrensning.
Bulimi. Bulimi kännetecknas av en ond cirkel av hetsätning och självrensning. Personer med bulimi tar till drastiska åtgärder för att göra sig av med överflödiga kalorier efter en episod av okontrollerad hetsätning. De kräks, tränar överdrivet mycket, fastar eller tar laxermedel för att undvika viktuppgång.
Hetsätningsstörning (BED). Personer med hetsätningsstörning äter överdrivet mycket och får i sig stora mängder kalorier på kort tid. Trots skuldkänslor och skam över sitt hemliga hetsätande kan de inte styra sitt beteende eller sluta äta, inte ens när de är obehagligt mätta.
Vänner och familjemedlemmar har ofta stor betydelse för att uppmuntra någon med ätproblem att söka behandling. Många med ätstörningar har svårt att söka hjälp eller stöd, oavsett om det beror på att de inte är medvetna om att de har ett problem, känner skam eller förödmjukelse inför att söka hjälp eller tvekar inför att släppa sina störda ätbeteenden. Vänner och familjemedlemmar kan hjälpa personen att uppmärksamma oroande tecken och uppmana hen att söka vård.
Att ta upp frågan om en möjlig ätstörning
Det är inte alltid lätt att prata öppet om ätstörningar med någon som står en nära. Många som har återhämtat sig från en ätstörning beskriver dock att vänner och familj var avgörande för deras återhämtning.
Förbered dig. Genom att lära dig mer om ätstörningar och hur de kan hanteras får du bättre förutsättningar att förstå och hjälpa personen du tar hand om eller stöttar. Personen du bryr dig om kan brottas med många svåra känslor, ångest, skam, skuld, förödmjukelse och/eller förnekelse, eller kanske inte ens förstå att hen har problem med sin kroppsuppfattning och/eller sitt ätande. Det är viktigt att vara medveten om detta och ta hänsyn till det om personen reagerar med ilska eller förnekelse.
Välj en trygg och omtänksam miljö för samtalet. Frågan behöver alltid tas upp med medkänsla, i en miljö som ger utrymme för ett öppet och lugnt samtal. Det kan exempelvis vara bra att prata med personen där hen känner sig som mest trygg och bekväm, till exempel hemma. Ta inte upp frågan om någon av er är irriterad, trött eller känslomässigt upprörd.
Välj en tid och plats där ni kan prata ostört och båda känner er bekväma. Ingen vill få sina personliga svårigheter diskuterade inför en stor grupp. Se därför till att välja en plats eller tid där ni kan ta upp era behov och er oro utan att känna er pressade eller ha en stor grupp omkring er.
Använd jag-budskap när det går. Fokusera på de beteenden och handlingar du har lagt märke till, till exempel ”Jag har märkt att du inte äter middag med oss längre” eller ”Jag är orolig över hur ofta du går till gymmet”. Det är lätt att bli anklagande: ”Du äter ju inte!” eller ”Du anstränger dig för hårt!”, vilket kan få personen att gå i försvar. Fokusera i stället på att beskriva vad du har sett. Ta om möjligt upp vanor som inte rör mat och vikt, eftersom dessa kan vara lättare för personen att uppmärksamma och acceptera.
Förbered det du vill säga i förväg. Det kan hjälpa dig att känna dig lugnare och tydliggöra vad du vill få fram. Andra har haft nytta av att skriva ner sina viktigaste punkter.
Håll dig till det konkreta. Oro för en ätstörning kan väcka många olika känslor, och det är viktigt att inte låta dem ta över. Prata i stället om de beteenden och förändringar du har lagt märke till och förklara varför du är orolig: ”Jag har märkt att du springer till toaletten efter måltiderna, och det gör mig rädd att du får dig själv att kräkas.”
Motverka stigmatisering. Försäkra din närstående om att en ätstörning eller något annat psykiskt tillstånd inte är ett tecken på svaghet. Många får någon gång i livet en sådan diagnos, och många återhämtar sig.
Undvik alltför förenklade lösningar. Det hjälper inte att bli uppmanad att ”bara sluta” eller ”bara äta”. Det kan få den drabbade att känna sig arg, gå i försvar och känna sig missförstådd.
Uppmuntra personen att söka professionell hjälp. Många upplever att de inte förmår söka den professionella hjälp de behöver för att återhämta sig från en ätstörning. Om personen inte har en läkare eller terapeut kan du erbjuda dig att hjälpa till att hitta en, eller följa med till ett besök där ätproblemen tas upp. Att tidigt få effektiv behandling förbättrar möjligheterna till återhämtning avsevärt.
Var beredd på negativa reaktioner. Vissa personer med ätstörningar känner lättnad över att någon har uppmärksammat deras problem. Andra reagerar annorlunda. En del kan bli mycket arga och konfrontativa och hävda att det är du som är problemet. Andra kan avfärda din oro eller tona ner riskerna. Båda dessa reaktioner är vanliga. Upprepa det du har lagt märke till, uttryck din oro och håll samtalet levande.
Tappa inte modet om du tycker att samtalet inte gick bra eller att du inte nådde fram till din närstående. Du har uttryckt din oro och visat att du bryr dig och finns till hands. Du kan också ha sått ett frö till tanken på att söka hjälp. Fröet kanske inte gror direkt, men familjens och vännernas omtanke kan med tiden hjälpa personen vidare på vägen mot återhämtning.
Det är svårt att stå nära en vän som har en ätstörning. Många vet inte vad de ska säga när de försöker förstå vad deras närstående går igenom, vad de kan göra och hur de kan hjälpa. Personen behöver själv göra den största delen av arbetet för att återhämta sig, men det finns viktiga saker du kan göra för att ge stöd på vägen.
Känn igen varningssignalerna
Om du har en känsla av att något inte stämmer men inte vet var eller vad du ska leta efter, kan det vara svårt att inse att din närståendes ätstörning innebär en fara. Många utanför ätstörningsvården vet inte hur de ska känna igen varningssignaler i tankar och beteenden som rör ätstörningar. Om du är orolig för att någon i din närhet har det svårt kan du uppmärksamma följande områden.
Personens tankar
Personens tankar om mat, kropp, träning och egenvärde kan vara en viktig indikation på stört ätbeteende. Dessa uppfattningar kan framgå av hur personen pratar om ämnena. Det är viktigt att uppmärksamma om samtalen verkar kretsa överdrivet mycket kring viktnedgång, att förändra sig själv, smalhet, mat, näringsvärden, träningsprogram och andra aspekter av mat och kropp, och att varsamt ta upp eventuella problematiska uppfattningar.
Personens förhållningssätt
Om någon brottas med störda ätbeteenden och tankar visar det sig i personens handlingar. Att omsätta de överdrivna fixeringarna ovan i drastiska förändringar av kost och träning kan till exempel vara anledning till oro, särskilt om personen kopplar sin förmåga att ”lyckas” med detta till sitt egenvärde. Här följer ytterligare beteendemässiga varningssignaler och tecken på en ätstörning:
- Att räkna kalorier.
- Att äta ensam.
- Kraftig och oväntad viktnedgång.
- Att vägra äta eller säga att man ”inte är hungrig” eller ”redan har ätit”.
- Att prata allt mer om kroppen, träning och kost.
- Att gömma mat.
- Vätskedrivande medel och/eller laxermedel samlas på hög.
- Tätare toalettbesök, särskilt före eller efter måltider.
- Att ständigt väga sig och/eller enbart fokusera på siffran på vågen.
Du kanske också vill hjälpa din vän att hitta ytterligare professionell hjälp och stöd. Eftersom detta sannolikt inte är något du har utbildning inom kan det vara svårt att veta var du ska börja och hur du ska gå vidare. Uppmuntra som ett första steg din närstående att prata om dessa beteenden med sin primärvårdskontakt, psykiater eller terapeut. Dessa yrkespersoner kan hänvisa din närstående till rätt stöd.
Dessutom finns organisationer och webbplatser som arbetar med ätstörningsfrågor och erbjuder stöd och kunskap, till exempel National Eating Disorders Association och Eating Disorder Hope, vilka har särskilda avsnitt med resurser. Dessa resurser är inte bara avsedda för yrkesverksamma. De innehåller ofta uppmuntrande artiklar för närstående, vägledande texter som kan hjälpa dem att förstå hur man söker och får behandling samt stödgrupper på nätet som kan vara till nytta.
Beroende på hur allvarlig ätstörningen är kommer din vän att behöva olika vårdnivåer. Personer med ätstörningar som får vård av ett multidisciplinärt team har bättre återhämtningsresultat, oavsett behandlingsnivå. Det innebär att de åtminstone skulle kunna ha nytta av kontakt med en dietist, terapeut och psykiater.
Det kan kännas som om du inte kan göra något för att hjälpa din närstående att hitta lämplig behandling och rätt behandlare. Kom ihåg att du ibland kan fungera som en referenspunkt för hur din närståendes rehabilitering fortskrider. Du kan inte delta i behandlingen som medlem av behandlingsteamet, men personen kommer sannolikt att lyssna om du uttrycker tveksamhet eller beskriver svårigheter. Du kan berömma din vän för framstegen och uppmuntra hen att fortsätta.
Du är en viktig del av och ett stöd på din väns väg framåt. Du kan inte få någon att återhämta sig, men du kan ge den omtanke och det stöd personen behöver för att modigt ta sig an rehabilitering och återhämtning.
Fokusera också på ditt eget välbefinnande.
Beroende på hur nära du och din vän står varandra kan det väcka många olika känslor att hjälpa en vän med en ätstörning. Det kan handla om allt från entusiasm och beslutsamhet till missnöje och besvikelse vid enstaka tillfällen. Om du dessutom har en problematisk relation till din egen kropp kan det vara betydligt svårare att vara en del av någon annans stöd i återhämtningen.
Eftersom återhämtning är en lång och ibland känslig process behöver du se till att också ha ett eget stödnätverk. En terapeut, en tacksamhetsdagbok eller regelbunden yoga som hjälper dig att aktivt uppskatta din egen kropp kan vara till hjälp.
Att återhämta sig från en ätstörning kräver professionell hjälp och stöd, och ju tidigare personen söker behandling, desto bättre. Det är svårt att se en närstående lida och samtidigt vägra behandling. Även om barnet inte anser att behandling behövs kan föräldrar till barn under 18 år ofta kräva att barnets ätstörning tas om hand med lämplig terapi, stöd och behandling.
För föräldrar till äldre personer med ätstörningar och andra närstående till drabbade i alla åldrar kan det vara svårt att uppmuntra någon som är motvillig att söka hjälp. Återhämtning är dock avgörande för personens hälsa på lång sikt, och att uppmuntra rätt behandling av ätstörningen kan hjälpa personen att nå dit.
Varje samtal med någon som har en ätstörning är unikt, men det finns några viktiga saker att tänka på:
Att ta det första steget mot rehabilitering kan vara skrämmande och svårt. Att söka hjälp kan verka enkelt, men kan vara mycket stressande, känslomässigt utmattande och komplicerat. Om du har det i åtanke blir det lättare att känna med personen och förstå vad hen går igenom.
Fråga om personen behöver hjälp med det första samtalet eller med att boka ett besök. För vissa kan det kännas mindre stressande om någon annan bokar ett första besök eller följer med för att undersöka ett möjligt ätproblem.
Låt inte ätstörningens ursäkter styra. Det är lätt att lova att träffa en läkare eller terapeut, men personen behöver också gå på besöket och fortsätta träffa behandlaren regelbundet. Alla har mycket att göra, behandling kan vara kostsam och ätstörningen kanske inte verkar vara ett allvarligt problem. Låt inte behandling av ätstörningen bli ert huvudsakliga samtalsämne, men följ upp personens löfte att söka hjälp.
Uppmuntra personen att fortsätta leta om den första terapeuten inte känns rätt. Det är svårt att hitta rätt terapeut, och det kan vara nödvändigt att träffa flera innan man bestämmer sig. Det kan ta lång tid och kräva flera försök innan personen hittar rätt behandlare.
Se till att personen får en läkarundersökning. Ätstörningar kan leda till en rad medicinska problem. Den som är drabbad bör därför träffa läkare regelbundet för att säkerställa att hälsan inte är i fara. Förlita er inte enbart på blodprover, eftersom laboratorievärden kan förbli stabila även när någon är nära att dö.
Stöd den del av personen som vill bli frisk. Personer med ätproblem är ofta motvilliga till att ändra sina vanor. En del har upplevt det lättare att fokusera på några av ätstörningens följder, som social isolering, depression, sömnsvårigheter, ångest, utmattning eller frusenhet, som personen kan vara mer beredd att uppmärksamma och ta itu med. Det kan hjälpa personen att ta det första steget in i vården, där arbetet med ätstörningen kan börja.
Påminn personen om varför hen vill må bättre. Vilka mål har din närstående med en ätstörning satt upp för sig själv? Vill personen resa? Har hen barn? Ska hen börja studera? Börja på ett nytt jobb? Att hjälpa personen att återknyta till sina värderingar och människor hen tycker om kan hjälpa hen att fokusera på långsiktig återhämtning i stället för ätstörningens kortsiktiga belöningar.
Hitta en rimlig balans mellan att pressa personen och att helt ignorera problemet. Om du är alltför påstridig med att din närstående ska söka professionell hjälp kan personen börja undvika dig. Samtidigt vill du inte förbise en sjukdom som kan vara dödlig. Det är svårt att hitta balansen mellan dessa ytterligheter, men att regelbundet fråga din närstående hur hen mår och om hen är redo att söka behandling kan hjälpa personen i rätt riktning.
Om du överväger behandling för en släkting, partner eller vän finns information i För familjer och närstående om hur du kontaktar THE BALANCE och klargör frågor om samtycke och delaktighet. I kunskapscentret för familjestöd finns ytterligare vägledning för olika skeden, bland annat när någon tackar nej till hjälp, samt stöd för ditt eget välbefinnande.
Resurser
- National Center for Biotechnology Information. (2023). Anorexia nervosa. In StatPearls.
- National Center for Biotechnology Information. (2023). Bulimia nervosa. In StatPearls.
- National Institute of Mental Health. (2024). Eating disorders.
- National Eating Disorders Association. (n.d.). Types & symptoms.
- Substance Abuse and Mental Health Services Administration. (n.d.). National Helpline.
- National Center for Biotechnology Information. (n.d.). Books.
