Att förstå ätstörningar kan vara svårt om man inte själv har haft en. I de flesta fall sträcker sig allmänhetens kunskap om dessa psykiatriska tillstånd bara till anorexi och bulimi. Man känner inte till de många andra typer av ätstörningar som fortsätter att drabba tusentals människor världen över. Med upp till 12 olika typer av ätstörningar med överlappande symtom är det ofta svårt att fastställa en specifik diagnos. Eftersom ätstörningar dessutom fortsätter att förändras över tid kan en person uppfylla kriterierna för olika diagnoser vid olika tidpunkter i livet, särskilt om behandling inte påbörjas.
Oavsett om du är här för att lära dig mer om din diagnos eller för att stödja en närstående som nyligen har fått en ätstörningsdiagnos finns det mycket att lära. Läs vidare om olika typer av ätstörningar och hur de kan kännas igen.
Nedan beskrivs de typer av ätstörningar som förekommer i Storbritannien och som erkänns i International Classification of Diseases (ICD) och Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders.
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa är det som de flesta tänker på när de hör ordet ”ätstörning”. Det är den mest kända typen av ätstörning och kännetecknas av att matintaget begränsas på olika sätt. En person kan till exempel begränsa mängden mat eller kalorier som intas eller bara äta en viss typ av mat, såsom morotsstavar. Personer med anorexi är i allmänhet underviktiga, men det är inte ett diagnoskriterium. Vissa kan uppvisa alla typiska beteenden vid detta tillstånd utan någon betydande viktnedgång. Andra ägnar sig ofta åt självrensning (vid anorexi av hetsätnings-/självrensningstyp), vilket innebär att göra sig av med maten efter att ha ätit för mycket, vanligtvis genom självframkallade kräkningar. Andra symtom på anorexi är:
- Intensiv rädsla för att gå upp i vikt
- Vägran att erkänna hur låg kroppsvikt kan skada kroppen och hälsan
- Utebliven menstruation hos kvinnor på grund av låg andel kroppsfett
- Ökad belastning på hjärt-kärlsystemet som leder till hjärtskador
- Koppling mellan kroppsvikt, självkänsla och självbild
Bulimia nervosa
Precis som anorexi drabbar bulimi främst ungdomar och unga vuxna, särskilt kvinnor. Tillståndet innebär omfattande självrensningsbeteenden för att minska antalet kalorier som tas upp. Detta kan ske genom olika kompensatoriska beteenden, såsom överdriven träning, självframkallade kräkningar, vätskedrivande medel och laxermedel. Det är viktigt att komma ihåg att personer med bulimi skiljer sig från personer med anorexi av hetsätnings-/självrensningstyp, eftersom de förstnämnda oftast behåller normal kroppsvikt medan de sistnämnda vanligen är underviktiga. Personer med bulimi begränsar inte heller sitt matintag regelbundet på samma sätt som personer med anorexi.
Hetsätningsstörning (BED)
Hetsätningsstörning introducerades formellt som diagnos i DSM-5 år 2015. Personer med hetsätningsstörning tenderar att förlora kontrollen över sitt ätande. Därför äter de ofta stora mängder mat vid ett och samma tillfälle, betydligt mer än en genomsnittlig person. Tillståndet skiljer sig dock från bulimi genom att inga kompensatoriska beteenden förekommer. De flesta med hetsätningsstörning är därför överviktiga.
Muskeldysmorfi
Till skillnad från de flesta ätstörningar drabbar muskeldysmorfi fler män än kvinnor. Tillståndet kännetecknas av en tvångsmässig upptagenhet av kroppsbyggnad och muskulatur som stör tillvaron. Personen blir fixerad vid att uppnå den perfekta kroppen genom långtgående förändringar av kosten.
Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom
Andra specificerade ätstörningar eller födorelaterade syndrom, även kallat OSFED, omfattar alla andra typer av ätstörningar som inte passar in i någon av kategorierna ovan. Personer med atypisk bulimi eller anorexi och andra inofficiella ätstörningsdiagnoser (som beskrivs nedan) hör till denna kategori.
Sju inofficiella ätstörningar
Utöver de fem officiella ätstörningsdiagnoserna ovan finns ytterligare sju ”inofficiella” typer som ännu inte har erkänts i någon diagnosmanual. Många psykologer och läkare använder dem dock fortfarande för att kunna kommunicera tydligare med varandra och med patienter. Dessa är:
Tvångsmässigt överätande (COE)
Tvångsmässigt överätande liknar hetsätningsstörning, men personer med den förstnämnda diagnosen hetsäter inte i avgränsade episoder. I stället äter de oftare stora mängder mat under hela dagen.
Pregorexi
Pregorexi beskriver en stark strävan att gå ned i vikt under graviditeten. Ibland blir planerna för viktnedgång så extrema att de äventyrar både moderns och barnets liv. Om pregorexi lämnas obehandlad kan tillståndet leda till kranskärlssjukdom, stroke, depression, högt blodtryck och låg födelsevikt.
Drunkorexi
Drunkorexi kombinerar en ätstörning med alkoholberoende. Den drabbade försöker begränsa sitt matintag, ägnar sig ofta åt självrensning för att spara kalorier och använder det utrymmet till att dricka alkohol. Utan behandling leder drunkorexi ofta till svår undernäring.
Prader-Willis syndrom
Prader-Willis syndrom kännetecknas av tvångsmässigt ätande och efterföljande obesitas och har en tydlig genetisk grund. Det är en ärftlig sjukdom med symtom som ätsvårigheter, muskelsvaghet och långsam utveckling hos barn. Tillståndet orsakar också en omättlig hunger hos många barn, vilket medför en hög risk att utveckla diabetes.
Ortorexia nervosa
Ortorexia nervosa, som identifierades av Steven Bratman, innebär att en patient blir överdrivet upptagen av att äta ”ren” mat, ibland i sådan utsträckning att det börjar påverka livet.
Diabulimi
Detta uppstår när en person med diabetes använder sitt förskrivna insulin för att försöka gå ned i vikt.
Selektiv ätstörning
Enkelt uttryckt beskriver selektiv ätstörning en kräsenhet kring mat som blir funktionsnedsättande. Personen blir så selektiv i sitt ätande att bara en eller två maträtter accepteras, vilket så småningom leder till sjukdom.
Behandlingsprogrammet för en ätstörning varierar beroende på typ och svårighetsgrad. Nedan beskrivs dock i stora drag hur en typisk behandling kan se ut:
Nutritionsbehandling
En av de första och viktigaste uppgifterna i ett behandlingsprogram för ätstörningar är att återställa förlorad vikt och förbättra den försämrade hälsan. För att åstadkomma detta erbjuds alla patienter nutritionsbehandling under ledning av en legitimerad dietist. Dietisten bedömer varje patients näringsstatus, matpreferenser och medicinska behov och utformar en måltidsplan tillsammans med patienten. En väl utformad måltidsplan ska tillgodose näringsbehovet och ge möjlighet att närma sig livsmedel som väcker rädsla, för att öka flexibiliteten.
Medicinsk behandling
En legitimerad läkare med särskild utbildning i ätstörningsbehandling ansvarar för medicinska insatser för patienter med alla typer av ätstörningar. Programmet syftar till att identifiera och behandla kroppsliga problem som uppstått till följd av förändrade och potentiellt ohälsosamma matvanor. Vanliga inslag i den medicinska behandlingen är:
- Kontroll av vitalparametrar
- Uppföljning av vikt
- Laboratorieprover
- Ytterligare undersökningar av bentäthet och hjärtfunktion
- Behandling av alla kroppsliga problem, såsom hjärtproblem och mag-tarmbesvär
Psykologisk behandling
Det finns flera psykologiska behandlingsformer för ätstörningar, men kognitiv beteendeterapi (KBT) är den mest använda. KBT har visat sig vara särskilt effektiv för personer med båda typerna av anorexi, hetsätningsstörning och andra specificerade ätstörningar. Behandlingen fokuserar på att hantera symtomen och samtidigt åstadkomma beteendeförändringar hos patienten. Vanliga inslag i KBT är:
- Måltidsplanering
- Att utmana regler kring mat
- Självregistrering, till exempel med hjälp av en matdagbok
- Att etablera ett regelbundet ätande
- Att bryta skadliga ätbeteenden, såsom kompensatoriska beteenden, hetsätning eller extrem bantning
- Att arbeta med problem kopplade till kroppsuppfattning
- Återfallsprevention
- Exponering för ”förbjuden” mat
- Att minska den överdrivna betydelse som tillskrivs vikt och kroppsform
Hittills har KBT gett mycket goda resultat hos vuxna med ätstörningar. För ungdomar, särskilt dem med en viss typ av anorexi, är familjebaserad behandling (FBT) ofta förstahandsvalet. FBT är en manualbaserad behandling som ges i form av veckovisa sessioner med en utbildad psykoterapeut där hela familjen deltar. Föräldrar uppmuntras särskilt att delta aktivt i behandlingen och stödja sina barn när de arbetar med att normalisera sitt ätbeteende. Utöver FBT och KBT används även följande former av psykoterapi regelbundet vid olika typer av ätstörningar:
- Dialektisk beteendeterapi
- Interpersonell psykoterapi
- Träning i medvetet ätande baserad på medveten närvaro
- Specialiserad stödjande klinisk behandling
- Integrativ kognitiv-affektiv terapi
- Acceptance and commitment therapy (ACT)
- Vägledd självhjälp
Listan ovan är inte uttömmande, men visar att det finns flera former av psykoterapi för att behandla alla typer av ätstörningar. Om du eller en närstående har en ätstörning behöver ni därför inte vara rädda för att söka hjälp.
